Lullabies From Hell av Hideshi Hino
Denna manga finns endast på engelska.
Hideshi Hino har kallats för "most disturbing minds of Japanese manga". Han har specialiserat sig på skräckmanga. Han publicerades första gången 1967 och var mycket stor i slutet av 1970-talet och på 1980-talet.
Lullabies from hell samlar fyra av hans skräckserier. Dessa är A lullaby from hell, Unusual fetus - my baby, Train of terror och Zoroku's strange disease. I den första berättar författaren om sig själv (hoppas verkligen att den inte är självbiografisk). Den andra manganovellen handlar om en kvinna som föder ett odjur och bestämmer sig för att behålla barnet. Train of terror handlar om tre barn som åker tåg. Efter att tåget passerat en tunnel ter sig världen mycket annorlunda. Den sista novellen handlar om en man som blir helt täckt av bölder.
Jag förstår varför Hino kallats för "most disturbing minds of Japanese manga". Speciellt första novellen ger mig kalla kårar. Lullabies from hell är läskig och obehaglig. Och mycket bra och vältecknad. Skräck är en genre som sällan är till för alla. Så också med Hinos verk. Men skräckfantasten kommer att få ut mycket av Lullabies from hell. Den rekommenderas (men att ha bland vuxenserier. Lullabies from hell är absolut inget för barn).
Battle Royal av Koushun Takami & Masayuki Tagushi
Mangan finns endast på engelska
Battle Royal är en kontroversiell roman skriven 1999 av Koushun Takami. Den ledde till två filmer som i sin tur lett till en mangaserie av Koushun Takami & Masayuki Tagushi. Även mangan har fått en uppföljare, Battle Royale II: Blitz Royale av Hitoshi Tomizawa.
Battle Royal utspelar sig i en nära framtid. Ett statligt lotteri vid namn Programmet väljer slumpmässigt ut niondeklasser som då beordras att delta i en TV-sänd dödskamp som utspelar sig på en öde ö där bara en kan överleva. Om de inte dödar varandra kommer alla att dödasnär tiden går ut. Detta gör att vänner blir till fiender och att förälskade par tvingas döda varandra osv.
Mangan följer romanen relativt nära. Serien är faktiskt mer utförlig i och med att alla elever får en bakgrundshistoria. Mangan är också mer våldsamt och sexuellt explicit än både romanen och filmen. Den är mycket vältecknad. Battle Royal är absolut inte lämplig för barn. Och kanske inte för alla vuxna heller. Den första filmen hör till de bästa filmer jag sett. Mangan är dock riktigt plågsam att läsa. Det är för mycket våld. Jag får känslan att det är våld för våldets egen skull (till skillnad från romanen och filmerna).
Även uppföljaren, Battle Royale II: Blitz Royale känns för explicit. Rekommenderas inte. Se filmen mycket hellre.
Lone wolf and Cub av Kazuo Koike och Goseki Kojima
Den kompletta mangan finns bara på engelska
Kazuo Koike har kallats för Gekigans mästare. Gekiga betyder manga tecknad i realistisk stil. Två av Koikes serier har blivit världssuccéer, Crying Freeman (tillsammans med Ryoichi Ikegami) och Lone Wolf and Cub (tillsammans med Goseki Kojima).
Koike har även startat skolan Gekika Sonjuku som lär ut hur man blir en framgångsrik mangaskapare. Många kända mangaförfattare har studerat där som till exempel Rumiko Takahashi (Ranma 1/2 och Inu Yasha) och Tetsuo Hara (Fist of the North Star)
Mangan handlar om Itto Ogami som tillsammans med sin son (mer eller mindre en bebis) vandrar runt på den japanska landsbygden och hyr ut sina tjänster som fredlös yrkesmördare. Lone Wolf and Cub är en klassisk samurajmanga som får mig att tänka på de gamla speghetti-western filmerna med Clint Eastwood (den amerikanska westerngenren lånade friskt från den japanska samurajmytologin).
