mangabibliotekarien

Följande manga finns än så länge bara på engelska.

Slam Dunk är en sportmanga och en mycket populär sådan. Bara i Japan har den sålts i över 100 miljoner exemplar (en svindlande summa som inte riktigt går att förstå). Inoue fick 1995 priset Shogakukan Manga Award för bästa shônenmanga (manga med pojkar kring 10-18 som primära målgrupp). Som de flesta populära mangaserier har en (populär) animéserie även gjorts.

Mangan handlar om Hanamichi Sakuragi, en mycket omogen och hetlevrad ung man som börjar spela basket bara för att hans kärleksintresse gillar atletiska män. Han visar sig ha talang för sporten men finner en rival i Kaede Rukawa, inte bara inom sporten utan Rukawa visar sig även Sakuragis kärleksrival.

Slam Dunk är en mycket vältecknad humoristisk sportmanga. Det är full fart i serien. Den ger god underhållning och hör till de bättre sportmangaserierna jag hittils läst.

Den är komplett i 32 delar. Däremot är alla delarna ännu inte översatta till engelska. Men det verkar vara på gång.

Oricon (en japansk statistikgrupp) har undersökt bland 900 personer mellan 10 och 40 år, vilken manga som är den mest emotionellt rörande serien. Bland männen hamnade Slam Dunk på första plats, totalt sett hamnade den på andra plats. (Första plats totalt, och för kvinnorna var One Piece av Oda). 

Slam Dunk rekommenderas.

Följande manga finns än så länge bara på engelska.

Yoshida är en känd mangaka (mangaförfattarinna). Hon har vunnit Shogakukan Manga Awards två gånger, 1984 för hennes manga Kisshô Tennyo och 2002 för hennes manga Yasha. 2007 vann hon Excellence Award for manga vid Japan Media Arts Festival för hennes Umimachi Diary. Men den manga hon är mest känd för är Banana Fish. 

Mangan utspelar sig i tidiga 1980-talets New York. Den unge gängledaren Ash Links blir indragen i en komplicerad historia kring det mystiska banana fish, som eventuellt kan vara en drog. Hans krigsneurotiske bror har något med det hela att göra, liksom poliser, maffia och japanska journalister.

Detta är en shounen-ai manga. Det betyder att mangan även handlar om kärlek mellan män. Väldigt många personer i denna manga visar sig vara homosexuella. Bokens hjälte blir dessutom mer än en gång utsatt för sexuella övergrepp av andra män.

Banana fish är en mycket läsvärd manga. Den må vara lite flyhänt tecknad men det spelar ingen roll då handlingen är så bra. Intrigen är mycket komplicerad och snårig. Dock aldrig svårläst utan ger mycket god underhållning. Det är som att läsa en klassisk amerikansk manlig maffiafilm ur en kvinnas ögon. Jag förstår varför Banana Fish anses vara ett mästerverk inom shojomanga (tjejmanga). Tänk dock på att den är relativt hårdkokt och är riktad gentemot unga vuxna och uppåt.

Är komplett i nitton volymer.

Rekommenderas varmt.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Ordet Hentai betyder pervers. Hentai är också en genre inom manga som innebär pornografiska serier. Detta är dock ingen Hentai-serie titeln till trots. Titeln översatt betyder ungefär "fantastisk perverterad maskerad man".

Huvudpersonen i denna manga är Kyousuke. Hans mamma jobbar som sadomasochistisk mistress på en S&M-klubb och hans frånvarande far (som ser ut som Clint Eastwood från Dirty Harry-filmerna) är polis. Kyousukes kärleksintresse Aiko blir gisslan under ett bankrån. Kyousuke smyger in i banken via toaletten. Där övermannar han en av de maskerade bankmännen. Hans tanke är att infiltrera de övriga rånarna genom att klä ut sig till bankrånaren. Men istället för att ta rånarens mask råkar han av misstag trä ett par trosor över huvudet. Det gör att de perversa dragen från hans mamma och polisdragen från hans pappa aktiveras och han blir en superhjälte iklädd endast stringkalsongen och ett par trosor över huvudet. En ny superhjälte är född som kommer att skipa rättvisa i en perverterad stad!

Denna manga är oerhört fånig. Men mot min vilja finner jag mig själv skratta rakt ut. Trots att jag känner förakt gentemot serien. Samma känsla infinner sig i mig då jag ser filmer som Scary Movie. Och Ultimate!! Hentai Kamen påminner en del om de fyra Scary Movie-filmerna. Så anhängare av den typen av humor kommer att älska Ultimate!! Hentai Kamen. Men det gör inte jag. Trots att jag emellanåt skrattar. Den är för fånig och blir för enformig i längden.

