mangabibliotekarien

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Missile Happy handlar om 15-årige Mikako. Hon är väldigt överbeskyddande när det gäller hennes storasyster och vägrar låta henne träffa vilka killar som helst. Mikako måste nämligen godkänna dom först. Därför tar hon på sig att spionera på systerns senaste kille. Slumpen gör att dom råkar bli rumskompisar.

Ett mycket vanligt inslag i shojo-manga är att berätta om huvudrollsinnehaverskans första kärlek. Ofta i dessa sammanhang är inslag av  "kärlek vid första ögonkastet" och  "lyckliga i alla sina dagar" vanliga.  Vilket i mina västerländska ögon kan te sig lite märkligt eftersom huvudpersonerna inte ens gått ut högstadiet men ändå är så förälskad att hon vill gifta sig. Det är mycket sådant i Missile Happy. Jag brukar se mig som en romantiker men för mig blir det för mycket. Men visst innehåller mangan flera roliga inslag och grundidén är rolig. Men den är lite för hafsigt gjord. Jag skulle önska att Miki Kiritani skulle strama åt berättelsen (och gärna göra personerna äldre).

Miki Kiritani tecknar i den klassiska shojo-stilen som jag finner lite rörig. Den underlättar inte läsningen eftersom handlingen också är lite rörig. 

Missile Happy är komplett i 5 delar och dess primära målgrupp är flickor från 13 år.
Rekommenderas inte.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Kazuki Funatsu gjorde sin mangadebut med Jet Black Lemnear. Några år senare (2001) slog han igenom med dunder och brak med mangan Addicted to Curry.

Huvudpersonen i Addicted to Curry är godhjärtade skolflickan Sonezaki Yui. Hon brukar ofta ta hand om herrelösa hundar och andra djur. Så när hon hittar en man liggandes på gatan hjälper hon givetvis även honom. Mannen ifråga är Koenji Makito och är, visar det sig, en god vän till Sonezaki Yuis pappa. Pappan har dock lämnat landet för att lära sig förbättra sin matlagning och har lagt ansvaret på sin restaurant på Sonezaki Yui. Restauranten ligger nära konkurs men Koenji Makito bestämmer sig för att hjälpa till. Det visar sig att han är en fena på matlagning.

Mangan innehåller en del fakta om mat och matlagning. Det är förvisso Kazuki Funatsu som är manusförfattare/tecknare till mangan men Takeshi Morieda, i rollen som kulinarisk expert, hjälper till med bitar av manuset.

Jag ska villigt erkänna att jag är svag för matlagningsmanga som t.ex. Oishinbo av Tetsu Kariya & Akira Hanasaki, Yakitate Japan av Takashi Hashiguchi och Iron Wok Jan! av Shinji Saijyo. Matlagningsmanga brukar vara lagom knäppa, med full fart och mat-mangorna är dessutom fyllda med intressanta fakta. Addicted to Curry är inget undantag. Den är vältecknad och har ett fyndigt manus med lagom mycket fakta insprängt.

Mangan är pågående och dess primära målgrupp är män mellan 18 år och 30 år.

Rekommenderas.

Artikeldags igen. Sommartid är kanske nyhetstork-tid. Det verkar i alla fall så eftersom jag fått två artiklar publicerade istället för en i arbetarbladet. Den handlar inte så mycket om manga denna gång, men väl serier. Den finns att läsa här.

Denna manga finns än så länge bara på svenska.

The Ring var från början en roman skriven av den japanske skräckmästaren Koji Suzuki. Romanen har sedan adapterats till en framgångsrik japansk skräckfilm som skrämde människor världen över. Den filmen fick även en amerikansk remake (med bl.a. Naomi Watts) som var riktigt välgjord. Populariteten av de ring gjorde att flera olika typer av uppföljare kommit, både som film och som romaner. Och givetvis som manga.

Den här mangan är alltså baserad på den första romanen. Hiroshi Takahashis manus följer romanen troget, kanske för troget. För den som läst romanen eller sett filmen tillför inte den här mangan något. Dessutom är Misao Inagakis teckningar ganska tråkiga och stela. Som läsare känner man inte alls den läskiga stämningen som finns i både romanen och filmen. I mangauppföljaren, the Ring vol 2, görs teckningarna av MEIMU som tecknar betydligt mer suggestivt.

Det finns fyra mangavolymer i the Ring serien. Men dessa är fristående på samma sätt som romanerna/filmerna och kan läsas separat.

Rekommenderas inte.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Mangan Ghost Hunt är baserad på ungdomsromanserien Akuryou Series av Fuyumi Ono. Efter att de populära böckerna gjorts om till en radioserie adapterades de även till manga av mangaskaparen Shiho Inada. Mangan har i sin tur gjorts om till animé.

Ghost Hunt handlar om Shibuya Psychic Research, som är ett team som löser fall med övernaturliga inslag. Teamet leds av den unge, vackre men arrogante Kazuya Shibuya. En annan huvudkaraktär i mangan är Mai. Hon jobbar som administratör för teamet och är i hemlighet förälskad i Kazuya Shibuya. Handlingen i övrigt går i grova drag ut påatt teamet blir lejda och löser sedan fallet. Det kan vara ett förfallet hus där det kanske spökar, mystiska övernaturliga olyckor som intraäffar på en skola eller en kyrka där det finns en ande som bara attackerar barn.