Lone Wolf and Cub är våldsam och macho. Och mycket bra. Det är en spännande suggestiv och vältecknad historia vi bjuds på. Den som tror att manga bara är stora ögon och överspel ska läsa denna mycket realistiska serie. Vissa kan kanske haka upp sig på att Lone Wolf and Cub är en aning macho (men den är inte könsförnedrande).
Lone Wolf and Cub har givits ut på svenska under 1980-talet. Det finns ett album på svenska, Samuraj, krigarens väg, som givits ut av epix. Men vill man läsa hela serien är man nödgad att läsa på engelska.
Den rekommenderas.
Gon av Masashi Tanaka
Gon är något så ovanligt som en manga utan text. Gon är namnet på en aggressiv liten dinosaurieunge och i manganovellerna får vi ta del av Gons liv och äventyr med och mot andra djur.
Gon hör till de första mangaserierna som kom till Sverige. Serien blev en succe världen över och blev ganska populär även i Sverige. (Givetvis kan man inte jämföra med Dragon Balls popularitet flera år senare).
Den är oerhört vältecknad. Det känns som om varje bildruta är ett konstverk. Bitivis är serien mycket våldsam och blod och djurdelar sprids över serierutorna. Men det är alltid bra och det känns som om våldet har ett syfte, istället för att vara våld för våldets egen skull.
I likhet med de andra (få) mangaserierna som släpptes i Sverige innan Dragon Balls genombrott är denna ganska svår att få tag på. Den finns att köpa på tyska och engelska. Men i och med att serien i sig är utan text (det är bara på baksidan det finns lite text) är det inte ett större problem.
Gon är en bra allåldersmanga som rekommenderas varmt (allt för små ska nog undvika att läsa den om dom inte vill se lemlästade djur).
Gen, pojken från Hiroshima av Keiji Nakazawa
Gen, pojken från Hiroshima av Keiji Nakazawa är en manga som nästan alla bibliotek köpte in under 1980-talet. Ingen visste då vad en manga var för något men albumet köptes eftersom det handlade om atombomben i Hiroshima. Albumet gavs ut på svenska av Alvglans. Men det kom endast i ett album, således är Gens öden och äventyr inkomplett på svenska. Alltså är det den engelska utgivningen Barefoot Gen som gäller.
Barefoot Gen handlar alltså om den unge Gen och hans familj. Mangan handlar om hur de kvarvarande i Gens familj försöker återskapa ett liv efter bombningen av Hiroshima.
Nakazawa var sex år när atombomben föll över hans hemstad Hiroshima. Hans far och syskon brändes till döds. Nakazawas syfte med mangan är att den ska informera och varna resten av världen för atombomber och krigshets.
Barefoot Gen är en ganska tung serie med mycket anti-krigspropaganda. Den är välgjord och trovärdig. Man blir kanske inte på solskenshumör men den är inte så mörk som jag befarade utan bitvis positiv. Det är ingen manga jag blir omedelbart underhållen av men det är ett litterärt mästerverk. En mycket välgjord och vältecknad klassiker.
Den svenska delen är idag svår att få tag på. Det är nog endast via antikvariat som man kan lyckas.
Den rekommenderas.
Teckna manga av Sweatdrop Studios
Detta är en handbok i konsten att teckna manga. Grunderna i mangastilen gås igenom och övningar i att teckna karaktäristiska "mangaegenskaperna" som ögon, hår och uttryck presenteras. Boken tar även upp tips kring passande verktyg och material.
Det börjar finnas ganska många teckna manga-böcker på svenska vid det här laget. Denna hamnar väl någonstans i mitten. Det är en bra enkel handbok i mangakonsten. Har man andra är detta inte ett måste men den skämmer verkligen inte ut ens teckna manga-utbud.
