Vampire Knight av Matsuri Hino
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Matsuri Hino var från början föreståndare till en bokhandel innan hon bestämde sig för att finnas i bokhandlar på ett helt annat sätt, d.v.s. i bokform. Vilket hon lyckades med relativt snabbt, bara nio månader efter att hon bestämde sig för ett karriärbyte blev hennes första verk, Kono Yume ga Sametara publicerat i den japanska tidningen LaLa DX. Hon slog igenom med serierna Toraware no Minoue och MeruPuri. Men hennes största succé hittils är Vampire Knight som även finns även som CD-bok i japan.
Vampire Knight handlar om Yuki Cross som tillsammans med sin kompanjon Zero arbetar på Cross-akademin. Det är dock en mycket speciell skola, på dagarna går vanliga mänskliga elever där, men på nätterna fylls den av vampyrer som går i nattskola. Yukis och Zeros uppdrag är att se till att ingen kommer till skada i skymningen, när de båda grupperna byts ut. Zero föraktar vampyrerna medan Yuki fascineras av dem (särskilt en av dem). Kanske på grund av att Yuki tio år tidigare räddades undan en vampyrattack, vilket hon inte längre minns.
Mangan är i skrivande stund inte färdig kommer att utkomma i minst nio delar. Den riktar sig främst mot tonårsflickor som gillar vampyrer och goth. Den är vältecknad, även om huvudpersonerna i mitt tycke ser för likadana ut. Det är något jag brukar ha problem med i viss shojo-manga (tjejmanga). Men handlingen är spännande och oförutsägbar. Det är en bra blandning av thriller, romantik och goth. Gillar man sånt får man sitt lystmäte här.
Den rekommenderas
Mangabibliotekarien i tidningen
Mangabibliotekarien ska utöka sitt skrivande. Jag recenserar redan serier för bibliotekstjänst och kommer nu framöver att även skriva artiklar för den Gävlebaserade tidningen Arbetarbladet. Artiklarna handlar givetvis om serier. Dock inte bara manga utan även annat inom serievärlden. Men en hel del manga kommer det nog att bli. En inledande intervju av mig har precis publicerats. Den artikeln kan ni läsa här.
Stone av Sin-Ichi Hiromoto
Följande manga finns än så länge bara på engelska.
Förutom Stone är Sin-Ichi Hiromoto mest känd för att ha gjort en mangafierad version av Star Wars: The return of the Jedi.
Stone utspelar sig i en framtid där stora delar av jorden ödelagts. Nästan all grönska är borta och jorden är till stora delar täckt av sand. Men inte vilken sand som helst utan en sorts kvicksand som bokstavligt talar gör världen till ett hav av sand. I detta hav kretsar hiskeliga sandvalar. Då den unge Zizi råkar döda en gravid val blir hon förvisad från sin hemö och beger sig iväg på ett piratskepp. Det visar sig (givetvis) att Zizi bär på mstiska krafter och egenskaper.
Stone är annorlunda tecknad för att vara en manga. Hiromotos bilder är betydligt mer mörka och murriga än vad som är vanligt. Men när man väl sett sig mätt på de originella teckningarna finns inte mycket mer att se. Stone är en tråkig science fictionhistoria som inte engagerar. Den är fylld av referenser till annan science fiction-litteratur och filmer. Men det känns dessvärre inte fyndigt (jag brukar älska referenser) utan man påminns bara om annan litteratur/film som är mycket bättre.
Mangan är komplett i två delar och riktar sig gentemot en science fiction-intresserad vuxen publik.
Rekommenderas inte.
Crying Freeman av Kazuo Koike & Ryoichi Ikegemi
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Ryoichi Ikegami är en gigant inom manga. Framför allt i väst. Han är en av de första mangaskaparna som slog igenom i väst eftersom hans realistiska teckningsstil påminde en hel del om den västerländska stilen. Ikegami anses vara det allra största namnet inom gekiga. Gekiga betyder just realistisk manga, såväl teckningsmässigt som historieberättandemässigt. Dock är det inte Ryoichi Ikegami som skrivit manus. Han är känd för att samarbeta med författare. Tillsammans med Kazuya Kudo gjorde han Mai the Psychic Girl och med Sho Fuimura har Ikegami gjort den mycket populära och hyllade Sanctuary.
Kazuo Koike har för alltid hamnat i seriens historieböcker för sin serie Lone Wolf and Cub som han gjorde tillsammans med Goseki Kojima. Den översattes även till svenska under 1980-talet, då med namnet Samuraj.
