Mangabibliotekarien flyttar och byter namn

Tiderna förändras! Och jag med dom. Det var hög tid att skapa en snyggare sida utan reklam. Dessutom var det hög tid att kombinera denna sida med denna bloggs syster seriebibliotekarien. Det blir också ett namnbyte till seriebibliotekarien. Detta eftersom manga ju faktiskt är en del inom kategorien serier. På det här sättet kan jag titta närmare på allt. Dock kommer manga fortsättningsvis att ha ett huvudfokus.

Upplägget kommer alltså att vara likartat men utan reklam och snyggare. Hoppas jag.

Vi ses på:
http://www.seriebibliotekarien.com/

Suzuka av Kouji Seo



Följande manga finns än så länge bara på engelska.

Kouji Seo är kanske mest känd för sina så kallade haremmangaserier som Princess Lucia, A Town Where You Live och Suzuka. En haremmanga handlar oftast om en ung man som av olika orsaker får en massa sexiga kvinnor runt omkring sig. Oftast brukar även dessa haremmangaserier innehålla ecchi, d.v.s en hel del naket, dock i avsaknad av pornografiska inslag.

Suzuka är en typisk haremmanga med inslag av Ecchi. Den handlar om Yamato som flyttar till sin fasters kvinno-hotell/Spa. Han ska jobba deltid där samtidigt som han ska gå i skolan. Yamato blir omedelbart attraherad av sin granne Suzuka, en friidrottsstjärna.

Enorma bröst brukar vara ett vanligt inslag i ecchiserier. Dock brukar det inte vara vanligt att bröstvårtorna ritas ut. Här förekommer det dock. Upprepade gånger. Överhuvudtaget går Kouji Seo längre erotiskt sett än vad som är vanligt i en ecchi. Det är ganska grovt och otroligt sexistiskt. Dessvärre är det heller inte så värst underhållande. Det är den här typen av manga som ger hela mangagenren dåligt rykte. Det här är inte bra alls. 

Rekommenderas inte

Mjau 2 av Natalia Batista



Detta är den andra av fyra delar i Natalia Batistas barnmanga om katterna Ville och Vanilj. Jag var positivt överraskad över Mjau 1 som visade sig vara en mycket bra barnserie. Något vi inte är bortskämda med (många serier är för 11-åringar och uppåt. Sällan för de yngre).

Här fortsätter mangan i samma stil som i första delen. Vi får följa Ville och Vaniljs eskapader. Här får vi läsare bland annat se när Vanilj för första gången upplever glädjen i att vara utomhus medan Ville klättrar för högt upp och blir rädd.

Det som skiljer Mjau 2 åt från Mjau 1 är att det här är något högre tempo. Detta eftersom karaktärerna redan är etablerade, vilket första delen gick ut på. Vilket bara är bra. Därtill är serien mycket välberättad och vältecknad. Jag tycker särskilt om berättarsättet att teckna katterna som förmänskligade djur då de är ensamma men som katter då deras matte dyker upp.

Mjau-serien fortsätter hålla hög klass och detta är mer eller mindre ett måste bland landets alla bibliotek.

Rekommenderas.

Serieblaskan nr 2



Nu har äntligen andra nummret av nya tidskriften Serieblaskan utkommit. den blev något försenad men den som väntar på något gott...

Tidskriften har ändrat utseende något sedan första nummret. Volymen har ökat från 40 till 52 sidor. Vdessutom har formatet på själva tidningen blivit större. Jag finner dessa ändringar vara lyckade och tidningen har blivit mycket bättre än första nummret (som också var läsvärt). Även innehållet är ännu mera läsvärt. Fast det är lätt för mig att tycka så eftersom jag numera medverkar i tidskriften. Jag är alltså långt ifrån objektiv.

Min medverkan i detta nummer har varit ganska stort, jag har skrivit en artikel om Osamu Tezuka, en annan om mangautgivningen i Sverige. Vidare har jag skrivit om den amerikanska superhjälten Green Arrow och om hur det amerikanska wrestlingförbundet WWE satsar på en serietidning. En majoritet av serienyheterna kommer även från mitt tangentbord. Dessutom skrev jag om Asterix 50-årsdag samt en artikel om mangadockteatern Meja i spökjägarnas sal. Dessutom recenserar jag En hyllning till kungen av pop, Mjau! 1 och Inkalen

Så givetvis tycker jag tidningen är bra och har sin givna plats på varje bibliotek.

