mangabibliotekarien

Det är en lätt osannolik kvartett som står bakom Princess Ai. Misaho Kujiradou är en tecknare som hållit på länge. År 1997 gjorde hon sin debut i månadstidningen South och har därefter dess tecknat en lång rad serier. Princess Ai är hennes mest populära hittils.

Ai Yazawa är en mycket känd mangaka som bland annat är kvinnan bakom succéserierna Paradise Kiss och Nana. Här har hon dock bara varit med och hjälpt till med grundstoryn.

Förutom manga har D.J. Milky även gjort barnböcker. Hon är dock främst känd som musiker.

Courtney Love behöver knappast någon större presentation. Hon är känd som sångerska i rockbandet Hole, skådespelerska och som änka till rocklegenden Kurt Cobain. Vad som inte är lika känt är att hon tidigare bott i Japan och är en stor mangafantast.

Denna kvartett har tillsammans skapat Princess Ai. Serien handlar om Ai. Hon befinner sig i Tokyo men vet inte varför eller ens vem hon är. Långsamt dyker små minnesbilder upp. Sakta men säkert går det upp för henne att och hon är en prinsessa från det krigshärjade Ai-landet. Hon har kommit till jorden för att hitta ett sätt att rädda hennes hemland. I Tokyo börjar hon dock arbeta som sångerska och blir sanbbt populär.

Är det några som känner till musikbranschens ljusa och mörka sidor är det Love och Miko. Det skildrar dom väl i mangan. Kujiradous teckningar är mycket bra. Serien är spännande och underhållande. Passar bägge könen. Från ca 13 och uppåt. Rekommenderas.

Kamikaze Kaito Jeanne handlar om Maron Kusakabe. Hon är en reinkarnation Jeanne d'Arc reinkarnerad och hennes gudomliga uppdrag är att försegla demoner som gömmer sig i tavlor. Men polisen tror givetvis att hon är en konsttjuv och blir känd som mästertjuven Kaito Jeanne. Kusakabes bästa vän, Miyako är polisdotterliv och blir besatt av att tillfångata Kaito Jeanne.

Historien är finurlig, underhållande men ganska komplicerad. Bokens största problem är att författarinnan emellanåt pressar in små betraktelser i marginalen som inte har någonting med berättelsen att göra. Här berättar Arina Tanemura istället om hennes upplevelser kring en boksignering och liknande. Detta fenomen är ganska vanligt inom shonenmanga (tjejmanga). Dessvärre gör det, i kombination med att teckningarna är röriga, att Kamikaze Kaito Jeanne blir plottrig och svårläst. Så mangaserien rekommenderas inte. En manga man både kan ha och mista.

Förutom Kamikaze Kaito Jeanne finns prinsessäventyret Time Stranger Kyoko på svenska av Arina Tanemura.

         

Serien handlar om unge Ichigo. Av en händelse får hon utrotningshotat vildkatts-DNA i sig. Samtidigt får fyra andra flickor DNA från andra utrotningshotade djur. Flickorna är ovetandes pjäser i det hemliga "Projekt Mjau", med uppdrag att skydda planeten från utomjordingar som använder djur för att anfalla människor.

Detta är en superhjältemanga med unga flickor som målgrupp (8-12). I Japan har den blivit mycket populär och gett upphov till Tokyo Mew Mew- dockor, tapeter, kläder med mera.

Men är serien bra? För en västerländsk läsare känns det osmakligt att se unga flickor (11-13 år) iklädda strumpeband och korsetter. Men det är inte det enda som drar ner intrycket i denna manga. Den är mycket rörigt tecknad med allt för mycket detaljer. Handlingen är barnslig (även för barn) och många skämt känns mycket sexistiska.

Detta hör till en av de sämre mangaserierna jag läst och rekommenderas definitivt inte. Jag tycker egentligen att man som bibliotek ska ha serier/böcker som blivit stora succér. För kännedom om inte annat. Men detta är för dåligt med tanke på att det finns så mycket bra manga. Har även kommit en uppföljare vid namn Tokyo Mew Mew a la Mode

Kazuki Takahasi har inte bara med Yu-Gi-Oh! skapat en omtyckt manga och animé, med Yu-Gi-Oh! skapade han även en spelhysteri. Yu-Gi-Oh! är även ett populärt (mycket komplivcerat, tankekrävande) kortspel.

Mangan handlar om unge mobbade Yugi. Hans stora intresse är spel, pussel och gåtor. Då han råkar lösa det legendariska milleniepusslet blir han besatt av en egyptisk farao. Tillsammans blir de bägge oslagbara oi de flesta spel, men specialiteten är kort.

