mangabibliotekarien

Chrono Crusade har blivit en internationell bestseller, både som manga och animé. Nu har den kommit i svensk språkdräkt. Boken handlar om nunnan Rosette. Hon arbetar med att bekämpa demoner och andra onda varelser. Hennes partner Chrono är själv en demon men kämpar mot demoner på Rosettes sida. Bara Rosette kan få fram Chronos rätta väsen och kolossala krafter. Det gör hon med hjälp av det ur hon har hängande i en kedja runt halsen. Varje gång hon gör det förlorar hon dock en del av hennes livskraft.

I mina ögon är Chrono Crusade (som i original för övrigt heter Chrno Crusade på grund av en felstavning vid första tryckningen) en mer barnvänlig version av Kouta Hiranos Hellsing. Serien är vältecknad och har en finurlig handling. Den kommer att komma i 8 delar och passar från ca. 12 år och uppåt. Den rekommenderas. Viktigt att tänka på är att detta är en actionmanga, vilket majoriteten av de översatta mangorna är. Så vill man ha ett varierat utbud får man tänka på det. Men Chrono Crusade skämmer verkligen inte ut ens mangabestond. Tvärtom.

Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Go är ett kinesiskt brädspel för två deltagare. Man kan antingen spela med vita eller svarta stenar. Namnet kommer från japanska men spelet är även känt under namn som weiqi i (Kina), igo i (Japan), baduk i (Korea) och goe (försök till internationellt namn). Spelet är minst 2500 år gammalt. Spelet går ut på att erövra så mycket territorium som möjligt genom att ringa in tomma skärningspunkter eller motståndarstenar med sina egna stenar. Territorium ger poäng som sammanräknas på slutet minus antalet fångar motståndaren tagit. Den med flest poäng har vunnit.

Mangan Hikaru no Go handlar om den unge pojken Hikaru. En dag går han upp på sin morfars vind på jakt på gamla grejer att sälja. Men istället råkar han på ett spöke vid namn Sai. Spöket var på sin tid den bäste spelaren i Go. Efter anklagelser om fusk , som Sai var oskyldig till, tar han livet av sig. Men kärleken till Go gör att Sai inte kan lämna vår värld utan blir kvar som ande. Nu vill han med hjälp av Hikaru kunna få spela igen. Hikaru går motvilligt med på Sais önskning men finner till sin egen förvåning att han gillar spelet. Efter ett tag ställer Hikaru uipp i en rafflande tävling i Go.

Mangan blev en stor succé i Japan och gjorde spelet Go populärt igen. Yumi Hotta spelar själv Go på amatörnivå och alla spelpartier i serien har planerats i samråd med professionella Go-spelare.

Hikaru no Go är en mycket bra manga. Den är vältecknad och spännande. Att manusförfattaren själv spelar Go och att professionella Go-spelare anlitats märks. Det ger mangan en enorm autencitet. Rekommenderas (om man behöver en bra manga på engelska).

Demon diary är en koreansk manga (s.k. manhwa) som finns sju delar. Kara är pseudonym för de två unga kvinnor som tecknar och skriver Demon diary. Serien är deras debut och till deras lycka har den blivit en stor succé i både Korea, USA och Tyskland.

Demon Diary handlar om den unge Raenef. Han påstås vara arvtagare till en demonherre. Hans uppgift blir att återupprätta harmonin mellan gudar och demoner. Demonen Eclipse blir utsedd till Raenefs läromästare. Demonmästare bör av tradition vara mycket ondskefulla, något den genomsnälle Raenef varken förstår eller klarar av. Snart har hans goda drag smittat av sig på Eclipse. Dessutom blir Raenef god vän med både präster och demondräpare, något som förvirrar hela demonvärlden.

Detta är en mycket rolig serie. Demon Diary är späckad av en klurig humor som smittar av sig. Dessutom är den vältecknad. Serien rekommenderas från 12 år men kan i stort sätt läsas av vem som helst. Detta är god underhållning! Rekommenderas.

Ragnarök är en manhwa vilket betyder att man läser den på det västerländska sättet. Serien är en av de mest sålda manhwa-titlarna i Korea.

Ragnarök handlar om Fenris Fenrir som är på jakt efter den pånyttfödde guden Balder. Detta för att Balder kan utlösa Ragnarök, d.v.s. gudrarnas undergång. Även de vildsina Valkyroirna är ute efter Balder. Dom ska, på uppdrag av gudarna, stoppa Balder.

Serien är späckad av gudar och andra karaktärer. Jag finner det lite rörigt och svårt att hänga med. För mig som västerländsk läsare känns det dessutom lite märkligt att se fornnordiska gudar tecknade som asiater, (asiatiskt mangautseende).