Trigun av Yasuhiro Nightow
Trigun och Trigun Maximum finns än så länge endast på engelska.
Yasuhiro Nightow är mest känd för sina Trigun-serier. Dessa har rönt större uppmärksamhet i USa än i hemlandet Japan. Kan det bero på att Trigun påminner mycket om en klassisk vilda västern-historia?
Huvudpersonen i Trigun är Vash. Han är en pacifistisk revolverman (hur det nu går ihop) vars dunkla förflutna gjort att han är efterlyst. I och med att prissumman är så stor, sextio miljoner dubbeldollar, är Vasch jagad av nästan varenda människa.
Det är full fart i denna actionmanga. Men full fart behöver inte alltid betyda att det är så bra. Jag finner Trigun vara en ganska tom serie. Det spelar ingen roll hur mycket action man slänger in om man inte har en bra historia som grund. Och det har inte Trigun. Däremot är uppföljaren, Trigun Maximum, något bättre. Men det finns mycket bättre actionmanga än detta. Rekommenderas inte.
DNAngel av Yukiru Sugisaki
Huvudpersonen i DNAngel är Daisuke Niwa. Han älskar Riku Harada. Dessvärre gör en förbannelse i hans släkt att han förvandlas till mästertjuven Dark så fort han träffar henne. Riku betraktar dock Daisuke bara som en vän, däremot är hon mycket förälskad i Dark. Dark å sin sida är ointresserad av Riku, men älskar hennes tvillingsyster Risa.
DNAngel är lite intressant så till vida att den högst antagligen är avslutat innan den är avslutad. Yukiru Sugusaki har tydligen en förmåga att börja på nya mangaserier innan hon hunnit avsluta sina pågående. Detta trots att DNAngel blivit en populär manga. Andra serier som Sugisaki gjort är Rizelmine, Lagoon Engine samt Lagoon Engine Einsatz. Av dessa är endast Rizelmine avslutad (den blev i och för sig bara en pocket).
Det är synd att DNAngel inte är avslutad, för det är en underhållande vältecknad serie. Ibland blir den lite rörig men aldrig tråkig. Sugisaki kan dock mycket väl få för sig att fortsätta på den. Hon ger ett intryck av att vara väldigt impulsiv. Men i och med att den inte är avslutad (och oavslutade serier är bland det mest frustrarande som finns) kan jag inte rekommendera den för inköp.
Se även Sugisakis hemsida: http://arecacatechu.jp/top.html
Shojo Stars
En ny mangatidning på svenska har sett dagens ljus, ungefär samtidigt som den svenska mangatidningen MangaMania lades ner. Den heter Shojo Stars och startades av MangaMedia i samarbete med förlaget Hakusensha hösten 2007. Tidningen kommer ut en gång i månaden. Det som skiljer Shojo Stars från de övriga mangatidningarna är att den riktar sig till en kvinnlig publik. Förutom manga innehåller tidningen (manga)nyheter, artiklar, tävlingar och liknande.
Serierna som ingår i tidningen (debutnumret) är Fruits Basket av Natsuki Takaya, God Child av Kaori Yuki, W Juliet av Emura samt Skip Beat av Yoshiki Nakamura.
Fruits Basket har jag berättat mera om på ett annat ställe i min blogg.
God Child utspelar sig i den senare hälften av 1800-talet i london. Huvudpersonen är den mystiske Kain som samlar på farliga gifter. I första delen blir han indragen i ett äventyr där en mystisk mördare vid namn "den vansinnige kaninen" mördar unga kvinnor. God Child är en mycket originell och spännande serie. En lätt varning utfärdas i och med att den är ganska blodig.
W Juliet handlar om en pojkflicka som ska spela Romeo i en skolpjäs. Den som ska spela Julia visar sig dock vara en man som alla tror är tjej. Han har slagit vad med sin far att han kan spela tjej under ett år, i så fall får han utbilda sig till skådespelare istället för att ta över familjens dojo. Serien handlar om förvecklingar mellan könen och kärleksrelationen mellan de två huvudpersonerna.
