Call me Princess av Tomoko Taniguchi
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Tomoko Taniguchi är en mangaskapare med flera populära titlar (i Japan) bakom sig som till exempel Princess Prince, Just a Girl och Popcorn Romance.
Call me Princess handlar om tonårige Mako. Hennes högsta dröm är att träffa "drömprinsen" och att han ska behandla henne som en princessa. Hon idoliserar hennes storasysters man som hon i hemlighet är förälskad i. Allt kompliceras dock då hans bror, Ryo flyttar in i Makos familj för att kunna gå i High School på orten.
Målgruppen till denna manga är (unga) flickor på högstadiet. Således är jag som 30-årig man långt ifrån målgruppen. Kankse är det därför jag finner den tråkig. Att den är lite spretigt tecknad gör inte saken lättare. Mangan har förvisso sina kvalitéer och jag tror nog att målgruppen finner den underhållande. Däremot finns det bättre serier i samma stil för samma åldersgrupp som t.ex. Kare First Love av Kaho Miyasaka
The essential guide to world comics av Tim Pilcher & Brad Brooks
Denna faktabok finns endast på engelska.
Tim Pilcher och Brad Brooks är två brittiska journalister och författare som specialiserat sig på populärkultur. The essential guide to world comics består av tio kapitel som lyfter fram ett land/världsdel och presenterar dess (serie)historia, dominerande serieskapare och dylikt. Fokus ligger på seriernas moderna historia, alltså från andra halvan av 1950-talet och framåt. Ett av kapitlen handlar följaktligen om manga. I det kapitlet tas bland andra författarna Ozamu Tezuka(Astro Boy), Rumiko Takahashi (Inu Yasha) och Kazuo Koike (Lone wolf and Cub) upp.
Är man ute efter en renodlad faktabok om manga och dess historia finns det bättre böcker, som t.ex. Manga : sixty years of Japanese comics av Paul Gravett. Men är man intresserad av serier i stort är The essential guide to world comics troligtvis den bästa presentationen av världens serier som finns att få tag på. Förutsatt att man är duktig på engelska.
Rekommenderas.
Shonen Jump läggs ned!
För bara någon månad sedan lades MangaMania ned. Nu har turen kommit till den andra mangatidningen Shonen Jump. Prenumeranter kommer att bli erbjudna Shojo Stars istället som just nu är den enda mangatidningen på svenska. Vi får väl hoppas att den tidningen kan överleva längre än de andra två.
Det finns ännu ingen officiell anledning men väl skvaller om orsaken. Och det är lite förvånande inte bristen på hållbar ekonomi. Shonen Jump gick tydligen med plus hela tiden. Det var istället japanerna som drog satte stopp för tidningen eftersom de tydligen anser att en tidning med titeln Shonen Jump måste sälja mycket, mycket mer än tidningen gjorde för att inte dra titeln i smutsen. Shonen Jump är ju känd som världens mest sålda serietidning vilket japanerna känner stolthet över. Så istället för att ha en tidning som säljer okej, så valde de att ta bort den helt, såvida den inte blev en av de ledande på svenska seriehimlen. Vilket den dessvärre inte blev.
Det finns ännu ingen officiell anledning men väl skvaller om orsaken. Och det är lite förvånande inte bristen på hållbar ekonomi. Shonen Jump gick tydligen med plus hela tiden. Det var istället japanerna som drog satte stopp för tidningen eftersom de tydligen anser att en tidning med titeln Shonen Jump måste sälja mycket, mycket mer än tidningen gjorde för att inte dra titeln i smutsen. Shonen Jump är ju känd som världens mest sålda serietidning vilket japanerna känner stolthet över. Så istället för att ha en tidning som säljer okej, så valde de att ta bort den helt, såvida den inte blev en av de ledande på svenska seriehimlen. Vilket den dessvärre inte blev.
Death Note av Tsugumi Ohba & Takeshi Obata
Takeshi Obata som tecknat denna manga är även tecknaren till den fantastiska mangan Hikaru no Go. Denna gång har han lierat sig med manusförfattaren Tsugumi Ohba.