Man skulle tro att mangan mest handlar om att göra reklam för att sälja mer Yu-Gi-Oh-kort. Och visst är det så. Men mangan står på egna ben. Det är en spännande underhållande och mycket vältecknad manga. Den blir dessutom bättre med tiden. Varje nummer är bättre än de tidigare (i alla fall hittils). Den rekommenderas varmt, också för kännedom i och med att Yu-Gi-Oh! idag är ett fenomen.

Författarduon Beop-Ryong och Hui-Jin slog igenom med dunder och brak i Korea med sin manhwa (koreansk manga) Chronicles of the cursed sword. Förlaget Megamanga (B. Wahlströms) ger nu ut den på svenska i 27 delar.

Manhwan utspelar sig i en annan värld där krig råder mellan demoner och människor. Huvudpersonerna är den föräldralöse Rey Yan och hans syster Syao Lin. Av en slump träffar de kung Jaryoon och hjälper honom motvilligt från både ondsinta människor och demoner. Att de är duktiga krigare beror mtycket på att Rey har ett fördömt svärd i sin ägo. Svärdet, som kallas PaSa-svärdet, kräver demonblod och verkar ha en egen dold agenda.

Det finns många manga- och manhwa-serier på svenska som handlar om kringströvande svärdsmän som kämpar mot demoner. Lite för många enligt min åsikt. Speciellt med tanke på alla mangagenrer som inte finns på svenska. Nåväl, i sin genre står sig Chronicles of the cursed sword väl. Det är ett underhållande vältecknat fantasyäventyr som passar 13-åringar och uppåt. Dock inget måste att köpa in. Men behövs en bra fantasymanga är denna serie att rekommendera.

Snow Drop är en manhwa, alltså en serie från Korea. Följaktligen läses den enligt det västerländksa sättet (inte "baklänges").

Manhwan handlar om So-Na. Hon har sedan ett par år tillbaka dragit sig undan världen på grund av en traumatisk upplevelse (som jag inte tänker avslöja här). Efter år av hemmastudier känner hon sig stark nog att träffa folk igen och börjar gymnasiet. Hon träffar och blir senare förälskad i Hae-Gi, en rik pojke men som också har ett mörkt förflutet. Sedan följer en såpopera-aktig kärlekshistoria med många svek och förhinder.

Snow Drop innehåller romantik så det räcker och blir över. Vilket inte betyder att den är dålig. Tvärtom, precis som bra såpoperor blir man fast i handlingen och vill veta hur det går. Den är svår att slita sig ifrån. Den enda riktigt negativa med serien är teckningarna. De är förvånadsvärt enkla och slarviga för att vara en manhwa. Den kan möjligtvis även vara lite lång. Men det positiva överväger och Snow Drop är en underhållande, tårdrypande manhwa. Den vänder sig till en (kvinnlig)publik från 14 år och uppåt.

Rekommenderas.

.Hack utspelar sig i ett datorspel. Syskonen Shugo och Rena spelar två egenskapade karaktärer i "Världen", en virtuell verklighet. Syskonen dras de in i ett äventyr som tycks vara skapat av spelet själv.

I Japan släpptes mangan, animen och dataspelet .Hack samtidigt, vilket är unikt. Mangan är en kort serie, bara tre delar. Är man intresserad av TV-spel får man mer ut av mangan än annars. .Hack är en vältecknad allåldersmanga som faktiskt vinner på att den är så pass kort som den är. Det är god underhållning men inget måste. Man kan både ha och mista denna manga.

Shôjomangan (tjejmanga) Fushigi Yuugi är Watases största succé hittils. Mangan handlar om Miaka som tillsammans med sin vän Yui hittar den mystiska boken De fyra gudarnas rike på biblioteket. Vännerna sugs in i i boken och hamnar i en annan värld. Efter ett tag kommer de tillbaka till vår värld. Miaka kan dock inte glömma upplevelvelsen utan återvänder till den andra världen som är fylld av slavhandlare, banditer och soldater. Väl där anses Miaka vara den legendariska Prästinnan av Suzaku som profeterna menar ska komma från en annan värld för att rädda kungariket.

Temat är mycket vanligt, inte bara inom manga utan även inom den västerländska populärkulturen. Men det gör inte så mycket i och med att Fushigi Yuugi är så bra. Vi bjuds på ett fartfyllt underhållande fantasy-äventyr. Att teckningarna dessutom är välgjorda ökar bokens sympatiska intryck. Detta är mycket bra underhållning och serien rekommenderas.

