Video Girl Ai av Katsura Masakazu
Denna manga finns än slå länge bara på engelska.
Katsura Masakazu har gjort många framgångsrika mangaserier. Bland dessa kan nämnas Dream Fighter Wingman, Shadow Lady, DNA², Video Girl Ai, och I"s.
Video Girl Ai handlar om Yota Moteuchi, en ung man så hopplös med det motsatta könet att alla kallar honom för "den dejt-löse". Men det som till sist får hans hjärta att brista är när det visar sig att hans livs stora kärlek Moemi är kär i hans vän Takashi. För att lindra sitt brustna hjärta hyr han en videofilm i en mystisk butik. Den sexige kvinnan i filmen han hyr ramlar ut genom TV-rutan och bestämmer sig för att hjälpa Yota och hans obefintliga kärleksliv.
Video Girl Ai har adapterats till animé och en icke-tecknad långfilm.
Mangan är mycket rolig. Den innehåller dock en hel del sexskämt och en hel del tafsande. Förvisso kul men...Lite får Video Girl Ai mig att tänka på de amerikanska collegefilmerna som var så populära på 1980-talet, såsom Porkys. Jag skrattar, men ofta motvilligt. Politiskt korrekt är det inte. Förvisso behöver ju inte serier vara politiskt korrekta, ofta blir sådana serier tråkiga men jag har ändå svårt att rekomendera just den här.
Mangan är komplett i 15 volymer. Men de två sista volymerna handlar om en annan "video girl" vid namn Len och de två sista delarna är också kända som Video Girl Len.
Rekommenderas inte.
All sport duger - om sportmanga
Idag har min senaste artikel om serier publicerats i morgontidnignen Arbetarbladet. Denna gång handlar den om sportmanga. Den finns att läsa här.
Burst Angel av GONZO & Minoru Murao
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
GONZO är en japansk studio som producerar animé-filmer och serier. En av deras många framgångsrika animéer är Burst Angel med manus av Fumihiko Shimo och regisserad av Koichi Ohata. Populariteten av animén gjorde att Burst Angels förhistoria utkommit som manga av Minoru Murao.
Huvudpersonerna i Burst Angel är Meg och Jo. Bägge är legosoldater som tar vilket jobb som helst. Jo är en duktig prickskytt medan Megs egenskaper inte är lika tydliga. Dessutom är de mycket goda vänner.
Mangan är, som så ofta är fallet med manga, vältecknad. Däremot tror jag att handlingen mer kommit till sin rätt i form av rörliga bilder, alltså som animé. Jag tycker inte att Minoru Murao riktigt får till det. Visst, mangan underhåller en regnig dag. Men någonting saknas. Och det finns ju så mycktet mer manga som är bättre. Kankse att fantaster till animén gillar den bättre, jag har inte sett den än.
Den är komplett i tre volymer.
Rekommenderas inte.
Manga vinner bokjuryn
Bokjuryn är en tävling där barn och unga (från 0-19) röstar på årets, i detta fall 2008, bästa böcker. Alla nya barn- och ungdomsböcker utgivna år 2008 får vara med i årets omröstning. I år hade 42000 barn och ungdomar röstat på 880 titlar ur förra årets utgivning. Vinnarna prisbelönades i Örebro konserthus tillsammans med 400 barn.
Idén till Bokjuryn kommer från Nederländerna och i Sverige startade Bokjuryn år 1997 i Örebro. Bokjuryn administreras från och med 2008 av Svenska barnboksinstitutet. Bokjuryns syfte är att stimulera barns och ungdomars läsning och läslust samt att visa respekt för unga människors bokval genom att vara ett litteraturpris där barns och ungdomars egna val får styra. Likaså är syftet att skapa ett nationellt samarbete som ger större genomslag för lokalt anpassat arbete med lässtimulans i skolor, förskolor, bibliotek och bokhandel.
I år blev vinnarna:
Spyflugan Astrid flyger högt
av Maria Jönsson, Bonnier Carlsen. Kategori 0-6 år.
Häxdoktorn
av Martin Widmark och Christina Alvner, Bonnier Carlsen. Kategori 7-9 år.
Vargbröder - Jagad av klanerna
av Michelle Paver, Semic. Kategori 10-13 år.
Bellas beslut
av Tomas Dömstedt, Hegas. Kategori 14-19 år.
av Yokaj Studio, B. Wahlström. Kategori Serier (ny kategori för i år)
Arthur Spiderwicks fälthandbok över vår sagolika omgivning
av Holly Black och Tony DiTerlizzi, Rabén & Sjögren. Kategori Fakta (ny kategori för i år).
