Mjau 2 av Natalia Batista



Detta är den andra av fyra delar i Natalia Batistas barnmanga om katterna Ville och Vanilj. Jag var positivt överraskad över Mjau 1 som visade sig vara en mycket bra barnserie. Något vi inte är bortskämda med (många serier är för 11-åringar och uppåt. Sällan för de yngre).

Här fortsätter mangan i samma stil som i första delen. Vi får följa Ville och Vaniljs eskapader. Här får vi läsare bland annat se när Vanilj för första gången upplever glädjen i att vara utomhus medan Ville klättrar för högt upp och blir rädd.

Det som skiljer Mjau 2 åt från Mjau 1 är att det här är något högre tempo. Detta eftersom karaktärerna redan är etablerade, vilket första delen gick ut på. Vilket bara är bra. Därtill är serien mycket välberättad och vältecknad. Jag tycker särskilt om berättarsättet att teckna katterna som förmänskligade djur då de är ensamma men som katter då deras matte dyker upp.

Mjau-serien fortsätter hålla hög klass och detta är mer eller mindre ett måste bland landets alla bibliotek.

Rekommenderas.

Messias: en mangaberättelse av Hidenori Kumai & Kozumi Shinozawa

Boken har undertiteln är han här för att frälsa världen- eller för att förgöra den?

Den här boken är en del i en serie på fem volymer kallad manga bible. Mangaserien är skapad av Next, en organisation med målet att distrubiera bibliska berättelser världen över. Syftet är att nå barn som annars kanske känner ett motstånd att ta till sig originalbibeln och kyrkliga besök. Av dessa fem volymer ska tre täcka upp gamla testamentet och två nya testamentet.

Den första utgivna är Messias som alltså tar upp Jesu liv. Alla fem mangavolymerna är skrivna av Hidenori Kumai. Tanken är att Kozumi Shinozawa ska teckna nya testamentet och någon annan tecknare ska ta sig an gamla testamentet.

Messias tar mer eller mindre upp alla berättelser om Jesus, från ängelns besök hos Maria till uppståndelsen. Allt detta är samlat i en volym så det är kanske inte så konstigt att det hela känns en aning komnprimerat. Dock finns det på alla sidor en hänvisning till de korrekta bibelverserna. Boken avslutas även med lite fakta om personerna och dylikt. 

Kan vara kul att veta att denna bok ursprungligen skrevs på japanska men den engelsköversatta utgåvan var den som gavs ut allra först. Nu finns den som bekant även i svensk språkdräkt.

Personligen har jag inget emot syftet, d.v.s. att adaptera bibeln till seriemediet. Många försök har dock tidigare gjorts men väldigt få har varit lyckade. Amerikanske Robert Crumbs serieversion av Första Moseboken Genesis är i mitt tycke den kanske bästa adaptionen medan Mangabibeln av Siku & Akin varit en av de sämre versionerna.

Den här versionen hamnar någonstans i mitten. Den är ganska läsvärd men jag tycker att det är synd att hela Jesu Liv blivit endast en volym. Jag ahde gärna sett en mera rejäl bearbetning i stil med Buddha av Osamu Tezuka. Därtill är Kozumi Shinozawas teckningar stela och livlösa, framför allt personteckningarna. Det är synd för det förtar en del av känslan. Men trots att boken känns komprimerad och att teckningarna kunde vara bättre har den här mangan ändå något visst. Den är absolut läsvärd.

Rekommenderas.


Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi?

 

Moshi Moshi Kawaii är en design från Japan bestående av söta kaniner. Men som ofta är när det gäller söt japansk design är det större än så. Moshi Moshi Kawaii är, precis som fenomenet Hello Kitty, en del av den japanska populärkulturen. Pirat-Moshi, jordgubbs-Moshi och Super-Moshi är några av kaninerna som finns på allt från nappar, kläder, böcker och annat. Designen har fått stor uppmärksamhet i hemlandet sprids sedan en tid tillbaka över hela världen. 

Det japanska ordet Kawaii betyder gullig men är också en term som används i en vidare mening för att beskriva något som är (för) sött, oskyldigt, litet och charmigt. Kawaii har sedan 1970-talet haft en framträdande roll i den japanska populär- och modekulturen och att vara kawaii är något som många barn, unga men även vuxna strävar efter. Läs gärna mer om detta fascinerande ämne i boken Kawaii av Marita Lindqvist.

