mangabibliotekarien

Denna mangatrilogi utspelar sig år 2900. Jordens länder har gått samman till ett enda land vid namn "Jorden." Prinsessan Kyoko Suomi är ålagd att krönas till drottning över detta enorma rike. Det finns bara ett problem - Kyoko vägrar. Hon har dock en tvillingsyster som ligger i koma och Kyoko hoppas att hon finner ett sätt att väcka henne.

Detta är en renodlad shôjo manga, alltså tjejmanga. Time Stranger Kyoko är ett fantasifyllt och underhållande prinsessäventyr med en stark kvinnlig karaktär som torde locka många läsare, framför allt flickor kring tolv år. Handlingen är bra och den är inte sexistisk som många shôjo manga brukar vara (med västerländska ögon). Däremot är den rörigt tecknad. Författarinnan envisas dessutom med att stundom pressa in små betraktelser i marginalen som inte har någonting med berättelsen att göra. Detta kräver en van mangaläsare som hänger med. Den är dock så pass bra att den är en rekommenderbar tjejmanga.

Warcraft är ett av de mer kända datoraspelet. Nu har det kommit en "mangafierad" serie i tre delar. I mangaserien Warcraft får vi följa den blå draken Kalec som tagit mänsklig form för att kunna undersöka en mystisk kraft och den unga jungfrun Anveena.

Teckningarna av Kim Jae-Hwan är helt fantastiska. Otroligt välgjorda och levande. Synd att Richard Knaaks manus är så tråkigt. Det känns som en urvattnad lightversion på Tolkiens Sagan om ringen. Så de snygga teckningarna till trots finner jag det mycket svårt att rekommendera denna serie.

Serien Power, som också är känd under namnet Girl Got Game, handlar om den unge idrottstjejen Kyo Aizawa. Hennes pappa har bestämt sig för att hans dotter ska bli vad han själv aldrig blev; en lysande basketstjärna. Därför upptäcker Kyo att hon mot sin vilja blivit anmäld till basketlaget på sin nya skola. Skolan visar sig vara ett internat för enbart män. Kyo upplever en helt ny värld där hon måste lära sig allt om manliga skoluniformer och hur man undviker duschrummet efter skolgymnastiken. Dessutom blir Kyo tvungen att dela rum. Och givetvis blir hon kär.

Mangan, som finns i tio volymer, gick även i tidningen MangaMania. Det är en av de få sportmangaserierna som finns på svenska. Ämnet tjejer som klär ut sig till killar är mycket populär i Japan. I denna manga fungerar det temat och Power ger både killar och tjejer från tolv år och uppåt god underhållning. Rekommenderas.

Rumiko Takahashi kallas för mangans prinsessa. Hon är idag en av de mest populära serieskaparna i Europa, USA och Asien med över 100 miljoner sålda exemplar. En av hennes många succéer är Ranma 1/2.

Ranma 1/2 handlar om den unge Ranma som under en kampsportsträning med sin far ramlar i den förtrollade källan "Nyannichuan" ("den drunknade flickans källa") där en ung flicka drunknade för tretusen år sedan. Den som badar i denna källa förvandlas själv till flicka. Dock förvandlas man tillbaka till sig själv då man får varmvatten över sig. Men så fort man blir nedstänkt med kallt vatten antar man åter skepnaden av en flicka.

Ranma 1/2 är någonting ganska unikt. När serien börjar är galenskaperna ganska få och handlingen fokuseras mest på att introducera karaktärerna och etablera själva situationen för serien (som faktiskt inte förändras speciellt mycket under seriens gång), men ju längre den pågår blir allting bara mer och mer vansinnigt. Den innehåller bland annat uppgörelser i otaliga varianter, t ex kampsportstisdans, kampsportsbadminton och kampsportsuppvisningsgymnastik. Under seriens gång dyker flera karaktärer upp, som alla har något otalt med Ranma. Vissa vill gifta sig med honom, andra vill döda honom, och några vill både och.
Serien har gett upphov till flera filmer, två TV-serier, en musikal, en radiopjäs, musik, en framgångsrik popgrupp och flera datorspel.

