mangabibliotekarien

Följande manga finns än så länge bara på engelska.

07 Ghost handlar om Teito Klein som haft en problemfylld uppväxt. Nu verkar dock saker och ting ha blivit bättre, han är rektorns favoritstudent på anrika Barsburg Empire's Military Academy, där elitsoldater utbildas. En dag råkar Teito Klein höra en konversation mellan två personer och inser att en av rösterna är en mördare från hans barndom.

Den finns även som cd-bok och en animé är på gång.

Mangan är vältecknad. Handlingen är okej utan att vara speciell. Det blir lite pratigt och segt trots de många actionscenerna. Historien är heller inte så originell. Visst, mangan underhåller en regnig dag i brist på annat. Men det finns så mycket bättre actionmanga-serier.

Mangan är pågående och det är inte klart hur många delar den kommer att bli. Den primära målgruppen är pojkar från ca 12 år.

Rekommenderas inte.

Artikeldags igen. Min senaste artikel för Arbetarbladet finns att läsa här.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Förhistorien till den här verklighetsbaserade mangan är jättesöt. Allt började nämligen med en tråd (chatt-tråd) på ett forum för spel/animefantaster i Japan.  Huvudpersonen är en självutnämnd otaku (=nörd på japanska). Han har aldrig haft en flickvän eller ens kysst en tjej, och hans beteende är minst sagt tafatt. Dock tar hans civilkurage över en kväll på tunnelbanan då en äldre, överförfriskad man antastar två unga kvinnor på tunnelbanan. Otakun ingriper. En av kvinnorna blir så tacksam att hon skickar honom två Hermes-tekoppar som tack, tillsammans med sitt telefonnummer. Otakun vill givetvis träffa den unga kvinnan igen, men känner sig så rädd och tafatt att han söker råd hos sina onlinekamrater för att få hjälp med det mesta, som vad han ska ha på sig, vad han ska säga, vart de ska gå på dejt och framför allt hur han ska lyckas ta mod nog till sig att överhuvud taget kontakta henne.
   
Densha Otoko bygger alltså på en verklig händelse. Solskenshistorian om hur ett helt internetcommunity mobiliserar sig för att hjälpa en kamrat att få en tjej har blivit först en bästsäljande roman av (pseudenymen) Hitori Nakano (som påstås vara denne Otaku). Sedan har romanen adapterats till en kassasuccé-film, en framgångsrik tv-serie och flera mangaserier. Just den här mangan är gjord av mangaskaparen Wataru Watanabe. Det finns en annan manga baserad på samma bok med titeln Train man: Densha Otoko av Hidenori Hara. Dess primära målgrupp är, liksom den jag skriver om nu, män kring 22-35. En variant riktad gentemot en ynge manlig publik har också gjorts av Daisuke Dōke. Den heter Train Man: Go, Poison Man. Vidare finns Train Man: Beauty and the Simple Otaku-Boy, an Internet Love Story av Machiko Ocha och Densha Otoka: Spring is coming av Hashimoto Laika. I bloggande stund har jag dock bara läst Densha Otoko: The Story of a Train Man Who Fell in Love With A Girl av Wataru Watanabe

Mitt hjärta smälter när jag läser Densha Otoko. Vilken fantastisk fin historia som dessutom är vältecknad. Exakt hur verklighetsbaserad den är bryr jag mig inte om. Den är trovärdigt framställd och handlingen är mycket fin. Det här är hur bra som helst. Den är komplett i 3 volymer med män kring 22-35 som primär målgrupp.
Rekommenderas varmt ! (Egentligen borde alla läsa den här).

Då är jag tillbaka på jobbet efter att ha pratat serier i Radio Gävleborg (programmet heter Förmiddag). Ingen manga den här gången. Halvtimmen veks åt Tintin (som fyllde 80 år 10 januari).
Bilder och mer info ifall man vill lyssna i efterhand finns här.

Imorgon tisdag 17 februari kommer jag än en gång att prata om serier i lokalradion (Radio Gävleborg). Detta sker mellan 09.30-10.00. Lyssna gärna om ni har möjlighet. Kanske kan man göra det via webbradion också.

Följande mangaserie finns än så länge bara på engelska. Den japanska originaltiteln är dock en annan, nämligen Karin. Så heter även animeversionen på mangan. Förlaget Tokyopop ändrade namnet på sin utgåva eftersom de ville undvika ihopblandning med (den helt annorlunda) mangaserien Kamichama Karin av Koge-Donbo.

Yuna Kagesaki är mest känd för Chibi Vampire. Andra mangatitlar som hon gjort är bland annat Strange Mansion, Vicious och Confine. Hon har även gjort en del TV- och CDROM-spel, ofta med erotiskt innehåll.

Mangan handlar om högstadieflickan Karin. Hon verkar vara som vilken flicka som helst, vilket hon inte är. Hon är en vampyr, dock en mycket speciell sådan. Inte nog med att hon tål solljus, hon överproducerar blod. Därför brukar hon, istället för att suga blod från sina offer, ge dem blod. Det kan vara en upplevelse som ger offret lika stor tillfredställelse som vampyren. Men bara om det görs på rätt sätt, och Karin lyckas sällan göra något rätt.

