Godzilla av Kazuhisa Iwata
Denna manga finns endast på engelska.
Ända sedan den första Godzillafilmen (eller Gojira, som monstret också heter) hade premiär 1954 har Japan älskat detta kolossala monster. Andra populära monster, såsom Mothra, har följt i Godzillas kölvatten. Filmserien omfattar för närvarande 28 officiella filmer från filmstudion Toho samt flera inofficiella. En (dålig) amerikansk version har också gjorts.
Godzilla sägs ha varit en dinosaurie av släktet godzillasaurus som väckts vid atombombsprov och gjorde att varelsen muterades och därmed blivit större samt egenskapen att kunna spruta en kraftig radioaktiv eldstråle ur munnen. I filmerna (och serierna) beger sig monstret (oftast) till japanska storstäder och sprider förödelse. I några filmer har Godzilla en son, Minira.
Givetvis finns det många mangaversioner på detta populära monster. En av de mer kända är Godzilla av Kazuhisa Iwata. Här återvänder monstret efter att ha varit försvunnen i 30 år. Även denna gång sprider Godzilla förödelse i Tokyo. Mangan påminner mycket om filmerna. Handlingen är enkel; monstret vaknar till liv. Världsmakterna försöker med högteknologiska vapen döda det men misslyckas. Ett litet gäng med en manlig hjälte och en gammal forskare i spetsen lyckas komma på ett alternativt sätt att få kol på monstret genom att utnyttja naturelementen. I denna manga slåss inte heller Godzilla men något annat monster (vilket jag saknar en aning).
Iwatas Godzilla är inget mästerverk men ger god underhållning. De spretiga teckningarna drar dock ned helhetsintrycket. Men eftersom Godzilla är en österländsk populärkulturell klassiker har den sin givna plats i varje välsorterat bibliotek. Mangan passar från ca. 11 år och uppåt. Rekommenderas (mycket på grund av att Godzilla bör höra till almmänbildningen inom populärkultur).
Dr. Slump av Akira Toryiama
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Jag antar att det är svårt att ha missat Dragon Ball-seriens succé över hela världen. Lite förenklat kan man påstå att Dragon Ball gjorde mangan populär i Sverige. Men innan Toryiama täljde guld med Dragon Ball gjorde han mangan Dr. Slump. Efter Dragon Balls succé världen över har även denna serie uppmärksammats.
Dr. Slump handlar om en den unge uppfinnaren Senbei Norimaki. Han uppfinner en robot som liknar en 13-årig tjej och döper henne till Arale. Sedan följer knasiga episoder där Norimaki försöker dölja för omvärlden att Arale är en robot. Dessutom vet huvudpersonerna att dom existerar i en manga och en hel del skämt handlar om detta.
Flera drag av Dragon Ball märks i Dr. Slump. Arales naivitet och oerhörda (fysiska) styrka påminner en hel del om den unge Son-Goku. Bägge mangaserierna är fyllda av knashumor som ofta blir bisarra och sexistiska. Som exemplel handlar en episod av Dr. Slump om att Arale inser att hon inte har en vagina som andra flickor och vill att Norimaki ska skapa en åt henne. Men den tafatte uppfinnaren vet inte hur en sådan ser ut och försöker därför ta reda på det. Detta gör han genom att uppfinna röntgenglasögon.
Dr. Slump är onekligen en knasig manga. Och visst skrattar man emellanåt. Men lika ofta blir jag förbannad i och med de extremt plumpa sexskämten. Nog för att österländsk humor inte alltid faller en västerläning på läppen men detta är lite extremt. Detta gör att jag inte förmår att rekommendera Dr. Slump. Dessutom blir serien mycket tröttsam ju längre den håller på (precis som Dragon Ball). Den är för repetetiv och blir i längden tråkig, trots all galenskap. Teckningarna är dessutom lite stela, inom det området blev Toryiama bättre med tiden, vilket märks i bl.a. Sandland och Kaika.
Rekommenderas inte.
Taynikma av Jan Kjær & Merlin P. Mann
Skriver om Taynikma på begäran.
Jan Kjær har varit en av personerna bakom flera Legoprojekt som Bionicle och Star Wars. Han har också skrivit boken Manga - 20 tips & tricks.
Merlin P. Mann har skrivit bokversioner av animerade filmer för Disney som t.ex. Hitta Nemo och Superhjältarna. Han skriver också historier till datorspel.