Barnboken Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi? är en del inom Moshi Moshi Kawaii-industrin. I denna bilderbok är det bal på slottet. Givetvis ska Jordgubbs-Moshi ska vara med. Hon tar på sig sin klänning och blir prinsessan Jordgubbs-Moshi. Vidare följer en tunn historia. Men bokens syfte är inte själva handlingen utan att man som läsare ska söka reda på Jordgubbs-Moshi och några av hennes kompisar, Askunge-Moshi och Snövit-Moshi, i ett myller av andra Moshi-figurer. 

Teckningarna är gjorda i en kommersiell stil som skiljer sig mycket från den traditionella svenska barnboken. Detta har gjort att många bibliotekarier och lärare ställt sig tveksam till den här typen av litteratur. Innehåller ser nämligen otroligt kommersiellt ut. Men det spelar enligt mig ingen roll ifall boken ändock är underhållande och gjord med kvalité. Vilket Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi? är. Det är oerhört underhållande och jag skulle själv ha älskat den här boken som barn. Dessutom blir det som västerlänning lite extra fascinerande läsning eftersom fenomenet trots allt är nytt.

På svenska finns tidigare Var är Jordgubbs-Moshi som är gjord enligt liknande upplägg.

Rekommenderas.

Mjau! av Natalia Batista



Äntligen en ny barnserie. Bra barnserier är vi inte bortskämda med. De flesta serier riktar sig gentemot barn från 12 år, sällan under. Bamse av Rune Andréasson är ett bra undantag. Men nu har då äntligen en ny barnserie kommit. I mangadräkt dessutom!

Mjau! är en nyskriven barnmanga och handlar om en hemlös kattunge. Han blir upphittad av en kvinna som tar honom med sig hem och döper honom till Ville. I hemmet finns även katten Vanilj. Eftersom Vanilj är en innekatt och Ville en utekatt skiljer sig deras personligheter rejält från varandra. Ville tycker om att klösa på soffan medan Vanilj hellre leker med leksaksmöss i flera timmar.

Natalia Batista gör sin officiella bokdebut med Mjau!. Fast inofficiellt har hon redan debuterat med egenutgivna A song for Elise. Den mangan ska för övrigt ges ut i Tyskland av Tokyopop

Läser man både A song for Elise och Maju! inser man Batistas storhet. Dessa serier skiljer sig rejält från varandra och man skulle inte tro att dom kommer från samma penna. Även teckningsstilen skiljer sig åt, trots att bägge är tecknade i den så kallade mangastilen. Teckningarna i Maju! är betydligt gulligare och mer barnanpassade. Vilket också visar på Batistas skicklighet. Hon tecknar i den mangastil som passar historien bäst.

 Men oavsett jämförelser står Maju! på egna ben. Den passar målgruppen väl utan att vara för mesig som vissa barnberättelser kan bli. Det här är helt enkelt mycket bra!

Mjau! beräknas utkomma i fyra delar.
Dess primära målgrupp är barn mellan 6 och 9 år.
Rekommenderas varmt!


Ojingogo av Matthew Forsythe



Matthew Forsythe är en kanadensisk illustratör och serietecknare. Hans verk har bland annat publicerats i ChikaDEE Magazine och Wall Street Journal. Hittills är Forsythe mest känd för sin succéserie Ojingogo, som faktiskt har sitt ursprung från Korea. Tidigare bodde serieskaparen där och jobbade bland annat med en dagisgrupp. Dessa barn gav honom inspiration till serien. Från början var Ojingogo en webbserie men släpptes sedermera i bokform till stående ovationer. Bland annat blev den nominerad till ett flertal Eisner Award-nomineringar. Den har dessutom vunnit Expozine Award 2006.

Ojingogo marknadsförs på sina håll som en manga. Ska man vara petig kanske den skulle vara en Manhwa eftersom den har koreanska rötter. Men egentligen spelar benämningen ingen roll så länge serien är bra. Vilket Ojingogo är.

