Sunzi talar: krigskonsten av Chih Chung Tsai



Sunzis läror skrevs för mer än tvåtusen år sedan i det gamla Kina. Trots den gedigna åldern på lärorna anses den fortfarande innehålla den mest djupgående analysen av krigets konst någonsin. Nu är den dessutom mer lättläst än någonsin eftersom den adapterats till manhua-form (serie från Kina). Mannen bakom adaptionen är den berömde kinesiske tecknaren Tsai Chih Chung som är känd för att adaptera gamla mytologier, sägner och visdomsord till serieform. På svenska finns förutom denna även Zen Talar, Zhuangzi talar, Lao Zi talar och Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor.

Sunzi talar
är en av Tsai Chih Chungs mest fartfylla serieadaptioner. Detta beror givetvis på ämnet. I övrigt är den lika intressant och läsvärd som hans övriga serieadaptioner. Hur man tar till sig albumen beror på hur intresserad man är av ämnet i fråga. I fallet Sunzi talar behöver man givetvis vara intresserad av militära strategier. Därför passar detta album, liksom Tsai Chih Chungs övriga bäst på respektive faktahylla. I detta fall blir det hylla S (militärväsen).

Rekommenderas

Nana av Ai Yazawa



Ai Yazawa är i hemlandet japan en mycket populär mangaka (mangaförfattarinna). Förutom succén med Nana ligger hon även bakom den mycket populära Paradise Kiss. På svenska finns även omtyckta Princess Ai som Yazawa gjorde i samarbete med DJ Milky, Misaho Kujiradou och Courtney Love.

Hennes största succé hittils är Nana som handlar om två kvinnor som båda heter Nana. Nana Komatsu är en tjej med ett mycket trassligt kärleksliv i bagaget. Hon bestämmer sig för att flytta till Tokyo och lämna allt strul bakom sig. Dessutom kanske hon kan finna den stora, rätta kärleken? Den andra Nana, Nana Osaki, kämpar för att slå igenom på Tokyos punkscen. Målet är att bli en världsstjärna och inget får stå i vägen för henne.
 
Dessa två "Nanor" är mycket olika varandra. Trots (eller på grund av) detta blir dom bästa vänner. I serien får vi läsare följa de två tjejerna i deras storstadsliv som är fyllt av partyn, sex, musik och skvaller. Och givetvis deras strävan att nå sina mål. 

Nana är en av de mest sålda Shoujo-serierna någonsin. Det förvånar mig inte. Den är mycket välskriven med trovärdiga tredimensionella karaktärer. Dessutom är serien vältecknad. Nana är den hittils bästa romantiska "levnadsödesmanga" som översatts på svenska.

Den primära målgruppen är tjejer från 15 år. Nana pågår fortfarande i Japan men kommer att bli mer än 15 volymer lång.
Rekommenderas. Bästa Shoujomangan (tjejmangan) hittils.

Zen talar av Chih Chung Tsai



Zen har påståtts vara den största "icke-religionen" i världen. Det beror i och för sig kanske på vad man definierar som "icke-religion".

Zen talar är en manhua (serie från kina) som består av utdrag från olika tidiga zenbuddhistiska klassiker. Mannen bakom adaptionen är den berömde kinesiske tecknaren Tsai Chih Chung som är känd för att adaptera gamla mytologier, sägner och visdomsord till serieform. På svenska finns förutom denna även Sunzi talar, Zhuangzi talar, Lao Zi talar och Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor

Zen talar innnehåller över 100 zenhistorier. Läran om zen har nog aldrig tidigare presenterats på ett sådant rakt och begripligt sätt. Man skulle även kunna kalla boken "zen for dummies".

Det är en mycket läsvärd bok för den som vill veta mer om zen. Däremot är det ingen mangabok att lägga i händerna på den "vanlige" mangaläsaren. Boken mår nog bäst att vara bland andra böcker på hylla Cme (indiska religioner).

Rekommenderas.

