Suzuka av Kouji Seo



Följande manga finns än så länge bara på engelska.

Kouji Seo är kanske mest känd för sina så kallade haremmangaserier som Princess Lucia, A Town Where You Live och Suzuka. En haremmanga handlar oftast om en ung man som av olika orsaker får en massa sexiga kvinnor runt omkring sig. Oftast brukar även dessa haremmangaserier innehålla ecchi, d.v.s en hel del naket, dock i avsaknad av pornografiska inslag.

Suzuka är en typisk haremmanga med inslag av Ecchi. Den handlar om Yamato som flyttar till sin fasters kvinno-hotell/Spa. Han ska jobba deltid där samtidigt som han ska gå i skolan. Yamato blir omedelbart attraherad av sin granne Suzuka, en friidrottsstjärna.

Enorma bröst brukar vara ett vanligt inslag i ecchiserier. Dock brukar det inte vara vanligt att bröstvårtorna ritas ut. Här förekommer det dock. Upprepade gånger. Överhuvudtaget går Kouji Seo längre erotiskt sett än vad som är vanligt i en ecchi. Det är ganska grovt och otroligt sexistiskt. Dessvärre är det heller inte så värst underhållande. Det är den här typen av manga som ger hela mangagenren dåligt rykte. Det här är inte bra alls. 

Rekommenderas inte

V.B. Rose av Banri Hidaka



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Banri Hikada är en relativt framgångsrik mangaskapare. Bland hennes verk kan nämnas I Hate You More Than Anyone, Tears of a lamb och V. B. Rose.

V. B. Rose hanlar om Ageha. Hon fullkomligt älskar att sy. Så när hennes systers skräddare skadar sig passar Agetha på att själv åta sig att göra klänningen. Detta leder till både jobb och kärlek för Agetha.

Mangan blev i Japan allt mer populär ju längre den höll på. Jag antar, och hoppas, att den därmed blev bättre. För de tidiga volymerna är inte mycket att hänga i granen. Den är fylld av klicheer, främst kring könsroller. Förvisso är Agetha en skön karaktär och det måhända är orsaken till att mangan blivit så pass populär som den trots allt blivit. För karaktären Agetha och hennes översvallande känslor är lätta att tycka om. Men på det stora hela är V. B. Rose en manga man både kan ha och mista.

Kan kanske vara kul att veta att Banri Hidaka är en av Natsuki Takayas favoriter. Natsuki Takaya är skaparen till den omåttligt populära Fruits Basket.  

Mangan finns i 14 volymer.
Rekommenderas egentligen inte.

With the Light: Raising an Autistic Child av Keiko Tobe



Bakgrunden till den här mangan är intressant. På samma dagis som Keiko Tobes son fanns ett autistiskt barn. Detta barn intresserade Keiko Tobe så mycket att iden till en manga sattes igång. Hon började studera ämnet och efter mycket litteratur om autism och efter många intervjuer med föräldrar till autistiska barn satte hon igång. Denna bok är alltså helt fiktiv men bakgrunden är verklighetsbaserad. 

With The Light blev en stor succé och har vunnit flera priser. Den har adapterats till en icke-tecknad TV-serie som även den vunnit flertalet priser.

Mangan handlar om Sachiko Azuma och hennes vedermödor med att uppfostra sin autistiske son Hikaru. De fem volymerna låter oss följa mamman och hennes son från nyfödd tills han blir allt mer vuxen. Den första volymen  handlar bland annat om Hikarus problem att integrera med andra barn på dagis samt senare även i skolan. Volym 1 tar även upp de äktenskapliga problem barnet först orsakade mellan Azuma och hennes man.

With the Light finns som sagt i fem volymer. Serien är dessvärre oavslutad eftersom författarinnan gick bort efter en lång tids sjukdom och är följaktligen inte avslutad. Men mangan är mycket läsvärd ändå. Den är gripande och informativ utan att vara pekpinne-aktig.

För en västerländsk läsare dyker det dock upp små intressanta kulturella skillnader. För det första verkar, i alla fall enligt den här boken, genomsnittsjapanen inte känna till begreppet autism. Av mangan att döma tverkar många dessutom tro att orsaken till autism endast handlar om dålig uppfostran. Även pappans beteende förbryllar mig.