Skip Beat handlar om den unge Kyoko Mogami som blir sviken av sin barndomsvän Sho Fuwa som är en popstjärna på uppgång. Hon beslutar sig för att hämnas.
Jag blev glatt överraskad av Shojo Stars. Alla fyra serierna var av hög klass och utan sexistiska drag som är så vanligt inom shojomangan. Tre av serierna är mycket bra tecknade. W Juliet är något sämre tecknad men likvääl underhållande.
I och med att det är en tidning kommer serierna att avslutas och bytas ut mot nya. Det är bara att hoppas att dom kommer att bli lika bra som dessa.
Shojo Stars rekommenderas varmt för inköp.
Mermaid Saga av Rumiko Takahashi
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Om mangaprinsessan Rumiko Takahashi har jag skrivit mer om då jag skrev om hennes eminenta manga Ranma 1/2.
Mermaid Saga består av Takahashis äldre skräckserier. Serien är fylld med referenser till legender, främst givetvis gamla japanska mytologier. Mermaid Saga består av skräcknoveller med sjöjungfrur som den gemensamma nämnaren. Den som äter en sjöjungfrus kött får evigt liv och ungdom. Dessvärre är det bara vissa utvalda det stämmer in på. Många som ätit sjöjungfrukött har förvandlats istället till vandrande själar, för evigt dömda till galenskap orsakad. Dessutom är inte sjöjungruerna blida varelser utan snarast vampyrliknande monster.
Gång på gång inser jag varför Takahashi kallas för mangans prinsessa. Mermaid saga hör till de bästa mangaserier jag någonsinn läst. Men dom är inte för den räddhågsne och absolut inte för unga. Detta är vuxenskräckserier. Blod och kroppsdelar flyter emellanåt i denna eminenta serie. Rekommenderas!
Star Trek Manga
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Star Trek har 40-årsjubileum! För att fira detta har förlaget Tokyopop samlat 5 artister och 5 författare världen över för att göra varsitt avsnitt i form av en manganovell.
Avsnitten heter Side Effects, Anything But Alone, 'Til Death, Orphans och Oban. En icke-manga novell ingår även vid namn First, Do No Harm,(från kommande novellsamlingen Constellations). Författarna/tecknarna är Chris Dows, Joshua Ortega, Makoto Nakatsuka, Jim Alexander, Rob Tokar, Mike Barr, Jeong Mo Yang, Ej Su, Gregory Giovanni Johnson och Michael Shelfer.
Alla novellerna utspelar sig ombord på NCC-1701. För den obekante med Star Trek betyder det att novellerna utspelar sig i manskapet från den allra första Star Trek-serien. Vi återser alltså Captain Kirk, Mr Spock, Bones, Scotty med mera.
Är Star Trek Manga då underhållande. Fansen blir nog inte besvikna (då menar jag fansen av den första Star Trek serien). Mangan påminner mycket om originalTV-serien. För mig är det inte positivt i och med att jag finner Star Trek vara otroligt tråkigt. Men denna manga har mycket skickligt fångat stämningen från originalet. Dessutom är den i regel mycket vältecknad. Lite ojämt är det givetvis i och med att det är en samling (vilket hör till samlingarnas natur). Star Trek manga kommer att komma i tre delar. Trots att jag personligen finner serien dödstråkig rekommenderar jag den. Detta på grund av att den, som jag tidigare skrivit, fångat stämningen av succe-serien.
Manga : masters of the art av Timothy R. Lehmann
Denna faktamanga är på engelska.
I denna gedigna bok intervjuar Timothy R. Lehmann tolv japanska serieskapare. Både mycket kända kommersiella namn som CLAMP och mer undergroundförfattare som Suehiro Maruo finns med. Vi får veta hur mangaförfattarna kommer på sina idéer, hur samverkan med redaktörer går till. Överhuvudtaget handlar boken om hur arbetet med att ta en serie från skissade bildmanussidor till snitsigt tuschad slutprodukt fungerar.
