W.I.T.C.H. av Disney inc.
Skriver om W.I.T.C.H. på begäran.
Tvärtemot vad många (bibliotekarier?) tror är W.I.T.C.H. inte manga. Serien är utgiven av den Italienska Disney-koncernen. Den är delvis tecknad i "mangastil" men den utger sig inte för att vara manga. Även manuset känns västerländskt bekant.
Serien handlar om de fem unga tjejerna Will, Irma, Taranee, Cornelia och Hay Lin. De upptäcker att de har magiska krafter. De lär sig att behärska sina förmågor och förstår att de tillsammans har ett viktigt uppdrag att fylla i kampen mot världens ondska.
W.I.T.C.H. är en mycket populär serie som finns i tidningar, pocketalbum, romaner med mera. Således kan man ana att W.I.T.C.H. är ojämn på grund av den stora kvantitet W.I.T.C.H.-prylar som finns. Men pocket-serierna håller hög klass. Precis som i manga lär man läsa dom i rätt ordning. De är vältecknade och har en bra historia. W.I.T.C.H. rekommenderas varmt att köpas in som ungdomsserie, men manga är det inte.
Tanks av Jesper Nordqvist
Det blir allt vanligare att "svenska mangaalbum" dyker upp i bokhandeln.
Jesper Nordqvist (född 1982) har gått serietecknarskolan i Hofors och har nu debuterat på förlaget Opal med seriealbumet Tanks, tecknat i så kallad mangastil.
Tanks utspelar sig i en värld där mänskligheten ligger i krig mot monster. I många städer världen över är vattnet förgiftat. Därför beger sig en liten division på jakt efter vattenrenare. Till sin hjälp har de mänsklighetens främsta mobila vapen, två minitanks. På vägen råkar de givetvis ut för en massa äventyr.
Seriens styrka är de omkastade könsrollerna. I övrigt är det ett gediget hantverk Nordqvist åstadkommit. Tanks är långt ifrån ett mästerverk men den ger god underhållning för stunden, vilket i sig räcker långt. Teckningarna är välgjorda, eventuellt lite stela.
Tanks har trots allt potential att bli en riktigt bra serie, del två ska komma under 2008. Rekommenderas.
Yonen Buzz av Christina Plaka
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Detta är egentligen inte en "riktig" manga i och med att den inte kommer från japan, (som jag skrivit många gånger i bloggen vid det här laget betyder manga egentligen serier från Japan). Men Yonen Buzz, som har sitt ursprung i Tyskland, är tecknad i "klassisk mangastil".
Yonen Buzz handlar om Jun, Sayuri, Keigo och Atsushi som startade rockbanden Plastic Chew i högstadiet. Drömmen är att bli firade rockstjärnor. Men vännerna finner att det inte är så lätt att förena musikdrömmarna med jobb, skola och vänner.
Mangan känns som en klassisk såp-opera med mycket musikreferenser. Men såp-operor kan vara underhållande. Det är inte Yonen Buzz. Teckningarna är lite taffliga och handlingen är tråkigt förutsägbar. Plaka lyckas inte få mig att bry mig om de unga musikerna. Nu tillhör jag inte målgruppen riktigt men jag tror att de flesta av högstadieeleverna/ gymnasisterna håller med mig. Vill ni läsa en bra manga kring musik och relationer är One av Vin Lee att föredra.
Rekommenderas inte.
Manga mania: how to draw Japanese comics av Christopher Hart
Denna bok finns endast på engelska.
Ytterligare en lärabok i konsten att teckna manga. Manga mania: how to draw Japanese comics tar upp hur man tecknar robotar, monster, mytiska väsen och annat som är vanligt i mangans universum. Hart tar upp både barn-, ungdoms- och vuxenmanga. Boken innehåller även teckningar från många kända mangaskapare.
Christopher Harts böcker har sålts i närmare en miljon exemplar. Han ligger bakom en hel uppsjö av olika teckna manga-böcker. Den här är den mest grundläggande medan andra koncentrerar sig på en specifik del inom mangatecknande som t.ex. chibi-figurer. Hart själv är, som namnet kanske skvallrar om, en västerlänning. Han är själv kunnig serietecknare med erfarenheter från bland annat Blondie och Mad.
Det finns, som jag tidigare nämnt, en uppsjö mangatecknarböcker. Och i och med att det finns så många bra på svenska känns det inte nödvändigt att behöva vända sig till engelska böcker. Manga mania: how to draw Japanese comics är dock en bra och pedagogisk bok av en expert. Men den behövs som sagt inte (om den inte översätts på svenska förstås). Rekommenderas inte.
