mangabibliotekarien

Idag gör jag ett undantag på mangabloggen. Följande seriefigur är ingen mangakaraktär. Han är istället fransk. Men det är en av de största seriefigurerna (i Europa i alla fall) som idag fyller 50 år. Jag talar förstås om världens tappraste galler - Asterix. Fast ska man vara riktigt petig fyller även Obelix, Idefix, Miraculix, Majestix och alla andra galler i byn 50. Det var nämligen 29 oktober 1959 som Asterix såg dagens ljus första gången. Han skapades av tecknaren Albert Uderzo och manusförfattaren René Goscinny i första nummret av tidningen Pilote. Målet med Asterix var att skapa en fransk serie för franska barn (så att dom slutade läsa amerikanska serier). Framgången blev stor och omedelbar. Två år senare kom första albumet (som på svenska heter Asterix och hans tappra galler). I Sverige debuterade Asterix för övrigt först 1970.

Serien hade några succéår men 1977 inträffade en kris i den franska serievärlden. Manusförfattaren bakom både Asterix och Lucky Luke, Goscinny gick bort i en hjärtattack, endast 51 år gammal. Uderzo valde att själv ta över manusförfattandet. Detta har lett till att de senare albumet med Asterix tappat rejält i kvalité.

Men idag ska vi bortse från det. Vi ska också bortse från den mycket mossiga kvinnosynen som råder i den galliska byn. Idag ska vi fira den galliske hjälten. Så höj ditt glas, oavett innehåll och skåla för den franske nationalsymbolen. Sedan köper eller lånar ni en hel massa (gärna tidiga) Asterix-album.

Denna faktabok finns än så länge bara på engelska.

Culture Wise Japan har undertiteln The Essential Guide to Culture, Customs & Business Etiquette. Undertiteln säger precis vad den här boken handlar om. Det är alltså en lättsam guide till hur Japan fungerar. Boken tar främst upp vad som skiljer Japan åt fråv västerlandet. Men boken tar också en titt på vad som är "japanskt". I boken kan man bland annat läsa om hur japaner ser på humor, barnuppfostran, attityd till utlänningar och så vidare. Boken beskriver hur sjukvård och liknande institutioner fungerar samt hur japansk populärkultur ser ut. Så manga och animé tas upp på flera stället. Det finns ett kapitel som tar upp kända japaner då bland andra animélegenden Hayao Miyazaki och mangalegenden Osamu Tezuka tas upp.

Culture Wise Japan är skriven på en lättfattlig engelska och har ett pedagogiskt och enkelt upplägg. Ska man besöka Japan, speciellt om det är för en längre vistelse är Culture Wise Japan ett måste att läsa innan.

Culture Wise är en bokserie som även avhandlar andra länder på ett liknande sätt, som bland annat Nya Zealand, Indien och Australien.

Rekommenderas.

Denna manga finns än så länge bara på engelska (och japanska givetvis).

Kärt barn har många namn, sägs det. Mangan Hana-Kimi är också känd under namnen Hanazakari no Kimitachi e och For You In Full Blossom.

Hisaya Nakajo är en prisbelönt mangaskapare. Hon vann priset Outstanding Work award på artonde upplagan av Hakusensha Athena Newcomers' Awards. Detta för sin manga Manatsu no Hanzaisha. Bland hennes andra succéer kan nämnas Missing Piece, Sugar Princess och hennes hittills största framgång, Hana Kimi. Hon har också designat karaktärerna i Nintendo DS-spelet Duel Love.

Mangan handlar om unge Mitsuki som är ett stort fan av jämnårige höjdhopparen Izumi Sano. Hon bestämmer sig för att börja i samma skola som honom. Det visar sig att han går i en pojkskola, något som dock inte avskräcker driftige Mitsuki. Hon klipper av sig håret, köper en skoluniform och trixar med sina papper. Utklädd till pojke kommer hon in på skolan och lyckas till och med få dela rum med sin idol. Givetvis är det inte helt lätt att dölja för Izumi att hon egentligen är en tjej. Hjälp kommer dock från oväntat håll. 
   
Sägs vara en av inspirationskällorna till framgångsrika (och svensköversatta) mangan Power av Shizuru Seino.

Mangan är komplett i 23 volymer och dess primära målgrupp är flickor från 12 år. Hana-Kimi har adapterats som cd-bok samt en Taiwansesik dramaserie på TV. Likaså finns en japansk icke-tecknad TV-serie baserad på denna framgångsrika manga.

När man väl kommit över det faktum att huvudpersonen egentligen är en stalker (Mitsukis sjukliga beteende nämns inte utan tas med en klackspark av författarinnan) är serien riktigt underhållande. Den är vältecknad och fyndig. Stalkerbiten stör mig lite grann men jag är villig att förlåta den biten. Just eftersom mangan i övrigt ger så god underhållning.

Rekommenderas (även om Power är något bättre).

Amigurumi kommer ursprungligen ifrån Japan och ordet betyder (ungefär) virkat mjukdjur. Andra kännetecken är att de är väldigt kawaii (betyder söt), de har ofta stora huvuden med små kroppar, armar och ben. Proportionerna är oftast lite fel och roliga och blir därför (enligt många) oemotståndliga.

Nu har amigurumi-vågen avknoppats och smält samman med annan västerländsk kultur. Detta visar sig tydligt i att fler böcker om "söta små figurer" dyker upp på marknaden. Den senaste är skriven av amerikanen Christen Haden. Författaren är även känd under pseudenymen NeedleNoodles.