Författarna som intervjuas är: Kia Asamiya, CLAMP, Tatsuya Egawa, Usamaru Furuya, Takehiko Inoue, Suehiro Maruo,Reiko Okano, Erica Sakurazawa, Miou Takaya, Jiro Taniguchi, Yuko Tsuno och Mafuyu Hiroki.
Från början är boken mycket intressant. Men efter ett tag tröttnar jag. Det är i stort sätt samma frågor som varje mangaskapare svarar på och till sist blir det dessvärre tröttsamt. Bokens stora behållning blir därför det gedigna bildmaterial som finns med.
Det är en intressant bok som dock inte är fulländad. Den skämmer inte ut ens bestånd men det är verkligen inte ett måste.
Teckna lätt manga av Yokaj Studio
Yokaj Studio startades April 2004 och är idag en av Sveriges mest kända mangastudior. Gruppen har redan flera priser i sitt bagage som t.ex. första pris till serien stål mot blått i Bonnier Carlsen och Manga Medias stora tävling, Mangatalangen 2006 och vinnare i klassen Student Adult Manga/Storyboard med Små Ting av Soya. Yokaj består i skrivande stund av fyra medlemmar; Yosh, Soya, Kajfa och Dorajen.
Yokaj Studio är dock inte bara manga. Deras första spel, Sumo, blev prisbelönat för 'Bästa spelidé 2006' på Swedish Game Awards. Se http://www.yokajstudio.com/ för mer info om Yokaj Studio.
Teckna lätt manga är den första boken som alla studions medlemmar medverkat i tillsammans. Det är en färgglad och pedagogisk bok som främst vänder sig till barn i 6-9-års åldern. Den handlar om hur man, som titeln säger, lär sig teckna manga. Och det är verkligen grunderna som gäller i denna bok. Bildinstruktionerna är lättfattliga. Texten är på en god och målgruppsanpassad svenska.
Teckna lätt manga är nog den bästa nybörjarbok inom mangatecknarkonsten som jag läst. Den rekommenderas varmt för inköp.
Ultimate Muscle av Yudetamago
Denna manga finns bara på engelska.
Bakom pseudenymen Yudetamago finns författaren Takashi Shimada och tecknaren Yoshinori Nakai. Deras två mest kända mangaserier är just Ultimate Muscle och även Tatakae!! Ramenman. Deras Ultimate Muscle var så populär och omtyckt att duon 1985 vann priset "Shogakukan Manga Award".
Ultimate Muscle, som i original heter Kinnikuman, handlar om handlar om Kid Muscle, son till den legendariske brottaren King Muscle. Han råkar ut för onda superbrottare från rymden som planerar att skölja över världen med ondska. Kid Muscle samlar därför ihop ett gäng goda superbrottare. De mest elaka av brottarna från rymden bildar brottargänget DMP. Kid Muscles lag och DMP möts i olika wrestlingmatcher och världens framtid står på spel.
Jag älskar både wrestling och manga och trodde att denna kombination var oslagbar. Men jag hade fel. Jag finner Ultimate Muscle förvisso vara en ganska rolig manga men den är för överdriven. Att se den fege Kid Muscle fribrottas med en levande mobiltelefon i människostorlek eller en man som kan förvandla sig till en sportsko blir lite för överdrivet för mig. Dessutom är teckningarna lite slarviga i mina ögon.
För mig som wrestlingfan finns många roliga wrestlingskämt som bara den inbitne wrestlingfantasten förstår. De elaka DMP känns till exempel som en parodi på det på nittiotalet så populära wrestling-gänget nWo.
Ultimate Muscle är absolut ingen usel manga men handlingen känns lite för löjlig för att jag ska bli underhållen. Jag kan därför inte rekommendera den för inköp.
