Elemental Gelade av Mayumi Azuma
Azuma inledde sin karriär som assistent åt mangaskaparen Kozue Amano. Numera är det hon som är mangaskaparen och har assistenter som jobbar för henne. Hennes första succé var en mangaversion på TV-spelet Star Ocean: The Second Story. Fast hennes största succé är Elemental Gelade som från början var en populär animé (manga tv-serie). Mangan har också fått en spin-off manga, Elemental Gelade: Flag of Blue Sky.
Mangan handlar om flygpiraten Coud Van Giruet som av en händelse kommit över "Edel Raid" Ren, ett levande vapen som förvandlar den människa hon interagerar med till en dödsmaskin. Ren blir dessvärre kidnappad och såld på svarta marknaden. Coud bestämmer sig för att rädda henne. Han och fyra övriga lätt missanpassade individer ger sig av på jakt efter henne.
Som så ofta när det gäller manga är Elemental Gelade vältecknad. Den är förvisso underhållande men även tröttsam. Jag har inte sett animén men kan tänka mig att den är bättre. Allt för mycket action gör sig enligt min mening bäst som rörliga bilder medan serier med ett lugnare tempo passar bäst i bokform.
Det finns i och för sig mycket sämre mangaserier än Elemental Gelade och så dålig är den inte. Den kan underhålla en regnig dag men det finns bättre.
Rekommenderas inte.
Rebirth av Woo
Manga betyder som bekant serier från Japan. Men i västvärlden har det snarare kommit att betyda teckningsstilen (även om den kan variera ganska rejält). Jag vet inte hur genre-petig man ska vara. Megamanga är rubriken för en del av Wahlströms bokförlags utgivning av tecknade serier. Namnet till trots ger förlaget inte ut manga utan manhwa. Manhwa är tecknade serier från Korea och har stora likheter med japansk manga. Skillnaden är att manhwa läses som västerländska serier, från vänster till höger, alltså inte "bakifrån". Alltså ger dom inte ut det dom säger sig göra. Frågan är som sagt hur genre-petig man ska vara? Och så länge det kommer nya bra serier på svenska kanske man ska vara nöjd?
Kang-Woo Lee har under pseudenymen Woo gjort stor succé i Korea med sin Manhwa Rebirth. Serien handlar om Vampyren Deswithat som blivit fängslad i Limbo under trehundra år av magikern Kalutika. Dessvärre råkar vampyren släppas fri av välmenande men klantiga spökjägare. En profetia förutspår att Kalutika kommer att förgöra jorden. Deshwitats upptäcker att hans jakt på magikern inte längre bara om hämnd. Vampyren Deshwitat lierar sig med dottern till en av sina offer, en präst som behärskar ljusets kraft samt sin gamle vän (?) Rett.
Det är ett vältecknat äventyr som bitvis är väldigt våldsamt. Dessutom kan de mycket lättklädda hjältinnorna och vissa sexskämt kännas osmakliga för en västerländsk läsare. Men trots de överexponerade kvinnorna är det lätt att förstå varför Rebirth blivit så populär. Rebirth är god underhållning som passar för trettonåringar och uppåt. Rekommenderas.
Fullmetal Alchemist av Hiromu Arakawa
Fullmetal alchemist tagit världen med storm. Den finns som manga, TV-serie, film, spin-offserier och som TV-spel. Kvinnan bakom världssuccén heter Hiromu Arakawa .
Mangan handlar om bröderna Edward och Alphonse Elric som med hjälp av alkemi försöker återuppväcka sin döda mor, något som enligt uråldriga alkemiregler är strängt förbjudet att göra. Dessvärre misslyckas dom och blir skadade för livet. Elric blir av med sin ena arm och ena ben men det är Alphonse som råkar mest illa ut. Hans själ binds till en gammal rustning. Flera år senare jobbar bröderna som statliga alkemister men deras egentliga mål är de vises sten som sägs kunna bota de båda alkemisterna. På vägen mot de vises sten råkar bröderna givetvis ut för en massa äventyr och ondsinta typer som också vill åt stenen.
Vi läsare bjuds på ett fartfyllt, underhållande äventyr. Att teckningarna dessutom är välgjorda ökar bokens sympatiska intryck. Mangan marknadsförs som en typisk Shonenmanga, d.v.s. manga som passar bäst för pojkar i tidiga tomåren. Fast jag ser nog Fullmetal Alchemist som en allåldersmanga som passar vuxna som barn, pojkar som flickor.