Rekommenderas förstås.

Mangabibliotekarien i poddradio



Jag har tidigare skrivit om Yokaj Studios fantastiska initiativ att starta poddradiosändningar. Det kan ni läsa om här. I denna månadsspecial av deras poddradiosändningar finns en intervju med mig. Lyssna gärna på det. Det kan ni göra här.

Messias: en mangaberättelse av Hidenori Kumai & Kozumi Shinozawa

Boken har undertiteln är han här för att frälsa världen- eller för att förgöra den?

Den här boken är en del i en serie på fem volymer kallad manga bible. Mangaserien är skapad av Next, en organisation med målet att distrubiera bibliska berättelser världen över. Syftet är att nå barn som annars kanske känner ett motstånd att ta till sig originalbibeln och kyrkliga besök. Av dessa fem volymer ska tre täcka upp gamla testamentet och två nya testamentet.

Den första utgivna är Messias som alltså tar upp Jesu liv. Alla fem mangavolymerna är skrivna av Hidenori Kumai. Tanken är att Kozumi Shinozawa ska teckna nya testamentet och någon annan tecknare ska ta sig an gamla testamentet.

Messias tar mer eller mindre upp alla berättelser om Jesus, från ängelns besök hos Maria till uppståndelsen. Allt detta är samlat i en volym så det är kanske inte så konstigt att det hela känns en aning komnprimerat. Dock finns det på alla sidor en hänvisning till de korrekta bibelverserna. Boken avslutas även med lite fakta om personerna och dylikt. 

Kan vara kul att veta att denna bok ursprungligen skrevs på japanska men den engelsköversatta utgåvan var den som gavs ut allra först. Nu finns den som bekant även i svensk språkdräkt.

Personligen har jag inget emot syftet, d.v.s. att adaptera bibeln till seriemediet. Många försök har dock tidigare gjorts men väldigt få har varit lyckade. Amerikanske Robert Crumbs serieversion av Första Moseboken Genesis är i mitt tycke den kanske bästa adaptionen medan Mangabibeln av Siku & Akin varit en av de sämre versionerna.

Den här versionen hamnar någonstans i mitten. Den är ganska läsvärd men jag tycker att det är synd att hela Jesu Liv blivit endast en volym. Jag ahde gärna sett en mera rejäl bearbetning i stil med Buddha av Osamu Tezuka. Därtill är Kozumi Shinozawas teckningar stela och livlösa, framför allt personteckningarna. Det är synd för det förtar en del av känslan. Men trots att boken känns komprimerad och att teckningarna kunde vara bättre har den här mangan ändå något visst. Den är absolut läsvärd.

Rekommenderas.


Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi?

 

Moshi Moshi Kawaii är en design från Japan bestående av söta kaniner. Men som ofta är när det gäller söt japansk design är det större än så. Moshi Moshi Kawaii är, precis som fenomenet Hello Kitty, en del av den japanska populärkulturen. Pirat-Moshi, jordgubbs-Moshi och Super-Moshi är några av kaninerna som finns på allt från nappar, kläder, böcker och annat. Designen har fått stor uppmärksamhet i hemlandet sprids sedan en tid tillbaka över hela världen. 

Det japanska ordet Kawaii betyder gullig men är också en term som används i en vidare mening för att beskriva något som är (för) sött, oskyldigt, litet och charmigt. Kawaii har sedan 1970-talet haft en framträdande roll i den japanska populär- och modekulturen och att vara kawaii är något som många barn, unga men även vuxna strävar efter. Läs gärna mer om detta fascinerande ämne i boken Kawaii av Marita Lindqvist.

Barnboken Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi? är en del inom Moshi Moshi Kawaii-industrin. I denna bilderbok är det bal på slottet. Givetvis ska Jordgubbs-Moshi ska vara med. Hon tar på sig sin klänning och blir prinsessan Jordgubbs-Moshi. Vidare följer en tunn historia. Men bokens syfte är inte själva handlingen utan att man som läsare ska söka reda på Jordgubbs-Moshi och några av hennes kompisar, Askunge-Moshi och Snövit-Moshi, i ett myller av andra Moshi-figurer. 