Rekommenderas inte.

Följande faktabok finns endast på engelska.

Att kalla denna bok för komplett verkar vara ett anfall av hybris. Att skriva en komplett bok om alla manga som är utgiven är omöjligt. Däremot är den rejäl. Den innehåller recensioner på över 900 mangor, betygssatta från 0-4 Recensionerna innehåller även åldersrekommendationer och lite bakgrundsinformation om serien/författaren. Lite som min blogg kan man säga, men ungefär lika långa recensioner.

Manga: the complete guide tar dock bara upp manga, inte Manhwa. Så vill man slå upp alla mangaserier som finns på svenska hittar man inte alla.

Jason Thompson är en mangaredaktör som bland annat arbetat på tidningen Shonen Jump (den amerikanska). Han har gjort ett gediget arbete med denna bok, som även innehåller lite faktatext om olika mangagenrer. Det är en matnyttig och läsvärt uppslagsverk. Men den känns lite inkomplett ur ett svenskt perpektiv i och med att manhwa saknas. Men trots detta är den som sagt intressant.

Rekommenderas.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Mitsukazu Mihara är en mycket populär mangaka (mangaförfattarinna). Hon har tidigare gjort stor succé med sin serie Doll. Hon står även bakom den uppmärksammade Gothic & Lolita Bible och kallas för the Gothic-Lolita-queen i och med hennes fascination för denna modesubkultur.
 
The Embalmer handlar om Shinjyurou Mamiya som arbetar som balsamerare. Detta yrke är mycket ovanligt i Japan, än mer ovanligt än i väst.

The Embalmer är även en av mycket få Joseimanga som översatts till engelska (ingen Joseimanga finns ännu på svenska). Josei betyder att målgruppen är (vuxna) kvinnor (jämför med shojo vars målgrupp är flickor mellan ca 10-18). En Joseimanga är mer realistiskt tecknad än en shojo och inte alls lika yvigt tecknad och ofta i avsaknad av de oerhört gulliga detaljerna som är så signifikant för shojo.

Denna filosofiska vuxenmanga är episodiskt upplagd. Den handlar om funderingar kring döden men framför allt livet. De tidiga episoderna handlar om ett möte mellan Shinjyurou Mamiya och någon person. Dessa möten leder sedermera till balsamering av personen, eller personens släkt. Längre in i serien handlar episoderna mer och mer om  Mamiyas mörka ursprung. Tempot är lågt vilket leder till att läsare vana med One Piece av Oda och liknande mangaserier kan tveka inför the Embalmer. Vilket vore synd för den trägne läsaren får rik utdelning. Serien innehåller inte heller det minsta blod- eller äckeleffekter vilket man skulle kunna tro med tanke på ämnet.

Förvisso är vuxna kvinnor målgruppen i Japan men här kan jag inte se någon könsuppdelnig vara nödvändig.
The Embalmer är en bra vuxenmanga för bägge könen.
Den är komplett och finns i fyra delar.
Rekommenderas.

Foto: Lars Ahlin

Bibliotek Öxnehaga har i dagarna invigt ett mangakonstverk "Akai no ryu" - Röd drake. Konstverket är gjort av Kinabördige Ying-Hua Yang. Med jämna mellanrum håller hon i kurser i konsten att teckna manga på biblioteket.

Ett bra intiativ av biblioteket tycker jag och en mycket skickligt utfört konstverk av Ying-Hua Yang. Är alla hennes teckningar/målningar så här fina har hon nog en framtid som tecknare/ målare.

Jag blir riktigt avundsjuk på Bibliotek Öxnehaga. Sådant här fins konstverk skulle jag vilja ha vid mangahyllan på "mitt" bibliotek, för att inte tala om vid min mangahylla hemma.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Sailor Moon är den första Shojomangan (tjejmangan) som slog igenom med dunder och brak i USA. Även animén blev mycket populär och den blev också populär i Sverige. 1996 började serien sändas i TV4 dubbad till svenska. Efter otaliga repriser började TV5 sedermera sända den populära serien. Med andra ord var det Sailor Moon som lade grunder för mangans popularitet i Sverige. Därefter kom hela pokemon-vågen och lite senare även Dragon Ball.

Serien skapades av Naoko Takeuchi som tidigare även gjort populära mangan Love Call. Efter Sailor Moons otroliga popularitet har hon trappat ner på mangaskapandet och ägnar sig istället åt sin hobby - att samla Sailor Moon-prylar!

Sailor Moon handlar om 14-årige Usagi. Hennes liv är som (förmodligen) vilken 14-årig tjejs liv som helst. I alla fall tills hon råkar på den talande katten Luna. Katten ger Usagi superkrafter och berättar att det är bestämt att USagi ska rädda världen.