Denna manga rekommenderas varmt!
Death Note av Tsugumi Ohba & Takeshi Obata
Takeshi Obata som tecknat denna manga är även tecknaren till den fantastiska mangan Hikaru no Go. Denna gång har han lierat sig med manusförfattaren Tsugumi Ohba.
Death Note handlar om den uttråkade toppstudenten Light Yagami. En dag råkar han hitta en anteckningsbok som tappats av en lika uttråkad shinigami (dödsgud). Alla som får sina namn inskrivna i boken dör och Light bestämmer sig att använda anteckningsboken för att bekämpa ondskan. Men i och med att brottslingarna dör till höger och vänster engageras den skicklige detektiven L för att hitta mördaren. Allt medan shinigamin Ryuk intresserat följer händelseutvecklingen.
Mangan har lett till (som så ofta) en animé men även två icke-tecknade långfilmer (samt en som är under inspelning) och en roman. Ungefär tjugo miljoner exemplar av hela mangan Death Note har sålts bara i japan och mangan har 2006 nominerats till Best Manga på American Anime Awards. Jag förstår varför.
Death Note är en av de bästa mangaserier jag någonsin läst. Den är mycket vältecknad, spännande och har en oförutsägbar handling. Death Note är hur bra som helst och har en given plats på det välsorterade bibliotekets engelska serieavdelning. Kom bara ihåg att Death Note är en vuxenmanga.
Den kommer att komma i 12 delar.
Rekommenderas varmt.
Mangatalangen (samlingspocket)
Mangatalangen är en tävling startad av Bonnier Carlsen med målet att hitta nya talanger inom (den lite märkliga genren) svensk manga. Mangatalangen startade 2005 och vinnarna utnämndess 2006. Nu har mangatalangen startats för andra gången, i januari 2007 och skall vara avslutad 1:a maj samma år.
De vinnande serierna från mangatalangen 2006 har publicerats i tidningen Manga Mania och i samlingspocketen Mangatalangen: Vinnarna 2006.
Pocketen är gratis, vilket egentligen är lite märkigt. Den håller så pass hög standard så att en kostnad hade varit motiverad. Men gratis serier är alltid trevligt. Mangatalangen är indelad i en junior- och en seniorklass. Bägge höll en hög klass även om seniorklassen var i regel bättre tecknad. Eftersom den är gratis vore biblioteken en klockren "utdelarplats". Antologin rekommenderas hur som helst. Kul att det finns så stor mangapotential i Sverige.
Se även http://www.bonniercarlsen.se/mangatalangen/
Peach Fuzz av Lindsay Cibos & Jared Hodges
Peach Fuzz är egentligen ingen manga om man ska vara genre-petig. Manga betyder egentligen japanska serier och Peach Fuzz är inte japansk utan amerikansk. Den är dock tecknad enligt den typiska "mangastilen" och är i Sverige utgiven på förlaget MegaManga (under B. Wahlströms).
Peach Fuzz är en mycket barnvänlig manga. Den handlar om nioåriga Amanda. Efter en hel del tjat får hon av sin mamma illern Peach. Dock måste Amanda själv ta hand om Peach och illern får heller aldrig bita någon. Peach visar sig dock ha varit en bortskämd illerprinsessa i buren på zooaffären. Hon vill tillbaka till sitt rike och kämpar med allt hon har för att kunna komma tillbaka.
Peach Fuzz är som sagt riktad gentemot yngre barn (kanske med fokus på flickor). Jag finner serien underhållande, finurlig och vältecknad. Men kommer den svenska mangaläsaren att bli besviken på Peach Fuzz i och med att den är för yngre än alla andra mangaserier i Sverige. Kanske. Men Peach Fuzz är en bra barnmanga och i och med att det är den första mangaserien för yngre rekommenderas den för inköp på landets bibliotek.
Se även författarnas hemsida. http://jaredandlindsay.com/comics-peachfuzz.html
AstroBoy av Osamu Tezuka
Osamu Tezuka har kallats för japans svar på Walt Disney. Och visst ligger det mycket i det påståendet. På samma sätt som Walt Disney utvecklade serier och tecknad film i väst gjorde Tezuka i öst. En av Tezukas största succéer var astroboy.
