mangabibliotekarien

Skriver om Taynikma på begäran.

Jan Kjær har varit en av personerna bakom flera Legoprojekt som Bionicle och Star Wars. Han har också skrivit boken Manga - 20 tips & tricks.
Merlin P. Mann har skrivit bokversioner av animerade filmer för Disney som t.ex. Hitta Nemo och Superhjältarna. Han skriver också historier till datorspel.

Tillsammans har författarduon gjort serien Taynikma som handlar om 14-åriga Koto som beger sig till stan för att sälja familjens arvegods. Han är i stort behov av pengar, annars blir han och föräldrarna utkastade på gatan när vintern kommer. Dessvärre vill både tjuvar och soldater åt Kotos arv. Dessutom finns det någon som har ännu större planer för honom.

Taynikma är till hälften serie och till hälften bok, sammanblandat så att man läser ett textstycke och pratbubblor om varandra. Seriedelen är tecknad i så kallad mangastil. Men där upphör alla likheter med manga. Istället är det en vanlig (västerländsk) actionfantasy vi bjuds på som finns i tio delar (därefter är Taynikma komplett). Att kalla detta för manga är att dra skam och vanära över hela genren. 

Blandningen mellan serie och text känns för mig omotiverad och ogenomtänkt. Det verkar som om det endast är slumpen som avgjort  vad som blivit text och vad som blivit teckning. Greppet är i teorin intressant men både Taynikma och Stall Norrsken (av bl.a. Hebert) visar att det inte riktigt funkar. Tempot blir för splittrat. Dessutom är berättelsen i sig tunn och oinspirerad. Jag har läst så många liknande berättelser och mitt minne säger mig att alla andra var mer intressanta än detta.

Rekommenderas inte. Men om något bibliotek köper in boken är dess rätta plats bland ungdomsböcker (Hcg) och inte bland serierna. Texten överväger.

Se även http://www.taynikma.se/