Mangatalangen 2007 (samlingspocket)



Mangatalangen är en tävling startad av Bonnier Carlsen med målet att hitta nya talanger inom (den lite märkliga genren) svensk manga. Mangatalangen startades för första gången 2005 och vinnarna utnämndes 2006.  Nu har mangatalangen startats för andra gången, i januari 2007 och avslutades 1:a maj samma år.


De vinnande serierna från tävlingen har publicerats i samlingspocketen Mangatalangen: Vinnarna 2007 som äntligen har kommit ut. 

Precis som med fallet Mangatalangen 2006 är pocketen är gratis. Den är precis som dess föregångare så pass bra att den mycket väl skulle kunna kosta men som sagt, gratis serier är alltid trevligt. Speciellt när dom är så här pass bra. Med tanke på innehållets höga kvalité ser framtidens seriesverige lovande ut. De flesta utav historierna gör sig dessutom bäst i just serieform. De berättar en historia som inte passar sig som bara text eller bara som rörliga bilder. Så talang och potential finns i vårt avlånga land!

Mangatalangen 2007 består av de tre vinnarna i såväl junior- som seniorklass. Dessutom finns en handfull serier som inte nådde prisplats men som ända höll så pass hög kvalité att de hamnade med i boken.

Mangatalangen bör finnas på varje välsorterat bibliotek, inte bara att ge bort gratis utan också lägga in i beståndet.

Rekommenderas.


Drömmarnas djup av Hisae Iwaoka



Hisae Iwaoka debuterade som mangatecknare 2002. Redan två år senare (alltså 2004) blev hon prisbelönt. Hon vann då vunnit Ikkipriset för mangan Shioi Kumo som även nominerades till Japanese media arts festival-pris. Hon har även rönt uppmärksamhet för sin manga Yume no Soko som nu översatts till svenska under titeln Drömmarnas djup.

Drömmarnas djup handlar om en liten flicka som somnar så djupt en natt att hon inte vaknar igen. Istället hamnar hon på den plats som drömmar kommer från som visar sig vara en liten snabbköpsbutik där hon får jobb av butiksföreståndaren. I butiken finns outryckta känslor bevarade på burk i långa hyllrader. Affären besöks av vilsna själar som inte kan lämna drömmarnas värld, och det är deras historier som utgörs huvuddelen av boken.

Drömmarnas djup
är den kanske mest säregna manga som hittils getts ut på svenska. Teckningsstilen skiljer sig gentemot de andra svensköversatta mangaserierna. Den är mycket sprödare (i brist på bättre ord. När ni läser den förstår ni vad jag menar med spröd). Läsare vana med Dragon Ball och Naruto kanske blir brydda av denna poetiska manga. Men den är mycket läsvärd och visar att manga i japan är mycket mer än det övriga som (hittils) finns på svenska.

Mangan är komplett i en volym.

Rekommenderas varmt. Målgrupp är däremot lite osäkert men från 13 och uppåt har man nog god behållning av denna pärla.


Zhuangzi talar: naturens mystik av Chih Chung Tsai



Zhuangzi har bidragit till ett alternativt filosofiskt ideal som fick ett kollosalt inflytande på den kinesiska kulturen. Denna klassiska daoism har påverkat många aspekter av kinesiskt liv, såsom bildkonst, litteratur, den senare daoistiska religionen samt stridskonst. Den hade även en särskilt stark verkan på zenbuddhismen. Manhuan Zhuangzi talar har inspirerats av kärnan i den tidiga Zhuangzi som anses vara en av de viktigaste daoistiska texterna.

Den kinesiske tecknaren Tsai Chih Chung är berömd för att adaptera gamla mytologier, sägner och visdomsord till serieform. På svenska finns förutom denna även Zen Talar, Sunzi talar, Lao Zi talar och Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor.

Liksom allt av Tsai Chih Chung är det läsvärt och intressant men kräver ett visst fackintresse. Zhuangzi talar lämpar sig nog inte att sätta i händerna på vilken mangaläsare som helst. Därför passar albumet bäst på hylla Cm (religionshistoria).