Mangan handlar om Astroboy som är den första roboten som har ett riktigt hjärta. Denne pojkrobot som följaktligen har känslor till skillnad från sina robotgelikar, bestämmer sig för att beskydda och hjälpa både mänskligheten och andra robotar ifrån ont.
Astroboy känns som en kombination av Pinocchio och Stålmannen. Astroboy är en fantastisk superhjältesaga som håller än. Dessvärre är det svenska albumet en moderniserad version av Akira Himekawa. Moderniseringen gör att albumet känns gammeldags. Originalserierna (som finns att köpa på engelska) har betydligt mer själ och fart en denna. Så Astroboy på svenska rekommenderas inte men originalalbumen på engelska rekommenderas varmt.
Gon av Masashi Tanaka
Gon är något så ovanligt som en manga utan text. Gon är namnet på en aggressiv liten dinosaurieunge och i manganovellerna får vi ta del av Gons liv och äventyr med och mot andra djur.
Gon hör till de första mangaserierna som kom till Sverige. Serien blev en succe världen över och blev ganska populär även i Sverige. (Givetvis kan man inte jämföra med Dragon Balls popularitet flera år senare).
Den är oerhört vältecknad. Det känns som om varje bildruta är ett konstverk. Bitivis är serien mycket våldsam och blod och djurdelar sprids över serierutorna. Men det är alltid bra och det känns som om våldet har ett syfte, istället för att vara våld för våldets egen skull.
I likhet med de andra (få) mangaserierna som släpptes i Sverige innan Dragon Balls genombrott är denna ganska svår att få tag på. Den finns att köpa på tyska och engelska. Men i och med att serien i sig är utan text (det är bara på baksidan det finns lite text) är det inte ett större problem.
Gon är en bra allåldersmanga som rekommenderas varmt (allt för små ska nog undvika att läsa den om dom inte vill se lemlästade djur).
Gen, pojken från Hiroshima av Keiji Nakazawa
Gen, pojken från Hiroshima av Keiji Nakazawa är en manga som nästan alla bibliotek köpte in under 1980-talet. Ingen visste då vad en manga var för något men albumet köptes eftersom det handlade om atombomben i Hiroshima. Albumet gavs ut på svenska av Alvglans. Men det kom endast i ett album, således är Gens öden och äventyr inkomplett på svenska. Alltså är det den engelska utgivningen Barefoot Gen som gäller.
Barefoot Gen handlar alltså om den unge Gen och hans familj. Mangan handlar om hur de kvarvarande i Gens familj försöker återskapa ett liv efter bombningen av Hiroshima.
Nakazawa var sex år när atombomben föll över hans hemstad Hiroshima. Hans far och syskon brändes till döds. Nakazawas syfte med mangan är att den ska informera och varna resten av världen för atombomber och krigshets.
Barefoot Gen är en ganska tung serie med mycket anti-krigspropaganda. Den är välgjord och trovärdig. Man blir kanske inte på solskenshumör men den är inte så mörk som jag befarade utan bitvis positiv. Det är ingen manga jag blir omedelbart underhållen av men det är ett litterärt mästerverk. En mycket välgjord och vältecknad klassiker.
Den svenska delen är idag svår att få tag på. Det är nog endast via antikvariat som man kan lyckas.
Den rekommenderas.
DNAngel av Yukiru Sugisaki
Huvudpersonen i DNAngel är Daisuke Niwa. Han älskar Riku Harada. Dessvärre gör en förbannelse i hans släkt att han förvandlas till mästertjuven Dark så fort han träffar henne. Riku betraktar dock Daisuke bara som en vän, däremot är hon mycket förälskad i Dark. Dark å sin sida är ointresserad av Riku, men älskar hennes tvillingsyster Risa.
DNAngel är lite intressant så till vida att den högst antagligen är avslutat innan den är avslutad. Yukiru Sugusaki har tydligen en förmåga att börja på nya mangaserier innan hon hunnit avsluta sina pågående. Detta trots att DNAngel blivit en populär manga. Andra serier som Sugisaki gjort är Rizelmine, Lagoon Engine samt Lagoon Engine Einsatz. Av dessa är endast Rizelmine avslutad (den blev i och för sig bara en pocket).
