King of Hell av Ra In-Soo & Kim Jae-Hwan
Följande manga finns än så länge bara på engelska.
King of Hell är en Manhwa, alltså en serie från Korea. Den är illustrerad av Kim Jae-Hwan som annars är mest känd för att ha illustrerat Warcraft: Sunwell-trilogin. Här har han lierat sig med författaren Ra In-Soo och skapat den populära långköraren King of Hell.
Manhwan handlar om Majeh som, medan han levde, var en mycket begåvad svärdsfäktare. Efter sin död har han dock blivit en vimsig bödel under Helvetets furste. Hans uppdrag är att samla själar och ledsaga dessa till underjorden. Dessvärre råkar en mystisk spricka öppnas mellan jorden och helvetet med resultat att onda andar flyr ut i de levandes värld. Majeh får som nytt uppdrag att jaga rätt på alla landsflyktiga demoner innan porten mellan världarna blir omöjlig att stänga.
Manhwan är inte avslutat i Korea men kommer minst att utkomma i 29 delar. Den primära målgruppen är grabbar från 13 år.
Som vanligt är Jae-Hwans teckningar mycket välgjorda. Men vad som dessvärre också verkar vara vanligt är att han inte är lika duktig på att välja medförfattare. In-Soos manus är tråkigt och stelt. Det kan hända att handlingen kommer igång efter ett tag. Jag har bara läst ett par delar men känner mig inte manad att fortsätta. Handlingen är som sagt tråkig och jag har läst liknande serier, fast bättre, tidigare. Så teckningarena till trots faller King of Hell platt till marken.
Rekommenderas inte.
Devilman av Go Nagai
Go Nagai är känd som en av de första som introducerade erotik i manga via sina serier Harenchi Gakuen och Kekko Kamen. Faktum är att den förstnämda mangan brändes offentligt av företrädare för japanska hem- och skolaföreningen i protest mot seriens respektlösa skildring av skollivet (den handlade om minst sagt oskötsamma elever och lärare). Go Nagai anses vara ecchins fader och av vissa även Hentaiens fader. (Ecchi betyder manga där erotik men inga könsdelar syns, medan de syns väldigt väl i Hentai-serier).
Nagai är även mannen bakom Mazinger Z, en av de första mangaserierna som gjorts om gigantiska robotar (vilket är en av de mest populära genrer i Japan och kallas för mecha). Han är även ett stort namn inom skräckmanga, främst via Devilman ochViolence Jack.
Devilman såg dagens ljus första gången redan 1972 och ses idag som en klassiker inom skräckmangan. Den handlar om timide Akira. Hans bäste (och ende) vän Ryos pappa, som är arkeolog, har av misstag väckt uråldriga demoner och djävlar till liv. Det enda sättet att kämpa mot dessa demoner som vill återta jorden och åter göra planeten till deras rike är att hitta en man med rent hjärta och få en demon att besätta denne person. Det visar sig att Akira har ett rent hjärta vilket leder till att han istället besätter demonens kropp. Han blir den legendariske Devilman som kämpar mot ondskan. Ryo hade dessvärre ett inte lika rent hjärta och blir besatt av en demon och blir sedermera en farlig fiende för devilman.
Devilman är en effektiv kombination av skräck och superhjälteberättelse. Den är våldsam men det känns motiverat. Handlingen är spännande och originell. Mangan är väl värd att kallas för klassiker. Devilman är komplett i 5 delar och dess primära målgrupp är 16-åringar och uppåt.
Rekommenderas.
Sunzi talar: krigskonsten av Chih Chung Tsai
Sunzis läror skrevs för mer än tvåtusen år sedan i det gamla Kina. Trots den gedigna åldern på lärorna anses den fortfarande innehålla den mest djupgående analysen av krigets konst någonsin. Nu är den dessutom mer lättläst än någonsin eftersom den adapterats till manhua-form (serie från Kina). Mannen bakom adaptionen är den berömde kinesiske tecknaren Tsai Chih Chung som är känd för att adaptera gamla mytologier, sägner och visdomsord till serieform. På svenska finns förutom denna även Zen Talar, Zhuangzi talar, Lao Zi talar och Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor.
Sunzi talar är en av Tsai Chih Chungs mest fartfylla serieadaptioner. Detta beror givetvis på ämnet. I övrigt är den lika intressant och läsvärd som hans övriga serieadaptioner. Hur man tar till sig albumen beror på hur intresserad man är av ämnet i fråga. I fallet Sunzi talar behöver man givetvis vara intresserad av militära strategier. Därför passar detta album, liksom Tsai Chih Chungs övriga bäst på respektive faktahylla. I detta fall blir det hylla S (militärväsen).
