Serieblaskan nr 2
Nu har äntligen andra nummret av nya tidskriften Serieblaskan utkommit. den blev något försenad men den som väntar på något gott...
Tidskriften har ändrat utseende något sedan första nummret. Volymen har ökat från 40 till 52 sidor. Vdessutom har formatet på själva tidningen blivit större. Jag finner dessa ändringar vara lyckade och tidningen har blivit mycket bättre än första nummret (som också var läsvärt). Även innehållet är ännu mera läsvärt. Fast det är lätt för mig att tycka så eftersom jag numera medverkar i tidskriften. Jag är alltså långt ifrån objektiv.
Min medverkan i detta nummer har varit ganska stort, jag har skrivit en artikel om Osamu Tezuka, en annan om mangautgivningen i Sverige. Vidare har jag skrivit om den amerikanska superhjälten Green Arrow och om hur det amerikanska wrestlingförbundet WWE satsar på en serietidning. En majoritet av serienyheterna kommer även från mitt tangentbord. Dessutom skrev jag om Asterix 50-årsdag samt en artikel om mangadockteatern Meja i spökjägarnas sal. Dessutom recenserar jag En hyllning till kungen av pop, Mjau! 1 och Inkalen
Så givetvis tycker jag tidningen är bra och har sin givna plats på varje bibliotek.
Rekommenderas förstås.
Serieblaskan
En ny tidning om serier har sett dagens ljus. Det är något som verkligen inte inträffar ofta i vårt avlånga land. Serieblaskan är grundad av en handfull unga entusiaster, med chefredaktör Olof Gustafsson och formgivare Allan Lennerstad i spetsen. Enligt deras hemsida kommer Serieblaskan "att innehålla artiklar om allt som berör ämnet tecknade serier, högt och lågt, från Kalle Anka till X-men". Tanken är att den ska utkomma fyra gånger om året.
Det första nummret innehåller bland annat en intressant artikel om Kalle Anka-tecknaren Marco Rota, och en oerhört intressant om falska svenska Tintinalbum som säljs på nätet samt en titt på den svenska seriemarknaden. Tidningen innehåller även serier av 2 nya svenska serietecknare, Benny Magnusson samt Kristian och Torbjörn Hägglund. Första nummret saknar artiklar om manga, men jag vet att det kommer att komma längre fram.
Jag ska erkänna att jag är en smula partisk. Från och med nästa nummer (som utkommer i januari 2010) kommer jag att medverka som skribent. Men jag tycker verkligen att innehållet är läsvärt och intressant. Det enda negativa är kanske omslaget och namnet på tidningen. Omslaget och titeln ger tidningen ett mer fanzine-aktigt utseende än vad serieblaskan faktiskt är. Omslaget och titeln till trots är serieblaskan en seriös och välgjord tidning. Den har givetvis sin givna plats på varje bibliotek.
Rekommenderas varmt.
SFX
Denna tidning finns bara på engelska.
SFX är en brittisk tidskrift om fantasy och science fiction. Men tidskriftredaktionens definition av science fiction och fantasy är mycket bred. Man kan säga att definitionen är vad som helst som innehåller någonting "otroligt". Därför innehåller den en hel del serier, främst amerikanska superhjälteserier men också en del manga och animé.
Tidskriften tar som sagt upp det mesta. Merparten av tidningen handlar om film och böcker/serier. Det kan vara allt från djupa artiklar till lättsamma intervjuer. Men varje nummer har ett gedigert innehåll och det mesta är mer än läsvärt. SPX är en av de bästa tidningar jag läst på år och dar och en prenumeration är redan beställd.
Rekommenderas.
Pokémon Officiellt magasin
Pokémon är en världsindustri. Pokémon finns som Game Boy-spel, TV-spel, samlarkortspel, flera olika serievarianter, TV-serier och långfilmer. Pokémon skapades av speldesignern Satoshi Tajiri kring 1995.
Pokémon började som sagt som spel men avknoppades snabbt till andra områden, som filmer, leksaker och böcker. På svenska finns tidnignen Pokémon, utgiven av Egmont Kärnan. Den riktar sig primärt till barn mellan 5 och 8 år. Den inehåller mestadels bilder på pokémon-figurer, men även lite pyssel, tävlingar och artiklar om pokémon-spel.