Det är synd att DNAngel inte är avslutad, för det är en underhållande vältecknad serie. Ibland blir den lite rörig men aldrig tråkig. Sugisaki kan dock mycket väl få för sig att fortsätta på den. Hon ger ett intryck av att vara väldigt impulsiv. Men i och med att den inte är avslutad (och oavslutade serier är bland det mest frustrarande som finns) kan jag inte rekommendera den för inköp.
Se även Sugisakis hemsida: http://arecacatechu.jp/top.html
Kingdom Hearts av Shiro Amano
En av Kingdom Hearts-serierna finns på svenska, de övriga är på engelska.
Kingdom Hearts är från början ett mycket populärt TV-spel till Playstation 2. Det är ett samarbete mellan Disney och Square Enix, ett av de största japanska spelföretag. Den otroliga populariteten har lett till att spelet fått två uppföljare (Kingdom Hearts Chain of Memories till Gameboy Advanced och Kingdom Hearts II till playstation) samt en mangaserier av den japanske serietecknaren Shiro Amano.
Huvudpersonen (i både mangan och spelet) är den 14-årige Sora. Då äventyret börjar befinner sig Sora på en ö med sina två bästa vänner. Under en storm, då ön blir anfallen av de hjärtlösa, hamnar Sora i en annan värld. Där träffar han hovtrollkarlen Donald (Kalle Anka) och kapten Goofy (Långben), som söker efter den försvunne kung Mickey (Musse) för att bringa honom åter till Disneyslottet. När trion upptäcker de Hjärtlösa, hemska varelser som lever på mörkret i andras hjärtan, sluter de sig samman för att hjälpa varandra och besegra de Hjärtlösa.
Jag har inte spelat TV-spelet. Mangan har jag däremot läst och den gav mig god underhållning trots att jag inte spelat Kingdom Hearts. Mangan är alltså så välgjord att den står på egna ben (vilket inte alla serier baserade på TV-spel gör). Den är vältecknad och kombinationen av manga och Disney är mycket underhållande. Mangan finns i fyra delar.
De andra spelen finns också i mangaform. Kingdom Hearts Chain of Memories är en kortare manga (i två delar). Den känns som en urvattnad version av första delen men ger ändå god underhållning.
Även Kingdom Hearts II har kommit i mangaform, också den gjord av Shiro Amano. Den håller lika god klass som första Kingdom Hearts. Serien rekommenderas, men framför allt de fyra första delarna (som baseras på det första spelet).
Sandland av Akira Toryiama
Jag tror att de flesta vet vem Akira Toryiama är. Han är mannen som blev känd över hela världen då han skapade Dragon Ball. Efter att ha avslutat succen har Toryiama trappat ned i sitt skapande. Han har gjort några strömangor. Kajika är en sådan, Sandland en annan.
Sandland, som finns i en avslutande pocket, utspelar sig i en nära framtid där krig förstört jorden. Istället kallas vår planet nu för Sandlandet eftersom allt som är kvar är ett torrt och öde land. Vattnet kontrolleras av en girig kung. Men enligt en gammal legend ska den finnas en försvunnen sjö någonstand i Sandlandet. Sheriff Lao bestämmer sig för att leta efter sjön och tar hjälp av Belsebub, sonen till demonkungen samt Belsebubs assistent Tjuven. Tillsammans reser trion genom öknen och kämpar mot drakar, banditer och den farligaste fienden av dem alla, kungens armé.
Precis som Kajika är Sandland en mycket bättre serie än Dragon Ball. Och precis som Kajika skulle Sandland mått lite bättre av att vara lite längre (gärna en handfull pocketdelar till). Men det spelar egentligen ingen större roll i och med att serien är bra i alla fall. Den är dessutom vältecknad. Den rekommenderas.
Serien har även gått som följetong i tidningen Shonen Jump.
Kajika av Akira Toryiama
Jag tror att de flesta vet vem Akira Toryiama är. Han är mannen som blev känd över hela världen då han skapade Dragon Ball. Efter att ha avslutat succen har Toryiama trappat ned i sitt skapande. Han har gjort några strömangor. Kajika är en sådan. Den finns i en avslutande pocket (alltså finns bara i en del, till skillnad från Dragon Ball som finns i 42 delar).
