Elemental Gelade av Mayumi Azuma
Azuma inledde sin karriär som assistent åt mangaskaparen Kozue Amano. Numera är det hon som är mangaskaparen och har assistenter som jobbar för henne. Hennes första succé var en mangaversion på TV-spelet Star Ocean: The Second Story. Fast hennes största succé är Elemental Gelade som från början var en populär animé (manga tv-serie). Mangan har också fått en spin-off manga, Elemental Gelade: Flag of Blue Sky.
Mangan handlar om flygpiraten Coud Van Giruet som av en händelse kommit över "Edel Raid" Ren, ett levande vapen som förvandlar den människa hon interagerar med till en dödsmaskin. Ren blir dessvärre kidnappad och såld på svarta marknaden. Coud bestämmer sig för att rädda henne. Han och fyra övriga lätt missanpassade individer ger sig av på jakt efter henne.
Som så ofta när det gäller manga är Elemental Gelade vältecknad. Den är förvisso underhållande men även tröttsam. Jag har inte sett animén men kan tänka mig att den är bättre. Allt för mycket action gör sig enligt min mening bäst som rörliga bilder medan serier med ett lugnare tempo passar bäst i bokform.
Det finns i och för sig mycket sämre mangaserier än Elemental Gelade och så dålig är den inte. Den kan underhålla en regnig dag men det finns bättre.
Rekommenderas inte.
Blade of the Immortal av Hiroaki Samura
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Fast det är inte riktigt sant. Blade of the Immortal gick ett tag i den svenska, nu mera nedlagda, tidningen MangaMania. Men den togs i ett tidigt skede bort för att serien ansågs vara för våldsam för tidningen och att serien skulle "komma mer till sin rätt i ett annat sammanhang". Detta orsakade en del missnöje men serien försvann från den svenska manga-markanden (åtminstone än så länge). Så vill man läsa hela serien är man hänvisad till de engelska utgåvorna (om man inte behärskar japanska givetvis).
Huvudperson i Blade of the Immortal är Manji, en samuraj som förbannats med odödlighet. Manji har förmågan vilken av hans kroppsdelar som skadas så läks dom på några sekunder. Samurajen vill dock få dö i frid och måste därför döda tusen ondskefulla män.
Samura menar att hans mål med sitt mangaskapande är att belysa problem som människan ställs inför under sitt liv och hur svårt det kan vara att leva i denna värld. För detta ansåg han att jidai-geki (epok/samurajserie i realistisk stil) skulle vara den bästa miljön. Jag antar att han har lyckats om priser är ett mått på detta. Serien är nämligen flerfallt prisbelönad, bland annat Japan's Ninth Annual Media Arts Award in the manga division och Will Eisner award.
Blade of the Immortal är mycket våldsam och seriens råa brutalitet kännas ibland obehaglig (och jag har egentligen inget problem med att läsa eller titta på våldsunderhållning). Men våldet till trots är serien egentligen ett djupt emotionellt och poetiskt drama med mångdimensionella karaktärer.
Visst är serien bra, men den är svårsmält. Trots dess många kvaliteer hör den inte till någon av mina favoriter. Jag föredrar till exempel Akira av Katsuhiro Otomo eller Neon Genesis Evangelion av Yoshiyuki Sadamoto om jag vill ha en bra, djuplodande vuxenmanga. För mig stör våldet i serien det allvarliga budskapet. För mig känns det som om våldet är där för våldets egen skull. Jag finner däför denna populära prisbelönta serie svår att rekommendera.
Japan : allt du vill veta av Kuwabara Koji
Mangan har skapat stort intresse för japan och dess kultur bland ungdomar. Detta försöker givetvis förlagen tjäna på. Därför kommer det en del faktaböcker om japan och dess historia med ungdomar som målgrupp. Japan : allt du vill veta är ett bra exempel på detta.
Denna bok tar kortfattat upp en hel del om japans "vardagskultur". Exempel på detta är varma källor, festivaler, bonsaiträd, japanernas favoritmat, hur man frågar efter vägen, hur man beter sig på en japansk begravning, vad en kotatsu är med mera. Till varje ämne finns foton/illustrationer samt en kort faktatext och ibland sidoinformation om ämnet i fråga. All text är dessutom skriven på både svenska och japanska.