Teckningarna i Ghost Hunt är välgjorda. Handlingen är i grova drag helt okej. Men berättelserna blir lite utdragna. Det är helt enkelt "för mycket snack och för lite verkstad". Jag har inget problem med dialogbaserade serier men i detta fall tillför dialogen sällan något för handlingen. Det blir alltså lite för pratigt och segt. Det är synd, för grundidén är underhållande.

Mangan är pågående och den primära målgruppen är tjejer från 13 år.
Rekommenderas inte.

Detta är Malmö serietecknarskolas årsbok. Den innehåller alster från både förstagångseleverna, andragångseleverna samt tre som gått kreativt friår.

Den här typen av album har nästan alltid ett mycket ojämnt innehåll. Men det är egentligen inte så konstigt utan ska egentligen vara på det viset. Så väl teckningsstilen som manuset varierar kraftigt i stil och genre. Vissa medverkande har valt att teckna i den så kallade mangastilen, andra inte. Men det finns en hel del läsvärt.

Vissa av serietecknarna i detta album kommer vi garanterat att se mer av i framtiden. Andra inte. Några, som Nanne Johansson och Åsa Ekström har vi redan hört lite kring. Johansson gav ut underhållande albumet Fulheten i år. Eriksson har illustrerat hybridmangan Stall Norrsken och kommer snart med mangan Sayonara September.

Men sådana här typer av serier är alltid intressanta, ojämnheten till trots. Givetvis har dylika böcker sin givna plats på varje välsorterat bibliotek. Boken delas ut gratis på evenemang som Bokmässan i Göteborg och SPX i Stockholm varje år, samt Komiks.dk i Köpenhamn och I Seriernas Värld i Malmö de år de går av stapeln. Man kan även beställa boken om man skickar 20 kronor till serietecknarskolan (Kvarnby Folkhögskola, Industrigatan 4, 212 14 Malmö) för porto. Lägger man med sin adress kommer boken hem till dig.

Albumet rekommenderas.

Mangabibliotekarien har fått en systerblogg! Jag gillar nämligen inte "bara" manga utan är en seriefantast i största allmänhet. Alltså har jag skapat ytterligare en blogg. Den heter seriebibliotekarien. Syftet med den bloggen är samma som med denna blogg, d.v.s. att informera i första hand bibliotekskollegor men även alla intresserade om serier. Ta gärna en titt. Det kan ni göra här. Den är inte så gedigen än men kommer att bli.

Givetvis kommer jag att fortsätta med recensioner, nyheter och liknande i samma takt på den här bloggen.  

Banzai ges ut av Egmont Kärnan. Förlaget själva menar att tidningens ledord är aktuellt och coolt. En något luddig beskrivning kan tyckas. Tidningen innehåller artiklar/reklam om produkter från kända varumärken så som Pokemon, Duelmaster, Playstation och Nintendo men även artiklar om filmer samt pyssel som soduko. Dessutom innehåller tidningen en följetongsserie med Indiana Jones, gjord av Philip Gelatt och Ethen Beavers. Man kan alltså säga att tidningen innehåller populärkultur från främst USA och Japan.

Tidningen har en tryck-upplaga på 24.000 exemplar och ges ut 8 gånger per år. Den huvudsakliga målgruppen är barn mellan 7-12 år.

Det är egentligen inget större fel på tidningen. Ambitionen känns bra, men den är alldeles för tunn, både till innehåll och till sidantal. Alla artiklar är egentligen mer eller mindre intressanta men känns mer som ingresser än som artiklar. Med tanke på att Banzai bara utkommer 8 gånger per år borde tidningens skribenter åstadkomma mer. Tidningens enda serie, Indiana Jones, är hyfsad. Både manuset och teckningarna är helt okej. Men eftersom det är en följetongsserie blir det inte mycket till tempo. Som läsare hinner man precis bli intresserad innan serien tar slut till orden "fortsättning följer i nästa nummer". Jag skulle nog uppskatta tidningen om Egmont skulle våga tro mer på sin publik och tillföra lite mer text till artiklarna.

Rekommenderas inte. Men den har potential.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Ryo Saenagi ligger bakom flera relativt framgångsrika mangaserier som t.ex. Psychic Power Nanaki, Sequence och Satisfaction Guaranteed. Den sistnämnda är mangaskaparens hittills mest kända verk.

Satisfaction Guaranteed handlar om den unge detektiven Shima. Vänskap (och kanske även homosexuell attraktion) uppstår när han träffar den unge modellen Kaori, som lider av multipel personlighetsstörning. Tillsammans har dom bildat  detektivbyrån "Anything Inc." och löser diverse fall som dyker upp.

Mangan är alldeles för repetetiv. Den saknar driv och varje fall känns för likartat. Jag skulle dessutom önska mer driv i skildringen av känslorna mellan de bägge manliga detektiverna. Även den känns tunn och kraftlös. Dessutom tycker jag att Ryo Saenagi slarvar med Kaoris personlighetsklyvning som bara tas upp i förbifarten, vilket gör att jag har svårt att förstå varför den överhuvudtagen ska finnas. Teckningarna är välgjorda men den lite småtråkiga handlingen spiller över även på tecknarstilen. Överhuvudtaget blir jag irriterad över att mangan är fylld av potential som slarvas bort.

Satisfaction Guaranteed är komplett i 9 volymer och mangans primära målgrupp är från 13 år.
Rekommenderas inte.