Teckningarna är gjorda i en kommersiell stil som skiljer sig mycket från den traditionella svenska barnboken. Detta har gjort att många bibliotekarier och lärare ställt sig tveksam till den här typen av litteratur. Innehåller ser nämligen otroligt kommersiellt ut. Men det spelar enligt mig ingen roll ifall boken ändock är underhållande och gjord med kvalité. Vilket Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi? är. Det är oerhört underhållande och jag skulle själv ha älskat den här boken som barn. Dessutom blir det som västerlänning lite extra fascinerande läsning eftersom fenomenet trots allt är nytt.

På svenska finns tidigare Var är Jordgubbs-Moshi som är gjord enligt liknande upplägg.

Rekommenderas.

Har pratat i radion idag



Då var denna månads radioframträdande avklarat. I lokaltidningarna har kulturredaktörerna skrivit om biblioteken och att vi bibliotekarier verkar lite vilsna bland alla nya medier dessa redaktörer menar att inte har något på bibliotek att göra. Så på detta radioprat diskuterade jag medier som inte alltid ses med blida ögon som TV-spel och serier. Lyssna gärna. Lyssnararkivet finns här. Det är alltså onsdag 21 april 09.30-10.00. 

Dags att medverka i radion igen



På onsdag (21 april) är det dags för mig att medverka i radio P4 Gävleborgs programm Förmiddag igen. 09.30-10.00. Lyssna gärna.

Tolfte upplagan av SPX närmar sig!


Ett helt år har gått sedan förra SPX. För den som missat vad det är står SPX för small press expo och är en seriefestival arrangerat av serieteket i samarbete med Kulturrådet, Galago och Franska Institutet.

Plats: Kulturhuset i Stockholm.
Tid: 23 april - 25 april
Entre: gratis

2010 års variant av spx fokuser på Storbritannien.  Som vanligt bjuds det på ett fullspäckat program med föreläsningar, workshops, filmvisningar, performance med mera. Och givetvis en hel del försäljning.

Läs mer här och här.

Dessvärre blir det den första SPX på några år som jag inte kan närvara. Tiden går helt enkelt inte ihop nuförtiden. Men det brukar vara oerhört givande. Så besök SPX ni!


V.B. Rose av Banri Hidaka



Denna manga finns än så länge bara på engelska.

Banri Hikada är en relativt framgångsrik mangaskapare. Bland hennes verk kan nämnas I Hate You More Than Anyone, Tears of a lamb och V. B. Rose.

V. B. Rose hanlar om Ageha. Hon fullkomligt älskar att sy. Så när hennes systers skräddare skadar sig passar Agetha på att själv åta sig att göra klänningen. Detta leder till både jobb och kärlek för Agetha.

Mangan blev i Japan allt mer populär ju längre den höll på. Jag antar, och hoppas, att den därmed blev bättre. För de tidiga volymerna är inte mycket att hänga i granen. Den är fylld av klicheer, främst kring könsroller. Förvisso är Agetha en skön karaktär och det måhända är orsaken till att mangan blivit så pass populär som den trots allt blivit. För karaktären Agetha och hennes översvallande känslor är lätta att tycka om. Men på det stora hela är V. B. Rose en manga man både kan ha och mista.

Kan kanske vara kul att veta att Banri Hidaka är en av Natsuki Takayas favoriter. Natsuki Takaya är skaparen till den omåttligt populära Fruits Basket.  

Mangan finns i 14 volymer.
Rekommenderas egentligen inte.

Manga kamishibai: the art of Japanese theater av Eric P. Nash



Denna faktabok finns än så länge bara på engelska.

Det japanska ordet kamishibai betyder ungefär pappersdramatik. Det är en berättarform som var mycket populär i Japan. Den går ut på att kamishibaiaktören (kallad gaito kamishibaiya) visar stora bilder i ett speciellt ”teaterskåp” av trä, samtidigt som han/hon berättar historien. Rötterna är gamla men berättarformen fick en renessans, som också blev teaterformens storhetstid, mellan 1920-1950-talet. 

Efter att både TV'n och tecknade serier slog igenom lever kamishibai en relativt tynande tillvaro. Men kamishibai har sin givna plats i historien och utan kamishibai skulle vare sig manga eller animé ha funnits.

Eric Peter Nash är författare och har tidigare skrivit faktaböcker som MiMo: Miami Modern Revealed och The Destruction of Penn Station.

Manga kamishibai handlar givetvis om kamishibai. Dess historia givetvis tas upp men författaren tittar också närmare på vissa kamishibaiaktörer och även specifika kamishibaikaraktärer. Texten är intressant men bokens stora styrka är de över 250 vackra målningar och teckningar som finns med. Dessutom återges några av de mest populära berättelserna i sin helhet, tillsammans med sina respektive illustrationer. En ny favoritkaraktär är Golden Bat! Detta är mycket underhållande.

