mangabibliotekarien

Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag börjat skriva artiklar i Gävlebaserade tidningen arbetarbladet. Idag såg min första artikel dagens ljus. Den heter "Långt kvar till den asiatiska synen på serier" och kan läsas här.

Yokaj studio är Sveriges första (och hittils mest etablerade) mangastudio. Medlemmarna har prisats i både svenska och internationella tävlingar där svenska mangatalangen kan nämnas. De har även tecknat Carolina Klüft i mangastil inför friidrotts-VM 2007.
Studion har tidigare utkommit med Manga skoldagbok, Yosh! Teckna manga! och Teckna lätt manga. Huvudtecknare i Kick off! är studiomedlemmen Yosh som har sina rötter i Hongkong och hon är givetvis uppvuxen med manga och animé. De övriga medlemmarna är Kajfa, Soya och DoraJen.

Boken är inte den första svenska originalmangan som utkommit. Tidigare har både Tanks av Jesper Nordqvist och Medley av Lisa Medin utkommit tidigare. Men Kick Off är den första svenska mangan som utkommer i det klassiska mangapocketformatet medan medan de andra svenska serierna följer den traditionella album/fanzin-utgivningen.

Boken handlar om den lätt otursförföljde Krille som oftast känner sig bortgjord inför sin drömtjej. Han har dessutom fotbollsdrömmar men hans lag är långt ifån det bästa. Men så råkar han stöta på Andreas, som visar sig vara ett spöke. En mystisk kraft verkar tvinga dem att vara tillsammans och Krille passar på att utnyttja situationen. Andreas var, när han levde, en tjejmagnet som även var en duktig fotbollsspelare och hade bra betyg. Alltså Krilles motsats. Krille försöker få spöket Andreas att hjälpa Krille att uppnå det Andreas en gång var.

Innan jag läste Kick Off! trodde jag att den skulle vara som Buster-serien, eller eventuellt som de gamla Åshöjdens BK-böckerna. Men tji fick jag. Det är förvisso en hel del fotboll, men det skulle inte vara manga om det inte var en massa annat också. Kick Off! är en mycket underhållande manga som därtill är vältecknad. Är de andra delarna lika bra kommer detta att vara en riktig höjdarmanga. Kick Off! planeras att bli sex volymer och dess primära målgrupp är 13-åringar och uppåt.

Rekommenderas.

Följande manga finns än så länge bara på engelska.

David Hine är en veteran i seriebranschen och har skrivit manus till ett otal serier. Bland de mest kända han arbetat med är X-men, Daredevil: Redemption och Spawn: the Armageddon collection.

Hans Steinbach är en tyskfödd serietecknare som i unga år rest världen runt med sin familj och bott i bland annat Syrien, Frankrike, Kanada, USA och Libanon. Han tecknar i så kallad mangastil och i och med mangans segertåg världen över marknadsförs hans serier som manga. Hans största succé hittils är A Midnight Opera men samarbetet med Hine har gjort att Poison Candy kan bli en ännu större succé.

Ska man vara petig är Poison Candy ingen renodlad manga men den marknadsförs som en sådan (kallas även world manga) och är utgiven av förlaget Tokyopop som mestadels ger ut manga. Men det spelar ingen roll vad en serie kallas för om den är bra. Vilket Poison Candy är.

Serien utspelar sig i en värld där ett virus infekterat en handfull tonåringar världen över. Detta har lett till att ungdomarna fått superkrafter, men har också förkortat deras liv. Givetvis försöker forskare hitta botemedel mot den dödliga sjukdomen. Mestadels för att ungdomarna tack vare sina superkrafter kan orsaka skada på sig själva och andra runt omkring. Dessutom vill vissa individer utnyttja tonåringarna som soldater.

Poison Candy är en blandning av klassiska amerikanska superhjäleserier och asiatisk manga. Blandningen är lyckad och serien känns fräsch och inte bara en variant av X-men eller Akira som man skulle kunna tro. Serien har en egen ton och är dessutom vältecknad.

Mangan ska utkomma i tre volymer och riktar sig till 15-åringar och uppåt.
Rekommenderas.

Följande faktabok finns bara på engelska.

Ashe Raven är en mangafantast som mest känd som för sina artiklar om manga för diverse brittiska tidningar som till exempel Anime UK och J-Fan. May Li är även hon en mangaentusiast som gjort fanzinen Neohazard och Wolf Next Door. Tillsammans har Raven & Li gjort denna i Storbritanien ganska populära lärobok. Författarparet har gjort ytterligare en lärobok i konsten att teckna manga, som heter Manga Characters.