Tillsammans har författarduon gjort serien Taynikma som handlar om 14-åriga Koto som beger sig till stan för att sälja familjens arvegods. Han är i stort behov av pengar, annars blir han och föräldrarna utkastade på gatan när vintern kommer. Dessvärre vill både tjuvar och soldater åt Kotos arv. Dessutom finns det någon som har ännu större planer för honom.
Taynikma är till hälften serie och till hälften bok, sammanblandat så att man läser ett textstycke och pratbubblor om varandra. Seriedelen är tecknad i så kallad mangastil. Men där upphör alla likheter med manga. Istället är det en vanlig (västerländsk) actionfantasy vi bjuds på som finns i tio delar (därefter är Taynikma komplett). Att kalla detta för manga är att dra skam och vanära över hela genren.
Blandningen mellan serie och text känns för mig omotiverad och ogenomtänkt. Det verkar som om det endast är slumpen som avgjort vad som blivit text och vad som blivit teckning. Greppet är i teorin intressant men både Taynikma och Stall Norrsken (av bl.a. Hebert) visar att det inte riktigt funkar. Tempot blir för splittrat. Dessutom är berättelsen i sig tunn och oinspirerad. Jag har läst så många liknande berättelser och mitt minne säger mig att alla andra var mer intressanta än detta.
Rekommenderas inte. Men om något bibliotek köper in boken är dess rätta plats bland ungdomsböcker (Hcg) och inte bland serierna. Texten överväger.
Se även http://www.taynikma.se/
Manga! Japanska serier och skaparglädje av Fredrik Strömberg
Fredrik Strömberg är kanske serie-Sveriges mest kända namn. Detta trots att han inte tecknar eller skriver manus till serier. Han är ordförande för Seriefrämjandet, en av redaktörerna för kulturtidskriften Bild & Bubbla, kursansvarig för Serieskolan i Malmö, serierecensent för Bibliotekstjänst (liksom undertecknad), kulturjournalist och författare samt ansvarig för hemsidan www.sekventiellt.se.
Manga! Japanska serier och skaparglädje är hans D-uppsats för Malmö Högskola. Detta innebär att boken är skriven enligt vetenskapliga mallar. Detta gör ofta en uppsats svårläst. Dock är Strömberg en så pass skicklig författare att boken ändock är lättläst. Han skriver till och med i inledningen vilka kapitel man ska läsa om man inte är värst intresserad av vetenskapliga teorier utan vill åt pudelns kärna. Och visst får man ut en hel del om man gör så, men att läsa en vetenskaplig uppsats utan de vetenskapliga teorierna blir en fadd läsning i mitt tycke. Och Manga! Japanska serier och skaparglädje är som sagt så välskriven att hans brasklapp egentligen inte behövs.
Hursomhelst, boken handlar om vad asiatiska serier ger svenska läsare. Boken innehåller kapitel om hur mangan introducerades i Sverige samt hur svenska tecknare tagit till sig lärdomar från denna populärkultur. En del av boken tar upp hur svenska barn och ungdomar på olika mangakurser lär sig teckna manga, och vad detta kan ha för pedagogiska möjligheter.
Äntligen har mangan intagit akademikernas snåriga värld! Denna D-uppsats är mycket välskriven och intressant. Arbetar man på något sätt med barn/ungdomar (till exempelvis lärare eller bibliotekarie) är detta mer eller mindre obligatorisk läsning. Vill man läsa om manga i stort är fortfarande Manga av Paul Gravett eller Manga: från Hokusai till Dragon Ball (red. Marie Birde, i denna bok har förresten Fredrik Strömberg medverkat) kanske bättre. Dock gör man en miss om man är mangaintresserad och hoppar över Manga! Japanska serier och skaparglädje. Speciellt om man dessutom är lärare eller bibliotekarie.
Rekommenderas!
Revolutionary Girl Utena av Chiho Saito
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Revolutionary Girl Utena är framtagen av en produktionsgrupp som kallas för BePapas och består av blandade förmågor inom manga och animé. Mangan och animén skapades således samtidigt . Animén gjordes av samma team som stod bakom den otroligt populära animén Sailor Moon. Revolutionary Girl Utena finns också som animé i långfilmsversion. Den etablerade shojoförfattarinnan (shojo är som bekant "tjejmanga") Chiho Saito var den i gruppen Bepapas som valdes för att göra mangaversionen.