Boken tar upp mycket men lite om varje ämne. Vilket inte är negativt. Jag ser boken som ett bra första steg till den Japan-nyfikne. Vill man veta mer finns det gedignare faktaböcker men dessa tenderar att avskräcka nybörjaren.
Japan : allt du vill veta är sammanfattningsvist en bra introduktion till japansk kultur och rekommenderas.
Manga - från Hokusai till Dragon Ball av Marie Birde m.fl
Manga - från Hokusai till Dragon Ball var titeln på en utställning om manga i framför allt ett historiskt perspektiv. Den visades ursprungligen på Östasiatiska museet i Stockholm mellan 4/9 2004 och 19/1 2005. Sedan dess har utställningen åkt runt i landet (och i vårt grannland Finland) och visats bland annat på Falkenbergs Museum, Helsingfors Konstmuseum och Länsmuseet i Linköping. I samband med utställningen gavs det ut en bok i samarbete med Östasiatiska museet och Bonnier Carlsen. Marie Birde var redaktör och medförfattare till boken. De övriga författarna är Monica Braw, Simon Lundström, Magnus Fiskesjö, Onita Wass, Kosei Ono, Mako Fukuda och Fredrik Strömberg.
Den tunna med innehållsmässigt omfångsrika boken tar upp mangans rötter samt historik, en närmare titt på mannen som sägs ha uppfinnit mangan; Hokusai. Vidare tar boken upp vissa kända mangaskapare som t.ex. Ozamu Tezuka och Rumiko Takahashi. En ordlista, en artikel om hur man tecknar manga samt mangans (och animéns) historik i Sverige är också med i denna eminenta bok.
Manga - från Hokusai till Dragon Ball är den bästa faktabok om manga jag läst på svenska. Och förutom Manga: 60 Years of Japanese Comics av Paul Gravett den bästa faktabok om manga jag läst överhuvudtaget. Denna bok visar också att det itne är tjockleken utan kvalitén på innehållet som räknas. Och denna bok håller mycket hög kvalité.
Rekommenderas mycket varmt.
Rebirth av Woo
Manga betyder som bekant serier från Japan. Men i västvärlden har det snarare kommit att betyda teckningsstilen (även om den kan variera ganska rejält). Jag vet inte hur genre-petig man ska vara. Megamanga är rubriken för en del av Wahlströms bokförlags utgivning av tecknade serier. Namnet till trots ger förlaget inte ut manga utan manhwa. Manhwa är tecknade serier från Korea och har stora likheter med japansk manga. Skillnaden är att manhwa läses som västerländska serier, från vänster till höger, alltså inte "bakifrån". Alltså ger dom inte ut det dom säger sig göra. Frågan är som sagt hur genre-petig man ska vara? Och så länge det kommer nya bra serier på svenska kanske man ska vara nöjd?
Kang-Woo Lee har under pseudenymen Woo gjort stor succé i Korea med sin Manhwa Rebirth. Serien handlar om Vampyren Deswithat som blivit fängslad i Limbo under trehundra år av magikern Kalutika. Dessvärre råkar vampyren släppas fri av välmenande men klantiga spökjägare. En profetia förutspår att Kalutika kommer att förgöra jorden. Deshwitats upptäcker att hans jakt på magikern inte längre bara om hämnd. Vampyren Deshwitat lierar sig med dottern till en av sina offer, en präst som behärskar ljusets kraft samt sin gamle vän (?) Rett.
Det är ett vältecknat äventyr som bitvis är väldigt våldsamt. Dessutom kan de mycket lättklädda hjältinnorna och vissa sexskämt kännas osmakliga för en västerländsk läsare. Men trots de överexponerade kvinnorna är det lätt att förstå varför Rebirth blivit så populär. Rebirth är god underhållning som passar för trettonåringar och uppåt. Rekommenderas.
Ceres Celestial Legend av Yuu Watase
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Ceres Celestial Legend är en manga i 14 delar av den mycket populära shojoförfattarinnan (tjejmangaförfattarinan) Yuu Watase. Watase är även kvinnan bakom de populära serierna Fushigi Yuugi (som finns på svenska), Absolute Boyfriend och Alice 19th.
