mangabibliotekarien

Den populära kinesiske serieförfattaren Chih Chung Tsai är känd för att adaptera gamla mytologier, sägner och visdomsord till serieform. På svenska finns förutom denna även Sunzi talar, Zen Talar, Zhuangzi talar Naturens musik och Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor.

I LaoZi talar har Tsai överfört den store tänkaren LaoZis läror (som ligger till grund för Taoismen) till serieform.  Det är ett lyckat grepp i och med att teckningarna förenklar och tydliggör de emellanåt abstrakta tankesätt som LaoZi efterlämnade. Däremot känns det inte som om denna manhuabok passar bland övriga mangaserier. Däremot passar den alldeles utmärkt för den som vill ha en introduktion till taoismen, den är kanske rent utav en av de bästa introduktionerna i detta ämne. Följaktligen mår LaoZi talar den Vises tystnad bäst på hylla Cm (religionshistoria) på biblioteket.

Den rekommenderas.

Dramacon är den andra world manga, som översatts till svenska. Den första är Peach Fuzz av Cibos & Hodges. World manga betyder att det är en serie gjord helt i "mangastil, men inte av en asiatiska skapare. Följaktligen har jag skrivit om world manga på bloggen tidigare, som förutom ovan nämnda Peach Fuzz även t.ex. the Dreaming av Queenie Chan.

Chmakova är rysk-kanadensiska och har det japanska bildberättandet som utgångspunkt för sina serier. Med tanke på ämnet i boken kan man ana att Chmakova är en seriefantast av stora mått.

Dramacon handlar om Christie som i första delen av serien åker på sin första manga- och animéfestival. Hon åker i rollen som författare till en mangaserie som hennes pojkvän tecknat. Dessvärre knakar deras relation rejält i fogarna. För att ytterligare komplicera saker och ting blir hon intresserad av en mystisk kille som hon träffar på festivalen. Det är mycket känslor av alla de slag i fokus i denna serie som utspelar sig på samma festival, dock med ett års melllanrum mellan varje volym.

Att Chmakova besökt dylika festivaler många gånger är tydligt då hon ger en mycket tydig bild av dylika festivaler. Och bara det gör boken läsvärd eftersom den ger en så bra inblick i seriefantasternas värld. Lägg därtill att Dramacon är vältecknad med en engagerand handling och ytterligare ett måste har dykt upp i svensk språkdräkt.

Rekommenderas.

Följande manga finns endast på engelska.

Hell Girl är en shojomanga (tjejmanga) med gotiska inslag.

Mangan är episodiskt upplagd. Däremot är episoderna ganska lika. De handlar om en person, oftast en ung kvinna, som utsätts för en oförätt. Sedan får kvinnan ifråga reda på att det finns en hemsida där man kan skriva namnet på den man vill ska straffas. Hämnden, i form av Hell Girl, söker upp och straffar den utvalda. Men givetvis finns det en hake när helvetet är inblandat.

Hell Girl är en vältecknad manga. Den är inte heller så yvigt tecknad som de flesta shojomangaserier brukar vara. Däremot är berättelserna i den för lika. Jag brukar inte ha det lätt att bli uttråkad men i Hell Girls fall blev jag det. Och det redan efter att ha läst två av berättelserna i den. Den blir helt enkelt för repetetiv. Förvisso blir historierna längre fram något djupare men det är svårt att orka läsa så långt i denna, tyvärr, tråkiga serie. 

Rekommenderas inte.

Det här är fortsättningen på författarduons populära bok Teckna manga som var en ren lärobok i hur man tecknar mangafigurer. Teckna mera manga handlar istället om hur man rent serietekniskt kan berättar en historia. Vi får här lära oss hur man tecknar effekter och hur man väljer rätt bildvinklel och sidkomposition för att skapa rätt effekt. När det kan tänkas passa att teckna i ett underifrånperspetiv, när det lämpar sig att använda närbilder för att få rätt effekt osv. 

Jag har saknat en bra lärabok på svenska i konsten att berätta en historia i serieform. Något i stil med Shoujo Manga Techniques: Writing Stories av Mako Itsuki, som tar upp hur man skapar handlingen i en serie.
Annars svämmas marknaden över i rena läroböcker om hur man tecknar. Inget fel i dessa böcker men det behövs mer än välgjorda teckningar för att skapa en bra serie.