Men trots detta tror jag att många som har en närstående med autism kommer att finna tröst och insikt när man läser With the Light. Även de som inte har en närstående med autism borde finna mangan intressant och läsvärd. Det här är alltså mycket bra.

Den här mangans primära målgrupp är vuxna kvinnor men jag vågar påstå att den även passar vuxna män. Ibland är de japanska könsindelningarna mycket irriterande i mina ögon.
Men hur som helst;
Rekommenderas varmt!


The Manga Guide to Statistics av Shin Takahashi



Kyouiku manga är ett japanskt ord för pedagogiska serier. Dylika serier är mestadels förekommande inom skolans värld men finns även inom andra områden som till exempel om man vill lära sig golfsvingar, teknik, juridik med mera. The Manga Guide to Statistics är en typisk kyouiki som används inom undervisning.

Shin Takahasi
är lärare och dataanalytiker. Men han börjar bli alltmer aktiv som författare och har även skrivit The Manga Guide to Factor Analysis och The Manga Guide to Regression Analysis.

Serien The Manga Guide to är ett samarbete med förlagen No Starch Press och Ohmsha, Ltd of Tokyo. Det sistnämnda förlaget är ett väl ansett japanskt förlag inom faktalitteraturen. Samarbetet mellan förlagen har resulterat en hel del The Manga Guide to. De engelska utgåvorna är ibland lätt omgjorda för att anpassa västerländska läsare och varje upplaga har kollats av expertis i både Japan och England. I serien finns även The Manga Guide to Databases, The Manga Guide to Electricity, The Manga Guide to Physics, The Manga Guide to Molecular Biology och The Manga Guide to Calculus.

The Manga Guide to Statistics handlar om unge Rui. Hon blir upp över öronen förälskad i sin pappas medarbetare, Mr. Igarashi. Rui planerar då att be sin pappa att låta Mr. Igarashi bli hennes extralärare i matematik då det är ett ämne Rui har svårt för. Ruis plan är nämligen att Mr. Igarashi då ska bli kär i henne. Dessvärre visar det sig att Ruis mattelärare blir en annan kollega till hennes pappa. Istället blir det den lite töntige Mamoru Yamamoto som lär henne ämnet. Varje kapitel är en kurs mellan läraren och eleven. Det mesta berättas i form av tecknad serie.

I mitt tycke fungerar det väl att ha en lärobok i matematik i serieform. Jag behärskar dock ämnet hyfsat väl men känner ändå att mina kunskaper får sig en nödvändig uppdatering. En viss problematik kan dock vara det engelska språket i och med att en del matematik- och statistiktermer används. Ibland fick jag kolla i mitt engelskalexikon. Skulle The Manga Guide to Statistics vara översatt på svenska skulle jag rekommendera den varmt. Men i och med att den är engelskspråkig blir rekommendationen istället något ljum. Men visst platsar den på ett bibliotek.

Rekommenderas, dock en svag rekommendation.


Black Jack av Osamu Tezuka



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Med jämna mellanrum tar jag upp ett verk av Osamu Tezuka. Så vid det här laget borde ni veta hur stor han är/var. Det mesta som Tezuka gjort har blivit oerhört populärt och anses med rätta vara den störste mangaskaparen någonsin. Denne gigant ligger bland annat bakom serier som AstroBoy, Phoenix och Buddha.

Black Jack utspelar sig i sjukhusmiljö och en av huvudkaraktärerna är Dr Black Jack. Han är kanske den skickligaste läkaren någonsin men är dessvärre i avsaknad av licens. Därför brukar hans klienter vara av den art att dom helst inte uppsöker vanliga sjukhus på grund av deras suspekta bakgrunder. Men det är inte alltid patienterna som är suspekta utan även det de lider av. Ofta innehåller Black Jack rena Scince Fictionelement.

Som vanligt när det gäller Tezuka är detta mycket underhållande. Förvisso är det inte hans bästa manga men det behöver inte betyda så mycket. För underhållande är det. Mangan utkom i original 1973 och höll på under hela 1970-talet. Den har även adapterats till animé, (både som långfilm och som TV-serie). Men sedan 2008 har amerikanska förlaget Vertical Inc. påbörjat en återutgivning.

Black Jack är en läsvärd och underhållande manga. Har man inte plats med allt av giganten Tezuka må både Buddha, Adolf och Phoenix vara bättre. Men det betyder inte att Black Jack inte platsar på ett bibliotek, för det gör den.