Rekommenderas
Ral Grad av Tsuneo Takano & Takeshi Obata
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Ral Grad är (löst) baserad på tv-spelet Blue Dragon.
Takeshi Obata är en känd mangatecknare. Han brukar mestadels liera sig med olika manusförfattare för varje projekt. Han har tidigare medverkat tillsammans med Tsugumi Ohba när de gjorde den mycket populära Death Note. Han ligger även bakom den omtyckta Hikaru no Go tillsammans med Yumi Hotta. Både Death Note och Hikaru no Go är för övrigt två otroligt bra mangaserier.
Ral Grad utspelar sig i en fantasyvärld under ett krig mellan människor och skuggvarelser. Mitt under kriget föder en mor en son. Modern dör i barnsäng och sonen blir ett med en blå drake (som är en sorts skuggvarelse, alltså troligtvis en fiende). En riddare låser in det nyfödda barnet (och följaktligen även draken) i sorts mörkerbur. I fångenskap är hans enda kontakt med mänskligheten hans lärarinna. Men till sist attackeras byn av skuggvarelser och människorna känner sig nödgade att fria draken. Till deras stora glädje väljer draken att strida med människorna. Eller?
Det finns många skämt i Ral Grad som kan få västerländska läsare att utropa "könsförnedrande"! Det är bland annat mycket brösttafsande i mangan. Därtill är den bitvis ganska blodig. Men så är den också riktad till tonåringar från 16 år och uppåt.
Ral Grad är en betydligt "vanligare" manga än Obatas två andra succéer och i jämförelse med dessa faller Ral Grad platt till marken. Serien är ett klassiskt fantasyäventyr med stora delar gubbsnusk. Visst kan mangan underhålla en regnig dag men det finns betydligt bättre mangaserier än den här. Speciellt när gubbsnuskandet faktiskt sticker i ögonen ibland. Läs hellre Obatas två andra verk.
Så trots att den är mycket vältecknad rekommenderas den inte.
Nana av Ai Yazawa
Ai Yazawa är i hemlandet japan en mycket populär mangaka (mangaförfattarinna). Förutom succén med Nana ligger hon även bakom den mycket populära Paradise Kiss. På svenska finns även omtyckta Princess Ai som Yazawa gjorde i samarbete med DJ Milky, Misaho Kujiradou och Courtney Love.
Hennes största succé hittils är Nana som handlar om två kvinnor som båda heter Nana. Nana Komatsu är en tjej med ett mycket trassligt kärleksliv i bagaget. Hon bestämmer sig för att flytta till Tokyo och lämna allt strul bakom sig. Dessutom kanske hon kan finna den stora, rätta kärleken? Den andra Nana, Nana Osaki, kämpar för att slå igenom på Tokyos punkscen. Målet är att bli en världsstjärna och inget får stå i vägen för henne.
Dessa två "Nanor" är mycket olika varandra. Trots (eller på grund av) detta blir dom bästa vänner. I serien får vi läsare följa de två tjejerna i deras storstadsliv som är fyllt av partyn, sex, musik och skvaller. Och givetvis deras strävan att nå sina mål.
Nana är en av de mest sålda Shoujo-serierna någonsin. Det förvånar mig inte. Den är mycket välskriven med trovärdiga tredimensionella karaktärer. Dessutom är serien vältecknad. Nana är den hittils bästa romantiska "levnadsödesmanga" som översatts på svenska.
Den primära målgruppen är tjejer från 15 år. Nana pågår fortfarande i Japan men kommer att bli mer än 15 volymer lång.
Rekommenderas. Bästa Shoujomangan (tjejmangan) hittils.
The Art of My Neighbour Totoro av Hayao Miyazaki
Denna bok är på engelska och (mestadels) japanska.
Hayao Miyazaki är mest känd för sina animéfilmer. Han vann en oscar för bästa animerade film för sin fantastiska Spirited Away. Han har även gjort succé med filmerna Det levande slottet och Kikis expressbud. Hans kanske sötaste film är dock den underbara Min granne Totoro.
Boken the Art of My Neighbour Totoro består av skisser, målningar och cell-bilder från filmen. Förordet i boken är på engelska, men i övrigt är boken på japanska. Vilket inte spelar så stor roll i och med att det är bilderna som är i fokus. Och bilderna är, precis som filmen, fantastiska. Dock blir boken lite tråkig eftersom det bara är just bilder och ingen historia. Vackra bilder i all ära men filmen ger betydligt mer. Kanske skulle jag fått ut mer av boken om jag kunnat japanska. Men det var ganska lite text i den så det är tveksamt. Man behöver nog vara en inbiten fantast av Hayao Miyazaki för att verkligen gilla den.