Rekommenderas dock.

Mangabibeln av Siku & Akin



Det sägs att de flesta citat och grundhistorier härstammar antingen från bibeln eller Shakespeare. Det är kanske inte en helt korrekt tanke men nästan. Därför blev jag glatt överraskad att bibeln kommit i mangaversion. Det är förvisso inte första gången bibeln omtolkats till serieform. Människosonen av Peter Madsen och Seriebibeln av Maddox är två ganska bra versioner. Den här är dock den mest rejäla. Mangabiblen är hela bibeln sammanförd och ihopbantad som seriepocket. Här får vi läsa allt från första "ljus bli till" via Davids kamp mot Goliat till Jesus korsfärstning. Men många av episoderna är just episodiska med hänvisningar till var i bibeln man kan läsa mer.

Det brittiska brödraparet Siku & Akin har gjort en vältecknad och läsvärd mangafierad version av bibeln. Däremot är det en fruktansvärd layout på mangabibeln. Den är tryckt på det österländska sättet, man läser alltså baklänges. Däremot är det det västerländsk läseriktning i boken, fast baklänges. Alltså har vana mangaläsare svårt att läsa den, ovana mangaläsare likaså. Mycket märkligt. Det är tydligt att dom som ansvarar för layouten inte har en aning om vad en manga är. Vilket är synd för det dunklar läsningen och gör att mangabiblen blir svår att rekommendera. Trots bra och välgjort innehåll. 

Rekommenderas alltså med en stor portion tvekan.

Frestelser av Hiroyuki Utatane



Frestelser gavs ut av svenska förlaget Epix redan på 1980-talet. Detta är en typisk Hentai-serie, alltså en pornografisk mangaserie.

Albumet frestelser innehåller tre serier samt en samling teckningar. Första serien handlar om en kvinna (med snopp) som raggar upp en annan kvinna på tåget för att därefter hamna i säng inte bara med kvinnan hon raggade upp utan även sin styvson. Den andra serien handlar om en ung man som ser alla människor som kött och gärna idkar sex med alla, oavsett kön. Den tredje serien är den mest bisarra om en ung man och hans androidsexslav.

Hiroyuki Utatanes teckningar är mycket välgjorda. Det är dessvärre inte manuset. Det känns som om scenerna är bisarra och sexuellt överdrivna för dess egen skull, inte för att handlingen kräver det. Å andra sidan är det inte så mycket handling i många hentai-serier utan syftet är överdrivna och absurda sexscener.

Jag har märkt att många (oftast äldre) tror att detta är manga. De drar alltså hentai och "vanlig" manga över samma kam. Vilket givetvis är helt fel.

Hur som helst, denna manga är ett bra exempel på hur en hentai-serie ser ut och kan därför vara intressant. Däremot är den absolut inte läsvärd utan ganska tråkig. Och ska man ha en sådan manga på ett bibliotek lär man se till att den handlar bland vuxenserier och helst inte heller bland övrig manga.

Rekommenderas inte.

LaoZi talar: den vises tystnad av Chih Chung Tsai

image223

Den populära kinesiske serieförfattaren Chih Chung Tsai är känd för att adaptera gamla mytologier, sägner och visdomsord till serieform. På svenska finns förutom denna även Sunzi talar, Zen Talar, Zhuangzi talar Naturens musik och Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor.

I LaoZi talar har Tsai överfört den store tänkaren LaoZis läror (som ligger till grund för Taoismen) till serieform.  Det är ett lyckat grepp i och med att teckningarna förenklar och tydliggör de emellanåt abstrakta tankesätt som LaoZi efterlämnade. Däremot känns det inte som om denna manhuabok passar bland övriga mangaserier. Däremot passar den alldeles utmärkt för den som vill ha en introduktion till taoismen, den är kanske rent utav en av de bästa introduktionerna i detta ämne. Följaktligen mår LaoZi talar den Vises tystnad bäst på hylla Cm (religionshistoria) på biblioteket.

Den rekommenderas.