Den är komplett i 17 volymer.
Rekommenderas.

Bloody Kiss av Kazuko Furumiya



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Kazuko Furumiya är en mangaskapare som hittills är mest känd för sin relativt framgångsrika shōjomanga Bloody Kiss.

Mangan handlar om Kiyo. Hon ärver en herrgård av sin farmor som visar sig vara bebodd av en vampyrfamilj. Den snygge vampyren Kuroboshi verkar vara intresserad av henne. Eller så vill han bara bita henne. Hur som helst bestämmer sig Kiyo för att bo i huset och bli hyresvärdinna för vampyrerna.

Bloody Kiss är fylld med kärlek, gotik och humor. Kombinationen är vanlig och fungerar väl. Åtminstonde när manuset är så här originellt. Teckningarna är av klassisk shōjo-stil, måhända något mindre spretiga och röriga än genomsnittet.  

Mangan är komplett i två volymer. Dess primära målgrupp är tjejer från 14 år.
Rekommenderas.

Soul Eater av Atsushi Ohkubo


Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Atsushi Ohkubo har tidigare gjort den populära mangan B.Ichi. Han är dock mest känd för mangan Soul Eater som blivit en stor succé. Den har adapterats som CD-bok (som medföljde en konstbok om Soul Eater). Den har även adapterats till animé-serie. Mangan har även överförts till TV-spelens värld inte mindre än tre gånger till Nintendo Wii, Playstation 2, PSP samt Nintendo DS.

Soul Eater handlar om Maka som fått i uppdrag att samla ihop själar från onda människor. Hennes partner är en liten pojke som också är en soul eater. Han kan förvandla sig till en levande lie och äter upp själarna till de onda människor Maka dräper. En mystisk häxa dyker upp och lierar sig med de två.

Det är full fart i den här mangan. Tempot är högt och man sveps med. Men bara ett tag. Soul Eater är en så kallad Ecchi, d.v.s den innehåller en hel del naket men inga könsdelar. Oproportionerligt stora bröst och inte helt passande sexskämt drar ned intrycket. Mangan underhåller men inte tillräckligt för att i alla fall jag ska kunna förbise alla dessa sexskämt.

Mangan är pågående med 15-åriga grabbar som främsta målgrupp.
Rekommenderas inte.

Kimikiss: Various heroines av Taro Shinonome



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Kimikiss var från första början ett populärt datingspel av Enterbrain till Playstation 2. Den enorma populariteten har lett till att Kimikiss adapterats till en serie ungdomsromaner, en animéserie och i flera mangaversioner. De heter KimiKiss: Lyrical contact av Mimei Kuroi, KimiKiss: After days av Square Enix Co. Ltd, KimiKiss: Sweet lips av Masahiro Itosugi  och KimiKiss: Various heroines av Tarō Shinonome. Alla dessa har blivit mer eller mindre framgångsrika.

Taro Shinonome har gjort mangaserierna Swing Out Sisters (en Hentaimanga med inslag av lesbisk incest), Butterfly Kiss Blade (en Yuri-manga, alltså innehållande explicita sexscener mellan kvinnor) och Kimikiss: Various heroines. Han är känd för sin talang att teckna storbystade kvinnor. En talang han använder även här.

Kimikiss: Various heroines handlar om den tafatte Kouichi. Hans barndomskompis Mao var tidigare en grå bokmal men har nu blivit en riktig sexbomb. Mao bestämmer sig snabbt för att det är något som det ska bli ändring på. Hon bestämmer sig för att lära Kouichi att bli en man. Varje mangavolym i denna variant på Kimikiss handlar om tafatte Kouichis eskapader med olika sexiga tjejer. En tjej per bok så att säga.

Kimikiss: Various heroines är vältecknad. Det är nog det enda positiva jag kan säga om den. Den har en mycket skum syn på könsroller och innehåller mest halverotiska scener (inget explicit). Handlingen är ganska tunn och verkar vara en ursäkt till att rita sexiga tjejer i olika poser. Ska man nödvändigtvis ha en manga inom detta ämne finns det betydligt bättre.

Mangan är pågående och riktar sig till grabbar kring 15 år.
Rekommenderas inte.