Mangan handlar om Utena Tenjou. Då hon var ung blir hon så betagen av en prins att hon bestämmer sig för att själv bli prins då hon blir stor. Som vuxen klär hon sig därför som en pojke. Då hon börjar Ohtori Academy blir hon vän med Anthy Himemiya. Utena blir även indragen i svärdsdueller gentemot medlemmar av studentrådet. Vinnaren av varje duell "får" Anthy som också kallas för "Rose Bride". Anthy påstås nämligen vara någon form av huvudperson i en kommande revolution. Således blir varje vinnare av svärdsduellerna konstant utmanad av andra.
Jag finner handlingen av Revolutionary Girl Utena vara ganska bisarr. Men den är onekligen originell och medryckande. Den är ovanligt "icke-rörig" för att vara en shojomanga. Dessutom är den inte så sexistisk som shojomanga tenderar att vara i västerländska ögon. Den är långt ifrån ett mästerverk men det är god underhållning. Den är komplett och finns i fem delar. En mangaversion av animéfilmen finns också. Rekommenderas.
Making comics av Scott McCloud
Denna faktabok finns än så länge bara på engelska.
Amerikanen Scott McCloud anses vara världens mest kände teoretiker om tecknade serier. Han är även serietecknare själv men är som sagt mest känd för sina faktaböcker kring serier och då främst för boken Serier - den osynliga konsten. Making comics är McClouds tredje bok, och den handlar om själva skapandeprocessen av serier. Boken är, som alla McClouds faktaböcker, i serieform. Den handlar inte om hur man tecknar utan hur man berättar serier - en väsentlig skillnad. Boken tar upp olika valmöjligheter en serieskapare ställs inför när han/hon skall skapa en serie. Ett helt kapitel används till att ta upp manga och berätta om skillnader i det västerländska serieberättandet gentemot det österländska.
Making comics är en av de bästa böckerna i konsten att skapa tecknade serier och kommer att hjälpa många sugna serieskapare. Rekommenderas.
Wolf´s Rain av Toshitsugu Iida & Keiko Nobumoto
Oftast börjar en serie som manga för att därefter bli animé (mangafilm). Wolf´s Rain gjorde tvärt om och skapades som animé. Skaparna bakom animén var animéstudion Bones (som även ligger bakom animéversionen av fantastiska Fullmetal Alchemist) och Keiko Nobumoto (som gjort den magnifika animélåmgfilmen Tokyo Godfathers). Eftersom animén av Wolf´s Rain blev populär gjordes en mangaversion av den. Mannen bakom mangan är Toshitsugu Iida. Mangaversionen, som är i två pocketdelar, skiljer sig åt från animén. Början är mer eller mindre identisk men mangan har egna sidohistorier samt ett annat slut.
Mangan har tidigare funnits på svenska i den nu nedlagda tidningen MangaMania. Den första pocketdelan har gått där, dock inte den andra.
Wolf´s Rain handlar om, som titeln antyder, vargar. Närmare bestämt fyra sådana. Människorna i denna serie tror att alla vargar dog ut för 200 år sedan. Men detta stämmer givetvis inte utan vargarna lärde sig att mentalt dölja sin skepnad. De ser ut i stället som människor och kan röra sig fritt bland dem. En av dessa vargar är den vita vargen Kiba vargen som följer doften av lunablommor. Dessa blommor ska, enligt de uråldriga sägnerna, leda vargarna till deras eget paradis. Lunablommans doft leder dem i själva verket (kanske) till en annan plats som inte alls har någonting gemensamt med paradiset.
Wolf´s Rain är, som är så vanligt i manga, en vältecknad serie. Den vinner även på att den är så kort. För mangan i sig är inte så speciell. Förvisso är den inte dålig men den är absolut inte något mästerverk. Dystra framtidsvisioner med desillusionerade hjältar har jag läst/ sett många gånger förut. Men en regnig dag ger Wolf´s Rain ändå (tillräckligt) god underhållning.
Rekommenderas därför (med viss tvekan).