Teckna mera manga är som en kombination av bägge. Den handlar dock inte om hur man överför sina idéer till historia utan hur man i bild förstärker det man vill berätta. Vilken Jorsäter och Mak visar med bravur. Boken är intressant och gav mig ett par, om inte aha-upplevelser men väl, "javisst ja-upplevelser".

Teckna mera manga tillför något till andra teckna-manga böcker på svenska och rekommenderas.

Detta är ingen manga, alltså ingen serie från japan. Den är inte heller en manhwa, alltså ingen serie från korea. Detta seriealbum är från kina och är följaktligen en manhua. Ordet manhua betyder just serier från Hong Kong och Kina.

Denna manhua består av 19 historier om olika människors möten med övernaturliga varelser, sammanställda under de Sex Dynastiernas tid (220-589 e.Kr.) Den populära kinesiske serieförfattaren Tsai Chih Chung har adapterat dessa folksägner till serieform. Resultatet är lyckat. Albumet påminner dock mer om klassiska sagor än "vanlig" manga. Men det spelar ju ingen roll om serierna är välgjorda och underhållande. Vilket fallet är med Den dumma vålnaden och andra kinesiska sagor. Den mycket enkla tecknarstilen förhöjer folksagestämningen på ett lyckat sätt.

Rekommenderas.

Yotsuba&! har tagit japan med storm. Och efter att ha läst den tror (och hoppas) jag att den även kommer att ta sverige med storm.

Mangan handlar om det 6-åriga yrvädret Yotsuba. Hon flyttar tillsammans med sin fosterfar, slackern Koiwai, till en ny stad. Där blir de snabbt vänner med närmsta grannfamiljen och då framför allt de tre döttrarna Asagi, Fuka och Ena Ayase. Mangan har egentligen ingen handling utan serien fokuserar på den energiske Yotsubas dagliga upptäckter som hon hänger sig åt med liv och lust (som t.ex. vattenpistoler och grannarnas ringklockor).

Yotsuba&! har vunnit Excellence Award for Manga vid Japan Media Arts Festival 2006 samt varit nominerad till både Osamu Tezuka Culture Award och Eisner Award 2008.

Något som är ovanligt för en så populär manga är att den inte adapterats som animé (ej heller planeras det en animéversion för tillfället). Däremot har två cd-skivor och en bilderbok utkommit.

Förutom Yotsuba&! har Azuma även gjort den i japan mycket populära Azumanga Daioh.

Yotsuba&! är ett glädjespridande album. Bara ytterst tungsinta cyniker torde ha svårt att motstå Yotsubas smittande glädje och naivitet. Albumet är ett allåldersalbum som rekommenderas varmt åt alla! Man skulle kunna läkarordinera mangaserien åt dysterkvistar. Man blir helt enkelt glad av Yotsuba&!

Rekommenderas som sagt.

Denna bok finns än så länge bara på engelska.

Teckna mangaböcker är den helt klart vanligaste faktagenren inom faktaböcker om manga. I mitt tycke finns det för många.

Shoujo Manga Techniques är en serie läroböcker inom konsten att göra shojomanga (tjejmanga). Denna del, Shoujo Manga Techniques: Writing Stories handlar om hur man berättar en bra shojo-historia. Detta gör att boken blir lite mer speciell än de flesta på marknaden i och med att den fokuserar på berättande och inte tecknande.

Shoujo Manga Techniques: Writing Stories är en blandning av en ren mangaserie om, och ren lärobok i mangaskaparkonsten. Greppet är relativt vanligt, men ett lyckat sådant. Det gör att boken blir mer läsvärd och enklare att läsa än en ren lärobok. I alla fall kring ämnen som serieskapande.

I och med att denna bok är på engelska och handlar om berättande är den ganska ordrik. Det gör att man bör vara van läsare av det engelska språket för att få ut det maximala av boken. Men behärskar man språket har man mycket att hämta här. Den är ett bra komplement till rena teckningsböcker.

Rekommenderas