Serien handlar om en liten flicka, hennes kamera och en bläckfisk. På sin väg någonstans träffar de på en massa konstiga och fantasifulla existenser. Vad som händer sedan är egentligen omöjligt att beskriva. Det är dock mycket underhållande. På ett sätt påminner Ojingogo om den fortfarande så populära serien Kalle och Hobbe av Bill Watterson, som också handlade om ett barn och hans fantasi. Men Ojingogo är mer skruvad och än mer fantasifull är Kalle och Hobbe.

Ojingogo innehåller bara ett fåtal repliker som till råga på allt är på ett påhittat språk. Trots detta fungerar replikskiftet förvånansvärt bra. I det här fallet är valet av ett ”låtsasspråk” betydligt mer effektfullt än vad det annars skulle ha varit och den ön fantasifulla stämning serien har.

Forsythe teckningar är originella. Han tecknar både naivistiskt och suggestivt och hans välgjorda teckningar passar denna berättelse som handen i handsken. Sammanfattningsvis är Ojingogo en av de bästa serier jag läst på väldigt länge.

Den är komplett i 1 volym.
Rekommenderas varmt.


Uzumaki av Junji Ito

Junji Itos skräckmästerverk har kommit i svensk språkdräkt. En eloge till Galago som tagit på sig att översätta och distribuera denna gåshudsframkallande manga. Jag har recenserat den engelska utgåvan tidigare, den kan ni läsa här.

På svenska heter mangan Uzumaki 1: Spiralerna och serien är i tre delar. Del två och tre planeras att utkomma på svenska i en relativt snar framtid. Jag antar att det beror på försäljningssiffrorna.

Uzumaki är mycket läsvärd och genuint skrämmande.
Rekommenderas.


Sayonara September av Åsa Ekström



Åsa Ekström
har hållit på länge. Hon har illustrerat mangahybriden Stall Norrsken (skriven av Noomi Hebert och Lena Ollmark). Hon har även illustrarat barnbokssviten Drakriddare (skriven av Jo Salmson). Likaså har Ekström gjort Lantis-häftet Hästtjejen och bidragit med serier i tidningar som Manga Mania, Larson och Shojo Stars. Inte nog med det...hon har varit assistent i en japansk serietecknarstudio och skapat ett frimärke åt posten 2008. Men det är först nu som hennes drömprojekt tagit fart.

Drömprojektet är mangan Sayonara September. Det är en manga som handlar om Alex. Hon flyttar till en ny stad för att studera på en serieskola. Där lär hon sig att tillvaron som blivande serietecknare är allt annat än okomplicerad. Alex hamnar i en värld av klassfester, relationsintriger och tecknarkramp.

Förlaget Kartago hävdar i sin marknadsföring att Sayonara September är den första riktiga svenska mangaserien som skapats med svenska förhållanden, miljöer och personer. Det är inte riktigt sant, vi får inte glömma fantastiska Kick Off! av Yokaj Studio. Däremot kan jag konstatera att Yokaj Studio inte längre är ensamma mästare på den svenska mangatronen. Nu har de fått konkurrens (som jag vet är välkommen). Både Kick Off! och Sayonara September ingjuter hopp om den svenska mangan.

Sayonara September är vältecknad och handlingen fyndig och underhållande. Det här är riktigt bra. Ett måste!

Rekommenderas.

Kvarnby serier



Detta är Malmö serietecknarskolas årsbok. Den innehåller alster från både förstagångseleverna, andragångseleverna samt tre som gått kreativt friår.

Den här typen av album har nästan alltid ett mycket ojämnt innehåll. Men det är egentligen inte så konstigt utan ska egentligen vara på det viset. Så väl teckningsstilen som manuset varierar kraftigt i stil och genre. Vissa medverkande har valt att teckna i den så kallade mangastilen, andra inte. Men det finns en hel del läsvärt.

Vissa av serietecknarna i detta album kommer vi garanterat att se mer av i framtiden. Andra inte. Några, som Nanne Johansson och Åsa Ekström har vi redan hört lite kring. Johansson gav ut underhållande albumet Fulheten i år. Eriksson har illustrerat hybridmangan Stall Norrsken och kommer snart med mangan Sayonara September.

Men sådana här typer av serier är alltid intressanta, ojämnheten till trots. Givetvis har dylika böcker sin givna plats på varje välsorterat bibliotek. Boken delas ut gratis på evenemang som Bokmässan i Göteborg och SPX i Stockholm varje år, samt Komiks.dk i Köpenhamn och I Seriernas Värld i Malmö de år de går av stapeln. Man kan även beställa boken om man skickar 20 kronor till serietecknarskolan (Kvarnby Folkhögskola, Industrigatan 4, 212 14 Malmö) för porto. Lägger man med sin adress kommer boken hem till dig.

