mangabibliotekarien

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Jackie Chan är en kinesisk skådespelare, regissör och sångare. Han är mest känd för sina kampsportsfilmer med inslag av komedi.

En animerad TV-serie baserad på en fiktiv version av skådespelaren Chan lanserades år 2000. Jackie Chan Adventures blev relativt populär och höll på till 2005. 95 avsnitt fördelade på 5 säsonger blev det. Jackie Chan själv gjorde sin egen röst. Förlaget Tokyopop har lanserat så kallade cine-mangaversioner på serien. En cine-manga är serieböcker med bilder från TV-serien/filmen med pratbubblor ditsatta i efterhand och följer TV-seriens/filmens handling. Jackie Chan Adventures: Enter the Dark Hand är första delen.

Jackie Chan Adventures handlar om kampsportskunnige arkeologen Jackie Chan. Han hittar en mystisk sköld som de ondsinta Black Hand vill åt. Som bundsförsvanter har Chan (motvilligt) sin unge brorsdotter Feisty, sin vän och spion Augustus Black samt det virrige uppfinnargeniet Uncle. Handlingen påminner helt enkelt om en klassisk Jackie Chan-film där han spelar Indiana Jones.

Jag har hittills inte läst en cine-manga jag tycker om. Detta beror på att teckningarna är gjorda för rörlig film. I bokform blir de stela och tråkiga, precis som handlingen. Jackie Chan Adventures är inget undantag. Handlingen är mycket banal. Det som brukar utmärka Jackie Chans verk, oavsett om det är i tecknad form eller inte, är de fantastiskt koreograferade humoristiska slagsmålen. Boken är fylld med sådana slagsmål men i detta format blir heller inte slagsmålen roliga. Vilket gör att cine.mangavversinen av Jackie Chan Adventures faller platt till marken.

Mangan är pågående, men allt pekar på att den inte kommer att fortsätta.
Rekommenderas inte

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Fumi Yoshinaga är ett stort namn inom mangavärlden. Hon är känd både för sina shojoserier (manga med unga flickor som primär målgrupp) och sina shojo-ai-serier (manga med homosexuellt tema och med kvinnor som målgrupp). Hennes största succé är Antique Bakery, men är också kvinnan bakom de omtyckta Flower of Life, Gerard & Jacques och Ooku: The Inner Chambers

Ooku utspelar sig i ett alternativt Japan under Edo-perioden. En sjukdom härjar, främst på den japanska landsbygden. Detta har lett till att sjuttiofem procent av alla män har dött. Därför har landets kvinnor tagit mer plats i samhället. Därför leds även shogunatet av kvinnor. I denna berättelse skickas de vackraste männen skickas till de mäktigaste ledarna och får där arbeta som livvakter och betjänter.

Ooku har varit nominerad till Tezuka Osamu Cultural Prize inte mindre än tre gånger utan att ha vunnit. Däremot har mangan vunnit Excellence Prize under 2006 års Japan Media Arts Festival samt Grand Prize 2009. En icke-tecknad långfilm baserad på Ooku är på gång och planeras att släppas till sommaren 2010 med Fuminori Kaneko som regissör.

Ooku är en lågmäld manga med relativt mycket dialog. Manuset är fyndigt och originellt med välgjorda teckningar. Mangans primära målgrupp är vuxna och den passar sig inte för barn. Däremot är den mycket läsvärd.

Mangan är pågående och planeras att bli 10 volymer.
Rekommenderas  

Dett inlägg har ingenting med manga att göra, men eventuellt med serier. Det har definitivt med mangabibliotekariens ego att göra. Jag har gjort mitt första uppdrag som tecknare. Det är mina figurer "Gruff" som nu pryder min bäste väns, the Reggae Librarians, fantastiska reggae-sida file under reggae. Kolla gärna in den.

Matthew Forsythe är en kanadensisk illustratör och serietecknare. Hans verk har bland annat publicerats i ChikaDEE Magazine och Wall Street Journal. Hittills är Forsythe mest känd för sin succéserie Ojingogo, som faktiskt har sitt ursprung från Korea. Tidigare bodde serieskaparen där och jobbade bland annat med en dagisgrupp. Dessa barn gav honom inspiration till serien. Från början var Ojingogo en webbserie men släpptes sedermera i bokform till stående ovationer. Bland annat blev den nominerad till ett flertal Eisner Award-nomineringar. Den har dessutom vunnit Expozine Award 2006.

Ojingogo marknadsförs på sina håll som en manga. Ska man vara petig kanske den skulle vara en Manhwa eftersom den har koreanska rötter. Men egentligen spelar benämningen ingen roll så länge serien är bra. Vilket Ojingogo är.

Serien handlar om en liten flicka, hennes kamera och en bläckfisk. På sin väg någonstans träffar de på en massa konstiga och fantasifulla existenser. Vad som händer sedan är egentligen omöjligt att beskriva. Det är dock mycket underhållande. På ett sätt påminner Ojingogo om den fortfarande så populära serien Kalle och Hobbe av Bill Watterson, som också handlade om ett barn och hans fantasi. Men Ojingogo är mer skruvad och än mer fantasifull är Kalle och Hobbe.

Ojingogo innehåller bara ett fåtal repliker som till råga på allt är på ett påhittat språk. Trots detta fungerar replikskiftet förvånansvärt bra. I det här fallet är valet av ett ”låtsasspråk” betydligt mer effektfullt än vad det annars skulle ha varit och den ön fantasifulla stämning serien har.