Värdiga vinnare allihopa. Dessutom var det på tiden att kategorierna fakta och serier infördes. Jag har länge varit upprörd att dessa genrer saknas. Men inte längre med andra ord. Ett stort grattis till Yokaj Studio för vinsten. På deras blogg kan ni läsa mer om deras välförtjänta vinst. Mer om bokjuryn finns att läsa här.
Comic royale 2 av medlemmar i Hofors Serieförening
Hofors Serieförening består av elever från serieskolan i Hofors (den serieskolan har numera flyttat till Gävle). Mer info om föreningen finns här.
Föreningsmedlemmarna ansåg att skolan inte satsade tillräckligt på utgivningen utan endast gjorde uppkopierade fanzines. Altså valde eleverna att själva ge ut någon mer välproducerat. Vilket denna bok verkligen är. Det är en storpocket på gedigna 264 sidor och innehåller 32 olika serieskapare.
Den här typen av album har ett mycket ojämnt innehåll. Men det är egentligen inte så konstigt utan ska egentligen vara på det viset. Så väl teckningsstilen som manuset varierar kraftigt i stil och genre. Vissa medverkande har valt att teckna i den så kallade mangastilen, andra inte. Men det finns en hel del läsvärt. Vissa av serietecknarna i detta album kommer vi garanterat att se mer av i framtiden.
Comic Royale 2 är som sagt ojämnt men denna typ av album har sin givna plats på ett välsorterat bibliotek. Föreningen har förresten precis släppt Comic Royale 3. Mer om den längre fram.
Rekommenderas.
Parasyte av Hitoshi Iwaaki
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
1993 vann Hitoshi Iwaaki priset Kodansha Manga Award för mangan Parasyte. Men den mangan är inte hans enda succé. 2005 var han nominerad till priset Tezuka Osamu Cultural Prize för mangan Historie. Han vann förvisso inte men Historie skördar stora framgångar i alla fall.
Men hittills är Hitoshi Iwaaki mest känd för den bisarra mangan Parasyte. Den inleds med att jorden invaderas av maskliknande utomjordingar. De är parasiter som tar över människors medvetande genom att ta sig in i huvudet och på så sätt ta över kroppen. Dessvärre misslyckas en av parasiterna då denne attackerar den unge mannen Shin. Parasiten lyckas bara ta sig in i hans arm med påföljden att de nu lever i ett symbiotiskt förhållande. Men hur ska Shin och parasiten undvika att bli upptäckte av dels andra människor, dels de andra parasiterna?
Bitvis är Parasyte mycket våldsam. Blod och kroppsdelar flyger omkring och språket är emellanåt ganska grovt. Men i mitt tycke behöver det vara så med tanke på handlingen. Den är annars vältecknad med ett mycket originellt manus som både är obehagligt och mycket humoristiskt. Det är dock viktigt att komma ihåg att Parasyte är en renodlad vuxenmanga.
Mangan har givits ut på engelska i två olika omgångar på olika förlag. Förlaget Del Ray gav ut den i 8 volymer medan utgåvan av Tokyopop är i 12 volymer.
Rekommenderas varmt.
Virka Amigurumi av Mia Bengtsson
Detta är inte en mangabok, men väl en faktabok relaterad till japansk populärkultur.
Amigurumi kommer ursprungligen ifrån Japan och ordet betyder (ungefär) virkat mjukdjur. Andra kännetecken är att de är väldigt kawaii (betyder söt), de har ofta stora huvuden med små kroppar, armar och ben. Proportionerna är oftast lite fel och roliga och blir därför (enligt många) oemotståndliga.
Virka amigurumi är en bok med virkmönster som går från väldigt lätta till mer avancerade. Boken innehåller även en virkskola. Motivurvalet är mycklet brett, allt från djur och frukter till fantasifigurer. Givetvis är alla i den klassiska japanska amigurumistilen.
Nu är inte jag den som virkar. Lite sugen blir jag eftersom dessa amigurumis är mycket söta. Speciellt morotsfigurerna. Men trots virkskolan tror jag inte att jag kommer att försöka. Däremot verkar boken klokt upplagd och lagom bred så att både amatörer och mer virkerfarna ska få ut något av boken.
Rekommenderas
Oishinbo av Tetsu Kariya & Akira Hanasaki
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Tetsu Kariya debuterade som mangaförfattare 1974 då han gjorde Otoko Gumi med legendariske mangatecknaren Ryoichi Ikegami (som bland annat gjort Crying Freeman). Själv blev Tetsu Kariya legendarisk då han inledde ett långvarigt samarbete med mangatecknaren Akira Hanasaki. Tillsammans skapade dom Oishinbo som är en riktig långkörare i Japan. Den finns i hela 102 delar men är fortfarande inte komplett! Dessutom har den adapterats som animé i 136 episoder samt två animerade TV-filmer och ett TV-spel. Mangan är en riktig storsäljare som sålt över en miljon exemplar per del. 1987 prisbelönades amngan med Shogakukan Manga Award för bästa vuxenmanga.