Albumet rekommenderas.

Tanks 2 av Jesper Nordqvist



Andra och sista delen av svensk-mangan Tanks har kommit. Eftersom det är ett svensk original recenserar jag alla delar och inte hela serien i ett svep som jag annars gör.

I Tanks 2 flyr huvudpersonerna genom staden Gavria med soldater hack i häl. Men med lite oväntad hjälp lyckas de ta sig ut mot vildmarken. Alltså utom militärens omedelbara räckvidd. Eller?

Jesper Nordqvist är son till en av Sveriges största barnboksförfattare, Sven Nordqvist (Pettson och Findus). Så tecknarmässigt har unge Nordqvist stora skor att fylla. Han är klok nog att teckna i en helt annan stil än sin far. Var det kanske därför han valde den så kallade mangastilen. Dessvärre behärskar han inte den stilen till fullo. Teckningarna är lite stela och fyrkantiga. Tanks når heller inte samma höjder som den svenska mangaserien Kick Off! av Yokaj Studio. Men så är den lite stelare inte bara tecknarmässigt men även själva historien är lite stel. Men för dens skull är inte Tanks dålig. Tvärtom. Egentligen är det lite synd att det är så lätt att jämföra den med just Kick Off! eftersom bägge är svenska originalmanga som utkom ungefär samtidigt. Det är nämligen lite som dom har gemensamt. Nordqvists manga är en helt annan typ av genre än just Kick Off! Dessutom, nästan vad som helst som jämförs med Kick Off! blir sämre eftersom just den mangan är så otroligt läsvärd och underhållande.

Även Tanks ger god underhållning. Den är helt klart läsvärd och stelheten jag klagade på ovan tror (och hoppas) jag beror på oerfarenhet. Nordqvist visar på potential och jag tror absolut att vi kommer att få läsa mer underhållande alster från honom i framtiden.

Är komplett i två volymer och passar från 13 och uppåt.
Rekommenderas


Comic royale 2 av medlemmar i Hofors Serieförening



Hofors Serieförening består av elever från serieskolan i Hofors (den serieskolan har numera flyttat till Gävle). Mer info om föreningen finns här.

Föreningsmedlemmarna ansåg att skolan inte satsade tillräckligt på utgivningen utan endast gjorde uppkopierade fanzines. Altså valde eleverna att själva ge ut någon mer välproducerat. Vilket denna bok verkligen är. Det är en storpocket på gedigna 264 sidor och innehåller 32 olika serieskapare.

Den här typen av album har ett mycket ojämnt innehåll. Men det är egentligen inte så konstigt utan ska egentligen vara på det viset. Så väl teckningsstilen som manuset varierar kraftigt i stil och genre. Vissa medverkande har valt att teckna i den så kallade mangastilen, andra inte. Men det finns en hel del läsvärt. Vissa av serietecknarna i detta album kommer vi garanterat att se mer av i framtiden.

Comic Royale 2 är som sagt ojämnt men denna typ av album har sin givna plats på ett välsorterat bibliotek. Föreningen har förresten precis släppt Comic Royale 3. Mer om den längre fram.
Rekommenderas.

Kick Off! 2 av Yokaj Studio

              

Jag brukar inte recensera varje bok i en serie utan försöka skriva mer övergripande. Men när det gäller de svenska mangaskaparna tänker jag försöka hinna med att recensera varje del.

Det börjar dyka upp allt mer svensk originalmanga, vilket är kul. För att nämna några har vi Tanks av Jesper Nordqvist och Medley av Lisa Medin. Dessutom kommer Åsa Ekström (Stall Norrsken) ut med sin Sayonara September i höst på Kartago förlag och på senaste SPX fanns det mycket svensk manga som vi nog kommer att få höra mera om i framtiden.

I spetsen av de svenska mangatecknarna har vi Yokaj Studio (medlemmarna ser vi på bilden ovan till höger). Studion har redan hunnit med mycket. Deras största succé hittills är mangan Kick Off! Nu har uppföljaren släppts i serien som planeras att utkomma i 6 volymer.