Chibi Vampire är vältecknad. Vissa med västerländska ögon tveksamma (könsförnedrande) skämt ingår men inte så många. Men en att och annat mens-skämt får vi läsare stå ut med. I övrigt är mangan underhållande utan att vara originell. Men eftersom den innehåller en del tveksamma skämt och handlingen har setts förut finner jag ingen orsak att rekommendera den. Den primära målgruppen är tjejer kring 14 år. Mangan kommer att utkomma i 13 delar.

Rekommenderas som sagt inte.

Animé-serien verkar överlag ha fått goda betyg, men i senare avsnitt skiljer sig (som så ofta) handlingen från mangan.

Följande bok finns än så länge bara på engelska.

Rough Guides Ltd är en bokserie som ger ut resehandböcker samt faktaböcker om diverse faktagenrer mellan himmel och jord. Ägaren bakom Rough guide är Pearson PLC. Ända sedan bokserien startades med Rough Guide to Greece 1982 har det utkommit ett gediget antal böcker om ett gediget antal ämnen. Även serievärlden har Rough Guides Ltd gett sig på, med boken Rough Guide to Superheroes.

Boken skummar på ytan och ger en mycket översiktlig bild på olika superhjältar, men även författarna och förlagen bakom. Eftersom det handlar om just superhjältar består givetvis boken mestadels av amerikanska författare och seriehjältar. Men bland författarpresentationerna finns japanen Osamu Tezuka, bland hjältarna finns Super Mario och Sailor Moon och bland skurkarna finns Atlas (Astro Boys fiende). En kort artikel om superhjälteserier i japan finns också med i boken, där bland annat Ranma 1/2 nämns.

Det finns bättre böcker för den som vill ha något att bita i angående superhjältar (som Mike Conroys två böcker 500 great comicbook action heroes och 500 great comicbook villains). Men det Rough Guide förlorar med att inte gå på djupet vinner boken på att den går på bredden. Den tar upp så kopisöt mycket, även om det är ytligt. Det gör att Rough Guide to Superheroes är en mycket bra ingångsbok och försvarar dess plats på varje välsorterat bibliotek.

Rekommenderas

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Yutaka Tachibana är ett relativt nytt namn på mangahimlen. Förutom Gotcha Gacha, som är hennes hittills största succé, har hon även gjort omtyckta mangan Honey. 

Gotcha Gacha handlar om tonårige Yuri. Hon är förälskad i Yabe som i sin tur bara har ögon för den sexige (men våldsamme) Motoko. För att komplicera saker och ting är Yuri och Motoko bästa vänner. Dessutom är inte Motoko det minsta intresserad av Yabe. Eller?  Läget kompliceras ytterligare när Hirao, som blir störtförälskad i Yabe, dyker upp. Upplagt för ett kvartett-drama (heter det så när det är fyra parter, som bekant heter det triangeldrama när tre parter är involverade?). 

Gotcha Gacha är en klassisk shojo-manga med trettonåriga tjejer som primär målgrupp. Serien innehåller mängder med kärlek och komik. Egentligen är detta ett klassiskt kärleksdrama men i och med att det är en manga är det mycket överspel och extra förvirringar inblandade. Har man moralglasögonen på (som jag emellanåt kan ha) innehåller mangan en ganska lättvindig syn på våld. Men den underhåller. Gotcha Gacha är dessutom föredomande kort, endast 8 volymer, så handlingen hinner aldrig bli utdragen. Den hör inte till den bästa shojomangan som gjorts, långt därifrån. Men den är vältecknad och ger god underhållning. 

Mangan kan på grund av namnet lätt förväxlas med mangan Gacha Gacha av Hiroyuki Tamakoshi. Det är dock en helt annan manga som har väldigt lite gemensamt med den här.

Rekommenderas.

Följande faktabok finns än så länge bara på engelska.

Emmett Elvin har gort flera läroböcker i teckningskonsten som How To Draw Dragons and Other Mythical Creatures och Beginner's manga: a step-by-step guide. Eugene Felder har medverkat tillsammans med Emmet Elvin i dels den här läroboken men även i Draw Great Manga,a Complete Guide.

Emmett Elvins tidigare bok Beginner's manga var den kanske sämsta lärobok i mangatecknarkonsten jag läst, mycket på grund av att han inte kunde teckna. Men samarbetet med Felder är lyckat. Teckningarna är bättre, instrukionerna likaså. Dessutom är engelskan lättläst och lättförståelig. Men egentligen spelar det ingen roll. Marknaden är överfull av mangatecknarböcker och den här sticker inte ut. Förvisson skämmer den inte ens utbud men det finns så många likvärdiga eller bättre böcker på svenska att den här är relativt onödig. Köp hellre Jorsäters och Maks Teckna manga och Teckna mera manga eller Yosh! Teckna manga av Yosh.

Rekommenderas inte.