Det finns i mitt tycke alldeles för många läroböcker i konsten att teckna manga. De flesta är förvisso helt okej i sin genre men genren är så överfull att det är lätt att tröttna. Dessutom finns det så många för nybörjaren men inte så mycket för den som vill lära sig teckna mer avancerat. Hur som helst, Manga art står sig ganska väl gentemot andra läroböcker i mangatecknarkonsten. Boken riktar sig till nybörjare. Den sticker inte ut men fungerar bra. Engelskan är lättläst. Däremot gör layouten boken lite svårläst. Den är nämligen spiralbunden och liggande. Man bläddrar följaktligen som i en almanacka, vilket gör att varannan sida blir upp och ner. Alltså lär man vända på boken hela tiden. Jag fann ingen vinst med detta upplägg utan blev mest lite irriterad.

Men layouten till trots är det en helt okej teckna manga-bok. Men den är på engelska och det finns så mycket bra på svenska så det är svårt att därför motivera inköp av den. Läs hellre Teckna Manga och Teckna mera manga av Jorsäter & Mak eller Teckna lätt manga av Yokaj Studio.

Det är inget fel på Manga art av Raven & Li men jag rekommenderar den inte eftersom det trots allt finns bättre på svenska.

Följande manga finns än så länge bara på engelska.

En av de mest populära genrer inom manga i Japan är Mecha. Mecha är oftast actionäventyr där olika gigantiska robotar, vanligtvis med mänskliga piloter, slåss mot varandra. Bland de mest populära mecha-mangaserierna kan nämnas Neon Genesis Evangelion av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax och Mobile Suit Gundam Seed av Masatsugu Iwase. Japaner verkar inte få nog av genren och det utkommer nya titlar hela tiden. En av dessa är Phantom, med manus av Ki-Hoon Lee och tecknad av Seung-Yup Cho.

Seriens huvudperson är K, en ung men mycket duktig pilot i Neo Seoul-polisens mobila enhet. Han kämpar mot terrorister som attackerar staden. I en av dessa attacker skadas K's partner svårt. K blir förvirrad och cynisk av anti-terrorist-organisationens brist på engagemang för skadade piloter. Han bestämmer sig för att lämna polisen men är snart tillbaka på slagfältet, redo att slåss för rättvisan. Denna gång kämpar han dock för andra sidan.

Det märks att Ki-Hoon Lee är en beundrare av Mobile Suit Gundam Seed. Phantoms påminner en hel del om den, kanske för mycket. Den har lite svårt att stå på egna ben och känns bitivis som en ren efterapning. Seung-Yup Chos teckningarär dock förstklassiga och de uppväger i viss mån det lite haltande manuset. Det gör att mangan sammanfattningsvis är läsvärd men är långt ifrån den bästa mechan som gjorts. Ska man bara ha en mecha-manga är Neon Genesis Evangelion överlägset bäst.

Phantom riktar sig till tonåringar från 13 och är komplett i fem delar.

Rekommenderas, men endast om man anser sig behöva fler Mecha än Neon Genesis Evangelion.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

One Pound Gospel är ett av Rumiko Takahashis tidigare verk. Med på grund av hennes otroliga popularitet via Ranma 1/2 och Inu Yasha ges One Pound Gospel ut på nytt på engelska. Vilket jag, och många med mig, välkomnar!

Rumiko Takahashi kallas inte för inte mangans prinsessa. Hon är idag en av de mest populära serieskaparna i Europa, USA och Asien med över 100 miljoner sålda exemplar. Förutom de serier jag nämnt ovan har hon även täljt guld med Mermaid Saga och Maison Ikkoku.

One Pound Gospel handlar om den unge boxaren Kosaku. Han är egentligen mycket duktig men är alldeles för svag för mat och har ingen som helst discipin. En dag träffar han en ung nunna, och deras vänskap (kärlek?) verkar sakta men säkert få Kosakus liv på tätsida igen.

Beskrivningen av handlingen ovan får det att låta som om mangan är en sansad, seriös historia. Det är den inte utan är full av den galenskap som Rumiko Takahashi är känd för. Det märks att det är en av hennes tidigare verk för riktigt lika galen som Ranma 1/2 är den inte. Men tillräckligt. Handlingen är rolig, fyndig och oförutsägbar och handlingen passar väl till hennes karaktäristiska teckningsstil. Boxningsscenerna är dråpliga och oblodiga. Att den endast är i fyra volymer är också bra, serien hinner inte bli enformig som Ranma 1/2 trots allt blev.

Mangan fungerar väl för alla från 13 och uppåt. Den är komplett i fyra delar.
Rekommenderas varmt.

Följande manga finns än så länge bara på engelska.

Laya, the Witch of Red Pooh är en samling manganoveller. De handlar alla om den unga häxan Laya och olika individer som råkar hamna hos henne. Dessa är bland annat en kedjerökande katt och en mycket vacker ung man som egentligen är en förklädd kråka. Den premissen låter ju lovande. Det låter ju som om man kunde få några underhållande stunder av denna manga. Desvärre blir så inte fallet. Laya, the Witch of Red Pooh är en mycket tråkig manga. Den verkar försöka vara hipp och knasig men det blir bara ett försök. Mangan känns tom och meningslös. Dessutom är den dåligt tecknad.