Virka läskigt söta figurer innehåller 25 mönster för amigurumivarianter på zombies, ninjor, vikingar, vampyrer, aliens, robotar och Döden. Med finns också färgbilder med tydligt angivning av svårighetsgrad. Boken Virka amigurumi av Mia Bengtsson är bredare i sitt mönsterutbud och är därför på ett sätt bättre. Men i den här blir jag såld på varenda figur. Detta eftersom jag, liksom Haden, är såld på filmer och serier med zombies, vampyrer och liknande figurer. Vilket gör att jag ändock gillar denna bok mer. Nu blir jag verkligen sugen på att lära mig att virka!

Rekommenderas.

Junji Itos skräckmästerverk har kommit i svensk språkdräkt. En eloge till Galago som tagit på sig att översätta och distribuera denna gåshudsframkallande manga. Jag har recenserat den engelska utgåvan tidigare, den kan ni läsa här.

På svenska heter mangan Uzumaki 1: Spiralerna och serien är i tre delar. Del två och tre planeras att utkomma på svenska i en relativt snar framtid. Jag antar att det beror på försäljningssiffrorna.

Uzumaki är mycket läsvärd och genuint skrämmande.
Rekommenderas.

Denna tidning finns bara på engelska.

SFX är en brittisk tidskrift om fantasy och science fiction. Men tidskriftredaktionens definition av science fiction och fantasy är mycket bred. Man kan säga att definitionen är vad som helst som innehåller någonting "otroligt". Därför innehåller den en hel del serier, främst amerikanska superhjälteserier men också en del manga och animé.

Tidskriften tar som sagt upp det mesta. Merparten av tidningen handlar om film och böcker/serier. Det kan vara allt från djupa artiklar till lättsamma intervjuer. Men varje nummer har ett gedigert innehåll och det mesta är mer än läsvärt. SPX är en av de bästa tidningar jag läst på år och dar och en prenumeration är redan beställd.

Rekommenderas.

Denna manga finns än så länge inte på svenska.

Detta är en taiwanesisk manga, alltså en så kallad manhua, skriven och tecknad av den relativt framgångsrike Tong Ai. Den är i nuläget även ganska svår att få tag på.

Huvudpersonen i Bowling King är Shautieh Ley. Hans besatthet av en kvinna leder till att han utmanar en gangster på bowlingduell. Sedan bowlas det. I mängder.

Mangan är en shonenmanga, alltså med pojkar från 11-16 som primär målgrupp. Tempot är högt med mycket överspel, samt ett och annat sex- och könsskämt som känns unket. Insprängt i Bowling King finns också rena faktabitar om Bowling.

Teckningarna är av klassikt shonen-snitt, alltså mycket roliga och utrycksfulla. Mangan är också ganska underhållande till först, men sedan blir det för mycket bowling (och jag älskar bowling). Mangan blir för repetetiv i längden. Dessutom finns det för många sexistiska skämt för att det ska kännas riktigt bekvämt (även om vissa av dessa skämt är ganska roliga).

Mangan är pågående.
Rekommenderas inte.

Då har jag fått äran att prata i programmet Förmiddag i Radio Gävleborg P4.

Denna gång pratade jag om Deckare och Thrillers i serieform för en vuxen publik. Jag tog upp Stieg Trenters Roparen av Jakob Nilsson, Gängkrig 145 av Jens Lapidus och Peter Bergting samt Death Note av Tsugumi Ohba & Takeshi Obata


Lyssnararkivet finns här (6 oktober 09.30-10.00). Programmets hemsida finns här.

Idag var min senaste artikel i Arbetarbladet. Den kan ni läsa här.

Imorgon ska jag prata serier i radio P4 Gävleborg igen. Alltså tisdag 6 oktober 09.30-10.00.

Kunde för övrigt inte motstå bilden på mig, tecknad av Yosh från Yokaj Studio.

Denna bok är ingen manga. Men den handlar om japansk bildkonst. Närmare bestämt en specifik anrik form av bildkonst, tatueringskonsten.

Boken The Art of Japanese Tattoo/ Japansk tatueringskonst gavs ut i samarbete med Östasiatiska Museet i samband med utställningen med samma namn som öppnade den 25 augusti 2005. Boken (och utställningen när den begav sig) visar både fotografier av tatueringarna, tagna av fotografen Juan Puente, och de föremål som utgör inspirationen bakom tatueringarna.

Horiyoshi III (Yoshihito Nakano) anses vara en mästare i traditionell japansk tatueringskonst, så kallad Irezumi. Han gör helkroppstatueringar med motiv och symboler som drakar, tigrar, pioner, körsbärsblommor och karpar. Inspirationen till tatueringarna hämtas från allt från målningar och träsnitt till kimonos och porslinsföremål

Den som skrivit boken är en av Horiyoshis elever, Takahiro Kitamura. Han är japan/amerikan bosatt i Kalifornien och har en egen tatueringsverkstad. Han har tidigare skrivit flera böcker om tatueringar och medverkar i Tattoo Life Magazine.

Boken tar även upp den japanska tatueringens historia. Den är skriven på både engelska och svenska. Bilderna i boken är fantastiska. Det är nästan så att jag önskar att Horiyoshi III vore serietecknare. Tänk vad han skulle ha åstadkommit. Men boken är mycket intressant, den ger en inblick i en tradition jag inte visste fanns. Är man intresserad av bildkonst har man en del att hämta här.

Rekommenderas