Genshiken av Kio Shimoku
Denna manga är på engelska.
Genshiken är författarens mest kända verk hittils. Den utspelar sig på ett japanskt gymnasium. Kanji Sasahara går första året och bestämmer sig för att gå med i gymnasiets Otaku-klubb. Mangan handlar också om Saki Kasukabe som försöker förändra sin manga- och animéfrälste pojkvän Makoto till en "mindre nördig" pojkvän. Både Kanji och Makoto går med i Genshiken, "Sällskapet för Studier av Modern Visuell Kultur". Saki Mokoto hänger irriterat med på klubbens alla aktiviteter, från cosplay och mässor till tv-spel och anime-figursamlande. Mot sin vilja lär hon sig mer än hon vill om japansk otakus värld.
Jag erkänner att det var svårt att sammanfatta denna manga. Det är många huvudpersoner som alla går med i Genshiken av olika orsaker. Mangan i sig känns mest som en intressant inblick i japansk populärkultur.
Vill man veta mer om manga, animé och j-pop är detta den bästa faktabok du kan läsa. Samtidigt vill man (i alla fall jag) veta hur det går för personerna. Den är mångdimensionellt beskrivna. Lägg därtill att mangan är mycket vältecknad kan jag bara konstatera att Genshiken är en av de bästa mangorna jag läst. Trots det faktum att det egentligen inte händer något i serien. Rekommenderas varmt.
Dolls av Yumiko Kawahara
Denna manga är på engelska.
Mangaserien Dolls består av novellserier som alla handlar om samexistensen mellan dockor och deras ägare. De är alla mörka berättelser. Vissa är rena skräckberättesler andra är mer filosofiska till sin natur. De är alla vältecknade och suggestiva.
Yumiko Kawahara har många fans som älskar hans mörka dockberättelser. Jag hör dock inte till dom. Dom har något visst men för mig känns dom som lättviktiga versioner av den betydligt mer läskige och minst lika suggestiva Kazuo Umezu (mannen bakom skräcknovellerna Scary Book). Jag finner serien Dolls tråkig i jämförelse. Lägg därtill att dom är så pass lika att man oundvikligt jämför dessa två och Dolls faller platt till marken.
Dolls är absolut inte så dålig att jag inte skulle rekommendera inköp av den. Man kan absolut ha den på ett välsorterat bibliotek. Men jag tycker att det finns bättre manga i samma stil.
Othello av Satomi Ikezawa
Denna manga är på engelska.
Othello handlar om 16-årige Yaya vars skolkamrater mobbar henne. Yaya är dock så godhjärtat naiv att hon inte kan tro att någon vill någon annan illa. Den tuffe Nana ser dock vad som händer och bestraffar Yayas skolkamrater. Det visar sig att blyge Yaya och tuffe Nana är en och samma person. Yaya/Nana är schizofren och frågan är om hennes bägge personligheter kan hitta någonting som dom har gemensamt och om de bägge kan förverkliga sina drömmar.
Othello är en komplicerad och mörk historia. Den är dessutom vältecknad. Serien är såpass originell och mörk att den nog inte faller alla i smaken. Men dom som gillar den kommer att bli överförtjusta. Den är dock inte lämplig för barn. Men den rekommenderas varmt för inköp, mycket på grund av dess originalitet.
Scary Book av Kazuo Umezu
Denna manga är på engelska.
Kazuo Umezo är känd som japans svar på Stephen King. Bokserien Scary Books består av skräcknoveller. I den första av Scary Book (som har undertiteln reflections) innehåller två av hans serier: Reflections och Demon of Vengeance. Reflections handlar om en ung kvinna som inte kan få nog av att beundra sig själv i spegeln. Till sist får hennes spegelbild eget liv och tar sig in i hennes värld för att ta över hennes liv. Den andra historien, Demon of Vengeance, handlar om en samuraj som hämnas mordet på sin son, trots att hans armar och ben huggs av.