För mig känns det som om den inte innehåller någonting alls. Men så är jag betydligt äldre än 8 år. Jag är också förvånad över att en sådan tidning fortfarande säljer idag. Jag trodde Pokémon var helt ute. Men eftersom tidningen fortfarande finns kvar är det nog inte så. Men jag tycker fortfarande att den är tunn. Även om den riktar sig till 5-åringar skulle den kunna ha lite mer stuns.
Rekommenderas inte
Banzai
Banzai ges ut av Egmont Kärnan. Förlaget själva menar att tidningens ledord är aktuellt och coolt. En något luddig beskrivning kan tyckas. Tidningen innehåller artiklar/reklam om produkter från kända varumärken så som Pokemon, Duelmaster, Playstation och Nintendo men även artiklar om filmer samt pyssel som soduko. Dessutom innehåller tidningen en följetongsserie med Indiana Jones, gjord av Philip Gelatt och Ethen Beavers. Man kan alltså säga att tidningen innehåller populärkultur från främst USA och Japan.
Tidningen har en tryck-upplaga på 24.000 exemplar och ges ut 8 gånger per år. Den huvudsakliga målgruppen är barn mellan 7-12 år.
Det är egentligen inget större fel på tidningen. Ambitionen känns bra, men den är alldeles för tunn, både till innehåll och till sidantal. Alla artiklar är egentligen mer eller mindre intressanta men känns mer som ingresser än som artiklar. Med tanke på att Banzai bara utkommer 8 gånger per år borde tidningens skribenter åstadkomma mer. Tidningens enda serie, Indiana Jones, är hyfsad. Både manuset och teckningarna är helt okej. Men eftersom det är en följetongsserie blir det inte mycket till tempo. Som läsare hinner man precis bli intresserad innan serien tar slut till orden "fortsättning följer i nästa nummer". Jag skulle nog uppskatta tidningen om Egmont skulle våga tro mer på sin publik och tillföra lite mer text till artiklarna.
Rekommenderas inte. Men den har potential.
Nipponia - Discovering Japan
Nipponia är en webb-baserad tidning som utkommer en gång per kvartal. Tidningens syfte är att visa upp det moderna japan och finns att läsa på engelska, franska, kinesiska, koreanska, spanska och ryska. Adressen är http://web-japan.org/nipponia/archives/en/index.html. Tidningen finns även i pappersform som man kan prenumerera på, (mer info här).
Varje nummer är ett specialnummer och tar upp japanska fenomen som kawaii, origami, att resa med tåg i japan, animé, elektronik, robotar och kampsporter.
Tidningen är mycket intressant och läsvärd. Givetvis varier intresset beroende på vad för tema numret har men artiklarna är så pass välskrivna att det aldrig blir ointressant. Dessutom är engelskan lättfattlig. En personlig favorit är numret om Kawaii.
Rekommenderas.
Hello Kitty
Hello Kitty är en kattfigur som skapades av det japanska företaget Sanrio 1974. Designern bakom var Shimizu Yuuko. I samma veva slog begreppet Kawaii (som beyder gullig) igenom. Sedan 1970-talet har gullighet blivit en framstående aspekt inom populärkultur, underhållning, mode, mat, leksaker och beteende i Japan. Hello Kitty blev nästan pseudenymt med kawaii och blev således kopiöst populärt. Figuren återfinns idag i många former, allt ifrån pennvässare till brödrostar, tv-spel och barnböcker och har blivit en enorm försäljningsframgång.
Vill man veta mer om begreppet kawaii kan jag i sann bibliotekarieanda rekommendera boken Kawaii av Marita Lindqvist.
Nu kommer Hello Kitty som tidning på svenska. Den vänder sig primärt till flickor från sex år och uppåt. Tidningen planeras komma ut sex gånger per år. Upplagan blir 25 000 exemplar och ges ut av Egmont Kärnan. Innehållet består av pyssel, tester och recept. Varje utgåva säljs tillsammans med en Hello Kitty leksak.
Egentligen handar tidningen inte om någonting. Den visar olika Hello Kitty-prylar, som gitarrer och hjälmar. Den innehåller även enkäter där 6-åriga flickor säger vilken Hello Kitty-sak som är deras favorit. Lite pastarecept och småpyssel finns också med. Egentligen käns tidningen som en rosa reklambroschyr. Vill man åt recept och pyssel för 6-åringar finns det bättre tidningar.
Rekommenderas inte.