How to draw manga: getting started av K's Art
Denna faktabok finns endast på engelska.
Detta är en gedigen bok i konsten att teckna manga. Den utgår från grunden och riktar sig således till nybörjare.
Då jag läser denna bok slår det mig hur lika teckna mangaböckerna är. Åtminstonde det tiotal jag läst. Vilket egentligen inte är negativt menat. Alla är pedagogiska och lättfattliga med tydliga instruktionsbilder. Så också denna. Det enda som skiljer böckerna åt är nivån på tydligheten.
How to draw manga: getting started är en bra lärabok i mangatecknarkonsten. Men det finns en uppsjö bra liknande böcker på svenska som t.ex. Teckna manga av Jorsäter samt Teckna lätt manga av Yokaj Studio. Altså behövs inte denna på engelska.
Rekommenderas därför inte.
Buddha av Ozamu Tezuka
Denna bok finns än så länge på engelska.
Osamu Tezuka har kallats för japans svar på Walt Disney. Och visst ligger det mycket i det påståendet. På samma sätt som Walt Disney utvecklade serier och tecknad film i väst gjorde Tezuka i öst. Tezuka har även kallats för "mangans fader". Sådana benämningar kan alltid diskuteras men det var Tezuka som nästan ensam lade grunder för mangans popularitet och har influerat många serieskapare sedan dess, både västerländska som österländska.
En av Tezukas största succéer var astroboy. En annan succé var hans ambitiösa projekt att i serieform redogöra för Buddhas liv. Detta ambitiösa serieprojekt finns i åtta delar.
Mangan handlar då om Siddharta som sedermera blev Buddha. I första boken, Kapilavastu, föds han. Den andra, The Four Encounters, delen skildrar hur han blir utled på sitt liv som priviligerad prins och till sist lämnar palatset för att bli en munk. Den tredje delen,Devadatta, tar upp hans liv som munk. Den fjärde, The Forest of Uruvela, visar på hur han i Uruvelaskogen achieves enlightenment. De övriga böckerna, Deer Park, Ananda, Ajatasattu och Jetavana skildrar hur han sprider sina lärdomar samt inspirerar andra fram till sin död i sista boken.
Jag blir alltid kluven inför böcker av den här typen. "Läroböcker" i serieform förvirrar mig. Jag brukar främst vilja bli underhållen då jag läser serier. Vill jag ha fakta föredrar jag tryckta textböcker. Men många faktaserier upptäcker jag till min stora förvåning att jag gillar. Så också denna. Tezuka lyckas kombinera fakta och underhållning på ett skickligt sett. I denna kombination fungerar även de enkla men välgjorda teckningarna.
Vill man vara skeptisk kan man undra hur väl Tezuka förhåller sig till sanningen. Å andra sidan är detta något man alltid ska fundera på. Allt är ju ändå bara författarens tolkningar oavsett om det är bibeln, morgontidningar eller Buddha i mangaform. Och är det så underhållande som Tezukas Buddha spelar det ingen roll.
Rekommenderas.
Pinned av Yamila Abraham
Denna manga finns endast på engelska.
Yaoi är en genre som handlar om mäns kärlek med män. Yaoi betyder också att målgruppen är vuxna (oftast kvinnor). Shonen-ai betyder att målgruppen är yngre (oftast kvinnor) vilket är liktydigt med att det inte är lika explicita sexscener som i Yaoi.
Yamila Abraham är ett känt namn i Yaoi-litteraturen. Pinned består av en pocket-del och utspelar sig i wrestlingvärlden. Wrestling (amerikansk fribrottning) är mest populär i USA och Japan.
Huvudpersonen i Pinned är den unge cruiserweightaren (lättviktaren) Synn som rekryteras till det största wrestlingförbundet. Där träffar han sin barndomshjälte, wrestlingmästaren Renegade. Det visar sig att Renegade är homosexuell och halvt om halvt utpressar Synn till att ha samlag, annars kommer hans karriär att vara över innan den ens hunnit börja. Synn är attraherad av Renegade men illasinnade rykten om att Renegade tar in unga talanger och förgriper sig på dom förvirrar Synn.