Huvudpersonen i Mangan är Kajika. I sina unga år var Kajika ett elakt barn som gärna gjorde hyss. Busstrecken blev grövre och grövre tills han en dag dödade en räv. Rävens ande kastar en förbannelse över Kajika och han blir till en viss del en räv själv. För att bryta förbannelsen måste han rädda livet på tusen levande varelser. Detta leder den unge Kajika till en hel del äventyr.
Kajika är milsvida bättre än Dragon Ball. De gubbsjuka sexskämten som var så vanliga i Dragon Ball är nästan helst borta här. Handlingen är finurlig och Toryiamas teckningar är som vanligt välgjorda. Enda nackdelen är att Kajika är lite kort. Det går lite för snabbt. Mangan skulle ha vunnit på att vara i åtminstonde ett par delar till. Men den ger god underhållning och rekommenderas därför.
Stall Norrsken av Noomi Herbert, Lena Ollmark & Åsa Ekström
Är detta verkligen en manga? Den marknadsfördes så. I själva verket är det en roman där handlingen emellanåt fortsätter i ett par sidor i mangaliknande serieform för att därefter bli text igen. Boken består dock mest av text, endast en bråkdel består alltså av manga. Bokserien börjar som en klassisk hästbok för att mer och mer bli en äventyrsberättelse med fantasy och magiska inslag.
Handlingen utspelar sig i Lappland. Här lär huvudpersonerna (tre tjejer och en kille) känna varandra via en ridklubb. En dag råkar de av en slump ut för en magisk ceremoni som egentligen är avsedd för en schaman. De fyra elementens krafter och dolda talanger överförs av misstag till huvudpersonerna och deras hästar.
Historien är underhållande och spännande. Teckningarna är mycket välgjorda (men ganska få). Boken har definitivt en plats på varje bibliotek, dock inte bland serierna! Boken är till största delen en roman och bör vara bland sådana. Detta är alltså ingen renodlad manga även om den påstås vara en!
Chrono Crusade av Daisuke Moriyama
Chrono Crusade har blivit en internationell bestseller, både som manga och animé. Nu har den kommit i svensk språkdräkt. Boken handlar om nunnan Rosette. Hon arbetar med att bekämpa demoner och andra onda varelser. Hennes partner Chrono är själv en demon men kämpar mot demoner på Rosettes sida. Bara Rosette kan få fram Chronos rätta väsen och kolossala krafter. Det gör hon med hjälp av det ur hon har hängande i en kedja runt halsen. Varje gång hon gör det förlorar hon dock en del av hennes livskraft.
I mina ögon är Chrono Crusade (som i original för övrigt heter Chrno Crusade på grund av en felstavning vid första tryckningen) en mer barnvänlig version av Kouta Hiranos Hellsing. Serien är vältecknad och har en finurlig handling. Den kommer att komma i 8 delar och passar från ca. 12 år och uppåt. Den rekommenderas. Viktigt att tänka på är att detta är en actionmanga, vilket majoriteten av de översatta mangorna är. Så vill man ha ett varierat utbud får man tänka på det. Men Chrono Crusade skämmer verkligen inte ut ens mangabestond. Tvärtom.
Demon Diary av Kara
Demon diary är en koreansk manga (s.k. manhwa) som finns sju delar. Kara är pseudonym för de två unga kvinnor som tecknar och skriver Demon diary. Serien är deras debut och till deras lycka har den blivit en stor succé i både Korea, USA och Tyskland.
Demon Diary handlar om den unge Raenef. Han påstås vara arvtagare till en demonherre. Hans uppgift blir att återupprätta harmonin mellan gudar och demoner. Demonen Eclipse blir utsedd till Raenefs läromästare. Demonmästare bör av tradition vara mycket ondskefulla, något den genomsnälle Raenef varken förstår eller klarar av. Snart har hans goda drag smittat av sig på Eclipse. Dessutom blir Raenef god vän med både präster och demondräpare, något som förvirrar hela demonvärlden.
Detta är en mycket rolig serie. Demon Diary är späckad av en klurig humor som smittar av sig. Dessutom är den vältecknad. Serien rekommenderas från 12 år men kan i stort sätt läsas av vem som helst. Detta är god underhållning! Rekommenderas.