I del två har Krille blivit van med att ha spöket Andreas efter sig. Dessvärre har spökjägaren Meja upptäckt Andreas och vill låna honom för sin spökjägarträning. Dessutom får Krilles kärleksdrömmar sig en törn då snygge Juan börjar i deras klass med siktet inställt på Krilles drömtjej Jenny.

Jag älskade första delen av Kick Off! och min kärlek för mangan består när jag läst del 2. Bägge delar har ett underhållande och finurligt manus med välgjorda teckningar som harmonierar med handlingen. Kort sagt, det här är mycket bra! Det är bara att hoppas att Yokaj Studio fortsätter i samma spår i de nästföljande delarna. Den primära målgruppen är 13-åringar och uppåt. Men den passar både yngre och äldre.

Rekommenderas varmt!

Skip Beat av Yoshiki Nakamura



Mangan går för närvarande i tidningen Shojo Stars.

Mangaskaperskan Yoshiki Nakamura har flera populära serier i sitt bagage. Bland dessa kan nämnas Tokyo Crazy Paradise, Blue Wars och basket-mangan Saints Love. Hennes största succé hittils är dock Skip Beat

Skip Beat handlar om den unge Kyoko Mogami. Hon blir sviken av sin barndomsvän Sho Fuwa, som blivit en popstjärna på uppgång. Kyoko bestämmer sig för att även hon satsa på kändisvärden och lyckas hamna på samma agentur som hennes rival. Men Kyoko vill inte alls bli känd, hennes mål är att hämnas.

Skip Beat finns även som animé och som cd-bok. En icke-tecknad TV-serie är under produktion i Japan.

Detta är en shojomanga (manga med tonåriga flickor som primär målgrupp). Lika bra som Ai Yazawas Nana är den inte. Men bland de shojomanga-serier som finns översatta till svenska hör ändå Skip Beat till de bättre. Den är tecknad i den så vanligt spretiga shojostilen. Handlingen är underhållande och har än så länge inte börjat gå på tomgång (som är alltför vanligt med mangaserier som hållit på länge). Mangan är pågående och den primära målgruppen är tjejer från 12 år. 

Rekommenderas

Warcraft Legends (antologi)



Warcraft är en datorspelsserie utvecklad av Blizzard Entertainment. Serien har haft stor betydelse för etablerandet av realtidsstrategigenren (d.v.s. det händer saker hela tiden, även när man inte spelar). Det finns en hel hög Warcraft-spel, såsom Warcraft: Orcs and Humans Warcraft II: Tides of Darkness Warcraft III: Reign of Chaos och World of Warcraft.

Warcraft-spelen hör till de mest populära spelen någonsin. När något börjar bli riktigt populärt brukar mediat avknoppas till andra medier. Där är warcraft inget undantag. En långfilm är under planering och olika serier baserade på spelet har redan kommit på marknaden däribland Warcraft av Richard Knaak & Jae-hwan Kim och Warcraft Legends.

Warcraft Legends är finns i två delar och består av manganoveller. Richard Knaak och Jae-Hwan Kim som tidigare gjort Warcraft-serier har bidragit med en novell här. De är också de mest kända serieskaparna här. Andra som bidrar är Mike Wellman, Dan Jolley, Troy Lewter, och Brian Yang.

Jag är ingen fantast av spelet, vilket kanske bidrar till att jag blir uttråkad av mangan (eftersom även spelen tråkar ut mig). Liksom fallet är med serier baserade på andra medier har Warcraft Legends svårt att stå på egna ben om man inte känner till originalet. Fantaster till spelen får säkert ut en del av mangan. Men egentligen består den av krigs- och fantasyklicheér som i alla fall jag läst alltför många gånger tidigare. Teckningarna är ofta mycket välgjorda men vad spelar det för roll då manuset inte håller.

Warcraft Legends riktar sig primärt till alla fantaster av spelen (som mestadels är ungdomar från 13 och uppåt). Den kommer att komma i två delar. En av novellerna bryts i första delen och avslutas i den andra.

Rekommenderas inte.