Sailor Moon är egentligen ett porträtt av ett tonårsliv. Den handlar mycket om Usagis oro för att inte passa in eller om hon ska våga prata med den snygga killen i skolan eller inte. Vidare är mangan kryddad med tenta-ångest och det inte alltid så fraktionsfria förhållandet mellan mor och dotter. Därtill är den även en superhjältehistoria men det centrala i mangan är inte superhjälteslagsmål utan tonårsliv. Vilket förmodligen är anledningen till Sailor Moons kopiösa popularitet världen över.

Sailor Moon är tecknad som en typisk shojomanga, d.v.s. lite yvigt tecknad och med massa gulliga detaljer. Eftersom jag inte är en 13-årig flicka är jag långt ifrån mangans tilltänkta målgrupp. Och följaktligen är den heller inte någon av mina favoriter. Långt därifrån. Däremot kan jag ändå se dess kvalitéer. Mangan ger god underhållning och en, antar jag, god inblick i en ung tonårsflickas liv. Den är inte heller så sexistisk som andra shojomanga kan vara, sedda med västerländska ögon.

Den är komplett i 18 delar.
Rekommenderas.

Denna mangasamling finns än så länge bara på engelska.

I likhet med svenska mangatalangen är brittiska The Mammoth book of best new manga vol 2 en samlingsvolym innehållande manganoveller av mangainspirerade serieskapare från hela världen. Varje manganovell inleds med en presentation av respektive upphovsman/kvinna. Serierna spänner över ett brett fält av teman, från tungfotade självbiografier till svärssvningande science fiction.

Redaktören för The Mammoth Book Of Best New Manga är ILYA (pseudenym för britten Ed Hillyer). ILYA har jobbat för de flesta serieförlag såsom DC COMICS och Dark Horse. Han var även redaktör bakom den uppmärksammade The Mammoth book of best new manga vol 1. (som jag också skrivit om på denna blogg)

Som vanligt vid den här typen av samlingsantologier är det spretigt och ojämnt. Vissa av mangaförfattarna har nog en framtid som serieskapare framför sig, medan andra inte har det. Men även om långt ifrån alla serier är bra är det alltid intressant. Och guldkorn finns.

Den här typen av antologier har sin givna plats på varje välsorterat bibliotek.
Rekommenderas.

Yokaj Studio startades April 2004 och är idag en av Sveriges mest kända mangastudior. Gruppen har redan flera priser i sitt bagage som t.ex. första pris till serien stål mot blått i Bonnier Carlsen och Manga Medias stora tävling, Mangatalangen 2006 och vinnare i klassen Student Adult Manga/Storyboard med Små Ting av Soya. Yokaj består i skrivande stund av fyra medlemmar; Yosh, Soya, Kajfa och Dorajen.

Yokaj Studio är dock inte bara manga. Deras första spel, Sumo, blev prisbelönat för 'Bästa spelidé 2006' på Swedish Game Awards. Se http://www.yokajstudio.com/ för mer info om Yokaj Studio.

En av medlemmarna i Yokaj Studio är Yosh som i denna bok visar (i serieform) vägen till att bli en duktig mangatecknare. Bland annat får man som läsare vilka grundläggande kunskaper som faktiskt behövs samt vilken sorts material som kan tänkas passa. Yosh tar också upp hur man skapar karaktärer samt lite allmännt hur man visar upp sina talanger. Boken är upplagd som en serie där man får läsa om interaktionen mellan Yosh och en den aspirerande mangatecknaren Mia. Mellan dessa seriestrippar är det ren pedagogisk text om hur man tecknar osv. Greppet är lyckat och resultatet är en lättläst och underhållande teckna mangabok. Samma grepp fins i Toyiamas Teckna manga men det är betydligt bättre gjort här.

Personligen är jag trött på dessa läroböcker i konsten att teckna manga. Men dom verkar onekligen fylla en funktion. Av alla jag läst finner jag denna vara en av de allra bästa. Kanske för att den inte bara tar upp hur man tecknar utan även hur man faktiskt berättar en historia. Detta ger boken ett mervärde som andra teckna manga-böcker saknar.

Ska man bara ha en bok om konsten att teckna manga är Yosh! Teckna manga! ett fullgott val.

Rekommenderas.

Denna manga finns bara på engelska. Dock går den för närvarande på svenska i tidningen Shojo Stars.

Gakuen Alice handlar om Mikan. Hennes bäste vän Hotaru har kommit in på en Tokyo-baserad privatskola. Det visar sig att man måste ha någon form av speciell egenskap för att få gå där. Mikan rymmer hemmifrån för att vara med sin bäste vän. För att komma in på skolan måste dock Mikan bevisa att hon också har en speciell förmåga. Vilket hon verkar ha.