Dramacon av Svetlana Chmakova

image222

Dramacon är den andra world manga, som översatts till svenska. Den första är Peach Fuzz av Cibos & Hodges. World manga betyder att det är en serie gjord helt i "mangastil, men inte av en asiatiska skapare. Följaktligen har jag skrivit om world manga på bloggen tidigare, som förutom ovan nämnda Peach Fuzz även t.ex. the Dreaming av Queenie Chan.

Chmakova är rysk-kanadensiska och har det japanska bildberättandet som utgångspunkt för sina serier. Med tanke på ämnet i boken kan man ana att Chmakova är en seriefantast av stora mått.

Dramacon handlar om Christie som i första delen av serien åker på sin första manga- och animéfestival. Hon åker i rollen som författare till en mangaserie som hennes pojkvän tecknat. Dessvärre knakar deras relation rejält i fogarna. För att ytterligare komplicera saker och ting blir hon intresserad av en mystisk kille som hon träffar på festivalen. Det är mycket känslor av alla de slag i fokus i denna serie som utspelar sig på samma festival, dock med ett års melllanrum mellan varje volym.

Att Chmakova besökt dylika festivaler många gånger är tydligt då hon ger en mycket tydig bild av dylika festivaler. Och bara det gör boken läsvärd eftersom den ger en så bra inblick i seriefantasternas värld. Lägg därtill att Dramacon är vältecknad med en engagerand handling och ytterligare ett måste har dykt upp i svensk språkdräkt.

Rekommenderas.

Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor av Tsai Chih Chung

image217

Detta är ingen manga, alltså ingen serie från japan. Den är inte heller en manhwa, alltså ingen serie från korea. Detta seriealbum är från kina och är följaktligen en manhua. Ordet manhua betyder just serier från Hong Kong och Kina.

Denna manhua består av 19 historier om olika människors möten med övernaturliga varelser, sammanställda under de Sex Dynastiernas tid (220-589 e.Kr.) Den populära kinesiske serieförfattaren Tsai Chih Chung har adapterat dessa folksägner till serieform. Resultatet är lyckat. Albumet påminner dock mer om klassiska sagor än "vanlig" manga. Men det spelar ju ingen roll om serierna är välgjorda och underhållande. Vilket fallet är med Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor. Den mycket enkla tecknarstilen förhöjer folksagestämningen på ett lyckat sätt.

Rekommenderas.

Yotsuba&! av Kiyohiko Azuma

image216

Yotsuba&! har tagit japan med storm. Och efter att ha läst den tror (och hoppas) jag att den även kommer att ta sverige med storm.

Mangan handlar om det 6-åriga yrvädret Yotsuba. Hon flyttar tillsammans med sin fosterfar, slackern Koiwai, till en ny stad. Där blir de snabbt vänner med närmsta grannfamiljen och då framför allt de tre döttrarna Asagi, Fuka och Ena Ayase. Mangan har egentligen ingen handling utan serien fokuserar på den energiske Yotsubas dagliga upptäckter som hon hänger sig åt med liv och lust (som t.ex. vattenpistoler och grannarnas ringklockor).

Yotsuba&! har vunnit Excellence Award for Manga vid Japan Media Arts Festival 2006 samt varit nominerad till både Osamu Tezuka Culture Award och Eisner Award 2008.

Något som är ovanligt för en så populär manga är att den inte adapterats som animé (ej heller planeras det en animéversion för tillfället). Däremot har två cd-skivor och en bilderbok utkommit.

Förutom Yotsuba&! har Azuma även gjort den i japan mycket populära Azumanga Daioh.

Yotsuba&! är ett glädjespridande album. Bara ytterst tungsinta cyniker torde ha svårt att motstå Yotsubas smittande glädje och naivitet. Albumet är ett allåldersalbum som rekommenderas varmt åt alla! Man skulle kunna läkarordinera mangaserien åt dysterkvistar. Man blir helt enkelt glad av Yotsuba&!

Rekommenderas som sagt.