Death Note handlar om den uttråkade toppstudenten Light Yagami. En dag råkar han hitta en anteckningsbok som tappats av en lika uttråkad shinigami (dödsgud). Alla som får sina namn inskrivna i boken dör och Light bestämmer sig att använda anteckningsboken för att bekämpa ondskan. Men i och med att brottslingarna dör till höger och vänster engageras den skicklige detektiven L för att hitta mördaren. Allt medan shinigamin Ryuk intresserat följer händelseutvecklingen.
Mangan har lett till (som så ofta) en animé men även två icke-tecknade långfilmer (samt en som är under inspelning) och en roman. Ungefär tjugo miljoner exemplar av hela mangan Death Note har sålts bara i japan och mangan har 2006 nominerats till Best Manga på American Anime Awards. Jag förstår varför.
Death Note är en av de bästa mangaserier jag någonsin läst. Den är mycket vältecknad, spännande och har en oförutsägbar handling. Death Note är hur bra som helst och har en given plats på det välsorterade bibliotekets engelska serieavdelning. Kom bara ihåg att Death Note är en vuxenmanga.
Den kommer att komma i 12 delar.
Rekommenderas varmt.
Abandon the old in Tokyo av Yoshihiro Tatsumi
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Abandom the old in Tokyo är en samling manganoveller av Yoshihiro Tatsumi. Han anses vara en av de allra största inom Gekiga (realistisk manga). Tatsumi sägs vara den mangatecknare som startade/populariserade den så kallade alternativa (vuxna) mangavågen i Japan.
Abandom the old in Tokyo innehåller dramatiska och mycket vältecknade serier. Precis som i Tatsumis succé The Push Man and Other Stories fokuserar Tatsumi på de mindre lyckligt lottade i 1960-talets Tokyo.
Egentligen går denna manganovellsamling i samma stil som tidigare nämnda Push Man. Men av någon anledning blir jag inte lika begeistrad som förra gången. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Jag känner inte något förr dessa människor, till skillnad från människorna som porträtterades i The Push Man and Other Stories. Abandon the old in Tokyo känns egentligen som en lättviktlig variant av The Push Man and Other Stories. Det är inte dåligt men Tatsumi kan bättre. Rekommenderas därför endast med viss tvekan.
Japanese Schoolgirl Inferno av Patrick Macias and Izumi Evers
Denna faktabok finns endast på engelska.
Undertiteln till Japanese Schoolgirl Inferno lyder Tokyo Teen Fashion Subculture Handbook och det är precis vad boken handlar om. Den populärkulturella världen i väst börjar få upp ögonen för det japanska skolflicksmodet. Det uppmärksammas i modevärlden, i musikvärlden (bl.a. Gwen Stefanis låt Harajuku girls) och i filmvärlden (ett typexempel där är den vapengalna tjejen i Kill Bill vol.1).
Den här boken tar upp de olika stilarna och förklarar dem så mycket det går: likheter, influenser och skillnader. Den är mycket intressant. Som läsare får man tillgång till en värld som är större än vad i alla fall jag trodde. Ämnet är egentligen ganska smalt (med västerländska ögon). Men boken är välskriven på ett lättillgängligt sätt. Lägg därtill fantastiska bilder att se på och Japanese Schoolgirl Inferno är en liten pärla. Rekommenderas.
Spawn av Juzo Tokoro
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Spawn är egentligen en superhjälte skapad av kanadensaren Todd McFarlane. Serien Spawn handlar om den färgade amerikanska soldaten Al Simmons som jobbar som lönnmördare men själv blir mördad. I livet efter detta sluter han ett avtal med Malebolgia, djävulen över helvetets åttonde nivå. Malebolgia vill att Al alias Spawn ska bli en av hans officer i kampen mot himlen. Således får har han en dräkt som har förenat sig med Al's nervsystem. Denna dräkt, som är en heltäckande kroppsdräkt i svart,vitt och rött, är utrustad med en väldig röd mantel och kejdor som agerar på Spawns sinnesstämmningar och behov. Helvetet har dessutom gett honom förmågan att utöva demonisk svart magi och ökat hans styrka och snabbhet till en övermänsklig nivå.