Denna manga påstås vara lik Harry Potter. Men förutom att det finns ett internat där alla speciella elever bor är likheterna få. I så fall påminner Gakuen Alice betydligt mer om Marvels superhjälteserie X-men. Fast egentligen spelar dessa jämförelser ingen roll. Gakuen Alice är tillräckligt originell för att stå på egna ben. Den är vältecknad och mycket rolig. Och även om den klassas som en Shojomanga (tjejmanga) passar den utmärkt för killar också. Överhuvudtaget tycker jag inte att man ska stirra sig blind på de japanska seriernas könsindelningar. 13 år och uppåt är seriens rekommenderade ålder och gentemot den har jag inget att invända. 

Mangan ger god underhållning. Dock får man vara uppmärksam på att den innehåller skämt som med västerländska ögon ses som sexistiska. Därför ska man kanske vara lite försiktig med att köpa in denna till biblioteken. Vilket är synd, för mangan är egentligen bra och bortsett från de sexistiska dragen så rekommenderas den.
 

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Förutom Pastel har Kobayashi även gjort mangan Parallel.

Mangan handlar om 16-årige Mugi Tadano som sommarjobbar vid kompisen Kazukis snabbmatsställe och strandhotell. Under hans sommarjobb-period går han på blindträff med Yuu och blir attraherad av henne. Dessvärre råkar han klampa in för att städa då hon duschar. Hon blir mycket upprörd och lämnar orten. Vid det här laget är Mugi upp över öronen förälskad i henne och bestämmer sig för att finna henne. Vilket han gör men inte på det sättet han väntat sig. Yuu och hennes lillasyster bor hemma hon Mugi och hans pappa. Det visar sig att systrarna förlorat sina föräldrar i en olycka och har följaktligen ingenstans att bo. Eftersom Mugis pappa var god vän med systrarnas nu döde pappa väljer han att ta hand om systrarna. Förvecklingarna kan börja. 

Pastel är en typisk ecci-manga. Det betyder att naket förekommer men inga genitalier. Och det är mycket naket i denna manga. Tafatte Mugi råkar mer eller mindre konstant antingen se Yuu halvnaken eler ramla så att hans huvud hamnar mellan Yuus gigantiska bröst. Längre fram i serien dyker det mer och mer sexiga kvinnor upp som till Mugis skräckblandade förtjusning av olika anledningar bor hos honom. Med ännu mera nakna kroppsdelar som följd.

Genren där en tafatt och klumpig ung man råkar bo med en massa sexiga tjejer är en mycket vanlig och populär genre bland hormonstinna unga män i Japan och den vanligaste handlingen i en ecci-manga. På svenska finns de liknande men i jämförelse behärskade Love Hina av Ken Akamatsu och Oh my Goddess! av Kosuke Fujishima som kan sägas ha skapat genren (alltså inte skaparen av ecci men väl handlingen med en tafatt ung man som bor med sexiga kvinnor).

Ecci är inte min favoritgenre. För mig är den för pubertal och idéfattig. Däremot kan jag se att det finns bättre och sämre varianter inom genren. Till de bättre hör ovan nämnda Oh my goddess! och Love Hina. ´Till de sämre hör denna. Det enda positiva med Pastel är att den är vältecknad. Men det spelar ingen roll om den inte har något innehåll.

Är i skrivande stund inte komplett men kommer att utkomma i minst 16 delar.

Rekommenderas verkligen inte.

Det sägs att för att förstå ett en nation måste man studera dess förflutna. Idag inspireras vi västerlänningar mer än någonsin från Österlandet. Företeelser som karaoke, judo, sushi, manga och sudoku är numera vardagsmat för oss.

Det är faktiskt över 80 år sedan ett heltäckande verk om japansk historia blev skrivet i Sverige. Men nu har den alltså kommit, boken som ska ta med oss med på Japans långa färd mot nuet. Männen som ska vara våra guider på färden är Thomas Ekholm och Ingemar Ottosson. Ekholm har en fil. mag. i japanska och är doktorand vid Göteborgs universitet. Han forskar för närvarande om teceremonier. Ottosson är fil. dr. i historia och universitetslektor vid Högskolan Kristianstad. Han forskar om Sveriges kontakter med Östasien genom tiderna.

Japans historia är en gedigen bok. Kanske för gedigen för den är ganska tjock. Och ur ett historiskt perspektiv är den onekligen intressant. Men vill man veta mer om japannsk populärkultur av idag är Kawaii av Marita Linqvist ett bättre val. Det betyder dock inte att Japans historia är dålig. Den historiskt intresserade får sitt lystmäte uppfyllt.

Rekommenderas.