Sedan 1988 bor Tetsu Kariya i Australien men fortsätter att göra Oishinbo därifrån.
Mangan är mestadels en fakta-serie om matlagning men givetvis har den en underhållande ram. Huvudpersonen är mat-journalisten Shirou Yamaoka och hans kollega (och senare hustru) Yuko Kurita. Vi läsare bjuds på underhållande info om sushi, sashimi, ätpinnar, sushiknivar, bordsskick samt en och annan mat-tävling för att nämna några saker.
Den mangaläsare som vill ha fart och fläkt har inget att hämta här. Men är man intresserad av mat och fenomenet fakta i serieform finns mycket att hämta. Oishinbo håller en bra balans mellan fakta och underhållning. Man blir bildad men inte uttråkad. Tvärtom, den ger god underhållning. Det här hör till det mest intressanta jag läst!
Låt inte det faktum att den verkar vara oerhört lång avskräcka. Den är relativt fristående och volymerna är istället indelade i olika teman som t.ex. dryck, pub-mat och grönsaker. Den passar för alla åldrar men de yngsta saknar kanske lite action.
Rekommenderas varmt!
Faktaserier i Radio Gävleborg
Då har jag än en gång fått tillfälle att prata serier i Radio Gävleborg. Som vanligt var det mycket roligt. Den här gången pratade jag om fakta i serieform. Givetvis måste då journalisten Joe Sacco (och hans bok Fixaren) nämnas. Vidare tog jag upp Ända hit: ett seriereportage av Sofia Olsson, Lura mig av Simon Gärdefors samt Kafka av Robert Crumb & David Zane Mairowitz. Men ska man prata om fakta i serieform måste ju manga nämnas, där det ju finns hur mycket som helst. Jag nämnde ett par titlar men stannade kvar lite mer vid Oishinbo av Tetsu Kariya och Akira Hanasaki. En bok jag inte hunnit recensera här på bloggen än (men det kommer).
Radio Gävleborgs hemsida finns här. Programmet kan ni lyssna på här.
Dags för mangabibliotekarien att höras i radion igen
På tisdag 5 maj klockan 09.30-10.00 kommer jag åter att gästa programmet Förmiddag på P4 Radio Gävleborg. Lyssna gärna ni som kan. Jag kommer som vanligt att lägga in länken till sändningen längre fram.
A song for Elise av Natalia Batista
Det börjar dyka upp en del mangastudios i Sverige. Yokaj studio är den hittills största och mest kända. Men det finns mer.
Nosebleed studio startades 2006 på Kvarny Serietecknarskola. Medlemmarna är Alice Engström, Catarina Batista, Chi Minh Quan, Jonathan J Holm och Natalia Batista. Mer info om Nosebleed finns här.
Den sistnämnda medlemmen har bland annat tecknat Lova för tidningen Okej mellan 2006-2007 samt medverkar i manganackan, mangatalangen 2006 och 2007. På seriemässan SPX sålde hon sin bok A song for Elise. Mangan är från början ett fanzine men nu har Batista låtit trycka den i bokform. Vad som är extra intressant med A song for Elise är att det är den första svenska Yaoi-mangan. Eller svensk och svensk, den är förvisso skriven på engelska. Yaoi är en benämning på en vuxengenre inom mangan som handlar om kärlek mellan män och har ett bitiv explicit innehåll. Den primära målgruppen är vuxna kvinnor.
A song for Elise handlar om tre goda vänner. De har alla lite problem i bagaget, speciellt Elise. De tre återträffas för att knyta samman banden. Någonting dramatiskt händer (jag säger inte vad) som gör att deras vänskap förändras.
Batista har redan tidigare visat att hon har tecknartalang. Mangan är vältecknad. Handlingen är ganska typisk för Yaoi. Mycket känslor och en detaljerad sex-sekvens. Jag måste erkänna att jag inte är någon större fantast av Yaoi. Men så är jag också en man över 30, d.v.s. långt ifrån den primära målgruppen. Min hustru, som hör till målgruppen, gillade den. Vår enda större invändning var att den var skriven på engelska trots att den Batista är svensk och mangan utspelar sig dessutom i Sverige. Så varför hon valde det engelska språket förstår jag inte riktigt. Men trots detta är den läsvärd. Jag tror att vi kommer att höra mer av Natalia Batista (och Nosebleed Studio) i framtiden.
Rekommenderas