Spawn går dock emot Malebogias önskemål och ställer sig istället på de svagas sida. Och blir således en Superhjälte.
Japan har en stor förkärlek till de amerikanska superhjältarna. De flesta har stöpts om i österländsk skepnad. Så också Spawn. Juzo Tokoros version påminner en hel del om McFarlanes original men handlar istället om
Ken Kurosawa som hyr ut sina tjänster som buse. Detta för att kunna betala för sin sjuka syster Marikos vård. En bilbomb dödar honom och hans sista önskan är att alltid kunna ta hand om Mariko. Sju år senare återvänder han till jorden som en Spawn. Plågad av den mystiske Clownen och den älvalike Beelzebub tvingas Ken inse att döden bara är början och att alla löften kan förvrängas. Han måste nu återupptäcka sitt liv samtidigt som han bekämpar helvetets horder.
Det som är intressant i Tokoros version är att McFarlanes Spawn också existerar. Åtminstone nämns han ett par gånger. Den mystiske clownen var för övrigt en stor karaktär även i originalet. Men utöver detta är mangaverionen av Spawn inte så intressant. Den känns oinspirerad och fram för allt onödig. Jag förstår inte vitsen med att skapa en österländsk version på superhjälteserierna. Kia Asamyias version av Batman är mycket bättre då han inte gjorde om karaktären men ändå lyckades mangafiera den.
Mangaverionen av Spawn rekommenderas inte. Håll er istället till McFarlanes original. Den är mycket läsvärd.
The Push Man and other stories av Yoshihiro Tatsumi
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Push Man and other stories är en samling manganoveller av Yoshihiro Tatsumi. Han anses vara en av de allra största inom Gekiga (realistisk manga). Tatsumi anses vara den mangatecknare som startade/populariserade den så kallade alternativa (vuxna) mangavågen i Japan.
Push Man and other stories innehåller dramatiska och mycket vältecknade serier. Människorna Tatsumi porträtterar känns mångdimensionella och trovärdigt komplicerade trots att novellerna endast är på ett par sidor. En av manganovellerna handlar om en student som tjänar extra med att donera sperma. Hans värld hamnar i gugning då fertilitetskliniken inte vill ta emot sperman. En annan novell handlar om ett gift par vars äktenskap krisar då en kloakråtta flyttar in i deras hem.
Serierna i Push Man and other stories publicerades första gången kring 1969 men de känns förvånadsvärt aktuella och moderna. Albumet rekommenderas varmt.
The Mammoth book of best new manga (samlingspocket)
Denna manga finns endast på engelska.
I likhet med svenska mangatalangen är The Mammoth book of best new manga en samlingsvolym innehållande manganoveller av västerländska mangaskapare. Dessa är bl.a. Michiru Morikawa (vinnaren av the Grand Prize of the International Manga and Anime Festival), Selina Dean, Asia Alfasi, Andi Watson, Craig Conlan med mera.
Redaktören för The Mammoth Book Of Best New Manga är ILYA (pseudenym för britten Ed Hillyer). ILYA har jobbat för de flesta serieförlag såsom DC COMICS och Dark Horse.
The Mammoth book of best new manga är som de flesta samlingar ojämn. Men i mitt tycke är den sällsynt ojämn. Det är i mitt tycke fler svaga än starka serienoveller. Men samlingar av denna typ är alltid intressanta. Man kan nog räkna med att åtminstonde ett par av de medverkande kommer att vara namn att räkna med i framtiden.
Mangasamlingen skämmer definitivt inte ut ens mangabestånd men är heller inte nödvändig. Den svenska mangatalangen är faktiskt bättre. En manga man både kan ha och mista.