Forsythe teckningar är originella. Han tecknar både naivistiskt och suggestivt och hans välgjorda teckningar passar denna berättelse som handen i handsken. Sammanfattningsvis är Ojingogo en av de bästa serier jag läst på väldigt länge.

Den är komplett i 1 volym.
Rekommenderas varmt.

Yokaj Studio har lanserat en pod-radio. De sänder varje måndag kväll om vad som händer i Sveriges mest framgångsrika mangastudio och delar med sig av sina tankar om mangasverige! Dessa avsnitt planeras vara 20-minutersavsnitt. Dessutom kommer Yokaj Studio att sända ett längre episod varje månad - Månadsspecial, där dom intervjuar någon "spännande och aktiv" person, förening, företag eller organisation i mangasverige. Det kan vara en serietecknare till oss, mangaöversättare, bokhandel som säljer manga, förlag m.fl. Poängen är att ge en glimt av mangasverige. Fantastiskt intiativ tycker jag.

Så småningom kommer även mangabibliotekarien att dyka upp i podradion.

Mer information om Yokaj Podcast finns här.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Mitsuba Takanashi ligger bakom flera relativt framgångsrika mangatitlar. Bland hennes verk kan nämnas Angel's Pocket, The Devil Does Exist och The Flowers of the Sun. Ytterligare en av hennes större succéer är Crimson Hero.

Crimson Hero handlar om Nobara vars föräldrar har en gammaldags anrik restaurang. De önskar att hon ska engagera sig i restauranten, någon Nobara inte vill. Istället byter hon skola till Crimson Field High School som är känt för sitt volleybollag. Detta trots att hennes mamma inte vill att hon ska spela volleyboll utan satsa på en framtid som restaurantchef.

Egentligen påminner den här mangan en hel del om filmen Bend it Like Beckham (Skruva den som Beckham) med bland andra Kiera Knightley. Alltså traditioner vs. sport. Men här är det volleyboll istället för fotboll.

För att vara en Shoujomanga är den relativt sparsmakat tecknad. Något som förenklar läsningen. Synd bara att det inte är så mycket att läsa. Handlingen är ganska banal och till exemplet som nämndes ovan, Bend it Like Beckham, tacklar ämnet på ett mer underhållande sätt. Går man som ung tjej igenom en liknande situation som huvudkaraktären finner man säkert en del tröst i mangan. För oss andra blir det lite för tråkigt. Mitsuba Takanashi kan bättre än så här.

Mangan är pågående och riktar sig primärt gentemot flickor från ca. 13 och uppåt.

Rekommenderas inte.

Detta är ingen manga. Upphovsmännen är inte heller från Japan. Men likväl är det populärkultur hämtat från bland annat Japan, (många TV-spel har asiatiskt ursprung).

Play! är från början en resande symfoniorkester som senare nischat in sig på TV-spel. Idag består Play! av en 140-manna symphoniorkester med dirigenterna Arnie Roth och Andy Brick i spetsen. De har har turnerat världen över, i USA, Europa och Asien flera gånger. I regel är varje konsert slutsåld. Under senaste turnen spelades en cdskiva med medföljande DVD in i Prag under Europa-turnén. Under denna turné spelade även Play! i Stockholm och fick kritikernas ovationer.

På skivan framförs symfoniorkester-versioner av musiken från spel som bland annat  Halo, Sonic the Hedgehog, World of Warcraft, Castlevania, Oblivion, Battlefield, Kingdom Hearts och ett Commodore 64-medley.

Det är fantastisk musik som platsar i varje biblioteks musikavdelning.
Rekommenderas

En ny tidning om serier har sett dagens ljus. Det är något som verkligen inte inträffar ofta i vårt avlånga land. Serieblaskan är grundad av en handfull unga entusiaster, med chefredaktör Olof Gustafsson och formgivare Allan Lennerstad i spetsen. Enligt deras hemsida kommer Serieblaskan "att innehålla artiklar om allt som berör ämnet tecknade serier, högt och lågt, från Kalle Anka till X-men". Tanken är att den ska utkomma fyra gånger om året.

Det första nummret innehåller bland annat en intressant artikel om Kalle Anka-tecknaren Marco Rota, och en oerhört intressant om falska svenska Tintinalbum som säljs på nätet samt en titt på den svenska seriemarknaden. Tidningen innehåller även serier av 2 nya svenska serietecknare, Benny Magnusson samt Kristian och Torbjörn Hägglund. Första nummret saknar artiklar om manga, men jag vet att det kommer att komma längre fram.
 
Jag ska erkänna att jag är en smula partisk. Från och med nästa nummer (som utkommer i januari 2010) kommer jag att medverka som skribent. Men jag tycker verkligen att innehållet är läsvärt och intressant. Det enda negativa är kanske omslaget och namnet på tidningen. Omslaget och titeln ger tidningen ett mer fanzine-aktigt utseende än vad serieblaskan faktiskt är. Omslaget och titeln till trots är serieblaskan en seriös och välgjord tidning. Den har givetvis sin givna plats på varje bibliotek.

Rekommenderas varmt.

Då har mangabibliotekarien pratat om den nyblivna 50-åringen Asterix i Radio P4 Gävleborg. Hemsidan finns här. Där finns en direktlänk till lyssnararkivet.

På tisdag 3 november 09.30-10.00 är det dags för mangabibliotekarien att dyka upp i Radio P4 Gävleborg igen. Det blir dock inget mangarelaterat denna gång utan halvtimmen kommer att vikas till 50-årsjubilaren Asterix. Lyssna gärna.