Bild & Bubbla
Bild & Bubbla är en tidskrift som funnits länge, (faktum är att tidningen firar 40-årsjubileum). Bild & Bubbla ges ut av seriefrämjandet (se http://www.serieframjandet.se/) och utkommer fyra gånger per år. Jag finner det passande att skriva om tidskriften på min blogg just nu i och med att den nyligen fått både ny design och inriktning. Bild & Bubbla har blivit tjockare och mer bokliknande med ett mer tidlöst innehåll. Mindre recensioner och mer allmänngiltiga artiklar.
En av huvudpersonerna bakom Bild & Bubbla är Fredrik Strömberg som även skrivit Manga! Japanska serier och skaparglädje och medverkat i antologin Manga: från Hokusai till Dragon Ball.
Bild & Bubbla är alltså en tidskrift om serier. Den tar mer eller mindre upp allt som har serieanknytning. Givetvis då också manga. I det första omgjorda numret finns det en mycket intresant artikel om japanska skräckserier. Tidningen har alltid varit intressant och läsvärd och den har blivit änu bättre efter den nya designen och nya inriktningen.
Att vara medlem i seriefrämjandet är något jag hoppas att de flesta av mina bloggläsare redan är. Om någon inte vet vad seriefrämjandet är så är det ett riksomfattande förbund för serieintresserade som verkar för ett höjande av den tecknade seriens status som uttrycksmedel, och en större kunskap om dess karaktär och särdag.
Tidningen, liksom medlemsskap, rekommenderas!
Shojo Stars
En ny mangatidning på svenska har sett dagens ljus, ungefär samtidigt som den svenska mangatidningen MangaMania lades ner. Den heter Shojo Stars och startades av MangaMedia i samarbete med förlaget Hakusensha hösten 2007. Tidningen kommer ut en gång i månaden. Det som skiljer Shojo Stars från de övriga mangatidningarna är att den riktar sig till en kvinnlig publik. Förutom manga innehåller tidningen (manga)nyheter, artiklar, tävlingar och liknande.
Serierna som ingår i tidningen (debutnumret) är Fruits Basket av Natsuki Takaya, God Child av Kaori Yuki, W Juliet av Emura samt Skip Beat av Yoshiki Nakamura.
Fruits Basket har jag berättat mera om på ett annat ställe i min blogg.
God Child utspelar sig i den senare hälften av 1800-talet i london. Huvudpersonen är den mystiske Kain som samlar på farliga gifter. I första delen blir han indragen i ett äventyr där en mystisk mördare vid namn "den vansinnige kaninen" mördar unga kvinnor. God Child är en mycket originell och spännande serie. En lätt varning utfärdas i och med att den är ganska blodig.
W Juliet handlar om en pojkflicka som ska spela Romeo i en skolpjäs. Den som ska spela Julia visar sig dock vara en man som alla tror är tjej. Han har slagit vad med sin far att han kan spela tjej under ett år, i så fall får han utbilda sig till skådespelare istället för att ta över familjens dojo. Serien handlar om förvecklingar mellan könen och kärleksrelationen mellan de två huvudpersonerna.
Skip Beat handlar om den unge Kyoko Mogami som blir sviken av sin barndomsvän Sho Fuwa som är en popstjärna på uppgång. Hon beslutar sig för att hämnas.
Jag blev glatt överraskad av Shojo Stars. Alla fyra serierna var av hög klass och utan sexistiska drag som är så vanligt inom shojomangan. Tre av serierna är mycket bra tecknade. W Juliet är något sämre tecknad men likvääl underhållande.
I och med att det är en tidning kommer serierna att avslutas och bytas ut mot nya. Det är bara att hoppas att dom kommer att bli lika bra som dessa.
Shojo Stars rekommenderas varmt för inköp.
NEO: UK's only anime, manga and asian film magazine
Undertiteln säger allt. NEO är en tidskrift som tar upp nyheter kring manga, anime (manga på film) samt övriga asiatiska filmer. Den tar även upp en del TV-spel. Detta är en gedigen seriös tidning som riktar sig till en lite vuxnare publik. Den innehåller både nyheter, reportage och recensioner.
Denna tidning är den bästa i sitt slag jag läst. Enda nackdelen är att den är englandsbaserad. Helst skulle jag givetvis läsa en sverigebaserad tidning av denna typ men innan kommer jag att njuta av NEO. Jag ser gärna att biblioteken köper in denna, dock får man komma ihåg att den är på engelska.