Ragnarök av Myung-Jin Lee
Ragnarök är en manhwa vilket betyder att man läser den på det västerländska sättet. Serien är en av de mest sålda manhwa-titlarna i Korea.
Ragnarök handlar om Fenris Fenrir som är på jakt efter den pånyttfödde guden Balder. Detta för att Balder kan utlösa Ragnarök, d.v.s. gudrarnas undergång. Även de vildsina Valkyroirna är ute efter Balder. Dom ska, på uppdrag av gudarna, stoppa Balder.
Serien är späckad av gudar och andra karaktärer. Jag finner det lite rörigt och svårt att hänga med. För mig som västerländsk läsare känns det dessutom lite märkligt att se fornnordiska gudar tecknade som asiater, (asiatiskt mangautseende).
Ragnarök är mycket vältecknad men det spelar föga roll då berättelsen är så rörig och, all action till trots, ointressant och tråkig. Vill man läsa om de fornnordiska gudarna i serieform är Madsens serie Valhalla betydligt bättre (och mer i enlighet med de gamla gudasagorna).
Således faller Ragnarök platt till marken och rekommenderas inte alls.
Shirley av Kaoru Mori
En mycket populär genre i japan är manga om pigor. En av de mest populära serierna är Emma av Kaoru Mori, som jag skrivit om tidigare. Mori har förläst sig på systrarna Bronte och annan romantisk litteratur från artonhundratalets England och gjort sin egen version. Men Emma är inte den enda pig-manga Mori gjort. Han står även bakom Shirley.
Boken är en avslutad berättelse och handlar om förhållandet mellan den undergivna tjänsteflickan Shirley och hennes matmor. Den som önskar att Shirley ska visa någon egen styrka får kommer på skam, vilket känns annorlunda och uppfriskande. I boken ingår även två andra historier i samma stil, av samma författare. Alla berättelser utspelar sig i det viktorianska London.
Detta är mycket bra. Vältecknat och romantiskt sentimentalt. Emma är kasnke något bättre, mest för att den är längre, (7 delar). Men Shirley är en mycket läsvärd manga. Rekommenderas. Målgruppen är flickor i tonåren. Vill man vara pedagogisk kan faktiskt Moris böcker användas i historieundervisning kring hur det var att leva i det viktorianska London. Men vad som är viktigast är inte möjligheten till pedagogik utan att mangan ger god underhållning.
The Devil Ororon av Hakase Mizuki
Huvudpersonen i mangan är den unge Chiaki. En dag ser hon en mycket skadad man ligga i regnet på gatan. Hon tar honom hem och tar hand om honom. Mannen visar sig vara djävulskungen Ororon. Som tack för att hon räddat honom får hon en önskan uppfylld. Chiakis önskan är att Ororon ska stanna hos henne för alltid. Vilken han gör. Deras liv tillsammans blir dock inte alltid lätt. Eftersom Ororon är arvinge till tronen i helvetet dyker olika monster och demoner upp för att döda honom. Dessutom visar det sig att Chiaki är barnet till en ärkeängel och en människa.
På pappret låter det som en kul manga. Dessvärre är den inte så kul. Det beror nog mest på de dåliga teckningarna som hämmar hela berättelsen. Berättelsen i sig är bra. Handlingne är finurlig och emellanåt mycket rolig. Men mangan kräver det en hel del koncentration samt gott minne för att hänga med.
Min slutsats är att det är en manga man både kan ha och mista. Men de dåliga teckningarna samt svårigheten att komma in i den gör att jag inte rekommenderar den.
One av Vin Lee
One är en Manhwa (koreansk manga) med tema musik och kärlek. Serien utspelar sig bland elever på ett Sydkoreanskt gymnasium. Huvudkaraktärerna är bland annat den unga popstjärnan Jenny You och det tystlåtna före detta musikaliska geniet Eumpa Won.
Seriens styrka är de många karaktärerna i den. De är mångfacetterade på ett sätt som inte är vanligt i bredare serier. Handlingen i sig är lätt såp-operaaktig och kretsar kring romantiska och vänskapsrelationer och även fiendeskap.
One är en trevlig och underhållande serie, lämplig för läsare i tonåren. Därtill är den vältecknad. Den rekommenderas men är inget måste.