Pluto av Naoki Urasawa & Osamu Tezuka



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Osamu Tezuka är förmodligen den mest inflytelserika japanska serieskaparen någonsin. Naoki Urasawa anses vara en av Japans bästa tecknare i modern tid. Han älskade Tezukas mänsterverk Astro Boy så mycket att han döpte en av sina egna seriefigurer efter en av figurerna i serien. Pluto är alltså baseras på en av de mest populära karaktärerna i Astro Boy, Den mäktigaste roboten i världen. Många "förstå-sig påare" trodde att Urasawa tagit sig vatten över huvudet när han bestämde sig för att göra ett projekt baserat på en så välkänd klassiker. Men tji fick dom! Pluto har blivit en riktig succé både i Japan och utomlands. För att se till att serien är trogen sitt originalverk övervakas arbetet av Osamu Tezukas son, Macoto Tezka, som annars är verksam inom  film- och animé.

Pluto utspelar sig i en framtid där robotar så avancerade att de kan tas för människor. Någon, eller något, har dock bestämt sig för att röja de sju kraftfullaste robotarna ur vägen. En av Europols bäste agenter sätts på fallet, som dock själv är en av de sju robotarna.

Pluto hör till det bästa jag läst på år och dar. Detta är en filosofisk Sci-Fi manga riktad gentemot en vuxen publik. Den innehåller en del våld (inte så mycket) men även en hel del värme. Mangans största styrka är den existensiella ton den har. Att den dessutom är mycket vältecknad ökar bokens sympatiska intryck. Ett extra plus ger det ifall man läst Astro Boy men det är absolut inget måste.

Se också SF-bokhandelns hemsida.

Mangan är pågående.
Rekommenderas.

Moyasimon: Tales of Agriculture av Masayuki Ishikawa



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Masayuki Ishikawa har slagit igenom stort i Japan med mangan Moyasimon. Den har vunnit flertalet priser som Tezuka Osamu-Award och Kodansha Manga-Award, bägge under 2008. Mangan har även blivit en 11 avsnitt lång anime-serie, och det finns en uppsjö av gulliga kuddar, dockor, mobiltelefonsmycken etc. med seriens bakterier som motiv.

Moyasimon handlar om Tadayasu Sawaki som är en nybliven jordbruksuniversitetselev. Han är begåvad med en särskild förmåga som gör att han kan se bakterier.  Universitetslivet gör att Sawaki träffar en del udda karaktärer och än mer udda bakterier. 

Mangan bjuder på allmänbildning kring jordbruk men även matkultur. Vi får ta del av bisarra rätter (som den svenska paradrätten surströmming) och dessa rätters bakteriekultur. Personligen är jag mycket förtjust i den här typen av serier. Mangaserier lyckas kombinera pedagogik och underhållning på ett sätt många västerländska serier inte klarar av. Vem hade förresten trott att en bok om bakterier och jordbruk kunde vara så här underhållande.

Teckningarna är välgjorda och förhöjer humorn i serien. Att se Tadayasu Sawaki gå i en korridor som är så täckt att bakterier så att han knappt ser var han går blir oerhört kul då Masayuki Ishikawa emellanåt tecknar hans syn, emellanåt hur hans vänner ser (för dom är det en vanlig korridor och de förstår inte varför han går så långsamt och trevande). Det här är helt enkelt originellt och mycket bra.

Som man kan läsa på Science Fictionbokhandelns hemsida finns det en textruta på den första originalvolymen där det står att mangan består till 100% utav återanvänt papper och är tryckt med sojabläck. Kul.
 
Mangan är pågående och dess primära målgrupp är vuxna.
Rekommenderas.

Detroit Metal City av Kiminori Wakasugi



Finns än så länge bara på engelska.

Detrot Metal City är en mycket populär manga, skriven och tecknad av Kiminori Wakasugi. Den har sålt i över 2 miljoner exemplar. Detroit Metal City finns även som omtyckt animé. Titeln är hämtat från den amerikanska hårdrockgruppen Kiss hitlåt Detroit Rock City. En icke-tecknad långfilm har också gjorts på mangan. Den regisserades av Toshio Lee och bland alla japanska skådespelare dök Gene Simmonds (från Kiss) upp. Givetvis finns flertalet skivor utgivna av denna "påhittade" grupp. Ett TV-spel baserat på mangan är också under utveckling.