Bleach av Tite Kubo
Bleach har marknadsförts som "världens mest lästa manga". Frågan är om försäljningssiffrorna klår mangaserierna Dragon Ball och One Piece? Kanske. Men hur som helst kan man lätt konstatera att Bleach är en av de mest lästa serierna i världen. Som med alla populära mangaserier finns Bleach också som populär animé och två (animerade) långfilmer har även gjorts. Mangan har även resulterat i en hel hög TV-spel, ett kortspel samt en musikal. Serien har även vunnit priset Shogakukan Manga Award 2005.
Mangan handlar om Ichigo Kurosaki som har förmågan att se spöken och andar. En förmåga han haft ända sedan han föddes. En dag vänds dock hans värld upp-ochned då han träffar Rukia Kikuchi. Hon är en shinigami och medlem i Själssällskapet. Då Ichigos familj blir attackerad av en Hollow (ond ande) råkar Ichigo absorbera Rukias alla krafter. Han blir därför tvungen att "arbeta" som dödsängel, d.v.s. hjälpa andar att finna nog med själslig ro för att ta sig till de sälla jaktmarkerna. Allt medan Rukia sakta återhämtar sina krafter. Givetvis råkar de båda ut för en massa spektakulära äventyr.
Kubo har skapat en underhållande komisk actionmanga. Jag förstår populariteten i och med att handlingen är så medryckande. Därtill är den vältecknad. Däremot är serien lång och är i skrivande stund inte avslutad. Den passar för 13-åringar och äldre. Rekommenderas.
Vampire Doll Guilt-Na-Zan av Erika Kari
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Guilt-Na-Zan är en uråldrig aristokratisk vampyr. Över hundra år sedan förbands vampyren till ett litet träkors. Kyoujis förfader var mannen som lyckades med denna bedrift. Kyouji väljer att väcka vampyren till liv igen och föra över Guilt-Na-Zans själ i en stor kvinnodocka Kyouji själv skapat. Vampyren kan endast få sin egen kropp tillbaka om han suger blod från Kyoujis syster Tonae. Men Kyouji har makt över Guilt-Na-Zanoch tvingar vampyren vara hans hushållerska.
Det är en underhållande manga Kari skapat med mycket humor och välgjorda, om än lite röriga teckningar. Den är komplett i fyra delar. Temat med halv-onda vampyrer i modern miljö är ett ganska vanligt tema i serier (och filmer) överhuvudtaget. Men alla fans av gotiska serier får sitt lystmäte. Dessutom är Vampire Doll Guilt-Na-Zan tillräckligt knasigt originell för att väcka intresse. Målgruppen är unga tonåringar.
Vampire Doll Guilt-Na-Zan är inget mästervärk men ger tillräckligt god underhållning för att rekommenderas.
Midnight Eye Guide To New Japanese Film av Tom Mes & Jasper Sharp
Denna faktabok finns endast på engelska.
Detta är ingen bok om ämnet manga men väl japansk populärkultur. Tom Mes och Jasper Sharp skriver om japansk film utifrån den så kallade comeback den gjort på den västerländska filmmarknaden. Några av de mest kreativa japanska filmskaparna profileras, både välkända och (eventuellt) kommande storheter. Dessutom synar författarduon igenom ett hundratal filmer, både "vanliga" spelfilmer och animé. Ett gediget kapitel handlar om Studio Ghibli med Hayao Miyazaki i spetsen (mannen bakom bland annat Min granne Totoro och oscarsbelönade Spirited Away). Boken är rikt illustrerad.
Det är en intressant och lagom faktaspäckad bok Mes & Sharp gjort. Engelskan är också relativt enkel till skillnad från andra faktaböcker på engelska i ämnet. Givetvis kräcker boken ett intresse av (österländsk) film. Och då är denna bok ett guldkorn. Rekommenderas.
Uzumaki av Junji Ito
Ito inledde sin karriär med att 1987 vinna serieantoligin Nemuki's Halloween Monthly's årliga skräckmangapris, Umezu-priset, (uppkallat efter skräckmanga-legenden Kazuo Umezu). Därefter har Ito släppt ett antal skräckmangaserier. Flera av hans verk har även filmatiserats.
Uzumaki handlar om den lilla japanska kuststaden Kurôzu-cho som hemsöks av uzamakin, världens hemliga och hypnotiska spiralform. Den visar sig bland annat i form av små virvlar i vattnet och i form av tinnitussuset vi alla kan höra i öronen. Sakta men säkert dras byborna in i uzamakins våld med stor förödelse som resultat.