Yaoi-manga sägs innehålla explicita sexscener men så explicita var det inte i denna manga. Inga könsdelar syntes. Däremot var handlingen intressant. Detta kan kanske bero på att jag är ett stort wrestling-fan och kunskap i denna underhållningsgren skadar nog inte läsningen av Pinned.
Teckningarna var spartanska men välgjorda. Och det är inget större fel på handlingen men jag finner den ändå svår att rekommendera. Homoerotisk wrestlingmanga är ganska smal och är man inte efter en manga om homosexualitet är nog Gravitation av Maki Murakami bättre.
Rekommenderas inte.
GTO av Tohru Fujisawa
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
GTO gick i den numera nedlagda svenska tidningen MangaMania. Men vill man läsa hela mangan är man hänvisad till engelska (eller japanska förstås).
GTO är en förkortning på seriens egentliga titel Great Teacher Onizuka. Som så många populära mangaserier har GTO även blivit en populär animéserie (mangaTV-serie). Vad som inte är lika vanligt är att GTO även blivit en (icke-tecknad) såpopera med populäre Sorimachi Takashi i huvudrollen och en (icke-tecknad) långfilm. Dessutom har Fujisawa gjort två uppföljare till GTO som bägge utspelar sig före GTO. Dessa är Shonan Junai Gumi och Bad Company.
GTO handlar om 22-årige Onizuka Eikichi. Han är en riktig buse med hetsigt humör som hängt i skumma MC-gäng. Dessvärre är han oskuld och är desperat över att förlora svendomen. Han bestämmer sig för att bli den bäste läraren i hela världen. Detta för att kunna förföra studenterna. Men för att kunna bli en lärare måste han jobba som lärarpraktikant. Han hamnar i en tuff skola och får givetvis den värsta klassen där skolans värsta avskum härskar. Men han vet hur värstingarna fungerar i och med att han själv är en och slår tillbaka med samma mynt.
GTO var i mina ögon den bästa mangan i tidningen MangaMania och är den största orsaken att jag saknar tidningen. Den är tecknad i realistisk mangastil (gekiga). Dock är alla personer i den fula eller lite groteska. Serien är hysteriskt rolig, kanske den roligaste manga jag läst. Tänk dock på att det är vuxenhumor. Den är fylld av sex (och lite våld) och passar inte barn (och kanske inte heller ungdomar). GTO platsar dock mycket väl bland vuxenserierna och rekommenderas mycket varmt.
Mangismo läggs ned.
Förlaget Mangismo har länge haft bekymmer med att få ekonomin att gå ihop. Så nu är det över för Mangismos del. Men de flesta av serierna kommer att fortsätta att ges ut i alla fall. Samurai Deeper Kyo, Hellsing, Kare first love, Chrono Crusade, INVU och Vampire Game kommer alltså att fortsätta utges av Egmont Kärnan, som också utger mangaserier som Inu Yasha, Oh! My Goddess och Mästerdetektiven Conan.
Däremot kommer Basara att sluta ges ut på svenska. Och av något outgrundlig anledning kommer det sista numret av Gravitation inte heller att ges ut på svenska. Kunde inte egmont gett ut sista numret?
Mangismo hade även planerat att ge ut den fantastiska serien Death Note på svenska. Hur det blir med det är ännu inte bestämt. Men jag passar på att vädja till Egmont (och andra förlag) att ge ut den på svenska. Den hör till de bästa mangaserier jag läst!.
Men hur som helst är det positivt att Egmont tar över och förlaget förtjänar en eloge!
MPD-Psycho av Eiji Otsuka & Sho-u Tajima
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Eiji Otsuka och Sho-u Tajima är kanske mest känd i västvärlden för att ha varit medskapare av de animerade sekvenserna i Quentin Tarantinos succéfilm Kill Bill vol 1. Men radarparet har fler succée bakom sig som Madara och MPD-psycho.
Huvudpersonen i serien heter Kobayashi Yousuke och lider av multiple personality disorder. Därav titeln. Efter att ha suttit i fängelse för ett brott som en av hans delpersonligheter begått arbetar han som detektiv på ett privat företag. Olika bisarra mördare dyker upp, alla har en typ av eankod på ena ögonvitan. Det har även Yousuke. Ju fler delar man läser, desto mer komplicerad blir den konspiratoriska handlingen.
MPD-Psycho är extremt våldsam och känsliga läsare har inte mycket att hämta här. Däremot känns det inte som om mangan innehåller våld för dess egen skull utan seriens bisarra handling kräver det.