Mangan är också känd under namnet DMC.

Detrot Metal City handlar om 23-årige Soichi. När han sminkar sig och kliver upp på scenen med death metal-bandet Detroit Metal City förvandlas han till den häftigaste hårdrockmusikern någonsin (han verkar vara en blandning av Gene Simmonds och Ozzy Osborne). Men hur det går till vet han inte. Faktum är att han inte ens vill vara death metal-musiker, utan är ett stort fan av svensk (!) popmusik. I rollen som Johannes Krauser II dyrkas han av Tokyos metalscen men avskyr det liv han lever och utan smink och peruk är han ganska tafatt. Dessutom blir han förälskad i sin barndomskamrat Yuri Aikawa. Hon är (kanske) intresserad av Soichi, men avskyr bandet Detrot Metal City och framför allt avskyr hon Johannes Krauser II (givetvis utan att fatta att de är samma person).

Humorn i mangan består av att man får en inblick i vad den stenhårde metal-rockaren egentligen känner och tänker. Som när när det visar sig att några av hans mestbrutala låttexter i själva verket bara är gamla kärleksballader där till exempel love är utbytt till fuck och rape, eller när han i full krigsmundering pratar med värme i rösten med sin gamla mamma. Historien är mycket dråplig. Låttexterna är mycket grova på ett humoristiskt och överdrivet sätt. Teckningarna är välgjorda.

Detroit Metal City är mycket rolig och underhållande. Den är pågående och dess primära målgrupp är från 18 år och uppåt.

Det var länge sedan jag skrattade så mycket när jag läste en manga.
Se också SF-bokhandeln hemsida.
Rekommenderas.


Zombie Powder av Tite Kubo



Tite Kubo (som egentligen heter Noriaki Kubo) är mest känd för sin succémanga Bleach. Men hans första "riktiga" serie var Zombie Powder. Den lades dock ner efter 4 volymer och har alltså inget "riktigt" slut. Men Tite Kubo kom tillbaka med bravur efter den lite snöpliga starten på hans karriär. Bleach är en av världens mest lästa mangaserier någonsin. Tack vare den publiciteten har Zombie Powder blivit ganska uppmärksammad i bland annat USA, och har sålt riktigt väl. Många tror också att den mangan är en ny. Det är den alltså inte utan utkom före Bleach.

Zombie Powder handlar om Elwood, vars liv förändras den dag han träffar Gamma Akutabi. Gamma slåss med en motorsåg och kan fånga kulor med sin metallhand. Elwood vill återuppväcka sin döda syster och hoppas att Gamma ska kunna hjälpa honom. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter det märkliga zombiepulver som kan väcka de döda till liv och göra de levande odödliga.
   
Zombie Powder var mer eller mindre en flopp i Japan. Jag kan förstå varför. Den når inte ända fram. Det är en häftig västerninspirerad framtidsvärld med sympatiska (anti-)hjältar. Manuset räcker dock inte till och det blir alldeles för mycket slagsmål. Tite Kubo visade som sagt vart skåpet ska stå med Bleach. Här är han dock ännu en osäker berättare som inte rikigt får till det. Visst, Zombie Powder är absolut inte urusel och viss underhållning ger den. Den är också relativt vältecknad. Men den är inte tillräckligt bra för att det ska vara värt att köpa in en oavslutat serie.

Se också SF-bokhandelns hemsida.

Rekommenderas inte.

Jackie Chan Adventures: Enter the Dark Hand av John Rogers, David Slack, Tomás Montalvo-Lagos, Anna Kernbaum & John Lo



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Jackie Chan är en kinesisk skådespelare, regissör och sångare. Han är mest känd för sina kampsportsfilmer med inslag av komedi.

En animerad TV-serie baserad på en fiktiv version av skådespelaren Chan lanserades år 2000. Jackie Chan Adventures blev relativt populär och höll på till 2005. 95 avsnitt fördelade på 5 säsonger blev det. Jackie Chan själv gjorde sin egen röst. Förlaget Tokyopop har lanserat så kallade cine-mangaversioner på serien. En cine-manga är serieböcker med bilder från TV-serien/filmen med pratbubblor ditsatta i efterhand och följer TV-seriens/filmens handling. Jackie Chan Adventures: Enter the Dark Hand är första delen.