Ragnarök är mycket vältecknad men det spelar föga roll då berättelsen är så rörig och, all action till trots, ointressant och tråkig. Vill man läsa om de fornnordiska gudarna i serieform är Madsens serie Valhalla betydligt bättre (och mer i enlighet med de gamla gudasagorna).

Således faller Ragnarök platt till marken och rekommenderas inte alls.

En mycket populär genre i japan är manga om pigor. En av de mest populära serierna är Emma av Kaoru Mori, som jag skrivit om tidigare. Mori har förläst sig på systrarna Bronte och annan romantisk litteratur från artonhundratalets England och gjort sin egen version. Men Emma är inte den enda pig-manga Mori gjort. Han står även bakom Shirley.

Boken är en avslutad berättelse och handlar om förhållandet mellan den undergivna tjänsteflickan Shirley och hennes matmor. Den som önskar att Shirley ska visa någon egen styrka får kommer på skam, vilket känns annorlunda och uppfriskande. I boken ingår även två andra historier i samma stil, av samma författare. Alla berättelser utspelar sig i det viktorianska London.

Detta är mycket bra. Vältecknat och romantiskt sentimentalt. Emma är kasnke något bättre, mest för att den är längre, (7 delar). Men Shirley är en mycket läsvärd manga. Rekommenderas. Målgruppen är flickor i tonåren. Vill man vara pedagogisk kan faktiskt Moris böcker användas i historieundervisning kring hur det var att leva i det viktorianska London. Men vad som är viktigast är inte möjligheten till pedagogik utan att mangan ger god underhållning.

Huvudpersonen i mangan är den unge Chiaki. En dag ser hon en mycket skadad man ligga i regnet på gatan. Hon tar honom hem och tar hand om honom. Mannen visar sig vara djävulskungen Ororon. Som tack för att hon räddat honom får hon en önskan uppfylld. Chiakis önskan är att Ororon ska stanna hos henne för alltid. Vilken han gör. Deras liv tillsammans blir dock inte alltid lätt. Eftersom Ororon är arvinge till tronen i helvetet dyker olika monster och demoner upp för att döda honom. Dessutom visar det sig att Chiaki är barnet till en ärkeängel och en människa.

På pappret låter det som en kul manga. Dessvärre är den inte så kul. Det beror nog mest på de dåliga teckningarna som hämmar hela berättelsen. Berättelsen i sig är bra. Handlingne är finurlig och emellanåt mycket rolig. Men mangan kräver det en hel del koncentration samt gott minne för att hänga med.

Min slutsats är att det är en manga man både kan ha och mista. Men de dåliga teckningarna samt svårigheten att komma in i den gör att jag inte rekommenderar den.

One är en Manhwa (koreansk manga) med tema musik och kärlek. Serien utspelar sig bland elever på ett Sydkoreanskt gymnasium. Huvudkaraktärerna är bland annat den unga popstjärnan Jenny You och det tystlåtna före detta musikaliska geniet Eumpa Won.

Seriens styrka är de många karaktärerna i den. De är mångfacetterade på ett sätt som inte är vanligt i bredare serier. Handlingen i sig är lätt såp-operaaktig och kretsar kring romantiska och vänskapsrelationer och även fiendeskap.

One är en trevlig och underhållande serie, lämplig för läsare i tonåren. Därtill är den vältecknad. Den rekommenderas men är inget måste.

Det är en lätt osannolik kvartett som står bakom Princess Ai. Misaho Kujiradou är en tecknare som hållit på länge. År 1997 gjorde hon sin debut i månadstidningen South och har därefter dess tecknat en lång rad serier. Princess Ai är hennes mest populära hittils.

Ai Yazawa är en mycket känd mangaka som bland annat är kvinnan bakom succéserierna Paradise Kiss och Nana. Här har hon dock bara varit med och hjälpt till med grundstoryn.

Förutom manga har D.J. Milky även gjort barnböcker. Hon är dock främst känd som musiker.

Courtney Love behöver knappast någon större presentation. Hon är känd som sångerska i rockbandet Hole, skådespelerska och som änka till rocklegenden Kurt Cobain. Vad som inte är lika känt är att hon tidigare bott i Japan och är en stor mangafantast.

Denna kvartett har tillsammans skapat Princess Ai. Serien handlar om Ai. Hon befinner sig i Tokyo men vet inte varför eller ens vem hon är. Långsamt dyker små minnesbilder upp. Sakta men säkert går det upp för henne att och hon är en prinsessa från det krigshärjade Ai-landet. Hon har kommit till jorden för att hitta ett sätt att rädda hennes hemland. I Tokyo börjar hon dock arbeta som sångerska och blir sanbbt populär.