Umezu både berättar och tecknar på ett suggestivt filmiskt sätt. Hans skräckberättelser är riktigt läskiga och riktigt bra. Att han ännu inte finns översatt på svensak är en skam. Att det överhuvudtaget inte finns någon spök- eller skräckmanga översatt på svenska är en skam.
Hur som helst, Umezus mangaserie Scary Book är en mycket bra serie som rekommenderas varmt. Tänk bara på att detta är vuxenmanga, inte för allt för små barn.
Se även författarens hemsida, http://umezz.com/
Kingdom Hearts av Shiro Amano
En av Kingdom Hearts-serierna finns på svenska, de övriga är på engelska.
Kingdom Hearts är från början ett mycket populärt TV-spel till Playstation 2. Det är ett samarbete mellan Disney och Square Enix, ett av de största japanska spelföretag. Den otroliga populariteten har lett till att spelet fått två uppföljare (Kingdom Hearts Chain of Memories till Gameboy Advanced och Kingdom Hearts II till playstation) samt en mangaserier av den japanske serietecknaren Shiro Amano.
Huvudpersonen (i både mangan och spelet) är den 14-årige Sora. Då äventyret börjar befinner sig Sora på en ö med sina två bästa vänner. Under en storm, då ön blir anfallen av de hjärtlösa, hamnar Sora i en annan värld. Där träffar han hovtrollkarlen Donald (Kalle Anka) och kapten Goofy (Långben), som söker efter den försvunne kung Mickey (Musse) för att bringa honom åter till Disneyslottet. När trion upptäcker de Hjärtlösa, hemska varelser som lever på mörkret i andras hjärtan, sluter de sig samman för att hjälpa varandra och besegra de Hjärtlösa.
Jag har inte spelat TV-spelet. Mangan har jag däremot läst och den gav mig god underhållning trots att jag inte spelat Kingdom Hearts. Mangan är alltså så välgjord att den står på egna ben (vilket inte alla serier baserade på TV-spel gör). Den är vältecknad och kombinationen av manga och Disney är mycket underhållande. Mangan finns i fyra delar.
De andra spelen finns också i mangaform. Kingdom Hearts Chain of Memories är en kortare manga (i två delar). Den känns som en urvattnad version av första delen men ger ändå god underhållning.
Även Kingdom Hearts II har kommit i mangaform, också den gjord av Shiro Amano. Den håller lika god klass som första Kingdom Hearts. Serien rekommenderas, men framför allt de fyra första delarna (som baseras på det första spelet).
Sandland av Akira Toryiama
Jag tror att de flesta vet vem Akira Toryiama är. Han är mannen som blev känd över hela världen då han skapade Dragon Ball. Efter att ha avslutat succen har Toryiama trappat ned i sitt skapande. Han har gjort några strömangor. Kajika är en sådan, Sandland en annan.
Sandland, som finns i en avslutande pocket, utspelar sig i en nära framtid där krig förstört jorden. Istället kallas vår planet nu för Sandlandet eftersom allt som är kvar är ett torrt och öde land. Vattnet kontrolleras av en girig kung. Men enligt en gammal legend ska den finnas en försvunnen sjö någonstand i Sandlandet. Sheriff Lao bestämmer sig för att leta efter sjön och tar hjälp av Belsebub, sonen till demonkungen samt Belsebubs assistent Tjuven. Tillsammans reser trion genom öknen och kämpar mot drakar, banditer och den farligaste fienden av dem alla, kungens armé.
Precis som Kajika är Sandland en mycket bättre serie än Dragon Ball. Och precis som Kajika skulle Sandland mått lite bättre av att vara lite längre (gärna en handfull pocketdelar till). Men det spelar egentligen ingen större roll i och med att serien är bra i alla fall. Den är dessutom vältecknad. Den rekommenderas.