Mangatalangen (samlingspocket)
Mangatalangen är en tävling startad av Bonnier Carlsen med målet att hitta nya talanger inom (den lite märkliga genren) svensk manga. Mangatalangen startade 2005 och vinnarna utnämndess 2006. Nu har mangatalangen startats för andra gången, i januari 2007 och skall vara avslutad 1:a maj samma år.
De vinnande serierna från mangatalangen 2006 har publicerats i tidningen Manga Mania och i samlingspocketen Mangatalangen: Vinnarna 2006.
Pocketen är gratis, vilket egentligen är lite märkigt. Den håller så pass hög standard så att en kostnad hade varit motiverad. Men gratis serier är alltid trevligt. Mangatalangen är indelad i en junior- och en seniorklass. Bägge höll en hög klass även om seniorklassen var i regel bättre tecknad. Eftersom den är gratis vore biblioteken en klockren "utdelarplats". Antologin rekommenderas hur som helst. Kul att det finns så stor mangapotential i Sverige.
Se även http://www.bonniercarlsen.se/mangatalangen/
Peach Fuzz av Lindsay Cibos & Jared Hodges
Peach Fuzz är egentligen ingen manga om man ska vara genre-petig. Manga betyder egentligen japanska serier och Peach Fuzz är inte japansk utan amerikansk. Den är dock tecknad enligt den typiska "mangastilen" och är i Sverige utgiven på förlaget MegaManga (under B. Wahlströms).
Peach Fuzz är en mycket barnvänlig manga. Den handlar om nioåriga Amanda. Efter en hel del tjat får hon av sin mamma illern Peach. Dock måste Amanda själv ta hand om Peach och illern får heller aldrig bita någon. Peach visar sig dock ha varit en bortskämd illerprinsessa i buren på zooaffären. Hon vill tillbaka till sitt rike och kämpar med allt hon har för att kunna komma tillbaka.
Peach Fuzz är som sagt riktad gentemot yngre barn (kanske med fokus på flickor). Jag finner serien underhållande, finurlig och vältecknad. Men kommer den svenska mangaläsaren att bli besviken på Peach Fuzz i och med att den är för yngre än alla andra mangaserier i Sverige. Kanske. Men Peach Fuzz är en bra barnmanga och i och med att det är den första mangaserien för yngre rekommenderas den för inköp på landets bibliotek.
Se även författarnas hemsida. http://jaredandlindsay.com/comics-peachfuzz.html
AstroBoy av Osamu Tezuka
Osamu Tezuka har kallats för japans svar på Walt Disney. Och visst ligger det mycket i det påståendet. På samma sätt som Walt Disney utvecklade serier och tecknad film i väst gjorde Tezuka i öst. En av Tezukas största succéer var astroboy.
Mangan handlar om Astroboy som är den första roboten som har ett riktigt hjärta. Denne pojkrobot som följaktligen har känslor till skillnad från sina robotgelikar, bestämmer sig för att beskydda och hjälpa både mänskligheten och andra robotar ifrån ont.
Astroboy känns som en kombination av Pinocchio och Stålmannen. Astroboy är en fantastisk superhjältesaga som håller än. Dessvärre är det svenska albumet en moderniserad version av Akira Himekawa. Moderniseringen gör att albumet känns gammeldags. Originalserierna (som finns att köpa på engelska) har betydligt mer själ och fart en denna. Så Astroboy på svenska rekommenderas inte men originalalbumen på engelska rekommenderas varmt.
Japanese the manga way av Wayne P Lammers
Wayne P Lammers är egentligen en översättare. Men han är också mannen bakom den i USA mycket populära läroboken Japanese the manga way. Boken är en typisk Kyouiko manga, d.v.s. en pedagogisk bok med serieinslag, i detta fall är det en lärobok i hur man lär sig japanska.
Japanese the manga way är mycket pedagogisk. Men i och med att den är på engelska blir det i mina ögon för svårt. Jag är förvisso en van läsare av det engelska språket. Men en lärobok i språk som inte är skriven på mitt modersmål blev för komplicerat. Så är man inte oerhört duktig på engelska ska man hellre söka andra läroböcker i japanska. Rekommenderas inte.