Tillsammans har Ryoichi Ikegami och Kazuo Koike gjort den mycket omtyckta Crying Freeman. Mangan handlar om Yo Hinomura. Han jobbar som lönnmördare åt den kinesiska maffian och är känd (och fruktad) under namnet Crying Freeman, lönnmördaren som gråter över varje spillt liv. Gråten beror på att Yo blivit hjärntvättad av maffian till den grad att han inte kan stå emot order att döda. Men då han dräpt någon släpper hjärntvätten för en sekund och han gråter.
Serien är full av våld, sex och nakna kroppar. Men handlingen kräver detta. Crying Freeman är en otroligt välskriven och vältecknad manga. Den är mycket spännande och är följaktligen en riktig bladvändare. Att mangan är en av de första som slog igenom med buller och bång i england är lätt att förstå.
Den är komplett i 9 delar och är en renodlad vuxenmanga.
Den blev en (otecknad) långfilm 1995 av regissören Christophe Gans (som förutom den filmatiseringen även är känd för att ha gjort en filmversion på TV-spelet Silent Hill).
Mangan rekommenderas varmt.
Toto! The Wonderful Adventure av Yuko Osada
Följande manga finns än så länge bara på engelska.
Toto! The wonderful adventure handlar om den unge drömmaren Kakashi. Hans dröm är att, precis som sin försvunne far, upptäcka världen. Då en zeppelinare nödlandar på den lilla ön smyger han ombord och hans äventyr kan börja. En herrelös (?) mystisk hund vid namn Toto följer honom på vägen. Likaså träffar han en ung flicka vid namn Dorothy. När man dessutom får reda på att Kakashi betyder fågelskrämma på japanska inser jag som läsare snart att Toto är en lös (mycket lös) mangafierad version av Frank Baums klassiker Trollkarlen från Oz.
Yuko Osada är en relativt ny stjärna på mangahimlen. Fortsätter Toto! The wonderful adventure i samma höga klass som de första delarna blir Osada en stort namn i mangavärlden. Mangan är mycket vältecknad. Letar man efter en lättsmälld historia fylld med äventyr och humor med klassiska sagoinfluenser behöver man inte leta längre.
Dess primära målgrupp är alla från 11 år och uppåt. Hur lång den kommer att bli är oklart.
Rekommenderas!
Bild & Bubbla
Bild & Bubbla är en tidskrift som funnits länge, (faktum är att tidningen firar 40-årsjubileum). Bild & Bubbla ges ut av seriefrämjandet (se http://www.serieframjandet.se/) och utkommer fyra gånger per år. Jag finner det passande att skriva om tidskriften på min blogg just nu i och med att den nyligen fått både ny design och inriktning. Bild & Bubbla har blivit tjockare och mer bokliknande med ett mer tidlöst innehåll. Mindre recensioner och mer allmänngiltiga artiklar.
En av huvudpersonerna bakom Bild & Bubbla är Fredrik Strömberg som även skrivit Manga! Japanska serier och skaparglädje och medverkat i antologin Manga: från Hokusai till Dragon Ball.
Bild & Bubbla är alltså en tidskrift om serier. Den tar mer eller mindre upp allt som har serieanknytning. Givetvis då också manga. I det första omgjorda numret finns det en mycket intresant artikel om japanska skräckserier. Tidningen har alltid varit intressant och läsvärd och den har blivit änu bättre efter den nya designen och nya inriktningen.
Att vara medlem i seriefrämjandet är något jag hoppas att de flesta av mina bloggläsare redan är. Om någon inte vet vad seriefrämjandet är så är det ett riksomfattande förbund för serieintresserade som verkar för ett höjande av den tecknade seriens status som uttrycksmedel, och en större kunskap om dess karaktär och särdag.
Tidningen, liksom medlemsskap, rekommenderas!
Negima av Ken Akamatsu
Denna manga finns endast på engelska men har gått på svenska i den numera nedlagda tidningen MangaMania.
Ken Akamatsu är en av de mer populära mangaförfattarna i Japan. På svenska finns hans succé Love Hina (som också gått i MangaMania).