Bakom pseudenymen Clamp finns Nanase Ohkawa, Mokona Apapa, Mick Nekoi och Satsuki Igarashi. De är mangavärldens mest produktiva team med många succéer bakom sig. Förutom Magic Knight Reynearthfinns i skrivande stund även serierna xxxHolic och Chobits på svenska.

Magic knight Rayearth handlar om de tre flickorna Hikaru, Fuu och Umi. En händelse gör att dom förflyttas från Tokyo till planeten Cefiro. Trion tränas av trollkarlen Clef i konsten att hitta sin inre magi. Detta för att tjejerna tros kunna vara de legendariska Magic Knights som enligt en gammal sägen ska rädda Cephiro från undergång. Trion får även den Pokemon-liknande varelsen Mokona som följeslagare på deras äventyr.

Magic knight Raynearth består av två trilogier och finns således i totalt sex delar. Denna manga påstås på olika fansidor på nätet vara tecknarkollektivet Clamps absolut bästa produktion. Det tycker jag är att ta i. Den är inte lika originell och nyskapande som Clamps övriga serier. Det betyder dock inte att den på något sätt är dålig. Magic knight Reynearth är ett underhållande fantasyäventyr med fart och fläkt som främst riktar sig till högstadietjejer. Serien rekommenderas men den är inget måste.

Animén Neon Genesis Evangelion är nästan alltid etta på topplistor om de bästa japanska animerade TV-serier som någonsin gjorts. Efter succén med animén kom en version i manga. Detta är ovanligt. Oftast brukar en mangasuccé bli animé, inte tvärtom.

Nu har i alla fall mangan kommit i svensk språkdräkt. Neon Genesis Evangelion handlar om jättelika mekaniska monster från rymden anfaller jorden och hur jordens befolkning försöker slå tillbaka med hjälp av liknande robotar. Men under denna handling finns en mycket komplicerad far och son-relation, där fadern, Gendo Ikari är ledaren av försvarsstyrkorna och sonen, Shinji Ikari, en av de få utvalda som klarar av att styra robotorna. När det sedan visar sig att försvarsrobotarna har en själ blir det komplicerat. Inte minst då Shinjis robot har innehar själen efter Shinjis mor.

Neon Genesis Evangelion är en mycket mörk serie. Och en mycket bra och vältrecknad serie. Mörkret och den komplicerade handlingen gör att denna serie passar bäst för unga vuxna samt, givetvis vuxna. Neon Genesis Evangelion är en av de bästa manga som finns på svenska och bör finnas på varje välsorterat bibliotek.

Oh! My goddess handlar om studenten Keiichi Morisato. På grund av hans stora hjärta har han blivit utvald av himlens datasystem Yggdrasil att ta emot en önskan. Gudinnan Belldandy ska utföra den åt honom. Keiichi önskar att hon alltid kommer att vara hos honom och får således en gudinna som sambo. Efter ett tag får han även Belldandys bångstyriga syster som sambo. Förvecklingarna kan börja!

Denna barnvänliga serie är mycket trevlig. Den är fylld av humor och romantik. Dessutom vältecknad. Serien rekomenderas. Den är dock ganska lång. Den är ännu inte avslutat och kommer att komma i minst 34 delar. Den anses vara en Shonen, d.v.s en "grabbmanga" men jag tycker den är relativt könlös (vilket är ovanligt för en manga) och passar följaktligen för de flesta från 11 år och uppåt.

Bakom pseudenymen Clamp finns Nanase Ohkawa, Mokona Apapa, Mick Nekoi och Satsuki Igarashi. De är mangavärldens mest produktiva team med många succéer bakom sig. Förutom Chobits finns i skrivande stund även serierna xxxHolic och Magic Knight Reynearth på svenska.

Mangan utspelar sig i en värld där datorer tillverkas som mänskliga dockor (under namnet "Persocoms"). Dessa persocoms lever tillsammans med människor. Huvudpersonen Motosuwa Hideki drömmer själv om att skaffa en egen Persocom. Dessvärre har han inte råd. Lyckligtvis råkar han hitta en slängd persocom som han tar hem och döper till Chii.

Chobits är en underlig serie. Serien blandar vilt mellan en mycket mörk ton och slap-stick. Den tar upp utanförskapet och samhällets förakt av människor som känner sig attraherade av datorer. Man kan alltså jämföra den med hur homosexuella kan utsättas för förakt. De exponerade, lättklädda kvinnorna som vimlar i serien kan kännas osmakliga och ovant för en västerländsk läsare.