Detta är en av de mest underhållande mangaserierna som finns på svenska och rekommenderas varmt. Den finns i 38 volymer. Till skillnad från många mangaserier är denna relativt könlöst inriktad och passar således bra för både killar och tjejer. Fungerar från 12 år och uppåt.

         

Jag antar att det är svårt att ha missat Dragon Ball-seriens succé över hela världen. Lite förenklat kan man påstå att Dragon Ball gjorde mangan populär i Sverige.

Serien handlar om Son-Goku. I början av den 42 nummer tjocka serien är han en liten naiv pojke (dock med en svans) men allt eftersom serien håller på växer han upp. Han får både vänner och fiender, varav alla på något sätt är ute efter de sju drakkulorna. Samlar man alla sju får man sin önskan uppfylld.

Serien blev som sagt en enorm succé men betyder det att den är bra? Nja. De första 20 delarna är medryckande och spännande. Däremot innehåller den en hel del tvivelaktiga sexistiska skämt vilket gör den svår att rekommendera. De kvarstående 22 volymerna känns som tråkig utfyllnad. I mina ögon hör Dragon Ball till en av de sämsta mangaserierna som finns på svenska. Dock kanske man bör ha den på sitt bibliotek för allmännbildningens skull i och med att den är den kanske mest kända mangaserien i hela världen. Varning dock för Dragon Ball Z. Den är baserad på teveserien som är baserad på de 42 dragon ballböckerna och är om möjligt ännu sämre.

Keroro av Yoshizaki är en renodlad humoristisk manga. Den handlar om Keroro Gunso som är en grodliknande varelse från yttre rymden. Hans uppgift är att ta reda på fakta om jorden för att sedan rapportera till invaderingsstyrkorna. Han nästlar sig in i familjen Hinata och blir god vän med syskonen Fuyuki och Natsumi. Saknta men säkert dyker det upp fler grodor från Keroros patrull.

Mangan publicerades första gången 1999 i Japan och blev snabbt populär. Förmodligen mycker på grund av att serien innehåller fyndiga referenser till andra mangaserier och övrig japansk populärkultur. Och visst är den rolig.

Dock lär man som västerländsk bibliotekarie vara medveten om att underkläder och naket uppfattas som mycket roligt i Japan. Alltså är det en del lätt sexistiska skämt. En del andra skämt går nog många västerlänningar förbi eftersom skämten anspelas på japansk populärkultur. Dessutom blir serien efter ett tag rätt enformig. Serien planeras att komma i elva volymer. Keroro har för övrigt fått sitt namn från det läte som grodor gör på japanska; "Kerokero". En manga man både kan ha och mista.

Love Hina gick tidigare i den svenska tidningen MangaMania och var den mest populära serien där. Den handlar om unge studenten Keitaro Urashima. Hans högsta önskan är att komma in på Tokyo universitet. Dock misslyckas han med inträdesprovet gång på gång. Under tiden råkar han ärva ett flickpensionat som han bor på. Där finns en uppsjö flickor och många pinsamma situationer uppstår. Det är lite "springa-i-dörren-fars" då Keitaro upprepade gånger av misstag går in på toaletten där det sitter en naken tjej osv.

Genren kallas för Ecchi som betyder att viss nakenhet men inga genitalier förekommer i serien. Med västerländska ögon är Ecchi en märklig genre. Love Hina må vara en mycket rolig och medryckande manga men den är i mina ögon väldigt grov. Tjejerna är starka kvinnor som gång på gång misshandlar den förvirrade Keitaro. Men en fadd smak uppstår ändå. Därför råder jag alla bibliotek att tänka sig för mer än en gång. Serien må vara underhållande men är som sagt lätt ekivok. Serien, som är avslutat, är i 14 volymer. Rekommenderas inte.