Shonen Jump
Shonen Jump är en av världens mest populära serietidningar. De flesta av de riktigt stora mangatecknarna har börjat sin karriär i Shonen Jump. Bland annat var det i Shonen Jump som Dragon Ball först publicerades och sedemera blev världens mest säljande serie genom tiderna med över 220 miljoner exemplar världen över.
I Japan kommer Shonen Jump ut varje vecka och upplagan är cirka 3 miljoner. Den vanligaste Shonen Jump-läsaren är en pojke i mellan- och högstadieåldern. Tidningen har dock även många läsare även bland tjejer och vuxna.
Shonen Jump har kommit på svenska med ett urval serier från den japanska tidningen. I Sverige utkommer den en gång i månaden och varje nummer innehåller 212 sidor med manga, nyheter från Japan, intervjuer med mangatecknare och artiklar om japansk populärkultur. Serierna trycks på det japanska viset, från höger till vänster, för att vara så trogen originalet som möjligt. Således är tidningen även svartvit.
För närvarande innehåller den svenska tidningen serierna Yu-Gi-OH!, Shaman King, Naruto och Rurouni Kenshin. Tre av dessa fyra serier finns även på svenska i pocket.
Shonen Jump är mer enhetlig än den andra svenska mangatidningen Manga Mania. Detta gör den tråkigare men tryggare att ha på ett bibliotek. Det är lite synd att så många av serierna i tidningen finns att få tag på på annat håll, det vore roligare om serierna i tidningen var mer unika.
Men angående serierna i sig finns inget att invända. Det är god underhållning. Lite grabbigt måhända, men grabbar är å andra sidan tidningens huvudsakliga målgrupp.
Tidningen blev dessvärre nedlagd hösten 2007. Det finns ännu ingen officiell anledning men väl skvaller om orsaken. Och det är lite förvånande inte bristen på hållbar ekonomi. Shonen Jump gick tydligen med plus hela tiden. Det var istället japanerna som drog satte stopp för tidningen eftersom de tydligen anser att en tidning med titeln Shonen Jump måste sälja mycket, mycket mer än tidningen gjorde för att inte dra titeln i smutsen. Shonen Jump är ju känd som världens mest sålda serietidning vilket japanerna känner stolthet över. Så istället för att ha en tidning som säljer okej, så valde de att ta bort den helt, såvida den inte blev en av de ledande på svenska seriehimlen. Vilket den dessvärre inte blev.
Manga Mania
Manga Mania är en av två mangatidningar på svenska. Tidningen är i svartvitt och läses från höger till vänster (detta för att avspegla alla japanska tidningar så mycket som möjligt). Förutom alla typer av populära mangaserier innehåller tidningen en språkskola, artiklar om manga och anime och utlottning av olika mangarelaterade prylar. Den utkommer med 10 nummer per år.
Den har nyligen lagts ner. Den sista serierna i den var School Rumble, GTO, Negima och Air-Gear. Tidigare serier som funnits i tidningen är Love Hina, Chobits, Power, Puppet Revolution och Blade of the Immortal (som togs bort för den ansågs vara för våldsam).
Egentligen är detta en bra tidning. Den innehåller mycket riktigt några av japans mest populära serier. Detta gör den ojämn, på ett mycket intressant sätt. Den innehåller allt från harmlösa ungdomsserier till vassa vuxenserier. Detta gör den svår att ha på ett bibliotek i och med att innehållet varierar så kraftigt. Vissa serier är inte alls till för barn medan andra har barn som målgrupp.
I Japan är detta vanligt. Tanken är att alla ska hitta en serie som passar i samma tidning. I Japan köper man en tidning (mycket billigare än här för övrigt) läser sin/sina favoritmanga och slänger sedan tidningen. Är man riktigt förtjust i serien köper man den sedan som pocket. I Japan läser dessutom alla åldersgrupper manga vilket tyvärr inte är så vanligt i Sverige. Allt detta gör dock Manga Mania till en splittrad och märklig tidning med Svenska ögon. Har man som mig barnasinnet kvar men också gillar vuxenserier är detta en fantastisk tidning. Dock innehåller den bilder som kan uppröra vissa besökare på ett bibliotek. Jag kan därför inte helt och hållet rekommendera den för inköp.
Den 7 augusti 2007 får jag reda på att Schibstedförlagen lägger ned tidningen Manga Mania.