Detta är en intressant serie, men mycket ojämn. Därför blir betyget att Chobits är en manga man både kan ha och mista. Den har tidigare gått i tidningen MangaMania.

Naruto hör till en av de största, och följaktligen mest populära mangaserierna någonsin. Naruto finns både som serie, tv-serie, TV-spel leksaker med mera.

Serien handlar om den tonårige ninja-aspiranten Naruto Uzumaki. Hans mål är att bli byns Hokage, d.v.s. den erkänt starkaste ninjan i byn. Men vad ingen vet, allra minst Naruto själv, är den hemlighet han ovetandes bär på.
I början förstod jag inte tjusningen med Naruto men efter att ha läst ett par delar förstår jag bättre. Man behöver komma in i den och när man väl gjort det är det ett underhållande (grabbigt) äventyr man bjuds på. Mangans målgrupp är (som så ofta i Sverige) pojkar i framför allt unga tonåren. Naruto är dessutom vältecknad.
Så sammanfattningsvis ett underhållande ninjaäventyr som med fördel kan köpas in till biblioteken.

Sugar Sugar Rune handlar om två häxor. De har förklädda kommit till människornas värld för att tävla mot varandra. Den av häxorna som vinner flest pojkars hjärtan blir drottning i häxriket. De båda häxorna, Vanilla och Chocolat är egentligen goda vänner men inser att de nu är varandras rivaler.

Seriens målgrupp är unga kvinnor (8-12 år). Sugar sugar rune är mycket vältecknad. Den är inte heller lika rörig som många manga som vänder sig mot en kvinnlig publik. Betyder det att den är bra. Nja. Det är en umbärlig manga som förvisso ger god underhållning men den känns ändå lite för enkel och ytlig. Mangan blir lite tråkig. Den kan mycket väl köpas in till ett bibliotek men är inget måste i hyllorna.

Shaman King är en enormt populär manga som skördat stora framgångar i Japan och USA. Nu har Hiroyuki Takeis succé kommit på svenska i pocketform och planeras bli 32 volymer. Det är dock inte första gången Shaman King ses i svensk språkdräkt. Den har funnits i Sverige som del i tidningen Shonen Jump.

Shaman King handlar om den unge Manta. Utbytesstudenten Yoh Asakura börjar i samma skolklass som Manta och blir mot Mantas vilja en god vän. Yoh är dock inte som andra skolelever. Han är Shaman och är således ett medium för de döda. Som följeslagare har han den sedan 600 år döde samurajen Amidamaru. Yohs mål är att bli Shaman King; kung över shamanerna. Vägen dit är dock snårig och fylld av äventyr.

Det är lätt att förstå varför Shaman King tagit världen med storm. Det är ett fantasifyllt underhållande äventyr vi läsare bjuds på som lämpar sig för 12-åringar och uppåt. Att teckningarna dessutom är välgjorda ökar bokens sympatiska intryck. Det är mycket god underhållning och har sin plats på varje välsorterat bibliotek.

Yumi Tamura började sin karriär med att vara medförfattare på en rad shôjomanga (tjejmanga). Men sedan skapade hon Basara som blev en enorm succé i Japan. Nu släpps mangan på svenska i 27 volymer av förlaget Mangismo.

Handlingen utspelar sig i Japan i en nära framtid efter att en naturkatastrof ödelagt alla moderna byar. Landet har av härsklystna kungar delats upp i fyra regioner. Den unge Tatara anses vara ödets barn som ska befria landet från tyrannerna. Men då han blir mördad på order av den Röde Kungens män blir Tataras tvillingsyster Sarasa tvungen att i hemlighet ta hans plats. Detta händer samtidigt som Sarasa träffar Shuri. De två förälskar sig i varandra. Det unga paret anar inte att dom egentligen är dödsfiender. Shuri visar sig nämligen vara den röde kungen.

Serien låter som ett spännande fantasy-äventyr för unga (från 12 år). Dessvärre är den varken spännande, rolig, dramatisk eller på minsta vis underhållande. Basara består av tråkiga teckningar i en tråkig fantasyhistora man läst många gånger förr, fast bättre. Att Basara blev en sådan succé i Japan är för mig en gåta. Boken rekommenderas inte.

I och med att Mangismo läggs ned nu i slutet av 2007 kommer blir Basara inte att bli komplett på svenska.

Om mangaprinsessan Rumiko Takahashi har jag skrivit mer om då jag skrev om hennes eminenta manga Ranma 1/2.