Beyblade av Takao Aoki

image201

En Beyblade är en leksak som man använder för att stoppa sin motståndares Beyblade ur arenan eller det området man spelar på. Man kan hävda att Beyblade egentligen är en avancerad version på en vanlig leksakssnurra. Leken går ut på att dra igång sina Beyblades och sätta dom på en spelplan. Den som knuffar ut/omkull den andres Beyblade vinner.

I mitten av 2000-talet var Beyblade en mycket populär leksak i Sverige men populariteten har mattats av rejält.

Som så många populära leksaker har Beyblade blivit både animé (mangaTV-serie) och som just manga. Mangan kom på svenska då leksaken var som mest populär. Den handlar om en handfull pojkar som tävlar i Beyblade. Serien är fylld av mer eller mindre spektakulära Beyblade-dueller.

Är det någon som kan göra underhållande serier om leksaker och spel så är det japaner. Kazuki Takahashi har bevisat det via hans spelkortsmanga Yu-gi-oh! och mangaduon Yumi Hotta & Takeshi Obata visat det via deras brädspelsmanga Hikaru No Go. Dessvärre har Aoki visat att alla Japaner inte kan göra bra leksaksserier.

Beyblade är träigt tecknad med en träig handling. Det är tydligt att leksakerna är i fokus. I Yu-gi-oh! och Hikaru No Go är det den spännande handlingen och de inte alltid så enkla relationerna mellan antagonister och protagonister som står i fokus. Och nu när Beyblade-leksakerna endast samlar damm i kartonger finns det absolut ingen mening med att ha/läsa denna manga. Undvik den till varje pris.

Rekommenderas definitivt inte!


Taynikma av Jan Kjær & Merlin P. Mann

image178
Skriver om Taynikma på begäran.

Jan Kjær har varit en av personerna bakom flera Legoprojekt som Bionicle och Star Wars. Han har också skrivit boken Manga - 20 tips & tricks.
Merlin P. Mann har skrivit bokversioner av animerade filmer för Disney som t.ex. Hitta Nemo och Superhjältarna. Han skriver också historier till datorspel.

Tillsammans har författarduon gjort serien Taynikma som handlar om 14-åriga Koto som beger sig till stan för att sälja familjens arvegods. Han är i stort behov av pengar, annars blir han och föräldrarna utkastade på gatan när vintern kommer. Dessvärre vill både tjuvar och soldater åt Kotos arv. Dessutom finns det någon som har ännu större planer för honom.

Taynikma är till hälften serie och till hälften bok, sammanblandat så att man läser ett textstycke och pratbubblor om varandra. Seriedelen är tecknad i så kallad mangastil. Men där upphör alla likheter med manga. Istället är det en vanlig (västerländsk) actionfantasy vi bjuds på som finns i tio delar (därefter är Taynikma komplett). Att kalla detta för manga är att dra skam och vanära över hela genren. 

Blandningen mellan serie och text känns för mig omotiverad och ogenomtänkt. Det verkar som om det endast är slumpen som avgjort  vad som blivit text och vad som blivit teckning. Greppet är i teorin intressant men både Taynikma och Stall Norrsken (av bl.a. Hebert) visar att det inte riktigt funkar. Tempot blir för splittrat. Dessutom är berättelsen i sig tunn och oinspirerad. Jag har läst så många liknande berättelser och mitt minne säger mig att alla andra var mer intressanta än detta.

Rekommenderas inte. Men om något bibliotek köper in boken är dess rätta plats bland ungdomsböcker (Hcg) och inte bland serierna. Texten överväger.

Se även http://www.taynikma.se/

Wolf´s Rain av Toshitsugu Iida & Keiko Nobumoto

image176

Oftast börjar en serie som manga för att därefter bli animé (mangafilm). Wolf´s Rain gjorde tvärt om och skapades som animé. Skaparna bakom animén var animéstudion Bones (som även ligger bakom animéversionen av fantastiska Fullmetal Alchemist) och Keiko Nobumoto (som gjort den magnifika animélåmgfilmen Tokyo Godfathers). Eftersom animén av Wolf´s Rain blev populär gjordes en mangaversion av den. Mannen bakom mangan är Toshitsugu Iida. Mangaversionen, som är i två pocketdelar, skiljer sig åt från animén. Början är mer eller mindre identisk men mangan har egna sidohistorier samt ett annat slut.