Starcraft Frontline (antologi)



Starcraft är ett mycket populärt datorspel som 1998 skapades av Blizzard Entertainment. I spelet kan man spela som en av tre olika raser. Det som gör Starcraft-spelet unikt är att raserna måste spelas med helt olika strategier och har olika hierariska uppbyggnader. Man kan antingen spela som Terran (människor), Zerger eller Protoss. Sättet man bygger baser och krigar på är väldigt olika för de tre raserna, men spelet anses ändå vara ett av de mest välbalanserade strategispelen som gjorts.

Spelets enorma popularitet har gjort att det nu kommit mangaserier baserade på spelet. Starcraft frontline är en antologi. Första delen innehåller fyra serienoveller av där Simon Furman (som tidigare gjort Transformers) och Richard Knaak ( som bland annat gjort Warcraft) är de största namnen. Alla novellerna utspelar sig i StarCraft-världen. Vi får främst följa olika människor, men vi läsare får även en inblick i Zerg- och Protoss-rasernas kamp för överlevnad.

Jag erkänner att jag aldrig spelat Starcraft. Kanske är det därför jag finner denna manga urtåkig. Krigsserier (eller krigsfilmer för den delen) har aldrig intresserat mig nämnvärt. Slänger man dessutom in monster i dessa krigssklidringar har mitt intresse försvunnit för gott. Men som en del i Starcraft-mytologin kan jag gott tänka mig att mangan fungerar. Men på egna ben står serien sig definitivt inte, alla fina teckningar till trots.

Mangan kommer att utkomma i tre delar och den primära målgruppen är alla Starcraft-fantaster (vilket verkar vara tonåriga grabbar).

Rekommenderas inte.

Hästtjejen av Åsa Ekström



Detta är ett så kallat Latis-häfte. Lantis-serien gjordes (och görs) som en reaktion på all storstadskultur som genomsyrar dagens mediasamhälle. Syftet med Lantis är att "ha en bred kvalitetsutgivning av såväl etablerade serieskapare som nya färska förmågor".

Lantis
-serien ges ut av Seriefrämjandet, och projektet leds av Jimmy Wallin och Torbjörn Andersson. Många är de svenska serietecknare som gjort ett Lantis-häfte. Några exempel är Henrik Lange, Johan Wanloo, Anneli Furmark, Åsa Grennvall, Knut Larsson, Daniel Ahlgren och Åsa Ekström.  
 
Åsa Ekström är en svensk serieskapare som tecknar i mangastil. Hon är hittills mest känd för serie/roman-hybriden Stall Norrsken som hon gjort tillsammans med Noomi Hebert och Lena Ollmark. Hon har dock hunnit med annat också, som att ha bidragit med serier i tidningar som Manga Mania, Larson och Shojo Stars.

Hela Lantis-serien är mycket läsvärd och Ekströms bidrag är inget undantag. Hästtjejen är vältecknad och har ett dramatiskt men underhållande manus. Den handlar om hur en ung kvinna köper ett hus med stall och gård på landet och samtidigt tänker tillbaka på sin barndom och sin inte helt enkla vänskap med skolans mobboffer "hästtjejen". Den finns även att läsa i sin helhet på Ekströms hemsida.

Hästtjejen rekommenderas, liksom hela Lantis-serien. Den passar de flesta åldrar (över 12) men jag tror vuxna får ut mest av dom.

Vampire Kisses av Ellen Schreiber & Rem



Rem är pesudenym för Pricilla Hamby. Hon föddes 1982 i Texas och studerade Fine arts i universitetet i Houston. Hon gjorde sig ett namn via tävlingen i att skapa nya originalserier inspirerade av manga som förlaget Tokyopop anordnade. Dette ledde till frilansar-jobb som att designa karaktärer och miljöer till TV-spelet Fate of Ages för Onisoft. Hennes senaste uppdrag blev att adaptera Ellen Schreibers bokserie Vampire Kisses till mangaform.


Vampire Kisses handar om den unge gohttjejen Raven. På grund av att hon skiljer sig från mängden genom att vara goth i den lilla amerikanska stad hon växer upp i är hon ganska ensam. Men hon uppnår varje gothtjes dröm genom att bli tillsammans med en äkta vampyr. Givetvis uppstår komplikationer på vägen.