Ceres Celestial Legend handlar om Aya och hennes tvillingbror Aki. På Ayas 16-årsdag får hon en mummifierad hand som väcker oanade krafter i henne. Aya visar sig vara arvtagerska till ett mäktigt himmelskt väsen vilkt gör att hon då hon finner sig i trångmål förvandlas till himmelsjungfrun Ceres. Ayas familj planerar dock att döda Ceres via Aya.
Yuu Watase har många fans, även i Sverige. Det är lätt att förstå varför. Hon blandar äventyr, fantasy, lite skräck och romantik på ett effektivt och underhållande sätt. Teckningarna är välgjorda och layouten är inte så rörig som det brukar vara i shojomanga.
Nu hör inte jag till Watases största fans (förmodligen för att jag är ganska långt ifrån hennes vanliga målgrupp som är tonårstjejer) men jag inser ändå hennes seriers kvalitéer. Ceres Celestial Legend är god underhållning och rekommenderas.
the Dreaming av Queenie Chan
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Bokens huvudpersoner är tvillingsystrarna Amber och Jeanie som ska börja på en internatskola i Australien. När de kommer till skolan upptäcker de att elever har försvunnit ut i vildmarken utanför skolan och aldrig kommit tillbaka. Har det något att göra med de mystiska drömmar Amber får om nätterna?
Ska man vara genre-petig är detta ingen manga i och med att serien inte kommer från Japan utan USA. Men nu mera är det teckningsstilen (och i viss mån berättarstilen) som kallas för manga. Och egentligen spelar det ingen roll var serien kommer ifrån bara den är bra. Vilket the Dreaming är. Den första delen är spännande, suggestiv och vältecknad. Serien är en spökhistoria som passar de flesta från 13 år och uppåt.
Jag ser fram emot att få läsa de andra delarna. Rekommenderas.
Se även författarinnans hemsida; www.queeniechan.com/
Fullmetal Alchemist av Hiromu Arakawa
Fullmetal alchemist tagit världen med storm. Den finns som manga, TV-serie, film, spin-offserier och som TV-spel. Kvinnan bakom världssuccén heter Hiromu Arakawa .
Mangan handlar om bröderna Edward och Alphonse Elric som med hjälp av alkemi försöker återuppväcka sin döda mor, något som enligt uråldriga alkemiregler är strängt förbjudet att göra. Dessvärre misslyckas dom och blir skadade för livet. Elric blir av med sin ena arm och ena ben men det är Alphonse som råkar mest illa ut. Hans själ binds till en gammal rustning. Flera år senare jobbar bröderna som statliga alkemister men deras egentliga mål är de vises sten som sägs kunna bota de båda alkemisterna. På vägen mot de vises sten råkar bröderna givetvis ut för en massa äventyr och ondsinta typer som också vill åt stenen.
Vi läsare bjuds på ett fartfyllt, underhållande äventyr. Att teckningarna dessutom är välgjorda ökar bokens sympatiska intryck. Mangan marknadsförs som en typisk Shonenmanga, d.v.s. manga som passar bäst för pojkar i tidiga tomåren. Fast jag ser nog Fullmetal Alchemist som en allåldersmanga som passar vuxna som barn, pojkar som flickor.
Denna manga rekommenderas varmt!
Archlord av Jin-Hwan Park
Denna manga finns än så länge endast på engelska.
Archlord är baserat på ett populärt TV-spel. Mangans handling är klassisk fantasy. En ung hjälte måste växa upp och behärska ett magiskt svärd för att kunna uppnå sitt öde att bli Archlord. Först då kommer världen att återfå sin balans mellan ont och gott.
Denna historia har man som sagt läst många gånger förut. Därtill inte sagt att mangan är dålig, för så är inte fallet. Dock är den inte heller fantastisk. Archlord är ett gott hantverk. Man vet vad man får och blir underhållen för stunden. Vilket inte är så illa. Men fantastisk är den inte och det finns bättre mangaserier i liknande stil som t.ex. Chronicles of the Cursed Sword av Beop-ryong Yeo och Hui-jin. Jin-Hwan Parks teckningar är dock mycket bra och fansen till spelet får säkert mer ut av mangan än vad jag fick. Passar från 13 år och uppåt (kanske en mer grabbig manga).