Jackie Chan Adventures handlar om kampsportskunnige arkeologen Jackie Chan. Han hittar en mystisk sköld som de ondsinta Black Hand vill åt. Som bundsförsvanter har Chan (motvilligt) sin unge brorsdotter Feisty, sin vän och spion Augustus Black samt det virrige uppfinnargeniet Uncle. Handlingen påminner helt enkelt om en klassisk Jackie Chan-film där han spelar Indiana Jones.

Jag har hittills inte läst en cine-manga jag tycker om. Detta beror på att teckningarna är gjorda för rörlig film. I bokform blir de stela och tråkiga, precis som handlingen. Jackie Chan Adventures är inget undantag. Handlingen är mycket banal. Det som brukar utmärka Jackie Chans verk, oavsett om det är i tecknad form eller inte, är de fantastiskt koreograferade humoristiska slagsmålen. Boken är fylld med sådana slagsmål men i detta format blir heller inte slagsmålen roliga. Vilket gör att cine.mangavversinen av Jackie Chan Adventures faller platt till marken.

Mangan är pågående, men allt pekar på att den inte kommer att fortsätta.
Rekommenderas inte

Ooku: The Inner Chambers av Fumi Yoshinaga



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Fumi Yoshinaga är ett stort namn inom mangavärlden. Hon är känd både för sina shojoserier (manga med unga flickor som primär målgrupp) och sina shojo-ai-serier (manga med homosexuellt tema och med kvinnor som målgrupp). Hennes största succé är Antique Bakery, men är också kvinnan bakom de omtyckta Flower of Life, Gerard & Jacques och Ooku: The Inner Chambers

Ooku utspelar sig i ett alternativt Japan under Edo-perioden. En sjukdom härjar, främst på den japanska landsbygden. Detta har lett till att sjuttiofem procent av alla män har dött. Därför har landets kvinnor tagit mer plats i samhället. Därför leds även shogunatet av kvinnor. I denna berättelse skickas de vackraste männen skickas till de mäktigaste ledarna och får där arbeta som livvakter och betjänter.

Ooku har varit nominerad till Tezuka Osamu Cultural Prize inte mindre än tre gånger utan att ha vunnit. Däremot har mangan vunnit Excellence Prize under 2006 års Japan Media Arts Festival samt Grand Prize 2009. En icke-tecknad långfilm baserad på Ooku är på gång och planeras att släppas till sommaren 2010 med Fuminori Kaneko som regissör.

Ooku är en lågmäld manga med relativt mycket dialog. Manuset är fyndigt och originellt med välgjorda teckningar. Mangans primära målgrupp är vuxna och den passar sig inte för barn. Däremot är den mycket läsvärd.

Mangan är pågående och planeras att bli 10 volymer.
Rekommenderas  

Crimson Hero av Mitsuba Takanashi



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Mitsuba Takanashi ligger bakom flera relativt framgångsrika mangatitlar. Bland hennes verk kan nämnas Angel's Pocket, The Devil Does Exist och The Flowers of the Sun. Ytterligare en av hennes större succéer är Crimson Hero.

Crimson Hero handlar om Nobara vars föräldrar har en gammaldags anrik restaurang. De önskar att hon ska engagera sig i restauranten, någon Nobara inte vill. Istället byter hon skola till Crimson Field High School som är känt för sitt volleybollag. Detta trots att hennes mamma inte vill att hon ska spela volleyboll utan satsa på en framtid som restaurantchef.

Egentligen påminner den här mangan en hel del om filmen Bend it Like Beckham (Skruva den som Beckham) med bland andra Kiera Knightley. Alltså traditioner vs. sport. Men här är det volleyboll istället för fotboll.

För att vara en Shoujomanga är den relativt sparsmakat tecknad. Något som förenklar läsningen. Synd bara att det inte är så mycket att läsa. Handlingen är ganska banal och till exemplet som nämndes ovan, Bend it Like Beckham, tacklar ämnet på ett mer underhållande sätt. Går man som ung tjej igenom en liknande situation som huvudkaraktären finner man säkert en del tröst i mangan. För oss andra blir det lite för tråkigt. Mitsuba Takanashi kan bättre än så här.

Mangan är pågående och riktar sig primärt gentemot flickor från ca. 13 och uppåt.

Rekommenderas inte.