Jag har inte läst romanoriginalet till Vampire Kisses utan bara serieadaptionen. Den påminner mig en hel del om den just nu heta ungdomsroman-svitem Twillight (första delen heter på svenska Om jag bara kunde drömma) av Stephanie Meyer. Vilken kan vara orsaken till att den översatts. Dessvärre är den inte lika bra. Rems teckningar är ett kompetent hantverk utan att vara speciella. Manuset däremot är väldigt tunnt. Kanske är originalversionen i romanform bättre men mangaversionen gör mig inte sugen att ta reda på det. Handlingen är för tunn. Läs istället romansviten Twilight.

Vampire Kisses planeras att utkomma i tre delar. Den primära målgruppen är 15-åringar. Det underlättar nog om man är goth-intresserad.

Rekommenderas inte.

Manganackan



Ibland får man lite lustiga uppdrag. Via seriefrämjandet har jag blivit ombedd att recensera manganackan, alltså en skolalmanacka med mangainslag. Den första tanke jag fick då jag öppnade recensionspaketet jag fått i min brevlåda var följaktligen "hur recenserar man en almanacka?" Dessutom visade det sig att kalendern sträcker sig nämligen från juli 2008 till och med juni 2009. Alltså har nästan halva kalendertiden gått.

Jag tror i alla fall att jag lyckades med min recension. Så jag beslöt mig för att recensera den en gång till. Denna gång i den blogg ni läser just nu.

Varje månad i manganackan är illustrerad av 12 svenska mangatecknare. Varje tecknare har gjort en till två helsidor samt mindre bilder till sin månad. De kanske mest kända namnen är Yosh och Åsa Ekström. Yosh är en del av Yokaj studio  som bland annat ligger bakom Kick OffTeckna lätt manga och Yosh! Teckna manga!. Åsa Ekström är en av personerna bakom manga/romanhybriden Stall Norrsken. Majoriteten av de inblandade illustratörerna i manganackan har tidigare medverkat i mangatalangen 2006 och/eller 2007.

Almanackan innehåller även sådant man kan kräva av en god almancaka som bra översikt över året och lagom utrymme för anteckningar för varje dag. Dessutom har den flera sidor för vidare anteckningar mot slutet samt en e-post/telefonlista. Vidare innehåller manganackan även japan-fakta av olika slag. Oftast förknippade med olika högtider som "alla hjärtans dag" och "white day" men även hur man skriver sitt namn på japanska. En lista på alla mangaserier förlaget Bonnier Carlsen givit ut finns också med i manganackan.


Teckningarna är alla välgjorda och är personligt tecknade. Att de mest kända illustratörerna står bakom några av de bästa illustrationerna är kanske inte så konstigt. Yosh och Ekström visar varför de börjar göra sig ett namn inom svenskt tecknande. Men det finns även andra namn som förmodligen vi förmodligen kommer att se mer av i framtiden. Bland dessa tror jag att Natalia Batista samt Melissa Gonzales kommer att få en framtid i seriesverige om de fortsätter så här. Dock är det ingen av de medverkade som behöver skämmas för sin insats.


Sammanfattningsvis fyller manganackan sin funktion som skolkalender väl. Skulle jag vara högstadie-elev skulle jag bli överlycklig om jag hade denna almanacka. Om det är någon högstadie-elev som använder en almanacka nu för tiden. Själv har jag slutat och använder bara min mobiltelefons kalendertjänst. 

Det är svårt att säga vad ett bibliotek skulle ha för nytta av denna almanacka (speciellt då ett halvår i den redan gått). Men kommer det en liknande almanacka för nästa läsår almanackan en ypperlig vinst i någon tävling på biblioteket.

Grimms manga av Kei Ishiyama



Kei Ishiyama är en japansk mangatecknare som flyttat från asien och numera bor och verkar i Tyskland. Och nu kan vi läsare ta del av Kei Ishiyamas verk även på svenska.

Grimms manga är en "mangafiering" på fem av bröderna Grimms klassiska gamla sagor. Den första mangavarianten boken erbjuder är på Rödluvan där rödluvan och vargen istället verkar bli ett kärlekspar. Sedan kommer en mangavariant på Rapunzel där den långhåriga skönheten denna gång är en man. I Hans och Greta är det inte häxan eller styvmodern som är den största "boven". Istället är det Hans narcissism som splittrar familjen. Sagan De tolv jägarna är dock rätt likt originalet medan sista mangasagan, De två bröderna, är gjort som ett klassiskt manga-fantasyäventyr.