Rekommenderas inte.
Basilisk av Masaki Segawa
Följande manga finns än så länge bara på engelska.
Basilisk är en manga av Masaki Segawa som är baserad på romanen The Kouga Ninja Scrolls (1958) av Futaro Yamada. Mangan vann Kodansha Manga Award 2004 och har sedermera även blivit en populär animé.
Serien handlar om de rivaliserande Iga-klanen och Kouga-klanen. De har varit fiender i över fyrahundra år. Ett fullskaligt krig har dock inte tidigare brutit ut i och med den så kallade Hanzo Hattori vapenvilan. Men nu har Tokugawa slutligen sagt upp freden. Tio ninjor från vardera klan skall kämpa mot varandra för att avgöra vem som skall bli nästa Shogun. I praktiken handlar det om vilken klan som skall styra de nästföljande tusen åren. Dessvärre har Oboro (från Iga-klanen) och Gennosuke (från Kouga-klanen) blivit förälskade i varandra. Till råga på allt har de valts ut för att kämpa mot varandra.
Blod samt en och annan kroppsdel flyger omrking på var och varannan sida. Jag har verkligen inget emot populärkulturellt våld men i fallet med Basilisk känns det faktiskt tråkigt. Detta eftersom mangan egentligen är ett enda långt slagsmål. I och för sig finns det bland annat en våldtäktsscen som omväxling. Kort sagt, våldet känns inte motiverat och blir följaktligen tråkigt. Att Basilisk är snyggt tecknat spelar därför mindre roll.
Denna vuxenmanga är komplett i 5 delar.
Rekommenderas inte.
Zen talar av Chih Chung Tsai
Zen har påståtts vara den största "icke-religionen" i världen. Det beror i och för sig kanske på vad man definierar som "icke-religion".
Zen talar är en manhua (serie från kina) som består av utdrag från olika tidiga zenbuddhistiska klassiker. Mannen bakom adaptionen är den berömde kinesiske tecknaren Tsai Chih Chung som är känd för att adaptera gamla mytologier, sägner och visdomsord till serieform. På svenska finns förutom denna även Sunzi talar, Zhuangzi talar, Lao Zi talar och Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor
Zen talar innnehåller över 100 zenhistorier. Läran om zen har nog aldrig tidigare presenterats på ett sådant rakt och begripligt sätt. Man skulle även kunna kalla boken "zen for dummies".
Det är en mycket läsvärd bok för den som vill veta mer om zen. Däremot är det ingen mangabok att lägga i händerna på den "vanlige" mangaläsaren. Boken mår nog bäst att vara bland andra böcker på hylla Cme (indiska religioner).
Rekommenderas.
Whistle av Daisuke Higuchi
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Whistle är en sportshonen, d.v.s. en sportmanga med grabbar mellan ca 10-18 år som huvudsakliga målgrupp. Däremot är författaren bakom mangan inte en man även om Daisuke anses vara ett mansnamn i Japan. Hur som helst blev Daisuke inspirerad till Whistle efter att ha sett World Cup tournament i Frankrike 1998. Mangan blev mycket populär i Japan och även bland fotbollsfantaster i USA. Och som fallet nästan alltid är angående populära mangaserier har Whistle även adapteras till en animé. Whistle har även blivit TV-spel (till både Game Boy Advance och Playstation).
Mangan handlar om Shô Kazamatsuri som inte kommer med i skolans fotbollslag. Detta eftersom han är för kort. Han byter då skola och blir i samma veva av misstag blir presenterad som en stjärnidrottare. Givetvis kommer sanningen fram. Envise Shô väljer då att hårdträna på egen hand (och skolkar då från skolan). Vilket han gör både dag som natt. Längre fram i mangaserien blir Shô alltmer duktig och spelar fotboll på högre nivå.
Som de flesta sportmangaserier är det fart och fläkt i Whistle. Fotbollsscenerna är mycket realistiskt gjorda, åtminstonde enligt mig som inte är så insatt i det gröna fältets schack (som fotboll också kallas). Mangan är överhuvudtaget vältecknad och handlingen god. Kampen mellan protagonister och antagonister är välgjord och spännande.
Denna allåldersmanga är komplett i 39 delar.
Rekommenderas.