Rekommenderas varmt!


Jag är en nörd!

Jag hade totalt glömt bort detta men för två år sedan blev jag intervjuad angående denna blogg. Resultatet kan ni läsa här. Det är på sista sidan.

Tokyo Food av Petter Bjerke, Gustav Karlsson Frost & Markus Karlsson Frost

Denna faktabok handlar inte om manga utan om mat. Men läser man mycket manga inser man snabbt att mat är ett vanligt ämne oavsett vad det är för typ av manga. Detta beror helt enkelt på att den asiatiska matkulturen är lite annorlunda än den västerländska. Och det är just den kulturella skillnaden som Tokyo Food fokuserar på.


Petter Bjerke
är en flitig mat- och dryckesskribent som bland annat skrivit böckerna Te - från Sencha till Lapsang och Koreansk mat. Gustav Karlsson Frost är en fotograf som bland annat jobbat i Japan med Tokion Magazine och Sputnik whole life catalogue. Markus Karlsson Frost är art director för tidningen Level. Tillsammans har dom lagt ned tio år på att göra Tokyo Food.

Tokyo Food är ett noggrann introduktion till ett av världens mest spännande kök. Vi läsare bjuds på en stor dos information om klassiska japanska mattraditoner som exempelvis dashi, kaiseki, sashimi, sake och miri.

Allt är väldigt gediget och läsvärt. Jag saknar dock ett kapitel om djuretik i och med att Japan är ett land som uppmuntrar valjakt, hajfenssoppor och överhuvudtaget har en ganska mörk djursyn. Något som verkar ha spilt över på skribenterna som raljerar lite kring att mången sjöborre gett sitt liv till skribenternas smakintresse. Det är synd. För i övrigt är boken mycket gedigen och intressant.

För mig ger denna matfaktabok kunskap som förenklar mitt mangaläsande i och med att jag fått fördjupad förståelse för den japanska matkulturen och förstår mer orsaken bakom vissa mangakaraktärers beteende.

Rekommenderas.


With the Light: Raising an Autistic Child av Keiko Tobe



Bakgrunden till den här mangan är intressant. På samma dagis som Keiko Tobes son fanns ett autistiskt barn. Detta barn intresserade Keiko Tobe så mycket att iden till en manga sattes igång. Hon började studera ämnet och efter mycket litteratur om autism och efter många intervjuer med föräldrar till autistiska barn satte hon igång. Denna bok är alltså helt fiktiv men bakgrunden är verklighetsbaserad. 

With The Light blev en stor succé och har vunnit flera priser. Den har adapterats till en icke-tecknad TV-serie som även den vunnit flertalet priser.

Mangan handlar om Sachiko Azuma och hennes vedermödor med att uppfostra sin autistiske son Hikaru. De fem volymerna låter oss följa mamman och hennes son från nyfödd tills han blir allt mer vuxen. Den första volymen  handlar bland annat om Hikarus problem att integrera med andra barn på dagis samt senare även i skolan. Volym 1 tar även upp de äktenskapliga problem barnet först orsakade mellan Azuma och hennes man.

With the Light finns som sagt i fem volymer. Serien är dessvärre oavslutad eftersom författarinnan gick bort efter en lång tids sjukdom och är följaktligen inte avslutad. Men mangan är mycket läsvärd ändå. Den är gripande och informativ utan att vara pekpinne-aktig.

För en västerländsk läsare dyker det dock upp små intressanta kulturella skillnader. För det första verkar, i alla fall enligt den här boken, genomsnittsjapanen inte känna till begreppet autism. Av mangan att döma tverkar många dessutom tro att orsaken till autism endast handlar om dålig uppfostran. Även pappans beteende förbryllar mig.

Men trots detta tror jag att många som har en närstående med autism kommer att finna tröst och insikt när man läser With the Light. Även de som inte har en närstående med autism borde finna mangan intressant och läsvärd. Det här är alltså mycket bra.

Den här mangans primära målgrupp är vuxna kvinnor men jag vågar påstå att den även passar vuxna män. Ibland är de japanska könsindelningarna mycket irriterande i mina ögon.
Men hur som helst;
Rekommenderas varmt!


RSS 2.0