Hana-Kimi av Hisaya Nakajo



Denna manga finns än så länge bara på engelska (och japanska givetvis).

Kärt barn har många namn, sägs det. Mangan Hana-Kimi är också känd under namnen Hanazakari no Kimitachi e och For You In Full Blossom.

Hisaya Nakajo är en prisbelönt mangaskapare. Hon vann priset Outstanding Work award på artonde upplagan av Hakusensha Athena Newcomers' Awards. Detta för sin manga Manatsu no Hanzaisha. Bland hennes andra succéer kan nämnas Missing Piece, Sugar Princess och hennes hittills största framgång, Hana Kimi. Hon har också designat karaktärerna i Nintendo DS-spelet Duel Love.

Mangan handlar om unge Mitsuki som är ett stort fan av jämnårige höjdhopparen Izumi Sano. Hon bestämmer sig för att börja i samma skola som honom. Det visar sig att han går i en pojkskola, något som dock inte avskräcker driftige Mitsuki. Hon klipper av sig håret, köper en skoluniform och trixar med sina papper. Utklädd till pojke kommer hon in på skolan och lyckas till och med få dela rum med sin idol. Givetvis är det inte helt lätt att dölja för Izumi att hon egentligen är en tjej. Hjälp kommer dock från oväntat håll. 
   
Sägs vara en av inspirationskällorna till framgångsrika (och svensköversatta) mangan Power av Shizuru Seino.

Mangan är komplett i 23 volymer och dess primära målgrupp är flickor från 12 år. Hana-Kimi har adapterats som cd-bok samt en Taiwansesik dramaserie på TV. Likaså finns en japansk icke-tecknad TV-serie baserad på denna framgångsrika manga.

När man väl kommit över det faktum att huvudpersonen egentligen är en stalker (Mitsukis sjukliga beteende nämns inte utan tas med en klackspark av författarinnan) är serien riktigt underhållande. Den är vältecknad och fyndig. Stalkerbiten stör mig lite grann men jag är villig att förlåta den biten. Just eftersom mangan i övrigt ger så god underhållning.

Rekommenderas (även om Power är något bättre).

Bowling King av Tong Ai



Denna manga finns än så länge inte på svenska.

Detta är en taiwanesisk manga, alltså en så kallad manhua, skriven och tecknad av den relativt framgångsrike Tong Ai. Den är i nuläget även ganska svår att få tag på.

Huvudpersonen i Bowling King är Shautieh Ley. Hans besatthet av en kvinna leder till att han utmanar en gangster på bowlingduell. Sedan bowlas det. I mängder.

Mangan är en shonenmanga, alltså med pojkar från 11-16 som primär målgrupp. Tempot är högt med mycket överspel, samt ett och annat sex- och könsskämt som känns unket. Insprängt i Bowling King finns också rena faktabitar om Bowling.

Teckningarna är av klassikt shonen-snitt, alltså mycket roliga och utrycksfulla. Mangan är också ganska underhållande till först, men sedan blir det för mycket bowling (och jag älskar bowling). Mangan blir för repetetiv i längden. Dessutom finns det för många sexistiska skämt för att det ska kännas riktigt bekvämt (även om vissa av dessa skämt är ganska roliga).

Mangan är pågående.
Rekommenderas inte.

Kinnikuman av Yudetamago



Denna manga finns än så länge bara på engelska. Idag är den dessutom svår att komma över.

Ordet yudetamago betyder egentligen kokt ägg. Yudetamago är också en pseudenym bestående av manusförfattaren Takashi Shimada och tecknaren Yoshinori Nakai. Tillsammans ligger de bakom de populära mangaserierna Kinnikuman, Ultimate Muscle, och Tatakae!! Ramenman.

Kinnikuman är komplett i 36 volymer. Den har även adapterats som anime (7 filmer och 2 tv-serier). Det har även adapterats till hela 12 TV-spel. Under 1980-talet fanns det också hur många leksaker som helst.

Mangan handlar om den misslyckade superhjälten King Muscle. Då alla superhjältar av olika orsaker är borta blir regeringen tvungen att söka hjälp av denne klumpige superhjälte (som får sina krafter av vitlök). I början var mangan en parodi på superhjältar men började sakta men säkert istället bli en parodi på det närligande områden wrestling.