Vem, eller vilka, som ligger bakom pseudenymen Yo Yo är inte känt men albumet kommer från samma mangastudio som tidigare utkommit med Ragnarök. Vilket inte heller talar till denna mangas fördel.

Det finns ingen som helst anledning för någon att köpa denna manga. Det är inte klart hur många volymer den kommer att utkomma i. Förhoppningsvis inte så många.

Rekommenderas inte.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Maki Murakami blev mycket uppmärksammad med sin manga Gravitation, med manlig homosexualitet som tema. Temat, som kallas för shonen-ai är ett vanligt och populärt tema i japan. Lustigt nog ä det främst kvinnliga artister som skriver shonen-ai och målgruppen är unga kvinnor. Hur som helst, framgången med Gravitation ledde till att Murakami valde att göra en uppföljare, Gravitation Ex, som tar vid där Gravitation slutade.
   
Gravitation Ex börjar med att Eiri Yuki och Shuichi reser till New York för att besöka graven över Yukis första kärlek, Yuki Kitagawa. De får veta att Yuki har en son, Riku, och paret tar med sig pojken tillbaka till Japan. Nya konflikter kan börja!

Gravitation Ex är en ren uppföljare och håller samma höga standard som Gravitation. Lika vältecknad och lika bra manus. Det är dock i skrivande stund oklart hur många delar uppföljaren kommer att bli eller hur snabbt delarna kommer att släppas.

Rekommenderas dock. Men kom ihåg att man bör ha läst Gravitation innan man ger sig i kast med denna uppföljare.

Följande manga finns än så länge bara på engelska.

Tehjo Tenge är pseudenymen Oh! Greats första stora succé innan han nådde ännu högre höjder med den ofantligt populära Air Gear. Egentligen heter han Ito Ōgure.

Mangan utspelar sig i en skola där det inte är provresultaten som avgör vilken klubb som är den bästa. (I japan är alla studenter med i olika aktivitetsklubbar efter skolan, något som inte är så vanligt här i väst). Här avgörs striden istället med knytnävarna. Den klubb som är mest slagsmålbenägen är Juken-klubben och det är denna klubbs medlemmar vi läsare får följa. Mangan riktar sig till en (ung) vuxen publik.

Tenjho Tenge finns både som manga och animé vars soundtrack även det sålts i stora mängder. Precis som Air Gear är Tehjo Tenge mycket vältecknad. Men vill man vara lite elak består boken av unga mangafigurer i coola eller sexiga poser. Precis som Air Gear. För mig faller handlingen platt till marken och verkar mest vara en ursäkt för alla slagsmålen (en och annan halvexplicit sexscen finns med för omväxlingens skull). Egentligen är Oh! Greats succéer mig en gåta. Eller kanske inte, sex och våld säljer ju, men någon handling kunde man ju hoppas på. Hur som helst finner jag Tenjho Tenge vara en tråkig manga.

Rekommenderas inte.

Denna faktabok antar jag att de flesta bibliotek redan känner till. Den är utgiven på BTJ förlag. BTJ är en förkortning för bibliotekstjänst och säljer medieprodukter samt informationstjänster och dess främsta målgrupp är givetvis bibliotek. BTJ ger bland annat ut sambindningslistor där all media som ges ut i Sverige recenseras. Dessa listor utkommer varannan vecka (och undertecknad recenserar serier i den). BTJ förlag ger ut böcker som främst vänder sig till dom som arbetar inom bibliotek och skola, men också till den litteraturintresserade allmänheten.

Fredrik Strömberg är kanske serie-Sveriges mest kända namn. Detta trots att han inte tecknar eller skriver manus till serier. Han är ordförande för Seriefrämjandet, en av redaktörerna för kulturtidskriften Bild & Bubbla, kursansvarig för Serieskolan i Malmö, serierecensent för Bibliotekstjänst, kulturjournalist och författare samt ansvarig för hemsidan www.sekventiellt.se. Han har även gett ut boken Manga! Japanska serier och berättarglädje samt medverkat i Manga - från Hokuasi till Dragonball.

Seriebiblioteket är en blandning av uppslagsverk och inspirationskälla för alla som vill veta mer om serier. Den tar upp kring 150 titlar som alla finns på svenska. Dessa serier är genreindelade under teman som avantgarde, deckare/thrillers, humor, relationer, SF/fantasy, spänning och action. Alla sorters serier finns repressenterade, även då manga.

Seriebiblioteket är en underhållande läsning som också förhoppningsvis kan ge tips till nya läsupplevelser. Det märks att Strömberg är påläst.

Rekommenderas.