Rekommenderas (med viss tvekan). Det är en manga man kan ha och mista.
Nausicaä Of The Valley Of The Wind av Hayao Miyazaki
Denna manga finns än så länge endast på engelska
Hayao Miyazaki är idag en legend inom animé (manga på film). Bland hans fantastiska verk kan nämnas Min granne Totoro (Tonari no Totoro), Det levande slottet (Hauru no ugoku shiro) och givetvis oscarsvinnaren Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi). Nausicaä Of The Valley Of The Wind är från början en manga (alltså serie i bokform) men har av Miyazaki gjorts till en framgångsrik animé. Både mangan och animén anses vara bland de bästa manga/animéer som någonsinn gjorts och har vunnit otaliga priser.
Mangan utspelar sig i en framtid där industrisamhället gått under och täckts av en giftig svampskog efter en ekologisk katastrof. Den unge prinsessan Nausicaä och hennes vänner försöker desperat att medla mellan olika kungariken som slåss om jordens sista naturresurser.
Mangan är ytterst vältecknad (det tog förvisso Miyazaki tolv år att färdigställa mangan). Men är den värd all uppståndelse den fått? Kanske. Jag tycker att Miyazaki kommer i sin rätt som regissör/tecknare till animéer. Han har ett filmiskt sätt att berätta som inte kommer till sin fulla rätt i bokform. Animén är i mitt tycke överlägsen mangan för att inte tala om de övriga animéer han gjort. Men Nausicaä Of The Valley Of The Wind är en läsvärld klassiker. Och även om det i mitt tycke finns bättre mangaserier än denna så rekommenderas den. Hans filmer, i synnerhet Spirited Away har en självklar plats på biblioteken. Miyazakis alla verk passar de flesta oavsett ålder eller kön.
Just a girl av Tomoko Taniguchi
Denna manga finns än så länge bara på engelska.
Tomoko Taniguchi är en mangaskapare med flera populära titlar (i Japan) bakom sig som till exempel Princess Prince, Call me Princess och Popcorn Romance.
Just a Girl handlar om unge Erica Fujita som för första gången ska klara sig själv i vuxenvärlden. Hon har nämligen blivit antagen till en exklusiv high school men är tvungen att flytta hemifrån för att gå där. Vissa av flickorna i skolan verkar så mycket vuxnare än henne fast de i själva verket är lika gamla. De bryr sig inte längre om gosedjur utan är fokuserade på killar. Kommer Erica att växa upp till en kvinna hon med eller kommer hon att förbli bara en flicka, just a girl?
Mangans tema är alltså unga flickors resa in i vuxenvärlden. Målgruppen till denna manga är således flickor från 12 år och uppåt. Således är jag som 30-årig man långt ifrån målgruppen. Men jag finner den läsvärd ändå, trots att den är lite spretigt tecknad. Den är i mitt tycke mer underhållande än författarinnans manga Call me Princess. Och temat är intressant. Det är ett vanligt förekommande mangatema i Japan men inte fullt så vanligt serietema i väst. Rekommenderas.
Museum Of Terror av Junji Ito
Denna manga finns endast på engelska.
Ito inledde sin karriär med att 1987 vinna serieantoligin Nemuki's Halloween Monthly's årliga skräckmangapris, Umezu-priset, (uppkallat efter skräckmanga-legenden Kazuo Umezu). Därefter har Ito släppt ett antal skräckmangaserier. Flera av hans verk har även filmatiserats.
Museum of Terror är även känd under titeln Tomie. Mangan handlar om Tomie, en otroligt vacker flicka som går i High School. Hennes beundrare blir till slut så besatta att de mördar henne. Men gång på gång återvänder hon, ibland på de mest makabra sätt. Tomies blodiga äventyr har även filmatiserats.
Mangan är onekligen grotesk och absolut inte lämplig för barn. Museum of Terror är bitvis fyndig. Men groteskerierna tar över. Handlingen står tillbaka för blod och äckel. Även om Ito inspirerats av Umezu har han långt kvar till dennes finess inom skräckmangan. Rekommenderas inte.