MPD-psycho är inte bara bisarr och våldsam, den är också mycket underhållande. Den anses vara en "kult-serie". Och även om jag tycker att det gått inflation i ordet kult förstår jag det här. Serien är mycket läsvärd och vältecknad. Den blir bättre ju fler delar man läser och den finns i totalt 11 delar.
Kom bara ihåg att den inte alls passar för barn utan mår bäst på vuxenavdelningen.
Rekommenderas.
Magical X Miracle av Yuzu Mizutani
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Magical X Miracle handlar om Merleawe, en magistudent som visar sig vara mycket lik den kända stormagikern Sylthfarn. Då han försvinner övertalas hon att uppträda som honom. Detta för att undvika fullskaligt krig. I rollen som Sylthfarn lovar Merleawe att skydda folk och land, men kan hon det?
Att någon klär ut sig för att föreställa någon annan (helst också ett annat kön) är ett mycket vanligt tema. Det finns en hel massa serier kring detta tema (inte bara manga) som till exempel Kill me Kiss me av Lee Young You. Temat är som bekant mycket vanligt i filmer, japanska som svenska som hollywood-filmer. Personligen är jag ganska trött på temat, jag har läst/sett det för många gånger. Men jag inser att Magical X Miracle inte är dålig i sin genre. Mizutani får till förvecklingarna på ett fyndigt och underhållande sätt. Dessutom är teckningarna välgjorda. Men jag finner den ändå svår att rekommendera. Den kan förvisso underhålla en tråkig dag, men det finns mycket bättre mangaserier.
Rekommenderas inte.
Manga av Julius Wiedemann & Amano Masanao
Detta är en trespråkig bok på engelska, tyska och franska.
Manga är ett uppslagsverk där de mest inflytelserika mangaskaparna tas upp. Man får en kort (mycket kort) biografi samt en bibliografi. En DVD-skiva medföljer innehållandes bland annat intervjuer med tre mangaskapare (Usaruara Furuya, Naoki Urasawa och Reko Okano) och bilder på 900 mangaomslag.
Vid första anblicken känns detta uppslagsverk gediget. Vid den andra anblicken inser jag att det är för att det är skrivet på tre språk. Biografin över författarna är i min mening för kort. En tredjedels sida känns för knapp. Jag begär inte en fullständig biografi men mer än det som erbjuds vill jag ha. Att det är mycket bilder från författarnas
verk känns däremot bra.
Den medföljande DVD-skivan är en kul bonus men inte så intressant. Fast jag har å andra sidan alltid haft svårt att titta på intervjuer, jag läser dom hellre.
Däremot är det trots allt det bästa uppslagsverk om manga jag hittils läst. Men jag hoppas att jag kommer över ett än mer gediget i framtiden. Och vill man läsa något gediget om manga är Manga : sixty years of Japanese comics av Paul Gravett bättre.
Rekommenderas dock, men med viss tvekan i hopp om att bättre uppslagsverk dyker upp.
Godchild av Kaori Yuki
Mangan har gått i den svenska mangatidningen Shojo Stars. Men i och med att Godchild nu kommer i pocketform på svenska slutade tidningen, till många läsares förfäran, att publicera den.
Yuki är en relativt känd mangaskapare med flera populära serier bakom sig. Hennes mest populära hittils är Angel Sanctuary. Andra kända serier hon gjord är Blood Hound, Godchild och Ludwig Revolution. Gemensamt för alla hennes serier är de gotiska inslagen, mörka antihjältar och referenser till skräckfilmer samt Alice i Underlandet. Godchild är inget undantag.
Mangan handlar om 17-årige Kain som ägnar sig åt att jaga galna mördare tillsammans med betjänten vännen Riff och sin tioåriga halvsyster Marie. Kain själv har ett mörkt förflutet och flera anytdningar om hans eget mörka jag antyds ju längre serien fortskrider. Serien utspelar sig i 1800-talets London. I de flesta mangapocketarna är det fyra avslutade serier i varje volym.
Godchild är mycket vältecknad. Därtill är handlingen oväntad, finurlig och mycket underhållande. Den är bitvis blodig och morbid, så den passar inte för allt för unga. Men det är inte värre än att 13-åringar och äldre får mycket ut av denna fantastiska manga.
Godchild hör till en av de bästa mangaserier jag läst och är det klart bästa inslaget i tidningen Shojo Stars (som för övrigt är en bra tidning där alla serierna är bra). Rekommenderas.