Negima handlar om det 10-åriga underbarnet Negi Springfield. Hans dröm är att bli en mästermagiker och tror att han ska få bli det då han tar examen i magiakademin. Istället skickas han till Japan för att bli engelsklärare vid en flickskola. Där blir han populär bland sina elever, utom hos Asuna eftersom Negi ersatt läraren hon var förtjust i. Negi är dessutom förbjuden att använda sin magi men det är inte så lätt. När han nyser så åker t.ex. alla kläder av dom som är nära honom. Dessutom dyker det vampyrer och annat upp.
Precis som Love Hina är Negima fylld av sexhumor. En ganska handgriplig sådan vilket kan sticka i ögonen hos vissa västerländska läsare. För mig gör det egentligen inget om handlingen är tillräckligt bra. Dessvärre är så inte fallet med Negima. Handlingen verkar mest vara en ursäkt för just dessa sexskämt. Dessvärre blir det mest tråkigt och inte särskilt upphetsande heller.
Negima pågår fortfarande och kommer att komma i minst 18 delar. Mangans primära målgrupp är 15-åriga grabbar (vilket är lite lustigt med taka på att huvudpersonen är 10 år).
Rekommenderas inte.
In Odd we Trust av Dean Koontz & Queenie Chan
Följande manga finns än så länge bara på engelska.
Dean R. Koontz är en känd amerikansk författare. Han gjorde sin romandebut redan 1968 med science fiction-romanen Star Quest. Det stora genombrottet kom dock vid skiftet mellan 1970- och 1980-talet med sina romaner med skräckinslag såsom Svart fredag, Phantoms och Nattens ögon. Under 2000-talet har han blivit uppmärksammad för sina böcker om Odd; Odd Thomas, Alltid Odd och Broder Odd. (På engelska finns även Odd Hours).
Queenie Chan är en kinesisk-austrailensk serieskapare som tidigare gjort den suggestiva the Dreaming.
Dessa två författare har tillsammans gjort förhistorien till Koontz böcker om Odd Thomas. (Koonz har skrivit manus och Chan har illustrerat). Odd Thomas är en ung man som bor i en amerikansk småstad. Han har den udda gåvan att han kan tala med de döda och brukar försöka hjälpa de andar som vill ha hjälp. Som sällskap har han Elvis Presleys vålnad. I In Odd we trust försöker Odd tillsammans med sin flickvän Stormy avslöja vem som har mördat en ung pojke. Givetvis får han den mördade pojken som hjälp.
Jag gillar Koonz romaner om Odd och var därför fundersam om adaptionen från roman till serie skulle funka. Men till min lycka gör den det! Odds äventyr är som gjorda för serieformen och jag kan bara hoppas att Koonz samarbete med Chan fortsätter. Kanske kan de befintliga romanerna adapteras till serieform? Queenie Chans illustrationer harmonierar väl med Koonz manus och det är mycket god underhållning vi läsare bjuds på. Albumet är i en del och är således avslutad. Men som sagt, jag hoppas på fler.
Rekommenderas.
Tokyo Tribes av Santa Inoue
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Tokyo Tribes såg dagens ljus för första gången i en Japans modetidning vilket är en ovanlig plats för en debut. Speciellt med tanke på att serien inte handlar om mode. Mangan utspelar sig i en "amerikaniserad" version av Tokyo och handlar om två Tokyo-gäng som lever hyfsat fridfullt på varsin sida om stan. Men dessvärre bryts vapenvilan då ett par killar från gänget "Musashinokuni Saru" hamnar på en klubb på fel sida av stan. Bråk uppstår givetvis och gamla sår mellan gängledarna (som var barndomsvänner) rivs upp igen. Dessutom förser en maffialedare ena gänget med vapen mot att dom kidnappar unga flickor till hans porrklubbar.
Den franskfödde Inoue har skapat en vältecknad manga som är en skicklig blandning av amerikansk hip-hopattityd med den sedvanliga "överspelade" mangastilen. Blandningen är lyckad och serien känns nyskapande och fräsch. Dessutom är den föredömande kort. Den är tillräckligt lång för att berätta en god historia men tillräckligt kort för att inte bli urvattnad som många (populära) mangaserier tyvärr tenderar att bli. Istället är Tokyo Tribes komplett i 12 delar. Serien är på sina håll mycket rå och våldsam (den är riktad gentemot en vuxen publik). Men handlingen gör det nödvändigt.
Populariteten kring Tokyo Tribes har lett till att det finns bland annat kläder, leksaksfigurer samt soundtrack till mangavolymerna (under den gemensamma titeln Drivin' Wiz My Homies).
Rekommenderas.