Inu Yasha handlar om skolflickan Kagome. Hon råkar ramla ner i en gammal brunn. Brunnen visar sig vara en portal och Kagome hamnar i det medeltida Japan. Fast i Takahashis version av det medeltida Japan härskar olika typer av demoner. Tillsammans med halvdemonen Inu Yasha ger Kagome sig ut på jakt efter en magisk juvel som skänker bäraren stor kraft. Självklart råkar Inu Yasha och Kagomet ut för onda demoner (samt en och annan ond människa) som också vill åt juvelen.

Mangan Inu Yasha är betydligt mörkare och mer otäck än Takahashis tidigare mangasucce Ranma ½. Den är blodig, grotesk och riktar sig därmed till äldre läsare, 13 och uppåt.

Liksom Takahashis övriga serier är Inu Yasha relativt könlös (de flesta mangaserier har som bekant mycket tydliga målgrupper). Som alltid med Rumiko Takahasis serier är Inu Yasha en mycket bra, underhållande manga. Hon är välförtjänt av epitetet mangaprinsessan. Inu Yasha rekommenderas varmt för inköp.

Är komplett i 58 volymer men på svenska finns bara upp till 42. Så det är engelska som gäller om man vill (och det bör man) göra serien komplett.

Judal är en relativt populär mangaskapare där Vampire Game anses vara dennes hittills främsta verk. Mangan är avslutat och finns i femton delar. Vampire Game handlar om 15-årige prinsessan Ishtar som tar hand om en herrelös katt. Katten är dock inte vilken strykarkatt som helst utan reinkarnationen av vampyrkungen Duzell som kommit tillbaka till de levandes rike för att hämnas på den som dödade honom. Därför söker Duzell efter reinkarnationen av kung Phelios. Den gamle kungen visar sig vara Ishtars farfar. Vampyrkungen har dock fattat tycke för den unge lynnige prinsessan.

Det låter kanske som en rolig manga. Synd att den inte är det. Serien är rörigt skriven och skämten faller platt till marken. Jag som läsare orkar inte hålla intresset uppe.

Vampire Game marknadsförs som en romantisk fantasymanga för de unga tonåren. I dom få delar jag orkat ta mig igenom lyser dock inte bara humorn utan även romantiken med sin frånvaro. Detta är ingen bra manga.

En i japan mycket vanlig genre inom manga är serier som handlar om manlig homosexualitet. Genren kallas för Shônen-ai. Både skaparna av Shônen-ai och deras publik är nästan uteslutande ung och kvinnlig.

Mangismo är ett förlag som publicerar manga och manhwa (manga från Korea) med syfte att bredda serieutbudet i Skandinavien. Detta genom att publicera serier i genrer som tidigare inte funnits översatta. Således har nu den första renodlade Shônen-ai kommit i svensk språkdräkt.

Gravitation handlar om Shuichi, en 18-åring som hoppas bli Japans nye rockstjärna. Men Shichis värld ställs på ända då han möter den mystiske författaren Eiri Yuki som han blir attraherad av.

Som jag skrev ovan är Shônen-ais publik i Japan mestadels unga kvinnor. I Sverige tror jag könet spelar mindre roll. Dock tror jag att Gravitation lockar en lite äldre publik, 15 år och uppåt. Mangan är hursomhelst på grund av sitt ämne ett välkommet tillskott. Dessutom är den vältecknad. Handlingen blir dock emellanåt väldigt såpoperaaktig. Men såpa till trots är det underhållande. Denna manga har sin givna plats i landets alla bibliotek.

OBS! Mangismo läggs ned. Följaktligen kommer det sista numret av Gravitation inte ges ut på svenska.

One Piece är en av de mest populära mangaserierna någonsin. I Sverige har den funnits ganska länge. Den handlar om den unge Ruffy som ätit av djävulsfrukten och som därför fått en gummikropp. Han bestämmer sig för att bli kungen av pirater och ger sig ut på jakt efter den legendariska piratskatten One Piece. På vägen får han många vänner och fiender. Besättningen på hans skepp ökas hela tiden av olika kufar.

I början jublade jag över den här mangan. Jag fann den underhållande och nyskapande. Dessvärre har One Piece blivit för populär. Handlingen har blivit urvattnad, förutsägbar och trist. Synd på en så bra start. Mangan är helt enkelt för lång, dessutom verkar den ionte ta slut på långa vägar. Synd. Men den bör nog finnas på ett välsorterat bibliotek i och med att den är en av de största mangorna någonsin.