Grimms manga är vältecknad. Dock är innehållet lite ojämnt. Vissa mangavarianter är mycket läsvärda, som Rödluvan och De två bröderna. Dessvärre är alla inte lika läsvärda och Rapunzel känns riktigt tråkig. Men det positiva överväger trots allt. Speciellt om man, som jag, kan sina sagor. Helheten ger god underhållning. 

Grimms manga kommer inte att bli en längre mangaserie utan serien är avslutad i och med denna pocket. Den passar yngre mangaläsare, från ca. 8 och uppåt.

Rekommenderas.   

Kick Off! av Yokaj Studio



Yokaj studio är Sveriges första (och hittils mest etablerade) mangastudio. Medlemmarna har prisats i både svenska och internationella tävlingar där svenska mangatalangen kan nämnas. De har även tecknat Carolina Klüft i mangastil inför friidrotts-VM 2007.
Studion har tidigare utkommit med Manga skoldagbok, Yosh! Teckna manga! och Teckna lätt manga. Huvudtecknare i Kick off! är studiomedlemmen Yosh som har sina rötter i Hongkong och hon är givetvis uppvuxen med manga och animé. De övriga medlemmarna är Kajfa, Soya och DoraJen.

Boken är inte den första svenska originalmangan som utkommit. Tidigare har både Tanks av Jesper Nordqvist och Medley av Lisa Medin utkommit tidigare. Men Kick Off är den första svenska mangan som utkommer i det klassiska mangapocketformatet medan medan de andra svenska serierna följer den traditionella album/fanzin-utgivningen.

Boken handlar om den lätt otursförföljde Krille som oftast känner sig bortgjord inför sin drömtjej. Han har dessutom fotbollsdrömmar men hans lag är långt ifån det bästa. Men så råkar han stöta på Andreas, som visar sig vara ett spöke. En mystisk kraft verkar tvinga dem att vara tillsammans och Krille passar på att utnyttja situationen. Andreas var, när han levde, en tjejmagnet som även var en duktig fotbollsspelare och hade bra betyg. Alltså Krilles motsats. Krille försöker få spöket Andreas att hjälpa Krille att uppnå det Andreas en gång var.

Innan jag läste Kick Off! trodde jag att den skulle vara som Buster-serien, eller eventuellt som de gamla Åshöjdens BK-böckerna. Men tji fick jag. Det är förvisso en hel del fotboll, men det skulle inte vara manga om det inte var en massa annat också. Kick Off! är en mycket underhållande manga som därtill är vältecknad. Är de andra delarna lika bra kommer detta att vara en riktig höjdarmanga. Kick Off! planeras att bli sex volymer och dess primära målgrupp är 13-åringar och uppåt.

Rekommenderas.

Medley: Retroaktivität av Lisa Medin



Medley är en äventyrsserie av svenske Lisa Medin som utkommer sporadiskt i fanzineform. Tidigare har dock början på serien funnits att köpa som bok. Medley: Gold heter den. Nu har fortsättningen äntligen kommit. Fortsättningen är dock inte fristående utan manga-albumen bör läsas i följd.

Serien utspelar sig i en värld där musik är en mäktig och destruktiv kraft. Huvudpersonen är syntpoparen Axel som säger sig vara pacifist. Men likväl bär han på en jättestor synt. (Det är ungefär att jämföra med att en revolverman kallar sig för pacifist). Med syfte att komma till den legendariska staden Medley råkar Axel ut för en hel del äventyr på vägen.

Medin säger själv på sin hemsida att  Medley  är lika delar hysterisk parodi som hyllning till shounen (japansk pojkäventyrsgenre) och kan med fördel läsas av serieintresserade i alla åldrar. Jag är benägen att hålla med. Men serien är inte bara en hyllning/parodi. Den står helt klart på egna ben. Manuset är originellt och intellektuellt. Teckningarna är mycket välgjorda. Det enda negativa jag kan säga om serien är att den utkommer för sällan och att den är för tunn. En asiatisk mangaka (mangaförfattare) skulle fnysa föraktfullt åt Medins arbetstakt. Men det finns ett talesätt som lyder: "Den som väntar på något gott..."Och något gott är precis vad serien Medley är! 

Fungerar från 13 år och uppåt.
Rekommenderas varmt!


Tidigare inlägg
RSS 2.0