Jag har tidigare läst Itos succe Museum of Terror som inte intresserade mig nämnvärt. Men här har han blivit säkrare i både teckningar och manus. Det är riktigt läskigt, fyndigt och oförutsägbart. Ito har fortfarande en bit kvar innan han hamnar på Umezus nivå men Uzumaki är riktigt bra.
Rekommenderas. Tänk dock på att denna serie inte lämpar sig för barn.
Last Fantasy av Yong-Wan Kwon & Hon Kwon Gang
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Last Fantasy är en parodi på rollspels- och fantasyäventyr. Mangan handlar om Tian och Drei von Richenstein och deras dråpliga äventyr bland galna troll, hämndlystna drakar, vildsinta arméer och mycket annat.
Spelar man mycket fantasyTV-spel och rollspel har man mycket att hämta här. Parodin är mycket finurlig utan att bli plump. Däremot har jag problem med huvudkaraktärerna. Tian och Drei är två mycket obehagliga ondsinta figurer (som ändå ska föreställa goda) som dödar andra för att stjäla deras guld eller helt enkelt äta upp dom. Egentligen har jag inte problem med onda karaktärer eller antihjältar men finner dessa två lite väl magstarka. Kanske för att dom ändå lyfts fram som goda. Nu har jag inte läst så många delar av Last Fantasy och kan tänka mig att dom mognar efter ett par äventyr. Men i och med att detta är en parodi vet man aldrig.
Teckningarna är dock välgjorda och visst är den rolig. Och som jag skrev ovan har vana roll/TV-spelare många interna skämt att skratta åt. Men jag saknar själ och hjärta i serien. Alltså rekommenderar jag den inte.
Medley Gold av Lisa Medin
Medley är en äventyrsserie av svenske Lisa Medin som utkommer sporadiskt i fansinform. Men nu finns även början på serien att köpa som bok.
Serien utspelar sig i en värld där musik är en mäktig och destruktiv kraft. Huvudpersonen är syntpoparen Axel som säger sig vara pacifist. Men likväl bär han på en jättestor synt. (Det är ungefär att jämföra med att en revolverman kallar sig för pacifist). Med syfte att komma till den legendariska staden Medley råkar Axel ut för en hel del äventyr på vägen.
Medin säger själv på sin hemsida att Medley Gold är lika delar hysterisk parodi som hyllning till shounen (japansk pojkäventyrsgenre) och kan med fördel läsas av serieintresserade i alla åldrar. Jag är benägen att hålla med. Jag finner Medley Gold vara en mycket underhållande serie. Egentligen är serien en klassisk fantasymanga men istället för samurajsvärd slåss hjältarna med stora musikinstrument. Vilket är mycket underhållande att läsa och jag ser framemot att läsa mer. Därtill är den vältecknad.
Rekommenderas.
Se även Medins hemsida: http://www.lisamedin.com/
Animated film av James Clarke
Denna bok finns än så länge endast på engelska.
Animated film handlar inte om manga, så jag var tveksam om jag skulle ta med den på min blogg. Men den handlar om animerad film och då givetvis en hel del om animé så jag tyckte att den var tillräckligt mangarelaterad för att vara av intresse.
Boken tar en historisk (även teknikhistorisk) titt på tecknad och animerad film. Den börjar med Disney och går sedan igenom den animerade filmhistorien med bl.a. Roger Rabbit, Järnjätten och datoranimerade filmer som ett småkryps liv som exempel. Ett kapitel ägnas även åt filmer som delvis är animerade, t.ex. de nya Star Wars-filmerna. En del av boken tar upp animé, alltså mangafilm. Vi får läsa i ett kortfattat kapitel om animéns historia. Sedan tittar Clarke närmare på ett par specifika filmer, Akira, Ghost in the Shell och Princess Monoke.
Det är en gedigen bok Clarke gjort. Man bör dock vara mycket duktig på engelska om man ska få ut något av den. Man kan alltså inte sätta den i händerna på vilken filmintresserad person som helst. Är man bara intresserad av animé är animated film inte den bästa boken men är man intresserad av animerad/tecknad film i stort har man mer att hämta. Men det är något som saknas. Kanske för att jag är mer intresserad av filmerna i sig samt filmerna ur ett historiskt perspektiv mer än tekniska detaljer som boken är ganska rik utav. Och då finns det bättre böcker.
Rekommenderas därför med viss tvekan.