Den produktive Miyasakas största succe hittils i Japan är Kare First Love. Denna shôjomanga (tjejmanga) handlar om blyge 16-årige Karin Karino. Hon har valt att gå på en flickskola för att slippa vara i närheten av killar. Dock får den coola Kiriya får upp ögonen för henne. Detta irriterar hennes väninna Yuka som är upp över öronen förälskad i Kiriya. Karin själv tror att Kiriya fejkar sitt intresse för att sedan skämma ut henne.

Serien, som kommer att komma i 10 volymer, påminner mig om Beverly Hills 90210 och liknande såpopera-aktiga romantiska TV-serier. Det betyder inte att den är dålig. Den är inte så rörigt tecknad eller med västerländska mått sexistisk som många shôjomangor brukar vara. Den passar unga tjejer (från ca 12 år och uppåt) som vill läsa en romantisk serie som hand i handsken. Rekommenderas.

Se även Kaho Miyasakas hemsida http://www.k-miyasaka.com/english/

Hellsing av Kohta Hirano handlar om den engelska organisationen Hellsing som styrs av Abraham Hellsings ättling Integra Hellsing. Organisationens uppgift är förinta vampyrer och dylika monster. Organisationens bäste vampyrdödare är dock själv en vampyr vid namn Alucard.

Draculareferenserna duggar tätt i denna mycket våldsamma och bloddrypande manga som är den mest populära av Kohta Hiranos många serier. Den är vältecknad och har en medryckande handling. Den är lämplig för 14-åringar och uppåt. Handlingen är originell och ger god underhållning. Rekommenderas varmt.

Samurai Deeper Kyo är ett samurajäventyr som utspelar sig i Japan år 1604. Huvudpersonen är den enkelspårige kringflackande medicinförsäljaren Kyoshiro som delar kropp med Demonöga Kyo, den legendariske samurajen som har dräpt över tusen män. Det visar sig att Kyo och Kyoshiro är sammanlänkade på fler än ett sätt och Kyoshiro visar sig vara mindre enkelspårig än vad man kan tro. Kyoshiro/Kyo slår följe med prisjägaren Yuya som ska hämnas sin brors död. Tillsammans söker dom efter demonögas riktiga kropp. Under deras färd träffar dom både vänner och fiender.

Berättartekniskt fångar serien omedelbart intresse. Dessutom är teckningarna välgjorda. Denna serie är dock ej lämplig för barn. Den är våldsam och blodet flödar i mangan som blivit en enorm succé i Japan. Den planeras att komma i 38 volymer. Våldet till trots är det lätt att förstå varför den blivit så populär. Man rycks med i handlingen. En mycket underhållande ungdoms- och vuxenmanga för 16-åringar och uppåt.

Rekommenderas

                                          

Mästerdetektiven Conan handlar om sextonårige Shinichi Kudo, som är en mycket berömd detektiv. Han älskar kriminalromaner, och särskilt Sherlock Holmes av Sir Arthur Conan Doyle. När han befinner sig på ett nöjesfält tillsammans med sin flickvän Ran Mori, råkar han få syn på två svartklädda men, och de tvingar i honom ett gift. Istället för att döda honom gör giftet att han får en sexårings kropp. Han antar namnet Conan Edogawa (efter Conan Doyle) och letar han efter sina förövare. Han märker dock att ingen lyssnar på en sexåring så han manipulerar Rans lätt alkoholiserade pappa (som också är privatdetektiv). Tack vare Conan blir Rans pappa en större och mer känd detektiv trots att det är lille Conan som löser allt. Conans liv kompliceras ytterligare av att han är tvungen att bo hos Ran och hennes pappa, som absolut inte får veta att han är Shinichi Kudo.  

Jag gillar den här mangan väldigt mycket. Den är speciell så till vida att den är så tydligt inspirerad av västerländsk litteratur, främst då deckare med Sherlock Holmes i spetsen. Den är fylld med litterära hänvisningar, kan man sin Sherlock nickar man igenkännande. Den påminner överhuvudtaget väldigt mycket om de gamla Sherlock Holmes- novellerna. Den är inte heller det minsta sexistisk.

Den rekommenderas varmt för inköp.