Mangan har tidigare funnits på svenska i den nu nedlagda tidningen MangaMania. Den första pocketdelan har gått där, dock inte den andra.

Wolf´s Rain handlar om, som titeln antyder, vargar. Närmare bestämt fyra sådana. Människorna i denna serie tror att alla vargar dog ut för 200 år sedan. Men detta stämmer givetvis inte utan vargarna lärde sig att mentalt dölja sin skepnad. De ser ut i stället som människor och kan röra sig fritt bland dem. En av dessa vargar är den vita vargen Kiba vargen som följer doften av lunablommor. Dessa blommor ska, enligt de uråldriga sägnerna, leda vargarna till deras eget paradis. Lunablommans doft leder dem i själva verket (kanske) till en annan plats som inte alls har någonting gemensamt med paradiset.

Wolf´s Rain är, som är så vanligt i manga, en vältecknad serie. Den vinner även på att den är så kort. För mangan i sig är inte så speciell. Förvisso är den inte dålig men den är absolut inte något mästerverk. Dystra framtidsvisioner med desillusionerade hjältar har jag läst/ sett många gånger förut. Men en regnig dag ger Wolf´s Rain ändå (tillräckligt) god underhållning.

Rekommenderas därför (med viss tvekan).

Bleach av Tite Kubo



Bleach har marknadsförts som "världens mest lästa manga". Frågan är om försäljningssiffrorna klår mangaserierna Dragon Ball och One Piece? Kanske. Men hur som helst kan man lätt konstatera att Bleach är en av de mest lästa serierna i världen. Som med alla populära mangaserier finns Bleach också som populär animé och två (animerade) långfilmer har även gjorts. Mangan har även resulterat i en hel hög TV-spel, ett kortspel samt en musikal. Serien har även vunnit priset Shogakukan Manga Award 2005.

Mangan handlar om Ichigo Kurosaki som har förmågan att se spöken och andar. En förmåga han haft ända sedan han föddes. En dag vänds dock hans värld upp-ochned då han träffar Rukia Kikuchi. Hon är en shinigami och medlem i Själssällskapet. Då Ichigos familj blir attackerad av en Hollow (ond ande) råkar Ichigo absorbera Rukias alla krafter. Han blir därför tvungen att  "arbeta" som dödsängel, d.v.s. hjälpa andar att finna nog med själslig ro för att ta sig till de sälla jaktmarkerna. Allt medan Rukia sakta återhämtar sina krafter. Givetvis råkar de båda ut för en massa spektakulära äventyr.

Kubo har skapat en underhållande komisk actionmanga. Jag förstår populariteten i och med att handlingen är så medryckande. Därtill är den vältecknad. Däremot är serien lång och är i skrivande stund inte avslutad. Den passar för 13-åringar och äldre. Rekommenderas.

Medley Gold av Lisa Medin

image165

Medley är en äventyrsserie av svenske Lisa Medin som utkommer sporadiskt i fansinform.  Men nu finns även början på serien att köpa som bok.

Serien utspelar sig i en värld där musik är en mäktig och destruktiv kraft. Huvudpersonen är syntpoparen Axel som säger sig vara pacifist. Men likväl bär han på en jättestor synt. (Det är ungefär att jämföra med att en revolverman kallar sig för pacifist). Med syfte att komma till den legendariska staden Medley råkar Axel ut för en hel del äventyr på vägen.

Medin säger själv på sin hemsida att  Medley Gold är lika delar hysterisk parodi som hyllning till shounen (japansk pojkäventyrsgenre) och kan med fördel läsas av serieintresserade i alla åldrar. Jag är benägen att hålla med. Jag finner Medley Gold vara en mycket underhållande serie. Egentligen är serien en klassisk fantasymanga men istället för samurajsvärd slåss hjältarna med stora musikinstrument. Vilket är mycket underhållande att läsa och jag ser framemot att läsa mer. Därtill är den vältecknad.

