Crying Freeman av Kazuo Koike & Ryoichi Ikegemi



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Ryoichi Ikegami är en gigant inom manga. Framför allt i väst. Han är en av de första mangaskaparna som slog igenom i väst eftersom hans realistiska teckningsstil påminde en hel del om den västerländska stilen. Ikegami anses vara det allra största namnet inom gekiga. Gekiga betyder just realistisk manga, såväl teckningsmässigt som historieberättandemässigt. Dock är det inte Ryoichi Ikegami som skrivit manus. Han är känd för att samarbeta med författare. Tillsammans med Kazuya Kudo gjorde han Mai the Psychic Girl och med Sho Fuimura har Ikegami gjort den mycket populära och hyllade Sanctuary.

Kazuo Koike har för alltid hamnat i seriens historieböcker för sin serie Lone Wolf and Cub som han gjorde tillsammans med Goseki Kojima. Den översattes även till svenska under 1980-talet, då med namnet Samuraj.

Tillsammans har Ryoichi Ikegami och Kazuo Koike gjort den mycket omtyckta Crying Freeman. Mangan handlar om Yo Hinomura. Han jobbar som lönnmördare åt den kinesiska maffian och är känd (och fruktad) under namnet Crying Freeman, lönnmördaren som gråter över varje spillt liv. Gråten beror på att Yo blivit hjärntvättad av maffian till den grad att han inte kan stå emot order att döda. Men då han dräpt någon släpper hjärntvätten för en sekund och han gråter.

Serien är full av våld, sex och nakna kroppar. Men handlingen kräver detta. Crying Freeman är en otroligt välskriven och vältecknad manga. Den är mycket spännande och är följaktligen en riktig bladvändare. Att mangan är en av de första som slog igenom med buller och bång i england är lätt att förstå.

Den är komplett i 9 delar och är en renodlad vuxenmanga.

Den blev en (otecknad) långfilm 1995 av regissören Christophe Gans (som förutom den filmatiseringen även är känd för att ha gjort en filmversion på TV-spelet Silent Hill).

Mangan rekommenderas varmt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0