Jag är en stor fantast av både superhjältar och wrestling. Men att parodiera dessa genrer, som är så pass roliga och självparodierande i sig, är svårt. Jag tycker heller inte att Yudetamago lyckas med detta. Både manuset och teckningarna är fyllda av löjlig slap-stick som i alla fall inte underhåller mig. Detta är helt enkelt fruktansvärt dåligt.

Det kan vara kul att veta att King Muscles son, Kid Muscle, är huvudpersonen i Ultimate Muscle.

Rekommenderas inte.

Who Fighter with Heart of Darkness av Seiho Takizawa



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Tecknaren Seiho Takizawa är känd för sina realistiska mechateckningar. Alltså teckningar inom genren "stora pilotstyrda robotar". Några sådana finns dock inte med här. Här har han istället tagit Scienfe Fiction-genren och satt mitt i andra världskriget.

Who Fighter består av tre berättelser. Den sista är dock bara på ett par sidor.  Alla tre kallas för "Wierd War Stories". Titelberättelsen handlar om hur japanska piloter under andra världskriget upptäcker ett mystiskt ljusfenomen över landet. De tror att det är ett hemligt vapen utvecklat av amerikanerna och skjuter följaktligen ner en av dessa. Men det är betydligt mer komplicerat än så i denna Science Fiction-berättelse. Den andra manganovellen, Heart of Darkness är löst baserad på Joseph Conrads roman med samma nam (I mörkrets hjärta på svenska). Den handlar om en japansk soldat med uppdraget att avskeda en desertör som försöker skapa en ny civilisation mitt i Burmas djungel. Den sista berättelsen är för kort för att jag ska kunna berätta handlingen här.

Alla tre berättelser är mycket vältecknade. Seiho Takizawa är med rätta känd för sina realistiska teckningar. Hans manus brukar däremot ofta anses vara medelmåttliga. Bitvis håller jag med. Första berättelsen är en spännande historia som överraskar. Men Seiho Takizawas version på Conrads klassiker håller inte måttet. Läs hellre originalet (eller se filmen Apocalypse Now som ockå är baserad på Conrads klassiker och är bättre en det här). Mangaversionen kommer inte med något nytt, förutom att den är i mangaform. Den tredje berättelsen är underhållande men för kort. Den kunde gärna ha varit åtminstonde dubelt så lång. Men berättelsen Who Fighter är så pass underhållande att det räcker.

Rekommenderas utan att vara fantastisk.

Mixed Vegetables av Ayumi Komura



Mat är ett mycket vanligt inslag inom manga och det finns en hel del så kallad gurume-manga (mat-manga) på marknaden. Den vanligaste genren inom mat-manga är shonen (alltså riktad gentemot pojkar från ca. 13 år). Mat-shonen brukar vara fartfylld och humoristiskt överdriven. Mixed Vegetables är dock en mat-shojo, alltså en mat-manga riktad genemot flickor från ca. 13 år. Den innehåller således mer kärlek och mindre action.

Mixed Vegetables är mangaskaparinnan Ayumi Komuras hittills största succé.

Mixed Vegetables handlar om Hanayu. Hon är dotter till en familj som driver ett berömt konditori och studerar för närvarande på kockskola. Dessvärre vill hon inte ta över konditoriet. Hennes dröm är att bli sushikock. Hon har en plan för att hennes dröm ska bli verklighet, hon ska gifta sig med klasskamraten Hayato, vars föräldrar äger en fin sushirestaurang. Hayato är dessutom intresserad av Hanaya så planen verkar fungera. Problemet är att Hanayu inte har några känslor för Hayato, förutom att hon irriterar sig på honom.

Teckningarna är av hyfsat hantverk. Maten är detaljerat tecknat medans bakgrunderna och bifigurerna är av betydligt enklare snitt. Handlingen är av klassisk shojo, men i mat-miljö vilket ger mangan ett drag av originalitet. Det är långt ifrån ett mästerverk men är hyfsat underhållande.

Då det gäller matmanga föredrar jag fortfarande Oishinbo av Tetsu Kariya & Akira Hanasaki eller Iron Wok Jan av Shinji Saijyo. Men Mixed Vegetables står sig hyfsat väl i det sällskapet

Den är komplett i 8 volymer.
Rekommenderas.

Tidigare inlägg
RSS 2.0