Rekommenderas.

Se även Medins hemsida: http://www.lisamedin.com/

W.I.T.C.H. av Disney inc.

image167

Skriver om W.I.T.C.H. på begäran.

Tvärtemot vad många (bibliotekarier?) tror är W.I.T.C.H. inte manga. Serien är utgiven av den Italienska Disney-koncernen. Den är delvis tecknad i "mangastil" men den utger sig inte för att vara manga. Även manuset känns västerländskt bekant.

Serien handlar om de fem unga tjejerna Will, Irma, Taranee, Cornelia och Hay Lin. De upptäcker att de har magiska krafter. De lär sig att behärska sina förmågor och förstår att de tillsammans har ett viktigt uppdrag att fylla i kampen mot världens ondska.
 
W.I.T.C.H. är en mycket populär serie som finns i tidningar, pocketalbum, romaner med mera. Således kan man ana att W.I.T.C.H.  är ojämn på grund av den stora kvantitet W.I.T.C.H.-prylar som finns. Men pocket-serierna håller hög klass. Precis som i manga lär man läsa dom i rätt ordning. De är vältecknade och har en bra historia. W.I.T.C.H. rekommenderas varmt att köpas in som ungdomsserie, men manga är det inte.

Tanks av Jesper Nordqvist

image166

Det blir allt vanligare att "svenska mangaalbum" dyker upp i bokhandeln.

Jesper Nordqvist (född 1982) har gått serietecknarskolan i Hofors och har nu debuterat på förlaget Opal med seriealbumet Tanks, tecknat i så kallad mangastil.

Tanks utspelar sig i en värld där mänskligheten ligger i krig mot monster. I många städer världen över är vattnet förgiftat. Därför beger sig en liten division på jakt efter vattenrenare. Till sin hjälp har de mänsklighetens främsta mobila vapen, två minitanks. På vägen råkar de givetvis ut för en massa äventyr.

Seriens styrka är de omkastade könsrollerna. I övrigt är det ett gediget hantverk Nordqvist åstadkommit. Tanks är långt ifrån ett mästerverk men den ger god underhållning för stunden, vilket i sig räcker långt. Teckningarna är välgjorda, eventuellt lite stela. 

Tanks har trots allt potential att bli en riktigt bra serie, del två ska komma under 2008. Rekommenderas.

Godchild av Kaori Yuki

image152

Mangan har gått i den svenska mangatidningen Shojo Stars. Men i och med att Godchild nu kommer i pocketform på svenska slutade tidningen, till många läsares förfäran, att publicera den.

Yuki är en relativt känd mangaskapare med flera populära serier bakom sig. Hennes mest populära hittils är Angel Sanctuary. Andra kända serier hon gjord är Blood Hound, Godchild och Ludwig Revolution. Gemensamt för alla hennes serier är de gotiska inslagen, mörka antihjältar och referenser till skräckfilmer samt Alice i Underlandet. Godchild är inget undantag.
 
Mangan handlar om 17-årige Kain som ägnar sig åt att jaga galna mördare tillsammans med betjänten vännen Riff och sin tioåriga halvsyster Marie. Kain själv har ett mörkt förflutet och flera anytdningar om hans eget mörka jag antyds ju längre serien fortskrider. Serien utspelar sig i 1800-talets London. I de flesta mangapocketarna är det fyra avslutade serier i varje volym.

Godchild är mycket vältecknad. Därtill är handlingen oväntad, finurlig och mycket underhållande. Den är bitvis blodig och morbid, så den passar inte för allt för unga. Men det är inte värre än att 13-åringar och äldre får mycket ut av denna fantastiska manga.

Godchild hör till en av de bästa mangaserier jag läst och är det klart bästa inslaget i tidningen Shojo Stars (som för övrigt är en bra tidning där alla serierna är bra). Rekommenderas.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0