Är det några som känner till musikbranschens ljusa och mörka sidor är det Love och Miko. Det skildrar dom väl i mangan. Kujiradous teckningar är mycket bra. Serien är spännande och underhållande. Passar bägge könen. Från ca 13 och uppåt. Rekommenderas.

Kamikaze Kaito Jeanne handlar om Maron Kusakabe. Hon är en reinkarnation Jeanne d'Arc reinkarnerad och hennes gudomliga uppdrag är att försegla demoner som gömmer sig i tavlor. Men polisen tror givetvis att hon är en konsttjuv och blir känd som mästertjuven Kaito Jeanne. Kusakabes bästa vän, Miyako är polisdotterliv och blir besatt av att tillfångata Kaito Jeanne.

Historien är finurlig, underhållande men ganska komplicerad. Bokens största problem är att författarinnan emellanåt pressar in små betraktelser i marginalen som inte har någonting med berättelsen att göra. Här berättar Arina Tanemura istället om hennes upplevelser kring en boksignering och liknande. Detta fenomen är ganska vanligt inom shonenmanga (tjejmanga). Dessvärre gör det, i kombination med att teckningarna är röriga, att Kamikaze Kaito Jeanne blir plottrig och svårläst. Så mangaserien rekommenderas inte. En manga man både kan ha och mista.

Förutom Kamikaze Kaito Jeanne finns prinsessäventyret Time Stranger Kyoko på svenska av Arina Tanemura.

         

Serien handlar om unge Ichigo. Av en händelse får hon utrotningshotat vildkatts-DNA i sig. Samtidigt får fyra andra flickor DNA från andra utrotningshotade djur. Flickorna är ovetandes pjäser i det hemliga "Projekt Mjau", med uppdrag att skydda planeten från utomjordingar som använder djur för att anfalla människor.

Detta är en superhjältemanga med unga flickor som målgrupp (8-12). I Japan har den blivit mycket populär och gett upphov till Tokyo Mew Mew- dockor, tapeter, kläder med mera.

Men är serien bra? För en västerländsk läsare känns det osmakligt att se unga flickor (11-13 år) iklädda strumpeband och korsetter. Men det är inte det enda som drar ner intrycket i denna manga. Den är mycket rörigt tecknad med allt för mycket detaljer. Handlingen är barnslig (även för barn) och många skämt känns mycket sexistiska.

Detta hör till en av de sämre mangaserierna jag läst och rekommenderas definitivt inte. Jag tycker egentligen att man som bibliotek ska ha serier/böcker som blivit stora succér. För kännedom om inte annat. Men detta är för dåligt med tanke på att det finns så mycket bra manga. Har även kommit en uppföljare vid namn Tokyo Mew Mew a la Mode

Kazuki Takahasi har inte bara med Yu-Gi-Oh! skapat en omtyckt manga och animé, med Yu-Gi-Oh! skapade han även en spelhysteri. Yu-Gi-Oh! är även ett populärt (mycket komplivcerat, tankekrävande) kortspel.

Mangan handlar om unge mobbade Yugi. Hans stora intresse är spel, pussel och gåtor. Då han råkar lösa det legendariska milleniepusslet blir han besatt av en egyptisk farao. Tillsammans blir de bägge oslagbara oi de flesta spel, men specialiteten är kort.

Man skulle tro att mangan mest handlar om att göra reklam för att sälja mer Yu-Gi-Oh-kort. Och visst är det så. Men mangan står på egna ben. Det är en spännande underhållande och mycket vältecknad manga. Den blir dessutom bättre med tiden. Varje nummer är bättre än de tidigare (i alla fall hittils). Den rekommenderas varmt, också för kännedom i och med att Yu-Gi-Oh! idag är ett fenomen.

Boken är inte en allmän teckna mangabok utan koncentrerar sig enbart på Akira Toriyamas världssuccé Dragon Ball. Men det är inte så smalt som man kan tro. Dragon Ball i sig är mer eller mindre urtypen för en viss typ av actionmanga. Så är man duktigt på dragon ball är man duktig på actionmanga (jag förenklar här och kallar det actionmanga).

Så tecknar du Dragon Ball Z är lämplig för många åldrar. För nybörjaren finns många enkla avritningsövningar som är en bra start. För den mer vane tecknaren finns också matnyttigt att hämta. Nielsen tar upp tekniska detaljer kring den svåra konsten att teckna bakgrunder samt rörelser.

Kort sagt är detta en mycket bra lärobok i mangatecknandets konst (i alla fall kring actionmanga). Rekommenderas.