Serien har även gått som följetong i tidningen Shonen Jump.
Kajika av Akira Toryiama
Jag tror att de flesta vet vem Akira Toryiama är. Han är mannen som blev känd över hela världen då han skapade Dragon Ball. Efter att ha avslutat succen har Toryiama trappat ned i sitt skapande. Han har gjort några strömangor. Kajika är en sådan. Den finns i en avslutande pocket (alltså finns bara i en del, till skillnad från Dragon Ball som finns i 42 delar).
Huvudpersonen i Mangan är Kajika. I sina unga år var Kajika ett elakt barn som gärna gjorde hyss. Busstrecken blev grövre och grövre tills han en dag dödade en räv. Rävens ande kastar en förbannelse över Kajika och han blir till en viss del en räv själv. För att bryta förbannelsen måste han rädda livet på tusen levande varelser. Detta leder den unge Kajika till en hel del äventyr.
Kajika är milsvida bättre än Dragon Ball. De gubbsjuka sexskämten som var så vanliga i Dragon Ball är nästan helst borta här. Handlingen är finurlig och Toryiamas teckningar är som vanligt välgjorda. Enda nackdelen är att Kajika är lite kort. Det går lite för snabbt. Mangan skulle ha vunnit på att vara i åtminstonde ett par delar till. Men den ger god underhållning och rekommenderas därför.
Stall Norrsken av Noomi Herbert, Lena Ollmark & Åsa Ekström
Är detta verkligen en manga? Den marknadsfördes så. I själva verket är det en roman där handlingen emellanåt fortsätter i ett par sidor i mangaliknande serieform för att därefter bli text igen. Boken består dock mest av text, endast en bråkdel består alltså av manga. Bokserien börjar som en klassisk hästbok för att mer och mer bli en äventyrsberättelse med fantasy och magiska inslag.
Handlingen utspelar sig i Lappland. Här lär huvudpersonerna (tre tjejer och en kille) känna varandra via en ridklubb. En dag råkar de av en slump ut för en magisk ceremoni som egentligen är avsedd för en schaman. De fyra elementens krafter och dolda talanger överförs av misstag till huvudpersonerna och deras hästar.
Historien är underhållande och spännande. Teckningarna är mycket välgjorda (men ganska få). Boken har definitivt en plats på varje bibliotek, dock inte bland serierna! Boken är till största delen en roman och bör vara bland sådana. Detta är alltså ingen renodlad manga även om den påstås vara en!
Fruits basket av Natsuki Takaya
Mangan finns ännu bara på engelska. Däremot kommer den att komma på svenska i tidningen Shojo Stars.
Serien Fruits Basket är den mest sålda shojo-mangan (tjejmangan) i USA. Den har även sålt miljoner i Japan.
Mangan handlar om 16-åriga Tohru Honda. Hon har blivit föräldralös efter att hennes mamma omkom i en bilolycka. Hon vill inte ställa till med besvär för sin morfar (hennes enda kvarvarande släkting) så hon säger att hon ska bo hos en kompis. Men i själva verket så flyttar hon ut i skogen och bor i ett tält. För att försörja sig har hon olika ströjobb. En dag träffar hon sin klasskamrat Yuki Sohma. Då Yuki upptäcker att hon bor i ett tält bjuder han in henne att bo i hans stora hus och bo med honom och hans familj. Så småningom upptäcker Yuko att familjen Sohma är offer för en förbannelse. Varje gång någon i familjen Sohma blir kramade av det motsattsa könet eller blir väldigt nervösa så förvandlas dom till ett av de 12 djurens andar ifrån den Kinesiska zodiaken.
Fruits Basket har en underfundig rolig handling. Som så många Shojomanga är den lite rörig. Men det drar inte ner det trevliga intrycket. Den är vältecknad och underhållande. Rekommenderas. Se även http://www.fruits-basket.com/
